Om Matte Sofia

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Ett ynkligt gäng taxar

Igår bestämde vi oss för att vi skulle ta en långpromenad idag med hundarna. Vi skulle gå i den nyligen invigda (igår) parken som kommunen byggt (i flera år med trafikkaos som följd). Kliver upp och gör oss iordning. Precis när vi tänker åka så kommer en geting in hos oss. Husse sitter på toa. Först jagar getingen mig i mitt ansikte. De är ju rätt slöa och aggressiva denna årstid. Sen flyger den mot hundarna. Alf är en notorisk insektsjagare. Han blir helt galen när han hör något surrande flygfä i närheten. Försöker få tag i getingen samtidigt som jag ropar åt Alf att låta bli den men han hinner före! Han gör inga ljud men han kniper getingen i luften å tuggar i sig den!

Husse ropar från toaletten och frågar vad som pågår (han hör mig ropa). När vi klär på oss och ska gå ut så ser jag att Alf slickar sig runt munnen mycket så kollar i munnen men ser inget.

Vi sätter oss i bilen och åker mot parken. Kollar Alfs mun igen och ser då att han är stucken på tungan som har börjat svälla upp. Ringer så klart direkt till veterinär och får rådet att avvakta och bevaka honom i minst två timmar om det skulle komma en allergisk reaktion. Ja ställer in våra planer om att åka till parken och åker till stugan istället. Tänker att det är nog inte så bra att anstränga honom om han har ett bett i munnen.

I stugan är Alf precis som vanligt trots sin böld på tungan. Kollar den var femte minut att d inte sväller men Alf är busig och vill gå ut. Så vi går den korta biten (några 100 m) till vattnet.

De besöker Asta (grannhunden) och går ut i vattnet. Rejsar runt och mår gott i solen.

När de två timmarna har gått och Alf inte besväras alls av sitt bett så bestämmer vi oss för att ändå åka till parken. Svullnaden verkar dessutom ha börjat gå ner.

Alf är hur pigg som helst och går före oss andra, vilket sällan händer.

En mysig park som ska dölja vatten och avloppsledningarna som lagts ner. Blir nog fint när allt gräs och blommorna slår ut till våren. När vi gått en bit och är på väg hem så ser vi att Theo slickar sig om tassen. Husse lyfter upp honom och jodå han har skavt ett litet sår på ena trampdynan. Buren till bilen och åker hem.

Nu kan väl denna dag få sluta utan fler sjukdomar eller skador!

Ser fram emot en konstträff med mina gamla kollegor och ska nu förbereda ett motiv. Får se vad det blir 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mänslighetens mörkaste sida

En man stod åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha lärt sin hund att göra Hitlerhälsning. Det är en gammal nyhet men läs den här. Mannen bor i Tyskland.

Jag blir fruktansvärt arg när människor lär ut, utnyttjar oförstånd eller okunskap för egen vinning eller som ”en kul grej”. En del rättfärdigar beteenden som denna, att man lär hunden en ”hälsning” som den själv inte förstår vidden av men som vi människor mycket väl förstår symboliken i, med att hunden inte vet/förstår/tar skada av detta. Nej hunden förstår givetvis inte symboliken i detta men att en människa kan utnyttja detta för att göra vad som säkert i denne mans huvud är ”en kul konst” eller ”ett trick” är så skrämmande. Måste vara största bristen på empati i en sån persons huvud. Det gör mig orolig att såna personer går lösa.

Det var väl någon B-kändis som för några år sen (kommer inte helt ihåg alla detaljer) blev utsatt för något slags skämtprogram där personen, ovetandes om syftet, satt med nazi symboler eller liknande och fick sedan skämmas för detta i media. Att personen i situationen inte förstod eller av ren okunskap utsattes av andra, som fullt medvetna om symboliken, utnyttjar det för att roa är så ofantligt lågt och elakt och empatilöst!

Du kan få djur att göra vilka konster som helst, som de inte förstår symboliken i, men när du själv gör det och utnyttjar det faktum att djuret inte kan förstå situationen eller vad det står för, så är det så fruktansvärt lågt och så långt ifrån humor, värdighet, respekt och empati man kan komma! Usch va illa jag tycker om sånt. Samma med folk som kan skratta åt att djur gör ”roliga saker” när de egentligen gör illa sig.

Det delas mycket på fb, hej vilt, som jag önskade att folk tänkte både en och två gånger innan de klickar på delaknappen. Mycket skulle istället anmälas eller kommenteras med hur olämpligt, ovärdigt och vidrigt det är. I dagens samhälle med allehanda information bara ett knapptryck bort har källkritik blivit så oändligt mycket viktigare. Livsviktigt. Tänk på det.

