Vad är en tax?

Rasstandarden ger en beskrivning av vad en tax är: storlek, hårlag, färger och temperament. Det är en bra början att förstå vad det är man har tagit in i sitt hem:

“Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg- och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper.”

Om du just insåg att det här inte var vad du hade föreställt dig så kommer du få en överraskning. Men har man tagit fan i båten får man ro honom iland.

En annan beskrivning av taxen kommer från taxägarna själva. På frågan “Beskriv din tax med tre ord” kom svaren från 100 taxägare:
Envis

Underbar

Älskvärd

Söt

Världens bästa hund

Snäll 

Döv

Nyfiken 

Glad

Modig

Världens bästa kompis

Chef

Bäst 

Goast

Energisk

Kärleksfull

Smart

Lydig

Charmerande

Rolig

Tillgiven

Roliga

Härliga

Knasig

Korkad

Målmedveten

Beräknande

Busig

Knäpp i bollen

Diva

Rymningsbenägen

Självsvåldig

Bästa jag vet

Jägare 

Självsäker

Arbetsglad

Energisk

Vänlig

Motsträvig

Gosig

Mammig

Charmig

Pineinmyass, 

Fullavrackartyg, 

Skiterivadjagsäger

Jag är tax så jag kommer strax

Tillgiven

Trogen

Bästa vän

Hjärta av guld

Retsam

Egen

Retsticka

Sammetslen

Humoristisk

Mysig

Knäkär

Människokär

Tjurig

Bortskämd

ADHD

Pirajig

Tom i hela huvudet

Finsmakare

Lat

Vild

Galen

Intelligent

Lugn

Sprallig

Mysfjärt

Fantastisk

Hungrig

Hyss

Härskarinna

Stillsam

Mjuk

Glädje

Självständiga

Hjärna

Hjärta

Tuff

Allt det ryms i denna lilla varelse och så unika och mångsidiga dom är!

Har dom alla dessa egenskaper, i olika kombinationer, så innebär de att de är fullt bildbara och kan lära sig massor av nyttiga saker! Utmana dig själv och din tax – gå med i en trickutmaning!

Hitta på ett trick per bokstav i alfabetet – tricket kan börja på bokstaven eller likna bokstaven osv. Ganska fritt att tolka. Pröva!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Världen får ett Taxmuseum!

Läs mer här.

Ja ni läste rätt! Taxarna får ett eget museum i Bayern.

Ett nytt museum i Bayern tillägnas en tysk nationalsymbol – taxen. Över 4 500 leksaker, porslinsfigurer och andra föremål visas upp i hjärtat av staden Passau“.

Ja vad ska man säga? Det var på tiden! Det som fattades världen, eller hundvärlden. Här hemma kan man kanske säga att vi har ett taxmuseum själva. Här finns det att beskåda kuddar i form av en tax eller med taxmotiv, smörknivhållare, ringhållare, handdukar, dörrstoppar, halsband, tavlor och tryck och till och med en tavelhylla i form av en tax! Kanske skulle jag platsa där i Bayern? Saknar dock en taxtatuering. Vore väl nåt? Men nej. Jag kommer inte tatuera mig (igen). Det räcker så gott med den jag har (gjorde som 19 åring och inget hundmotiv alls), som inte stör men som jag hade kunnat leva utan idag. Tänk på det om ni funderar på att tatuera er. Den stannar för evigt.

Världen behöver ett korvhund-museum. Ingen annan hundras i världen åtnjuter samma erkännande eller popularitet som Bayerns symbol, korvhunden”, säger Seppi Küblbeck, en av grundarna, enligt BBC“.

Dags att boka in en resa i sommar kanske.

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kunskap inom avel

I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.

Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!

Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?

En liten valp Alf.

En liten valp Alf.

Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:

1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.

2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare?  Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).

3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.

4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.

5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.

Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.

Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.

Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.

Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de “osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.

Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle“. Tidningen Taxen, sida 14-15

Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!

I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.

Problem som uppstår i samband med registreringen

• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.

• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.

• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).

• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.

• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen“. Tidningen Taxen, sidan 14-15

Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med “häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.

Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.

Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!

IMG_20140809_125848 IMG_20140809_125824"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rasfakta

Uppdatering på rasinformationen – läs mer här.

_20150805_200553 - kopia

Vad har du för erfarenhet av taxar?

Vad har du för erfarenhet av taxar?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad kan man göra med en tax?

Oavsett varför du skaffat en tax (sällskap, jakt eller träningskompis) så finns det massor av saker man kan göra med en tax förutom rasklubbens fyra “ben” – utställning, drev, gryt och viltspår.

