Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Theo är hemma igen

Det blev ingen sömn i natt. Theo började gnälla efter midnatt och när jag gick och satte mig med honom så skrek han när jag tog i honom. Sjukgymnasten som Theo träffade förra gången detta hände förklarade för mig att förträningen i korsryggen kan klämma på nerven som går till huden, det gör att han inte tål beröring på bakbenen. Vi övervägde där ett tag om vi skulle ringa jouren mitt i natten.

Vi provade istället att lyfta ut Theo i buren, på gräsmatten för att se om han kunde pinka och bajsa. Det är det som har varit det akuta problemet tidigare, han kissar inte och då måste han in inom 24 timmar till veterinär innan det blir livshotande. Han tog sig ur buren och kissade, bajsade en lös hög. Sen kröp han in igen och vi bar in den stora buren. Jag hörde honom börja snarka en stund senare. Lättade väl trycket. Sen vaknade vår bebis och ville inte somna om så det blev att mata och vagga fram till 06.

På morgonen var Theo ännu sämre. Ville inte alls gå eller kissa ute. Ringde veterinären så fort dom öppnade. Här i stan hade de inga akuta tider kvar men fick en tid i Öjebyn kl 11. Lämnade Alf hos svärföräldrarna och åkte iväg med Theo.

När vi kom fram rörde han på sig och gick runt i rummet. Efter undersökning kunde de konstatera att han reagerade mer i vänster ben. Tidigare har det varit höger ben. Det är höger ben han har svårt att placera under sig när han står. Han ligger också mer på höger sidan, vilket enligt sjukgymnasten berodde på smärtan. Han vill ligga på den sida han har ont.

Vi kom fram till att påbörja en längre tids medicinering med medicin mot nervsmärta och antiinflammatorisk medicin. Sen ska han även få kosttillskott för lederna och så ville de att han gick ner lite i vikt.

Vi vet att han är lite rund. Vi har ju som sagt släppt på de mesta reglerna och de får äta rester och en ostbit ibland. Men veterinären tyckte att han kan ha flera år kvar om han går ner i vikt vilket minskar belastningen på bakbenen och ryggen. Så nu ska vi prova dietfoder från Royal Canin.

Vi övervägde ny röntgen men kom fram till att symtombehandling räcker denna gång. Vi vet att han har en förträning, kanske blir den sämre med åren. Hittills har han haft ”anfall” vartannat/var tredje år vilket jag tycker är försvarbart. Skulle han få fler anfalla och oftare så skulle vi ta ett annat beslut.

Blodproverna såg väldigt bra ut. Alla inom normalvärden för blodsocker, lever och njurar. Återbesök om ett år för nya prover då medicinen kan skada just njurar och lever.

Så än kastar vi inte in handduken. Han verkar må lite bättre redan. Går, ostadigt, och ligger ute i solen.

Som tur är är vår gård handikappanpassad då vi har enplanshus med ramp ut och in, både i trädgården och på framsidan. Så han behöver inte gå i trappor eller bäras (vilket gör mest ont).

Lilla vän.

I väntan på veterinären.

Ja år 2020 går till historien som ett år då det mesta som kunde gå fel gjorde det. Jag ska till tandläkare på fredag också så detta kommer bli en dyr månad.

Min fantastiska buske har börjat blomma och vilka blommor som kommer!

Vilken härlig sommarfärg. En av få växter som klarade denna vinter, som tog död på det mesta.
Jag vet inte vad den heter men den blir stor och fluffig!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo har ont i ryggen igen

Vi har senaste tiden pratat om hur det blir den dagen vi kommer måsta ta beslutet att låta båda eller någon av dom somna in. Man känner sig hemsk som tänker tanken men samtidigt är det viktigt att vara realistisk som djurägare. Det är inte okej att låta djuren lida för våran skull. Det svåra är att veta när det är dags.

