Etikett: Kunskap

Dressyr

Publicerat den av

Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, “hjälpmedel” i olika former.

Detta är Wikipedias tolkning:

“Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.

För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.

Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.

Utförandet/inte utförandet kan vara:

  1. ständigt, kan jämställas med att “uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
  2. temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer “hemligt pip”, se kloke Hans.

Ändamålet med manipuleringen kan vara:

  1. socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
  2. stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver “arbeta” med kropp och huvud.
  3. medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
  4. kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
  5. yrkesmässigt, till exempel för polishundar
  6. idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport

I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.”

I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.

“Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.“

Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.

Att sparka och dra ihop en häst till “samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.

“Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?”

Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!

Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.

Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas “roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!

Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.

Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.

Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.

Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska “se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där “hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.

Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!

Vakna FCI och SvRF!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kunskap inom avel

Publicerat den av

I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.

Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!

Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?

En liten valp Alf.

En liten valp Alf.

Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:

1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.

2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare?  Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).

3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.

4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.

5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.

Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.

Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.

Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.

Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de “osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.

“Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle“. Tidningen Taxen, sida 14-15

Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!

I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.

“Problem som uppstår i samband med registreringen

• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.

• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.

• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).

• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.

• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen“. Tidningen Taxen, sidan 14-15

Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med “häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.

Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.

Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!

IMG_20140809_125848 IMG_20140809_125824

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kan belöningsbaserad träning hjälpa Immunförsvaret?

Publicerat den av

Att belöningsbaserad träning är bättre psykologiskt och inlägningsmässigt vet vi redan. Nu kommer även en studie som föreslår att belöningssystemet även kan påverka kroppens immunförsvar, enligt studier på möss.

När forskarna triggade igång belöningssystemet, systemet där du har en känsla av att må bra, så påverkades även immunsystemet hos mössen.

Jag tycker det är fantastiskt kul med såna här nyheter! Jag har redan haft den tanken själv men kan så klart inte säga att det är så. Så klart får du en må-bra-känsla i kroppen varje gång du lyckas med något och får en belöning. Detta stärker kropp och själ. Ytterligare argument för att TV ska sluta sända program där instruktörerna jobbar med korrigeringar och “brytande” av beteenden.

Planera, förutse och belöna! Thats the shit 🙂

Rally-Alf

Läs hela artikeln här (engelsk text).

Hur jobbar du med din hund?

Vad tycker du om belöningsbaserad träning?

  • Jobbar endast belöningsbaserat (67%, 8 Votes)
  • Blandar belöningsbaserat med korrigeringar (33%, 4 Votes)
  • Jag tror inte hunden mår bra av belöningsbaserad träning (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat, lämna gärna svar i kommentar (0%, 0 Votes)

Total Voters: 12

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Metod eller inställning?

Publicerat den av

I dagens hundträning talas det om olika metoder och träningssätt t ex “klickerträning”, “skvallerträning”, “DoAsIDo” och “Shaping” med mera. Men är det metoder i sig eller är det mer tränarens inställning till hunden och inlärning?

Jag delade lite fakta på FB om varför CM:s metoder inte bör efterapas, med fokus på att modern forskning säger att det inte är etiskt eller kunskapsbasert. Fick lite mothugg och blev ifrågasatt om jag menade allvar. Och ja det gör jag.

Att CM på TV uppnår “resultat” betyder inte att det han gör är bra eller ens i närheten av funktionell hundträning. Titta på vad han gör och hur han gör det. Metoderna handlar om bestraffningar, korrigeringar och olika “bryt tekniker” för oönskade beteenden. Sällan ser man honom guida hunden till det alternativa beteendet som man istället vill ha. Dvs hunden blir osäker. “Vad vill du?”. Att dessutom hela tiden utsätta hunden för det hunden starkt signalerar obehag mot (genom utfall, attacker, skall eller rädsla) bygger upp stress och inte sällan skapar onödiga konflikter som raserar relationen mellan ägare/hund.

Jag anser att det spelar roll HUR man uppnår resultaten. Du kan få tyst på din hund genom att slå den tills den tystnar. Du kan också få tyst på din hund genom att motivera den att vara tyst (belöna tystheten). Du kan få tyst på din hund genom att tvinga den att lägga sig ner och trycka ner den tills den tystnar. Du kan även få tyst på din hund genom att erbjuda ett annat beteende som lönar sig bättre (skäller – ingen reaktion från ägaren, skäller – får kommandot att sätta sig ner – får godbit/leksak/…). Jag anser att det är stor skillnad på de olika exemplen och jag vet vad JAG väljer med mina hundar.