Jag tycker taxen är en allroundhund. Den fungerar mycket bra till många olika aktiviteter. Och tro det eller ej, de är smarta och lättlärda! 

Ofta får man höra och läsa om hur envis, tjurig och egensinnig taxen är. Om hur svåra de är att dressera. Jag håller inte med. Det sitter hos ägaren. Det är jag övertygad om. Det gäller att hitta rätt “Lön” för arbetet. Inte muta, belöna. Det är en stor skillnad. Något jag skrivit om i tidigare inlägg. Läs mer här.

Alf och Theo är två helt olika individer, både temperament, sätt och personlighet. Den ena lugn och eftertänksam, den andra vild och ivrig. Men båda har något gemensamt – att dom älskar att lära sig nya saker. De verkligen söker kontakt och hoppas på att vi tillsammans ska hitta på något. För det är ju det all dressyr handlar om. Att göra tillsammans. Inte envägskommunikation – hunden ska blint lyda föraren. Utan om samarbete, glädje och skratt.

Rallylydnad
En utmärkt aktivitet att utöva tillsammans med sin hund, oavsett om man avser att tävla eller bara ha kul. Föraren och hunden ska tillsammans gå en bana där föraren är “vägvisare”. Skyltarna talar om vad som ska utföras. Det är lätt att göra hemma på gården och man får en följsamhet som fungerar väl i vardagen också. Jag skulle förespråka att man går en kurs om man är helt novis inom området eftersom det är viktigt med grundförutsättningarna i inlärningen – aldrig bestraffa (träningstillfällen får inte uppfattas som något negativt för hunden), uppmuntra, lägga lagom svårighetsgrad och utmana i rätt tid.

Nosework
En kanske ännu mer utmärkt aktivitet för just taxar som ofta älskar att arbeta med sitt luktsinne. Hunden ska söka en specifik doft, som i specialsök. Hunden ska kunna söka igenom ett rum, en bil, ett område utomhus eller en bana. Hunden ska markera doften åt sin ägare. Inte särskilt svårt att göra eller tidskrävande. Hunden blir trött efter bara några minuters sökande. Mycket beröm och uppmuntrande under träning. Av nosework får man en trött och nöjd hund. Hundens “arbetssinne” får gå på högvarv.

Dogparkour
Här ska hunden träna balans, styrka, kroppskontroll, impulskontroll och mod. Att krypa under, hoppa över, studsa på, gå längs efter, vara högt som lågt ger en stark och stabil hund även i andra sammanhang. Kan tänka mig att just jakthundar skulle ha stor nytta av denna typ av lekträning. Man tar det man hittar. Detta kan vara en krävande aktivitet och man måste börja försiktigt tills hunden vänjer sig och bygger styrka och stabilitet i kroppen innan man går på de svårare momenten. Men även en tax kan imponera i höjdhopp, längdhopp eller balansakter 😉

IMG_20140809_125824

Balansakt.

Balansakt.

Doggy-pilates
Pilatesboll och hund. Bygger styrka, stabilitet och balans. Jag skulle verkligen rekommendera en kurs eller kontakt med en sjukgymnast eller liknande innan man börjar då det kan vara mycket krävande att träna på detta sätt. Dock bygger hunden snabbt nya muskler och balansen blir stabilare. Hunden brukar sedan bli modigare eftersom den känner större kroppskontroll. Finns säkert bra övningar för rehabilitering efter olika skador men då ska man få råd av professionella innan man börjar.

Theo

(Utomhus kan man också hitta “bollar”)

Agility
En sport vi inte provat mer än på lek men det är en mer fysiskt krävande sport. Hunden får träna upp impulskontroll, kroppskontroll, kondition och styrka. Fartfyllt roligt och uppfriskande. Kan bli ett rejält träningspass när hunden är i tävlingskondition. Att tänka på är att börja på rätt nivå och bygga upp hunden, inte springa banor fram och tillbaka med en otränad, skadad, ung eller gammal hund. Här gäller det att sakta bygga upp en frisk och stark hund. Lite av en tekniksport har jag förstått av de som tävlar. Det är inte bara att springa och hoppa, det gäller att ta rätt på kontaktfält och annat.

Förutom det vardagliga man kan göra med sin hund som att simma, cykla, gömma godis och gå skogspromenader så finns det många hundsporter som man definitivt inte ska tveka att delta i “bara för att man har en tax“.

