Om Matte Sofia

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Tandläkaren

Såg ett inlägg på FB att Evidensia hade gratis munkoll (tandkoll) för hundar nu – så vi bokade tid.

Alf hade tandsten och inflammerat tandkött vid ”huggtänderna” men inget bak i munnen. Theo hade lite tandsten men med tandborstning skulle det gå bort. Vi fick rådet att ta en platt tandskrapa och ta bort tandstenen på Alf och sedan borsta deras tänder varje dag så skulle det hålla sig fint. Eftersom Alf börjar bli lite äldre (fyller 8 år i sommar) så ökar ju risken för tandsten. Så vi ska hålla koll och vi måste börja borsta tänderna mer regelbundet. Det kan spara både pengar och lidande. Har läst någonstans att mindre hundraser har mer risk för tandsten än större hundraser. Om det stämmer vet jag ej.

Skönt att ingen av dom behövde sövas för tandrengöring. Veterinären tyckte att de hade fina tänder över lag då inga av de bakre tänderna hade någon tandsten.

Tack för det!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En ny start i livet – Huset är klart!

In i det sista var det strul med papper men det gick till slut. Innan utsatt datum fick vi i fredags tillstånd av kommunen att flytta in i vårt hus! Två års slit och oro är nu över. Vi får nu äntligen ta med alla våra saker och skapa ett nytt liv!

Veckan har gått åt till att flytta in alla möbler, få någon ordning på det viktigaste – kläder, kök och toalett. Snön ligger (tack och lov) ännu tät över gården så vi slipper se de tråkiga fyllnadsmassorna. Gården får bli sommarens stora projekt. När snön har smält har vi förhoppningsvis koll på allt inomhus (om än allt inte är perfekt). Vi kommer sälja möbler och byta ut en del som inte passar i det nya.

Jag som nyss börjat på ett nytt jobb har inte möjlighet att ta semester men husse är hemma med hundar och packning 🙂

Kaminen är på plats men ska installeras av proffs.

Den fina inflyttningsblomman från familj och vänner 

Lite hemtrevligare i stöket med en lykta på kvällskvisten. Vi går mot ljusare tider och nu går det snabbt. Det blir mörkt efter kl 22 nu på kvällarna. Snart ljust dygnet runt. Bästa tiden att flytta in.

Mest av allt har jag saknat min Tempursäng! Köpte den några månader innan vi sålde lägenheten så hann knappt sova i den men ryggen mår såååå mycket bättre i en tempur.

Ja det är långt ifrån klart med all uppackning men det går sakta framåt. Det här kaoset är mycket trevligare att leva i. Nu vet jag ju att jag har alla mina saker här, sen var i vilken låda, det är ett mindre bekymmer.

Vackra kvällar med dis och dimma. Hundarna ska ha sina promenader också. De tycker vi är tråkiga som bara packar och packar och inte leker med dom hela tiden.

Det kändes som att vi aldrig skulle nå denna dag men med vår nya entreprenör har det gått bra och vi är så nöjda just nu. Vi hoppas att det inte döljer sig några överraskningar men huset är besiktat och godkänt. Vi har inte hittat några konstigheter.

Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Den eviga väntan

Huset besiktades 30/3 med ok på det som var gjort. Endast två åtgärdspunkter. Tyvärr var inte ventilationen inkopplad vilket innebär att vi inte kan få något slutbesked. Sen har vi väntat och fixat ute det vi kunnat runt huset tills vi i förra veckan fick igång ventilationen och luftvattenvärmepumpen. Upptäckt två små läckage på vattenrören (inget farligt då det ena är i duschen och den andra var inkommande vatten till diskmaskinen så det gick att stänga av) som måste åtgärdas.

Så den eviga väntan på att få flytta in i huset fortsätter.

Alf och Theo har varit med oss de sista dagarna. De uppskattar golvvärmen. Alf ville inte åka hem sist vi var där. Tänk när vi får ställa in alla våra möbler! Deras hundbäddar och hundskåpet. Alf är snart 8 år gammal och ska få spendera tiden i en egen trädgård. Där ska han få ligga på altanen å sola hela dagarna som han älskar. Sen bor vi nära skogen så det blir många promenader efter stigarna i framtiden. Ett riktigt hundliv. Theo ska få bli gårdshund, en uppgift han alltid tagit på stort allvar. Ingen kommer förbi Theo obemärkt 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Snart en ny start

Ja tiden springer iväg och så allt som ska fixas i huset. Det går undan med en rasande fart. Varje dag har något nytt hänt. I helgen skulle vi åka ut och sätta upp brevlådan. Ja vi är där nu – fått ett datum för besiktning av huset! En dag som kändes som att den aldrig skulle komma är nu nära. Händer inga stora katastrofer (att ventilationen inte går igenom besiktningen, att avlopp och vatten inte funkar när dom kopplar i alla kranar eller något går sönder) så kan det finnas hopp om att vi inom en snar framtid får flytta in! Ett liv som hemlös är då till ända! Med alla katastrofer som varit så vågar man inte riktigt tro på att det kommer att gå smärtfritt men det finns allt hopp nu.