Om man utgår från att hundar inte vill dominera, ta över ledarskapet eller på annat sätt utmana dig som ägare – utan istället ser hundens beteende som information till mig om hur den uppfattar omvärlden – så ser man ganska snabbt hur otroligt orättvist hundar på TV blir behandlade av instruktörerna. En hund som gör utfall vill öka avståndet, en hund som går och gömmer sig vill undvika obehaget, en hund som morrar blir trängd och vill komma ur situationen osv. Det ger mig information om att jag i detta läge behöver hjälpa hunden i situationen. Att avlägsna hunden från en obehaglig situation är inte detsamma som att förstärka rädslan. Du visar istället att hunden kan lita på dig. Du lägger om träningen och sedan utmanar hunden i dess egen takt för att kunna “omprogramera” – typ förknippa det som tidigare var obehagligt med positiva saker. Det skapar så småningom en vilja och nyfikenhet mot det som var obehagligt.

Klickerträning, shejping, rallylydnad, dogparkour, skvallerträning osv bygger alla på belöningsbaserad hundträning, som forskning om och om igen visar har större långsiktiga effekter då det skapar en positiv relation med ägaren och ett klimat där inlärning är roligt! Du vill ju att hunden ska lära sig något – även att lära sig vad den inte ska göra.

Många pratar om det som metoder, vilket det i sig kan vara – ett hjälpmedel för ägaren i hur man kan lära hunden olika saker. Men det kan också vara så att jag väljer att använda dessa metoder och “tankesätt” i vardagen också, inte bara på träningsplanen. Jag har haft med mig klickern ute på promenader för att förstärka rätt beteende i skvallerträningen. Jag tänker inte just då att jag “klickertränar” mina hundar utan använder det för att jag vet att inlärningen går snabbare för mina hundar om belöningssignalen är snabb och exakt (vilket klickern erbjuder snabbare än min hand som ger godis).

Jag kan välja att klickerträna bort oönskade beteenden som att hunden skäller vid dörren, i vardagen, för att mitt synsätt på och kunskap om inlärning och hundens beteenden vet att det är ett mycket effektivare sätt att lära om. Dessutom stärker jag min relation till mina hundar, mitt ledarskap om man så vill kalla det, genom att mina hundar inte behöver vara rädd för mig, inte behöver känna obehag eller osäkerhet – ifall jag kommer att nypa dom, trycka ner dom, rycka i kopplet eller på annat sätt skapa obehag. Ingen bestraffning kommer någonsin i min närhet. I min närhet sker mest roliga saker varför det lönar sig att hålla sig i min närhet.

Kom ihåg att:
– Bara för att det sänds på TV betyder det inte att det har en vetenskaplig eller kunskapsbaserad grund
– Instruktör, hundpsykolog, “påhittadetitlar” kan alla hävda att dom är, det betyder inte att personen besitter någon kunskap i etologi/inlärning. Att man är “självlärd”, “har lång erfarenhet” eller “jobbat med detta i många år” är inte lika med att man faktiskt kan läsa av hundens beteende på ett korrekt sätt. Felaktiga tolkningar leder till felaktiga beslut och agerande hos människan.
– Om det inte känns rätt, gör det inte bara för att någon annan säger det, eller övertalar dig till att göra något. Gör det du känner är rätt för dig och din hund!

Jag tror inte att instruktörerna på TV medvetet är ute efter att skada hundar. De gör bara vad de tror är bra. Däremot tycker jag att dom underbygger sina teorier om varför dom gör som dom gör på lösa grunder som att dom “studerat hundar i många år”, “sett hur tikarna gör”, “sett att det har effekt” osv. Det som sänds i TV borde i stället kunna stå på en vetenskaplig grund – ett forskningsbaserat förhållningssätt. Där man kan visa på de inlärningsgrundande och psykologiska faktorerna som spelar in i inlärning. Resultatet är inte det enda som avgör om en metod är effektiv eller inte – världen är inte så svartvit. Det finns så många andra faktorer man måste ta med som påverkar inlärningen än bara det faktiska resultatet. Det är min uppfattning i alla fall.