IMG_20140330_221523

Taxen är en supertrevlig och aktiv hund. Ju mer aktiverad desto mindre problembeteenden hemma. Nöjd hund lika med glad hund 🙂

Jag hoppas verkligen se fler taxar som får chansen att visa sina styrkor i nya aktiviteter. De är helt klart mer värda än “promenadlimpor”.

Tänk säkerhet först! Var alltid nära hunden i början, stå tätt intill om hunden är på höjder, ha sele och inte halsband för att kunna fånga upp, hålla i och stötta. Gå inte för fort fram och låt inte hunden bli för övermodig.

Lycka till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Motion och motion?

Jag läser allt som oftast om att man inte rekommenderar att taxar får hoppa upp och ner i soffan, gå i trappor eller kanske till och med inte gå långa promenader alls eftersom de då skulle få problem med ryggen. Just det här med ryggen används som argumentet mot att aktivera hunden, eller att man ska vara försiktig med att låta dom leka med andra hundar osv. Det blir som en motsatt effekt av att man skyddar hunden för mycket.

Jag vill klargöra några saker, ur min synvinkel (! jag är dock inte veterinär vill jag poängtera !) men hur ska en aktivt jagande ras bygga muskler om den inte motioneras eller tränas? Precis som människan så kan en hund behöva stretching, massage och uppvärmning/nedvarvning för att kroppen ska må bra och återhämta sig. Men man ska inte vara rädd för att aktivera sin tax.

Det finns dom som tävlar i agility (en bana med hinder, balansbrädor och tunnlar som hund och förare springer genom) med tax. Det gäller dock att bygga upp rätt muskler och ta hand om taxen så att den klarar belastningen.

Ja jag kan förstå att man inte behöver låta dem hoppa upp på höga möbler. Vår säng är t ex alldeles för hög för våra normaltaxar att hoppa upp i (dom har dock bevisat ett antal gånger att det går). Så vi har en extra fotpall som de får som trappsteg. Om vi pratar om ett höghus utan hiss bör de kanske slippa gå i trapporna hela vägen upp, men en halvtrappa här eller en kortare trappa tror jag inte skadar taxen. Uppför går ofta lättare än nerför.

Om man aktiverar hunden med mer än promenader regelbundet, så tror jag inte det är skadligt för en tax att hoppa upp i en fåtölj ibland. Däremot en tax som inte motioneras mer än kortare rundor “runt kvarteret” riskerar nog att skadas då de saknar muskler.

Så klart ska inte skadade/sjuka, unga eller gamla hundar utsättas för den sortens belastning! Där håller jag med om att man får bära hunden.

Men för att hålla en tax i god kondition och förebygga ohälsa (inte bara diskbråck) så måste man motionera och aktivera sin hund.

Simning är en bra form, taxen är ju inte anatomiskt optimal för simning och därför ska hunden alltid har flytväst som hjälp.

IMG_0980

 

Långa skogspromenader över stock och sten, dogparkour (när hunden får hoppa upp och ner, balansera, luta mot, hoppa över, krypa under) bygger både balans och styrka. Kom ihåg att ha sele på hunden så du kan hålla i och stötta där det behövs! I ett halsband riskerar hunden att skada sig (hängas i värsta fall)!

Lite dogparkour i lekparken

Lite dogparkour i lekparken

En del cyklar med sina taxar och det kan man göra om man börjar försiktigt och på “mjukt” underlag. Asfaltvägar är sällan bra för varken människa eller hund då stötdämpningen försämras och det sliter mer på kroppen. Rekommendationen är väl typ skogsvägar, grusvägar osv. Samma här, använd sele för att inte få onödiga slitningar i nacken.

Doggiepilates är ju en annan bra träningsform där man använder en liten pilatesboll där hunden får träna balans och styrka i korta pass. Våra älskar det. Dom är dock lite för snabba upp på bollen så man hinner knappt hålla i den.

P1010611

Rallylydnad bygger kanske inte upp kroppen på lika bra sätt men det stärker samarbete och bygger förtroende, både självförtroende och relationen mellan hund och förare. Alf gillar rally, han har så fint fokus, när han är på rätt humör 😉

AIMG_5078

Jag vet många taxar som bor och lever med stora hundraser, t ex gråhundar, jämthundar, plotthundar osv. Är de rätt tränade och känner varandra väl, händer sällan olyckor. Men en olycka kan hända när och var som helst när hundar leker.

DSC_1576

Så håll din tax i god kondition, börja bygga upp kroppen med lagom lekfulla aktiviteter och fortsätt sedan utmana hunden att pröva nya saker. Både roligt och stimulerande för hund och ägare.