Alf är ju fysiskt sett i god form. Enl veterinärundersökningen förra sommaren är han i god kondition, inga blåsljud på hjärtat, fin päls, inga problem med ögon eller öron. Däremot är han ju förändrad i sitt sätt. Han kan börja skaka ibland, han uppträder förvirrat ibland (stressat), han får panik när han lämnas ensam (ibland bara när vi går på toaletten och han inte ser oss). Han vill helst bara ligga i soffan i vårt knä. Han kan sova bort hela dagarna utan att gå ut.

Theo är ju livsglädjen själv i sinnet. Han älskar allting vi hittar på och vill vara med över allt. Han är en duracellkanin med överskottsenergi och lätt övervikt. Han gillar livet som gårdshund och få vara ute. Han har en konstaterad förträngning i korsryggen sedan några år tillbaka. Det har gett honom några episoder då han får så ont att han inte kan kissa/bajsa. Nu är det två år sen vi var till veterinären sist för ryggen men idag blev han sämre igen.

Det började på morgonen. Kl 06 var han som vanligt och gick ut för att kissa. Men under dagen låg han helt stilla i sin bädd från kl 11-15. Han kom inte när jag lockade med skinka, han kom inte springande när jag öppnade dörren (vilket han alltid gör) så jag förstod att det var något. Jag fick honom på benen och han gick runt lite, drack lite och gick ut och kissade och bajsade (löst). Hoppades att det skulle hålla sig så men nu på kvällen så gick han ut och kissade och sedan skrek han till. Vill inte röra sig. Då jag inte vill lyfta i honom när han har så ont så hämtade jag hundburen som han själv gick in i. Bar in honom. Nu ligger han där i på en filt.

Vi får se hur läget är imorgon. Om han inte blivit bättre får vi ringa veterinären. Är det samma som tidigare så hjälper en spruta Bupac och sedan en vecka metacam. Skulle det vara något annat, ja då får vi se utgången. Han är 8 år och skulle hans liv bli mer begränsat än nu (får inte gå långpromenader eller leka med andra hundar) eller om det krävs många undersökningar eller sövningar då är vi nog redo att låta honom somna in i så fall. Tanken gör ont men han skulle inte ha någon livskvalite kvar.

Sen har vi diskuterat det där med hur den andra hunden skulle reagera om den ena inte längre fanns. Alf som är ”dement”, skulle han klara att bli ensam? Skulle han bli ännu mer orolig och rädd? Och Theo som älskar sin Alf, härmar allt han gör och går efter honom, hur skulle han ta det att kompisen inte längre kom hem? Är det bästa att låta dom somna in tillsammans? Alf är 11 år. Men det känns fel att avliva en hund som inte visar tydlig att livskvaliten och livsglädjen inte finns där längre. Alf är glad så länge vi är hemma med honom, vilket vi är hela tiden nu med anledning av föräldraledigheten. Han kan få riktiga busryck och när vi ligger i soffan tillsammans suckar han nöjt. Theo tar sitt uppdrag som gårdshund på största allvar och håller borta fåglar, grannar och andra från gården!

Ja hur ska man tänka? Kommer det någonsin känns som det rätta beslutet?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Efter solsken kommer regn

Efter tre skitvarma sommrar med nya värmerekord, torka och lite skogsbränder på det så har årets sommar varit betydligt blötare. Vilket är skönt enligt mig.

Taxar och vatten är ju tudelat. Theo älskar vatten och går ut i alla väder. Alf – nej. Bara nej. Skulle kunna ligga i soffan 24 h om man inte tvingade ut honom.

Vinterns frost har bränt sönder gräsmattan totalt i år. Vi ser att nästan alla med nysådda gräsmattor i kommunen drabbats av liknande bränna. Tråkigt men inte hela världen. Bara hoppas den tar sig till hösten och att nästa vintern blir snällare mot den. Vi hade ett islager på nästan 1 dm när snön hade smällt. Det regnade hela december och istäcket la sig före snön kom. Snön isolerar ju annars bra. Mycket av de buskar och plantor jag planterade i höstas dog också. Jaja inte hela världen men tråkigt.

Det gäller att ta vara på solstrålarna i år…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hyllning till krutdamerna!