I helgen kaklades toalett och klinker på golv i hall och tvättstugan. Alla våra ursprungliga val fick vi inte med oss men jag tycker vi har gjort så bra vi kunnat och så fint vi kunnat utifrån de nya förutsättningarna. Det blir ett fint hus.

Stör mig lite på att man måste ha bård i badrum om man har våtrumstapet! Att bård inte finns att välja i samma mönster eller ens i en helvit färg (inte gul) är lite märkligt. Nå badrummet blev fint ändå. Inga vitvaror är monterade eller klara, det görs i sista stund.

I carporten där föregående VVS firma fick göra om avloppsbrunnen och avloppet pga fel utlopp, så har de lagt brunnen för högt så något vatten rinner inte ner. Suck. Måste göras om en andra gång då. Känns drygt att det ska bli så många fel och något som vår nya entreprenör absolut inte rår för! De har varit helt fantastiska och löst alla problem som uppstått. Vi har en näst intill daglig kontakt. Jag önskar vår nya entreprenör all lycka i framtiden med sitt företag för bra hantverkare växer verkligen inte på träd!

Håll alla tummar att det går vägen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kundundersökningar

Brukar ni svara på kundundersökningar? Jag är ofta lat och ids inte svara men ibland tar jag mig tid. Jag tycker man ska ta sig tid att läsa igenom frågorna ordentligt om man väljer att svar, inte bara hasta igenom. Så svarade på några frågor om foder, hur väljer jag hundfoder och vad är viktigast när jag väljer foder. Som tack för detta vann vi en säck hundfoder!

Nice!

Alf och Theo tackar så mycket 🙂

Vi har ju provat ge BARF ”Mush” och hade gärna fortsatt med det men då våra gick upp mycket i vikt av mush efter kastrering och det är lite kladdigt samt svårt att ta med på längre resor utan att det tinar, så gick vi tillbaka till torrfoder. Efter att ha provat svenska torrfoder utan gott resultat (jag föredrar närproducerat precis som för min egen mat) så är detta det foder dom funkat bäst på.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är vi hundägare korkade?

En skribent i Expressen går till attack och kallar hundägare för korkade. Läs hela artikeln här.

SKK har uppgett att hunden har gått från sällskap till fullvärdig familjemedlem och frågan är då om vi i samband med det blir korkade? Att man släpper på regler och respekt för omgivningen då hunden som familjemedlem inte hålls lika hårt längre?

Själv ser jag mina hundar som familjemedlemmar. Men jag är fullständigt medveten om att de är hundar och inte barn eller något annat. Mitt ansvar som hundägare är att:

  • Plocka upp efter hunden
  • Hålla min hund under sådan uppsikt att den inte orsakar olägenheten för andra
  • Hålla hunden kopplad då den inte får jaga eller förfölja vilt
  • Respektera att hundar inte får följa med över allt och att alla inte vill hälsa på min hund
  • Att min hund är mitt ansvar, jag ansvarar för de skador som min hund orsakar på saker, personer eller andra djur
  • Sköta om hunden så den inte utsätts för lidande och se till att den får nödvändig vård
  • Uppfostra min hund med sådana metoder som främjar relation, tillit och inlärning och inte utsätta hunden för obehag eller skrämma/göra illa den

Har det blivit ett ”vi och dom” tänkande mellan hundägare och icke-hundägare? I så fall är det mycket tråkigt. Skribenten påtalar att inte alla hundägare missköter sig men att många (merparten?) gör det.

Så klart innebär att ökat antal hundar i samhället fler konfrontationer och fler situationer som en nybliven eller okunnig hundägare inte klarar av. Det är alltid tråkigt och det skapar dålig stämning för alla.

Jag tycker dock att i de flesta fall så fungerar det bra att ha hund i samhället. Så länge jag tar ansvar för min hund och DU tar ansvar för DIN hund eller DINA barn. Sen kan vi hjälpas åt att lära varandra vad som fungerar och inte.