För den som vill läsa mer om forskningsbaserad hundträning finns här lite länkar:

Inlärning hos tamhund

Boktips:

Den missuppfattade dominansen – Per Jensen

On talking terms with Dogs – Turid Ruugas

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lära gamla hundar sitta i fyra steg

Publicerat den av

Fördomar om taxar lever kvar upplever jag. Föreställningen om att den envisa, tjuriga, jakthunden inte kan lära sig lydnad, trick eller “vanligt hyfs”. De är egensinniga, svårövertalade och självständiga.

Allt ovan stämmer väl in på taxen, även mina egna. Men det har inget med själva inlärningen att göra. Taxen är mycket intelligent. Så klart måste den vara det, och ha goda kunskaper i hur man löser problem. Annars skulle den inte vara sådan god spår-, drev- eller grythund. Just dessa egenskaper gör den till en utmärkt elev! 🙂

Alla kan lära sig. Så väl en hundägare utan tidigare erfarenhet av lydnadsträning eller trick, gammal eller ung. Alf är min första hund, jag kunde absolut ingenting om hundar eller hundträning när vi skaffade Alf. Hade inte växt upp med hundar heller pga allergi i familjen. Även gamla hundar kan lära sig sitta. Även taxar kan lära sig lydnad, trick eller nya beteenden. Det jag beskriver som “trick” nedan kan översättas med vilket beteende som helst – lära hunden att inte dra i kopplet, vänta på sin mat osv.

Taxen kan så mycket mer och mår framför allt mycket bättre om den får använda sin hjärna. Men för att inte göra ämnet för komplicerat eller långrandigt så ska jag försöka förenkla så mycket som möjligt. Detta har funkat för mig.

Om du fokuserar på dessa fyra punkter kommer du nog långt. Jag har bryitit ner min träning till dessa punkter. Då behöver jag inte överanalysera, slås ned av nederlag eller tappa tron på att det kan gå för att det blir för krångligt.

1.Tålamod
I all inlärning (människa som djur) krävs tålamod. Med en tax, kanske lite mer tålamod. Men lugn. Taxen kan lära sig, du behöver bara ge den rätt förutsättningar. Se till att aldrig träna när du är trött, leds, arg, upprörd, stressad osv. Skapa förutsättningar för positiv inlärning med din hund genom att skapa trygghet och lugn. Under träningspassen får inget negativt (ur hundens synvinkel) hända. Här ska bara roliga saker ske! Då vill man gärna vara med igen.

Istället för att bli irriterad på hunden tänk att hunden gör inget för att jävlas, om den inte gör “rätt” så har den inte förstått, du har gjort det för svårt. Backa och gör om, men bryt ner momentet. Bli inte arg på hunden. Hunden försöker säkert göra sitt bästa för att vara dig till lags, du är ju källan till belöning.
Istället för att bli irriterad på din hund, bli nyfiken! Varför gjorden så? Vad missade du? Kan du använda det till något annat?
Istället för att bli irriterad på din hund, lek med hunden. Gör träningstillfällena till en lek. Variera nya trick med lek och bus. Man kan busa med hunden för att sedan ta leksaken och säga “sitt”. Direkt hunden satt sig så belönar man med ny lek.

2.Positiv förstärkning
Att ha rätt “lön” för jobbet. Vad gillar din hund bäst? Vad gillar den näst bäst? Ta reda på vilka saker din hund värderar “högt”, “lågt” eller “mittemellan”. Ju svårare moment eller situation hunden ska träna i desto högre lön. Se glädjen i din hund när den får rätt lön för rätt jobb. Lönen är olika för olika individer, en del nöjer sig med muntligt beröm, andra leksaker och några endast godis. Variera! Förstärk de beteenden du vill att hunden ska fortsätta med. Varför använda rädsla och skrämsel i träningen när du istället kan använda ömesesidig respekt och samarbete? Istället för att bråka med din hund så kan du fråga snällt, markera rätt beteende och belöna detta.