Mitt tips innan du delar på FB:

  • Gulliga klipp på djur – ser djuret ut att tycka om behandlingen? ser du några faror i beteendet? sprider det okunskap eller riskerar att sprida en felaktig bild av djurägandet? kan det skapa farliga trender? ser klippet ut att vara äkta eller falskt? förstår man om det är fejkat? framgår det hur situationen uppstått? skadas någon i klippet eller kan riskeras att skadas? är det verkligen gulligt/roligt?
  • Källan – vem har skapat klippet? vissa klipp går runt i olika tappningar och kommer långt ifrån den ursprungliga situationen/bakgrunden/skaparen, går det att förstå? vem delar klippet? inte allt för ovanligt att sidor med tvivelaktigt innehåll vill skapa många följare och delar till synes ”oskyldiga” saker blandat med ett mer allvarligt budskap som man kanske inte håller med om.
  • Är det nödvändigt att dela? ger det merkunskap? bidrar det till något positivt eller är det bara en stunds tidsfördriv att ”skratta åt” något?
  • Bilder på utsatta människor – är det humor att dela en bild på en människa i utsatt situation (från krig, fattiga, vanställda) med roliga texter om ”tagga vem som skulle….. ” texter? Eller bidrar det till ett ovärdigt och oetiskt utnyttjande av människor (eller djur) som inte valt att delta i bilden eller som kanske inte ens vet om att den sprids med olika ironiska/elaka/hånande texter. Här kan vi komma tillbaka till fenomenet som jag nämnde tidigare – ”vet dom inte om det så skadar det inte” mentaliteten. Nej, men vill du vara en person som fortsätter utnyttjandet av dessa individer oavsett om det sker en fysisk eller psykisk skada irl bara för att dela ”en rolig bild”? var ligger dina värderingar? känner du dig stolt över det du delar på nätet? bidrar det till något positivt i samhället?

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om något händer dig

Har du funderat på vad som händer med dina husdjur om något händer dig? Vem får meddelande om att något hänt dig och kan ta hand om dina husdjur? Vem finns där och kan ta hand om dom om något hänt?

Kanske inte något man funderar på varje dag men tyvärr så är det något man bör tänka på i förväg, för när något väl har hänt är det inte så enkelt som man kan tro. Sjukvård och kommun (socialtjänst, hemtjänst osv) har sekretess vilket i många fall hindrar personal från att dels ta reda på om du har husdjur och framför allt meddela någon som kan åka och ta hand om dem. Är du inte kontaktbar eller inte i möjligt skick att förmedla dig eller inte i stunden tänker på dina djur i första hand så vem får då veta detta?

Har i mitt yrke stött på detta problem några gånger, där det framkommit att det finns djur men personen inte gett sitt samtycke till att kontakta någon anhörig eller helt enkelt inte kunnat säga att de har djur förrän långt senare.

Om ett djur omhändertas av polis efter beslut av t ex länsstyrelsen (om man måste ta sig in i en bostad t ex) så förstår jag det som att man förlorar äganderätten till djuret? Frågan är om polis/länsstyrelse fattar beslut om omhändertagande om ägaren t ex pga sjukdom inte kan ta hand om sina djur.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vunnit en bok

Vi har vunnit en bok av Per Jensen – Djurens beteenden och orsaker till det via Sveriges Akademiska Etologer. Vi vann med vårt hundskåp – se bilder här.

Så kul! Tävlingen gick ut på att visa hur man har anpassat något för sina husdjur. Ja vi byggde ju ett helt hus med ”taxfönster” 😀

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo friskförklarad

Theos ögon är nu friskförklarad. Trycket i båda ögonen ligger nu på 18 vilket är normalt (låg på 12 när han hade inflammationen). Så nu ska han bara äta klart kortisonkuren sen är han fri 🙂 Lycklig liten kille som slipper dropparna nu å det onda i ögonen. Kostar ju en del med akutbesök och två återbesök hos veterinären men vad gör man inte för att lilla ♥ ska må bra.

Parkour Theo

Lilla taxen Elsa som var samtidigt som Theo hos veterinären har fått tandlossning och fått dra ut 11 st tänder! Krya på dig nu Elsa, vi skickar taxkramar.