Istället för polarisering kan vi väl försöka hjälpa varandra? Sprida kunskap till de som vill skaffa hund om hur de gör det klokaste valet och att folk tänker till innan de skaffar hunden – har jag råd/tid/ork/lust med det arbete som krävs?

Strängare djurskyddslagar för de som missköter sina djur och för de som låter djuren springa lösa och skada andra/andra djur. Mer tydlighet i hur olika träningsmetoder påverkar djuren. Jag tror att många TV program framtvingar en helt annan inställning till hundträning än man tidigare haft, då man kanske med mer sunt förnuft löste situationer. Idag ska det ”hyschas” och ”pyschas” å ryckas i koppel och kastas skramlande burkar på hundar. Leder knappast till en väluppfostrad hund.

Har hundägare blivit mer korkade?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Naturliga rörelser

Är det fler än jag som önskar att man fick se fler bilder från utställningar där hunden visas med löst hängande koppel? Det flödar in bilder i olika sammanhang från hundshowernas hundshower – Crufts. Bilder och filmer diskuteras flitigt. Är det djurplågeri? Kan en schäfer verkligen vinna BIS eller är de  som ras helt förstörda? Är hundarna glada eller stressade? Tvingas dom till ett onaturligt inomhusliv eller får de vara hundar utanför konkurrensen?

Det har ju diskuterats tidigare och för något år sedan kom ett förtydligande från SKK om att reglerna gällande utställningar är sådana att hunden ska visas med sina naturliga rörelser. En hund som hängs upp i kopplet kan knappast visas i naturliga rörelser.

När ska utställningsvärlden ta till sig och agera? Det måste vara oerhört påfrestande och smärtsamt med dessa tunna koppel högt uppe under hakan. Jag har inget emot utställningar som sådana, det har varit trevliga tillställningar för oss människor. Man träffar likasinnade, får råd och stöd. Men kan upplevas något stressande för många hundar. Där kan man ju dock som ägare göra mycket genom att avskärma med tält/bur/gå ifrån och vara med hunden i lugn och ro.

Värsta kommentaren jag hört när jag påtalat detta var att ”hunden vilade ju hakan mot kopplet”. Men snälla någon, hunden vilar inte hakan mot kopplet när hundens hela huvud hålls upp i en helt onaturlig ställning där det smala kopplet sitter bakom käken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mer hundkunskap önskas

Ibland önskar man att folk hade lite mer hundkunskaper. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en annons om en hund som ska omplaceras ”annars avlivas den”, gärna med tillägget ”det sker imorgon kl. 0000”. Eller än värre de som inte ens ids bry sig om att söka ett nytt hem utan säger till nån släkting – ”ja hittar du ett hem innan imorgon så får den väl leva vidare”. Är inte hundens liv värt någonting alls? Kan man inte ens bemöda sig att finna ett nytt hem? Vi människor är bra egoistiska och okänsliga. Ett liv är väl ett liv oavsett?

Jag är inte emot avlivningar, i vissa fall är det sista utvägen och till och med nödvändigt. Men att inte ens bemöda sig att försöka ge hunden en ny chans tycker jag är oerhört omänskligt. Lathet går före. En hund kan få ett mycket gott liv hos någon annan, ett liv som hunden förtjänar. Har man skaffat hund eller tagit över en hund har man ett ansvar. Det gäller även när det inte längre fungerar.

Personligen har jag svårt när man omplacerar hundar för att de inte fungerar till den aktivitet man tänkt sig eller när den ska pensioneras från en aktivitet. Oavsett om det är jakthund, agility eller lydnad. Hunden går ju in med de förutsättningar den har. Om den har gett sitt ”yrkesliv” åt dig så förtjänar den väl att få pensioneras i samma trygga hem? Det är inte slit och slänggrejer. Sen förstår jag ägare som blir besvikna om den hund de tagit hem inte fungerar till den aktivitet de tänkt sig. De kanske inte har plats för ”endast en sällskapshund”. Men jag tycker inte det är ok när det gäller ett liv/individ. Vi har alla våra fel och brister, ingen är perfekt. Man kan ändå bidra till mycket och kanske öppna ögonen för andra aktiviteter, våga prova nytt, eller bara lära sig njuta av livet utan krav också. Hundar kan lära oss så mycket som vi människor ibland glömmer bort.

Sedan detta svåra ämne med hund och barn. Hur gör man på ett bra sätt för att hunden och barnen ska gå bra ihop? Speciellt om det inte är min hund?