Låt din hund se att du har en belöning, visa leksaken i fickan litegrann, retas med hunden, låt den lukta på handen som du håller godisen i. Gör den nyfiken på vad du har för spännande. Hunden kommer troligtvis bli lite mer benägen att vara dig till lags om den på förhand vet att du har något roligt. Ok att kalla det muta men första gången måste hunden förstå att den får ut något av att samarbeta med dig – något den själv vill ha. Det ökar motivationen. När du sedan tränar regelbundet med din hund kommer den att förstå att varje pass innebär något skoj, då behöver du inte längre visa belöningen, hunden vet redan att du har något skoj och motivationen finns redan där. Sök aktivt efter beteenden att belöna. Ju mer du belönar desto lättare lär sig hunden. Nej, du behöver inte ge hunden 100 godbitar varje träningspass eller varje gång den sätter sig utan att ni tränar. Det handlar inte om det. Men i träningssituationen ska belöningarna hagla, det underlättar och motiverar.

3.Gör det inte svårare än vad det är
Även om du aldrig tränat en hund att göra något ska kan du få din hund att göra precis det du önskar. Även om din hund är 10 år gammal och aldrig har lärt sig “sitt” så kan den också lära sig detta.
Ni måste bara börja i rätt ordning. För svåra saker kommer bara göra dig och hunden frustrerade. Börja superenkelt.

Sitt, ligg, tass brukar väl räknas som de enklaste sakerna att lära sin hund. Sitt – hunden framför dig, håll belöningen i din hand, för handen över hundens huvud tills den backar och sätter sig ner. Håller du för högt upp finns risk att hunden bara backar, stå kvar och locka fram hunden igen. Om du håller för långt ner kanske hunden försöker hoppa och ta den, låt den, så fort rumpan landar i backen så ge belöningen och tjoa glatt! Spelar ingen roll HUR hunden satte sig, den SATTE sig. Sen kan man träna bort sidobeteenden som att hoppa innan man sätter sig, när hunden förstått att själva sättandet ger belöningen.

Träna i korta pass. Du behöver inte planera en hel timmes träningspass. Det räcker med 5 minuter. Jag kör alltid korta pass. Ibland bara 4-5 repetitioner med lite godis. Det tar max 1 minut. Gå tillbaka. Har hunden lärt sig ett trick, låt den börja med detta trick och avsluta med detta så den alltid får känna sig duktig och får belöning. Mina älskar “pang” tricket – eller spela död. Då brukar jag alltid avsluta med detta trick för det kan dom med säkerhet. Jag vet att jag kommer att belöna dom med det tricket.

Dela upp tricken. Pang/spela död är ett bra exempel. Kan hunden ligg, så belöna så fort den lägger sig, och visa sedan att den ska lägga sig på sidan. Vi lärde in det genom att föra handen nära hundens huvud över huvudet när den låg ner. Så hunden lägger sig – belöning – handen över huvudet – hunden följer handen med blicken – belöning – hunden kanske rullar runt – belöning. Även om hunden inte ska rulla ett helt varv så belönade vi detta i början för att hunden skulle förstå att tricket bestod i mer än bara “ligg” som belönades i början. Belöna även “halvvägs” så att säga. Alla steg som hunden tar som närmar sig slutresultatet ska belönas.

Vänta ut hunden. Låt den tänka och fundera. Den kanske inte sätter sig med handen ovanför huvudet utan fortsätter hoppa. Låt den, ha kvar handen över huvudet tills hunden till slut sätter sig för att fundera vad du vill. DÅ ska du snabbt belöna! Tjata inte. Vänta ut.

4.Var nyfiken
Sök nya vägar. Om hunden inte lärde sig på ett sätt, finns det andra sätt? Kan du göra samma övning men på något nytt sätt? Kan du variera belöningarna, kan du hitta nya belöningar? Nya träningskompisar? Våga vara nyfiken. Hitta roliga, enkla övningar på Youtube. Enkelt googla på dog trick eller hund trick osv.

Mina taxar har den lilla roliga egenskapen att vid första träningstillfället kan vi göra en övning i ca 15 minuter, delar upp olika delar och när de kan delarna ska jag lägga ihop dom till ett beteende. Då förstår dom inte. Då går jag tillbaka  – gör enkla övningar som sitt eller ligg. Avslutar träningen. Nästa gång vi tränar då plötsligt kan dom hela tricket fast vi aldrig satte ihop delarna! Pang, där satt det. Från ingenstans. Så tappa inte tron! En del hundar behöver bara “sova på saken” så klarnar det!

Lycka till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya studier kan förändra hundträning

Publicerat den av

Nu kan jag inte svara för hur säker källan till detta är, då jag inte själv läst studien, men för mig är detta ingen nyhet eller “rocketsiensce”. Ett forskarlag har använt sig av röntgen för att försöka svara på frågan om hundar kan känna t ex kärlek. Läs hela nyheten här (engelska).