I veckan satt jag och målade lite på skoj och la upp två taxbilder jag hade målat i en taxgrupp på fb. En kvinna ville så gärna köpa den ena men då jag inte känner mig som en konstnär så skickade jag den gratis till henne. Bara roligt att någon gillar det man gör. Nu skickar hon jättefina stickade vantar som tack! Så gulligt av henne 🙂 Kanske en ny karriär man kan få? Som taxkonstnär – en taxpicasso 🙂

Målade med akvarellpennor. Blev inspirerad så ska måla med akrylfärgerna nån dag bara för att det är roligt. Den övre var den populära bilden som jag skickade iväg. Storlek A4.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Husdjur och katastrofer

Ja ingen har väl missat att en storm vid namn orkanen Harvey har härjat i USA i dagarna. Den har fört med sig stora mängder vatten och mer ska komma. Läs mer här.

Nu kablas bilder och filmer ut på alla stackars familjer som fått lämna allt och fly. Samtidigt kommer bilder på husdjur som lämnats efter. Nu vet man ju sällan hela historien bakom varför husdjur lämnats. Man kan så klart inte döma utan att ha sett men jag blir illa berörd när man ser hundar som bundits fast vid vägräcken (vilket inte känns som ett naturligt ställe att lämna sin hund om man inte vill att den ska drunkna) eller katter som simmar i panik, fastnar i strömmar osv. Panikslagna hästar som står i hagar där vattnet nu hotar dränka dem. Ja man blir berörd.

Hur ska man som husdjursägare förbereda sig på katastrofer? Kan man det? Till viss del tror jag att man kan det. Speciellt om man bor i länder där det t ex varje år är ”orkansäsong”. Då bör man ju vara någorlunda medveten om att en dag kan den passera just här.

För mig känns det otänkbart att inte ta med mig mina hundar om en katastrof inträffar. De är ju min familj, precis som syskon, föräldrar, respektive. Alla ska med! En häst är så klart inte lika lätt att ta med sig men frågan är då om man ändå bara ska lämna den instängd i en hage och hoppas på det bästa? En lös häst kan åtminstone söka skydd samtidigt kan en lös häst bli en fara för andra. Stora boskapsbesättningar kan man så klart inte ta med sig, men vad gör man vid stora katastrofer? Speciellt i fall där man blivit förvarnad om att något är på väg. En plötslig jordbävning eller jordskred kan ingen skydda sig mot men just väderstormar finns ju viss föreberedelsetid innan.

Vad har man för skyldighet mot sina djur vid katastrofer?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos ögon

Fick ett samtal vid lunch igår av hundvakterna. Theo ville inte öppna ögonen och det kom var. Han knep med ögonen och verkade ha svårt att titta. Ingen svullnad runt ansiktet eller så och inget som de kunde komma på att han skulle ha gjort. Det kom hastigt, på typ 30 minuter.

Ringde veterinären som ville att vi skulle komma in akut, eftersom det gäller ögonen. Blev upphämtad på jobbet av en liten Theo som inte hade det så bra! I väntrummet låg han och blundade i famnen, knep med ögonen men reagerade på ljud och var vaken och med så att säga men ville inte öppna ögonen. Det kom små varklumpar i ögonvrån.

Han fick bedömningssalva i ögonen och sen kollades ögontrycket, hornhinnan och allmän blodstatus då ögonsjukdomar kan vara symtom på andra ”fel” i kroppen.

Han var jätteduktig och snäll. Fick beröm av veterinären för att han tog all behandling med ro. Han protesterade aldrig trots läskiga pennor i ögonen eller blodprover. Det enda som var svårt var att han inte ville öppna vänster öga när hon skulle kontrollera hornhinnan.

Medan vi  väntade på provsvaren så kröp han nära och gömde sig under armen. De släkte ner i rummet och drog för rullgardinen så han fick mörkt då han verkade mycket besvärad av ljuset.

Han hade i underkant på trycket i ögonen och små pupiller (förutom det uppenbara svullnaden av ögonslemhinnorna och irritationen i ögonen). Att pupillerna drar ihop sig och krampar är tydligen väldigt smärtsamt. Så när allt annat var uteslutet fick vi åka hem med ögondroppar x 2 samt kortisontabletter. Han har en inflammation i båda ögonen. Exakt vad som orsakat det är svårt att veta då han inte har några andra sjukdomssymtom. Verkar inte vara smuts heller men svårt att säga. När han får de pupillvidgande dropparna får han inte vistas ute i solljus. Så det blir lite vila för herren nu.

Vi hoppas på snabb bättring och har återbesök om en vecka. Theo charmade många där på djursjukhuset. Han såg så ynklig ut när han kisade och försökte se!