Själv försöker jag tänka att mina hundar är mitt ansvar runt barn. Jag belönar alltid hundarna när de är lugna kring barn eller när de själv väljer att gå ifrån. Jag tror inte på att gorma på hunden, platsa den eller schasa iväg den så fort den är nära barn. Risken är att den förknippar barnen med något negativt. Om hunden blir ivrig och välter barnet så tror jag inte på att fya eller gorma. Förebygg hellre om du vet att hunden är livlig eller bli glad. Straffa inte beteendet och framför allt LÄR barnet hur de ska umgås med hundarna. Om man inte sett en situation så vet man inte vad som föregått den. Ett barn kan ju ha lockat fram hunden från platsliggningen, då tycker jag det är orättvist att gorma på hunden.

Men sen dagens klokaste: Läs i Expressen här om att vi hundägare inte är ansvariga för andra människors hundrädsla. Jag känner igen det där med bajspåsedödssynden! Haha! Är så plikttrogen när det gäller att plocka upp hundbajset att jag nästan är beredd att städa upp efter andra för att slippa blickarna och de sura minerna när icke-hundägare passerar hundbajs. Det är inte min hund som skitit där bara för att vi passerade! Skäms ton när jag glömt bajspåse även om jag då ser till att taxarna rastas i skogen eller på andra ställen där hundbajset faktiskt gör så liten skada som möjligt. Kommer fortfarande ihåg när jag med diskbråck försökte rasta Alf efter cykelvägen och han satte sig och bajsade. Jag tog mig verkligen inte ner då ryggen var helt orörlig. Jag stapplade iväg bara för att ta mig hem och då ropar en kvinna ”TA UPP BAJSET”. Ja jo jag vet men jag KAN ju faktiskt inte BÖJA mig. Nu låg det inte heller i mitten av gången eller där barn leker. Kändes som att om jag till 100 % alltid plockar upp och nu vid ett tillfälle av sjukdom inte klarade av det så är det ingen big deal men det är ju alltid just DÅ det står någon och ser på som inte vet det. Dock ides jag inte ropa tillbaka utan la mig  halvt rullandes i snön och fick upp skiten i påsen. Fan va ont det gjorde!

Kan också känna igen mig i att vi hundägare nästan är lite kuvade. Det är mycket skyldigheter vi har men få rättigheter. Vi tar gärna på oss det men är det alltid så att vi ska be om ursäkt för att vi har en hund brevid oss? I andra länder känns det som en större öppenhet mot att ha hund som sällskap och vän. De är mer välkomna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett ”Å herre gud” inlägg igen

Ja man slutar aldrig förvånas över allt elände man får läsa. Vi lever år 2017, man skulle kunna tro att världen har kommit långt när det gäller kunskap om inlärning, om förståelse, resonemang och empati. Men nej.

Fick upp ett inlägg från en Amerikansk sida om varför det inte är bra att ”aga” (aka slå) sina barn. Inlägget hade hundratals, om inte tusentals kommentarer om att ”jag blev minsann agad som barn och jag tog ingen skada”, ”om mina barn behöver a good spanking så kommer de att få det”, ”när inget annat fungerar så är aga nödvändigt”.

Istället för att vända på det – om inget annat fungerar har väl du som förälder misslyckats?

Om man inte förstår detta om sina egna barn, hur ska man då förvänta sig att det landet ska behandla sina djur/husdjur bättre? Det är så tragiskt att när kunskapen tar slut så tar våldet vid, och bortförklaras som något nödvändigt, stärkande och tydliggörande.

Fick också upp en namninsamling för hårdare straff mot de som döms för djurplågeri i Sverige. En fin tanke som många står bakom. Tyvärr är det ju få som fälls för det. Men när jag läser texten så står det bara om hur man ska öka straffen och välja hårdare straff för djurplågeri. Tyvärr tror jag vi måste börja i en annan enda. Så länge djur i vårt land betraktas (i lagens mening) som gods eller vara så kommer vi knappast se någon skärpning av straffen. Om vi istället skulle få in en lagändring där djur ses som levande individer, med förmåga till relationsskapande och kommunikation med andra arter, så skulle vi på ett mycket bättre sätt kunna skärpa straffen. Då gör du ju faktiskt illa någon! Att slå på en byrå och slå på en hund är samma handling men det får två helt olika konsekvenser eftersom hunden far illa av detta på ett fysiskt och känslomässigt plan.

Jag tror tyvärr inte namninsamlingen tas på allvar av rättsväsendet om man bara yrkar på skärpta straff utifrån en känslomässig åsikt att det fel och grymt. Men får vi in att djur är individer med känslor och tankar så borde straffen så höjas ordentligt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"