Vi har fått höra att Alf varit i jättefin kondition (innan kastreringen då han gick upp lite i vikt) och någon har sagt att dom aldrig sett en så vältränad tax. Vi har på inget sätt medvetet lagt upp ett träningsschema utan hela tiden sett till att under lekfulla former träna upp kroppen, mest i skogen. Sen har vi provat på massa olika nya saker som t ex doggiepilates som ger mer specifik fysisk träning och balans. Vi kör korta pass, ca 5 minuter på pilatesbollen då och då. Därutöver får de vanliga promenader och springa fritt på gräsmattan i stugan.

Om ni har sett en tax ta sig fram i eländig terräng så förstår man hur smidiga dom är i kroppen om de håller sig i form. Det går undan, upp och ner, hoppandes över gräset för att se och krypandes under vegetationen för att följa spåret… Taxen är verkligen en fantastisk ras!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 16 – Hur jag valde kennel

De flesta känner väl till historien vid det här laget men här kommer den om när vi köpte Alf.

Alf köpte vi från en uppfödare i Höör. Vi hade haft kontakt med en uppfödare i vår hemstad men den tiken fick tyvärr ingen valp åt oss. Vi hade bestämt oss för en hane. Då gick vi in på rasklubbens valphänvisning och hittade Alf via en annons. Han var då ca 6 månader. Uppfödaren hade önskat ha kvar honom men skulle behålla tikvalpen istället. Så den 2 april 2010 åkte vi och hämtade honom med flyg till Stockholm och hyrbil ner till Höör. Resan hem gick mycket bra. Vi åkte bil från Höör tillbaka till Stockholm och stannade där ett dygn innan vi åkte hem med flyget. Alf hade precis vikten inne för att få åka med oss i kabinen (Annars hade vi åkt bil hela vägen. Vägrar sätta ett djur där bak med väskorna). Alf är renrasig och registrerad i SKK.

För oss var det viktigt att kolla upp och ta ett genomtänkt beslut när vi skaffade vår första hund (Alf). Annars kryllar det ju av urgulliga valpar på diverse annonssidor där du verkar kunna komma och hämta dom när som helst. För oss tog det tid, ca 1,5 år från det att vi ville köpa en tax, tills dess vi hade bokat och hämtat Alf. En lång resa men väl värd den. Alf är en drömhund! Klokast, finast och snällaste som finns.

Så klart finns inga garantier för att en renrasig registrerad hund inte kan bli sjuk. Alf har ju dessvärre haft en tumörsjukdom. Men den är inte ärftlig. Hans olyckor med ryggen har heller inget med avel att göra utan helt vanligt hundliv – cykel välte över honom vid ett tillfälle och en alldeles för hårdhänt lek gjorde att han sträckte sig och fick en muskelskada (vi alla trodde ju det var diskbråck men så var inte fallet som tur var. En duktig veterinär gjorde noggrann undersökning och hade öppet sinne nog att inte tänka “det värsta” bara för att det är en tax). Han mår finfint idag förutom att kastreringen ökat på hans vikt vilket vi nu övervakar och jobbar med.

Theo är ju en helt annan historia. Slump, tillfällighet eller ödet? Ja han kom inte från en registrerad kennel så därför är han inte tax “på pappret” men han är inte desto mindre tax för det 🙂 Vårat lilla yrväder.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

C-BARQ

Har gjort ett test på internet där man får en utvärdering av hundens beteende. Intressant men jag vet inte om jag riktigt förstår beskrivningen nedan. Detta är på Alfs resultat:

cbarq-report-for-alf

C-BARQ scores for your dog

The results of the C-BARQ evaluation for your dog, Alf, relative to the breed (or population) average are shown below. These breed (or population) averages are based on all appropriate dogs in the C-BARQ database, and are indicated by the grey bars. The bar colors for your dog’s scores are determined by how far they differ from these averages, and on the likelihood that the differences will present a problem.

  • A green bar indicates that your dog is either close to the average and/or very unlikely to pose a problem in this area of behavior.
  • A yellow bar indicates that your dog has a somewhat higher or less desirable score than average and may pose a minor problem.
  • An orange bar indicates an even less desirable score and corresponds to a moderate behavior problem.
  • A red bar indicates that your dog has scored at a level that most experts would consider serious or severe, depending on the particular behavior involved.

No breed-specific comparisons are provided if fewer than 20 dogs of the same breed are in the C-BARQ database.

Jag vet ju att han är mer orolig än andra taxar och tycker inte om hundmöten och okända människor. Han har separationsångest och klarar endast ca 3 timmar ensam innan han ylar, därför har vi hundvakt. Men i vardagen är han en läraktig, glad och rolig hund att vara med. Med de han känner är han mycket kärvänlig och vill alltid vara i knä på någon. Han älskar att mysa.