Det lär väl kosta en slant men de skulle direktreglera med försäkringsbolaget. Medicinen gick på endast 200 kr så det var ju inget att säga om. Bara han blir frisk!

Sen fick vi ju höra, å skymtade i väntrummet, att vår taxkompis Elsa också fått komma in lite halvakut med tandproblem! Nu håller vi tummarna att alla taxar blir friska snabbt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mina älskade vänner

Jag förstår att inte alla är hundmänniskor eller tycker om hundar. En del vill inte ha husdjur alls och det är ett klokt val om man inte vill ta på sig det ansvaret som ett djur innebär. Ibland får jag känslan att en del undrar hur man kan vilja ha hund, eller hur kan vilja ha mina hundar. Ser man oss bara ibland eller i vissa situationer, t ex när man kommer hem till oss, så kan det så klart se ut som att våra hundar är väldigt ouppfostrade, olydiga och skälliga. Å det är dom. I vissa situationer, framför allt när dom blir uppspelta och glada att folk kommer till oss. Men det finns en helt annan sida till att bo med just Alf och Theo. Den vi som delar vardagen med dom får se.

Att skaffa hund var nog det lättaste beslutet vi fattat. Jag har alltid velat ha husdjur och gärna hund. Husse är uppväxt med hund. Så när det passade in i våra liv och vi kunde lösa dagpassningen så var inte beslutet svårt. Vi ville ha sällskapet och möjligheten att komma ut mer.

Att leva med Alf och Theo innebär för oss att vi får daglig utevistelse i alla väder. Vilket är skönt och inte en börda! Visst kan man sucka lite när det är – 30 och hunden har rännskita men annars är det faktiskt rätt skönt att komma in efter en promenad i hällregn, blåst eller kyla. Då kan man med gott samvete mysa ner sig i soffan.

Vi har alltid glada svansar och glada miner när vi kommer hem, oavsett om vi slängt soporna eller varit på bio. Man kan liksom inte vara ledsen när någon är så glad att se en! Man känner sig viktig och älskad.

Alf och Theo är väldigt närgångna hundar. De gillar att ligga i knä eller så nära de bara kan. Det är skönt när de ligger nära om man är lite frusen eller har lite värk. De fungerar väldigt bra som värmedynor. Att alltid ha någon att klappa, smeka och mysa med, någon som ger pussar och bara finns där ökar välbefinnandet hos människor. Det ökar frisättning av positiva hormoner i kroppen och gör att människor mår bättre. Det kan jag verkligen skriva under på.

Ett av mina intresseområden är att studera kroppsspråk och det som inte sägs med ord. Jag är fascinerad av både människor och djurs sätt att kommunicera utan ord. Det som sker för oss människor helt omedvetet men som sker mycket medvetet och aktivt hos djur, framför allt hundar som lärt sig leva med oss människor och är rätt bra på att tolka oss. Jag kan sitta och bara observera hur Alf och Theo ”pratar” med varandra. När vi tränar – hur lyssnar de, vad tar de in, vilka tecken eller ord går dom på, vad ger dom ledtrådar, när tappar de fokus och vad intresserar dom. Kan ha fältstudier hela dagarna hemma! Kostar inget 😀

Att se lyckan i Theos ögon när man tar fram klickern, att se Alfs nos gå igång när han förstår att han ska spåra, att se hur de kan uttrycka sin glädje över saker som ska hända är spännande och gör att jag mår bra. Att se hur de klurar ut svårigheter och lär sig komplicerade trick eller sammansatta kedjor av saker är hur spännande som helst.

Hemma med oss är det lugnt och stilla, våra vardagar består ofta av att Alf flyttar sig mellan säng och soffa och Theo går mellan sängen och uteplatsen, eventuellt ligger han i tygburen en stund också.

De är bra på att vakta, hålla koll, upptäcka vad som är på gång. Jag kan känna mig trygg med att inga inbrottstjuvar kan smyga på oss.

Så det några ser stundvis hos oss, är inte hela vår vardag, eller hela vårt liv. Det är glimtar ur hundarnas liv. Hos oss får hundar vara hundar, de får skälla, visa initiativ till lek eller promenad, de får göra väsen av sig och de får finnas till. Hos oss är inte hundarna en del av inredningen som bara ska ”finnas men inte märkas av”. Här är de en del av familjen, lika livliga och lika lata som vi människor. Det kan uppfattas som ouppfostrat men våra hundar får mycket beröm för hur väl hanterade dom är hos t ex veterinären, hur snälla dom är, hur väl dom accepterar nya och konstiga saker. Alf tävlar rallylydnad och kan en hel del kommandon. Men de får även ha en egen vilja, och det är okej för mig. Så om någon uppfattar en situation som ouppfostrat beteende så är det inte säkert att jag ser det så.