“A new study is beginning to prove with scientific evidence that dogs do indeed love. Over the past two years, Emory University Neuroscientist Gregory Burns has been looking at MRI images of dogs’ brains in a study to find out what dogs think of humans. He released a few of his findings in an op-ed piece for the “New York Times” on Oct. 5, 2013“.

Som de skriver i inledning så frågar du en hundägare om deras hund kan känna kärlek så blir nog det snabba svaret “ja”. Vem har inte sett glimten i ögat på sin hund, hur kroppsspråket förändras när något kul och spännande ska hända, välkomsthälsningar osv. Så klart visar detta att hundar har känslor, likt våra. Forskare anser nu att resultaten kan bidra till att vi kommer att behandla hundar annorlunda i framtiden.

“As these studies continue to release information on the emotional lives of our dogs, it will throw light on how we train. I believe we will begin to see a much stronger push toward positive training, and even the positive methods we now use may become drastically different in the few decades ahead“.

Nu tycker inte jag att man enbart behöver gå på forskning för att förstå att positiv förstärkning är mycket bättre än att använda sig av tvång, skrämsel, blind lydnad/disciplin osv. Det borde väl ligga i ett etiskt förhållningssätt att man hellre jobbar MED än MOT. Att man hellre gör relationen till något positivt än till en kamp. Att man hellre försöker förstå hundens beteende än att blint underkasta hunden sin egen vilja i specifika situationer (t ex tvingar en hund att sitta nära ägaren om den känner hot eller rädsla från något. Bättre att istället hjälpa hunden i situationen genom att öka avståndet till det hunden känner obehag från).

Men forskning är bra. Forskning kan göra att några inbitna hundtränare med mycket vilja av att “hunden ska bara lyda” kanske får sig en tankeställare. Forskning kan också göra så att vi bättre förstår varför vi gör som vi gör.

Go R +.

Tar du till dig av vad forskning säger om hundträning?

  • Ja, jag vill alltid lära mig mer och bli bättre (91%, 10 Votes)
  • Ibland, beror på resultaten (9%, 1 Votes)
  • Nej, jag vet själv vad som funkar (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Den lata människan

Publicerat den av

Människan kan ju vara lat av naturen, man ska spara sina krafter till när de riktigt behövs. Men lathet får aldrig gå före i hundträning. Jag tänker på alla dessa “hjälpmedel” som finns idag och som poppar upp. Det är antidrag-selar/halsband, det är antiskallhalsband, det är en den ena idén värre än den andra, när det finns ett mycket bättre sätt – TRÄNING. Alla dessa hjälpmedel bygger på att få hunden att sluta med något (vilket man uppnår med obehag av nån sort) men det säger inte vad man vill att hunden ska göra istället.

Fundera lite på hur dessa selar/halsband funkar och varför de i så fall “fungerar”? Vad händer när hunden drar? Var tar det? Hur skulle det kännas för hunden? Vilken mental reaktion får hunden av detta? Glädje? Känsla av trygghet? Ilska? Aggerssion? Varför slutar hunden dra? Förstår hunden kopplingen mellan själva draget och konsekvensen av var det känns på kroppen? Är det logiskt att hunden ska lägga ihop detta? Fundera även på vad som händer om hunden av glädje hoppar framåt? Bara fundera på det. Fundera sedan på om du skulle göra så mot din kompis, mamma, barn, granne…

Vad ska hunden lära sig av detta?
Skillnaden i hundens ögon.
Vad händer om hunden hoppar framåt i glädje?
Vad tror ni detta ger för konsekvenser? Vilken känsla förmedlas till hunden?
Allting har konsekvenser, att säga att det beror på hur ägaren använder redskapet och att det finns ett “rätt sätt” som inte skadar, är mycket naivt.
Ser inte trevligt ut nånstans.

Bara för att människor och hundar inte kan kommunicera med ord betyder det inte att man måste tillfoga hunden något obehag för att den ska följa dig. Om du dessutom aldrig ger hunden svar på “vad ska du göra istället” så lever hunden under ständig förvirring.

vidrigt

Ergonomiskt?

Så lägg ner energi och tid på träning. Ta kontakt med någon som jobbar efter vetenskapliga metoder och etologisk forskning istället för självutnämnda experter som ger snabba “lösningar”, som oftast bara är kortsiktiga avledare och inte en beteendeförändring.