Det jag inte förstår ar de gula sträcken som är under rasens “normalvärde” (de gråa strecken). Vad betyder det? Har han mindre separationsproblem än andra taxar? eller hur ska man tolka det? Att han ligger högt i ångest vid möte med okända vet vi ju, det stämmer. Att han skulle vara så otroligt annorlunda gällande träningsbarhet tror jag mer beror på att människor inte tränar sina taxar utan har inställningen att de är för envisa för att lära sig. Detta test gäller ju inte bara för svenska taxar utan det är en internationell studie. Jag får uppfattningen att man i Sverige är mer benägen att träna med sina hundar än i andra länder."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Säg aldrig att taxar inte kan!

Försök att inte le och bli road av denna underbara dans 🙂

 

Så, det finns aldrig några ursäkter. Alla hundar och raser har olika ursprung och olika sätt att fungera men det betyder inte att de inte kan lära sig andra saker också! Det sitter i hur engagerad och  hur påhittig du som ägare är. Allt är möjligt :-)"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Del 2 Boktipset

Tankar om avel (Del 2 utifrån boken “Hundens språk och flockliv” av Lars Fält)

När man studerar och jämför beteenden är det viktigt att skilja hur de ser ut, formen, och hur ofta de förekommer, frekvensen. Det senare är bl.a. beroende av hur lätt det är att utlösa dem. (…) Vid avelsförsök, framför allt med råttor och möss, har man visat att beteendenas form är mycket svårare att påverka genetiskt medan frekvenserna är mer lättpåverkade” (sidan 21).

“I århundraden har hundavlen varit mycket funktionsinriktad, vilket skapat våra specialister som drivande hundar, vallhundar, vinthundar osv. Idag finns en tendens till att man överbetodar deltajer i hundens utseende och lägger mindre vikt vid funktionen“.

Här tycker jag att man som uppfödare har ett, borde vara lagstadgat, åtminstone etiskt ansvar att fundera över vad man avlar på och vilka anlag man förstärker och överdriver.  Vi har makten att i stort sett avla hundar till vad vi än vill skapa, men har vi rätten att göra det? Är det verkligen försvarbart att forma om hundar i oändlighet utan att ha en tanke på hur den förändringen påverkar djuret? Jag anser att man som uppfödare (SKK registrerad eller inte) har ett jättestort ansvar för konsekvenserna av sin avel på de djur som ska leva vidare. För mig är det nästan avskräckande hur allvarliga konsekvenserna kan bli när människan i sin iver att skapa något i vissa fall istället sysslar med djurplågeri. Kan låta hårt men titta på vissa rasers utseende och funktion, andningssvårigheter, svårigheter med födsel eller rörelsemönster. Det ligger på uppfödarnas samvete tycker jag. Så att avla enbart på utställningsmeriter är, enligt mitt tycke och smak, inte tillräckligt bra underlag för att föra aveln vidare. Jag håller med Lars om behovet av funktionstester även om inte den nya ägaren är intresserad av att pyssla med någon formel träning/tävling så får man en värdering av hundens funktionsduglighet.

Inom taxen diskuteras det flitigt om ryggröntgen ska användas som avelsverktyg för att minska förekomsten av diskbråck hos hundarna. Det råder ganska skilda meningar om ryggröntgen är meningsfullt eller inte.

Ja sidan hävdar att det i i stort sett alla studier som gjorts på de ryggröntgade taxarna i våra nordiska grannländer går att utläsa att om hunden har förkalkningar som syns på röntgen så ökar risken för diskbråck.

Nej sidan hävdar att det inte är förkalkningarna i sig som avgör om en hund får diskbråck och det har mycket med var förkalkningen sitter vilket inte utläses från ryggröntgenresultat. Man hävdar också att det inte enbart går att få ett index på en tax utifrån det egna röntgeresultatet utan då borde hundens avkommor också räknas in samt ärftligheten bakåt, som blir en sammantagen bild av just den hundens risk att föra diskbråck vidare.

Själv är jag inte så insatt men försöker läsa på om ryggröntgen och jag kan ju tycka att det verkar ju stå klart att förekomsten av förkalkningar som syns på röntgen och diskbråck verkar vara relativt klar. Om det sedan behövs andra verktyg för att få en bra “klassifiering” för avelshundens risk att föra diskbråck vidare kan jag inte svara på. Hoppas kloka människor kommer fram till något bra och jag är för alla försök till att få en friskare ras!

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"