Hur är det hos er?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Har något gemensamt med Gunilla Persson

Ja tro det eller ej men vi verkar ha något gemensamt jag och Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar. Det trodde jag aldrig. Hon protesterar mot hästdroskorna i New York city och kallar det djurplågeri. Läs mer här.

Jag tycker det är bra att hon som kändis uppmärksammar detta och kanske fler turister väljer att inte använda dessa färdmedel. Det är inte det att jag är emot draghästar/vagnshästar utan det är det enformiga, långtidsanvändandet av hästarna som dag ut och dag in ska klara denna belastning på inte allt för snällt underlag för hovarna.

Välj bort droskor eller andra färdmedel där du rider eller åker efter djur! Titta på djuren i det fria och låt de vara för enskilda personers bruk, inte för turistindustri eller kommersiellt syfte.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att ”ta seden dit man kommer”

Läste en artikel som fick mig att må mycket illa, av två skäl. Läs hela artikeln här.

Det handlar om att stjärnkusen Åke Svanstedt fått kritik för att han, på tävling i USA, drivit sin häst för hårt. Hans svar gör mig mycket orolig och upprörd.

– Ja, det är klart att jag drev hårt. Hade jag vetat att han skulle bli tvåa hade jag inte drivit någonting, men jag var tvåa och jag ville vinna. Sen vet jag hur reglerna är på Meadowlands och alla kuskar driver hårt.

– Vill man vinna lopp får man ta seden dit man kommer. Jag var tvåa och hade chans att vinna, då är det klart att man kräver det yttersta ”

När man tävlar så förstår jag att om man är en vinnarskalle så vill man prestera på topp. Skillnaden när man har med djur att göra är att djuret inte har valt att tävla. Även om många hästar kan tycka om det dom gör så anser jag inte att det är okej att driva hästen till bristningsgränsen. Det som gör mig förbannad är att han försvarar sitt eget agerande med att det är tillåtet just där, på den banan. Men var är hans egen moral och etik? Han säger längre ner att om andra kuskar var snällare så skulle han också vara det.

Det finns hästar som dött på grund av att de blivit för hårt drivna. Djur gör allt för att vara till lags och när män (företrädelsevis) tycker sig ha rätten att driva hårt utan att tänka på vad de utsätter hästen för så kan det gå så illa att hästen dör. Det om något är djurplågeri, oavsett vilka ”regler” som gäller på det stället där det utförs!

Det gör mig spyfärdig att rättfärdiga sitt eget handlande utifrån hur andra gör. Att andra gör fel eller inte har ett etiskt förhållningssätt spelar ingen roll just då. Men om situationen var annorlunda skulle jag inte göra så? Vad är det för fegspel!

Han kommenterar debatten i Sverige gällande hans eget agerande så här:

– Jag har läst allting, men det spelar ingen roll vad folk i Sverige tycker. Travförbundet i Sverige kan inte påverka någonting för amerikanerna vet knappt var Sverige ligger. De skiter fullständigt i vad som händer på andra sidan Atlanten så folk kan skriva och debattera – men de bryr sig noll

Såna här uttalanden gör mig orolig. Man ska alltså inte protestera eller debattera för att andra inte bryr sig? Är det inte just därför man ska protestera och debattera? För att så ett frö, starta en diskussion som i längden kan resultera i ändrade regler? Jag tycker det är jätteviktigt att visa sitt motstånd och avsky mot oetiska regler. Det kanske inte ger den effekt man önskar sig idag, men om man inte yttrar sig i tron att den andra parten inte bryr sig då kan man aldrig starta en förändring heller. Han borde själv föregå med gott exempel och ta diskussionen dit! Han är ju på plats och därigenom ha stort inflytande på sporten. Att bortförklara sig med att det inte är hans sak att förändra gör att jag tror att han inte alls tycker reglerna behöver ändras, egentligen. Dom ger honom rätt att fortsätta på det sätt han egentligen tycker är bäst. För annars hade han väl inte ställt upp på det?

Den här mannen har nog missat Internets kraft i fråga om påverkan, även från ett litet land som Sverige. Sociala medier kan ha stor genomslagskraft i frågor, stora som små. Hoppas han snart blir varse om detta och hoppas så klart att vi håller debatten levande och sprider den hela långa vägen till USA. De som inte vet var Sverige ligger då får väl slå upp det i en kartbok!

Vad tycker du om Åkes uttalande?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"