Jag hoppas och tror att de allra flesta i Sverige förstår att det handlar inte om alla dessa hjälpmedel utan den tid du lägger ner på din hund i träning (inte bara en timme i veckan på en klubb utan vardagsträningen) som ger resultat. Less is more!

Kunskap is the shit! Våga ta till dig, våga pröva och tänka nytt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Den vinnande vägen

Publicerat den av

Vi har kommit långt med Theos kloklippning sen han kom till oss. När han kom 8 månader gammal fick vi knappt röra hans tassar. Vi masserade och strök på honom lite då och då för att vänja honom vid beröring. Vi klippte en klo och lät honom gå. Tog en annan klo nästa dag osv. Vi har använt fil i perioder då klotången gett honom kalla kårar. Vi har aldrig hållit fast honom eller tvingat honom. Utan släppt honom innan han själv börjat streta emot. Vi har gett honom kontrollen över det otäcka.

Titta på honom nu. Denna bild tog jag idag efter att jag klippt alla klor på honom vid ett tillfälle, utan godis som belöning eller muta. Helt avslappnad.

Avslappnad tax

Jag förstår verkligen inte människor som säger att “hunden ska bara acceptera hantering” eller att “du får inte låta hunden gå så den vinner, den ska förstå att du bestämmer” osv. Vilken känsla skapar man då kring hantering av sin hund i vardagen?

Titta på Theo, är det inte så det ska vara när man hanterar sin hund, lugnt och avslappnat. Att tvinga hunden, hålla fast den och kanske göra illa den skapar bara motstånd och obehag vid hantering. Du får mer motstånd nästa gång eftersom hunden inte ser fram emot hanteringen. Så många beskriver att hunden springer och gömmer sig när klotången kommer fram. Ja det går att vända. Det går att omprogrammera till något positivt. Om man vill. Om man har tålamodet.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

R +

Publicerat den av

Ju mer jag läser och ju mer jag lär mig så blir jag än mer övertygad om att positiv förstärkning är det enda och bästa sättet att skapa förtroende och inlärning (hos alla individer). Jag har så svårt att förstå varför folk fortfarande hänger kvar vid gamla föreställningar om dominans, rang, energier och annat gammalt förlegat och faktiskt felaktiga tolkningar.

Screenshot_2016-02-12-20-20-29

Why use treats?

Forskning och kunskap visar på så mycket mer man får ut av sin relation med sin hund genom att vara vänlig. Jag är inte perfekt men jag är villig att lära mig och ju mer jag övertygar mig själv om rätta vägen desto fler verktyg får jag i olika situationer.

Just den här bilden säger allting om hur jag ser på hundträning. Ja hunden kan utföra ett beteende som den har lärt sig grundligt. Jag kan kräva att den ska göra det om och om igen. Men vilken känsla skapar jag hos hunden om jag inte belönar rätt beteende varje gång?

Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: Ummm Torsdag?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …. den 12:e?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …..??
Instruktören: Jag fortsätter ställa dig samma fråga, och du gav mig det rätta svaret, men jag uppmärksammade det inte så. Så du ändrade ditt svar, och du blev frustrerad och förvirrad. När du inte belönar hunden för rätt svar, gör de på samma sätt.

IMG_20160212_150710Vilken stolthet ligger det i att ha en hund som gör som ägaren säger av rädsla? Såg exemplet på det hos våra tidigare grannar. En stor malinois som jävlar inte rörde en muskel utan att titta på ägaren. För den okunnige kanske hunden uppfattades som extremt lydig men jag såg hur ägaren tryckte ner hunden i diket, ryckte och gormade på den för små skitgrejer. Hunden fick inte ens leka med andra hundar utan kommandon från ägaren i leken. Vad har den hunden för liv? Jag såg då inte upp till denna ägare. Tyckte synd om hunden och tragiskt att ägaren valde detta sättet mot hunden. Verkade i övrigt vara en trevlig och fin hund.

Så vilken hundägare vill man vara? Vad gör dig stolt som hundägare?IMG_20160212_202720

Som tur är kommer mer och mer kunskap spridas och fler välja den vänliga vägen. Inte att förväxlas med mutor eller utan regler utan av glädje, samarbete och framgång!

Det var dagens filosofiska inlägg.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"