Jag vill bara hylla ett par damer som jag kommit i kontakt med via hundarna. Länge tänkte jag att hundträning endast är för yngre förmågor med ambitionen att tävla. Så fel jag har haft. Har mött några krutdamer i 70 + ålder som, trots diverse krämpor (några allvarliga) fortsätter tävla i olika grenar med sina hundar. Åker runt i Sverige, tidiga morgnar och i alla väder. Några är de första att anmäla sig och komma när jag har ordnat olika hundaktiviteter via fb.

Jag hoppas själv jag blir en sån krutdam i den åldern. Att inte låta fördomar, krämpor eller ålder stoppa mig från det jag vill göra! Vilka förebilder och härliga personer! Här är det inga soffpotatisar till hundar utan aktiva, busiga och väldigt glada jyckar 🙂

Vem vill du hylla?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt blir inte bara sämre med åren

Jag kommer ihåg när Theo kom till oss. Livlig och busig men ville inte ha någon kontakt med oss. Ville bara vara med Alf. Eftersom han var 8 månader gammal och vi visste att de som haft honom före oss inte varit snälla med honom så lät vi det ta tid. Han hade med sig en filt till oss som vi la i hallen där han ofta ville vara (och sov) och hade uppsikt över hela lägenheten. Man fick inte röra tassarna och klappa honom gick bara ibland. Vi lät honom vara. Lät det ta tid och att han själv fick komma till oss när han ville.

Nu, 8 år senare, gammal men inte så grå. Nu är han en knähund. Kommer ofta och lägger sig nära, snarkar när man klappar och kliar och sover under mitt täcke nära mig. Han puffar på handen när man slutar klia och vill ha mer.

Älskade lilla guldlock! Nu mer är han generös med pussar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggtystnad och nytillskott

Som ni kanske märkt har det varit dåligt med uppdateringar på senaste tiden. Det beror på att familjen fått tillskott av en människovalp. Alf och Theo agerar nu mer storebröder och en liten flicka. Hon kom lite tidigare än väntat, vägde lite mindre än hon skulle och första tiden bestod av sjukhus, sondmatning och hemsjukvård. Nu har vi varit hemma ett tag och börjat vänja oss vid vårt nya liv. Bloggen kommer återuppstå – uppdateras – allt eftersom men just nu behöver vi få finna vår nya vardag.

Vi kan dock berätta att taxlivet fortsätter. De verkar nöjda över att alltid ha någon av oss hemma, även om de saknar sin daghusse och matte. Som tur är besöker vi dom regelbundet ändå, men med försiktighet pga det nya viruset som slog in över världen i våras.

På soffan i stugan då vi besöker daghusse&matte som tillika är vår bäbis farmor och farfar. Alla nöjda och glada.

Theo han tycker detta med barnvagn var en superbra idé och undrar varför vi inte införskaffat detta fordon tidigare. Han har helt enkelt tagit saken i egna tassar och intagit underredet som sin egen tron när tassarna inte orkar bära under promenader (eller när känslan bara inte infinner sig i att behöva gå).

Hos mormor får man dessutom åka retrovagn ano 1984, Emmaljunga.

När den lilla inte riktigt ville sova på nätterna i början fick vi ta nattliga promenader i midnattssolen. Vi slogs med 10 000 myggor men Theo hängde glatt med. Dock ingen längre sträcka. Det märks att dom börjar bli gamla gubbar. Alfs hörsel verkar svika honom också allt mer. Han hör inte riktigt när vi ropar på honom.

På promenad med släptåget…

Vi har fått nya grannar i byn också. Mycket intresant!

Kalvar på sommarbete.

Våran nya bäbis kommer inte vara med på så mycket bilder då vi inte vill exponera henne offentligt. Däremot kommer ni säkert skymta henne här och där 🙂

Mormor ska sälja sitt hus så snart kan vi inte åka dit längre och ligga i trädgården. En stor förändring när barndomshemmet ska överlåtas till någon ny familj. Samtidigt skönt om någon tar över och fortsätter uppdatera och sköta om huset. Hoppas det kommer någon annan till glädje. Men konstig känsla att köra förbi där och se de förändringar som kommer att göras!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Blåsigt värre

Är det någon oskriven regel att det alltid är sämre väder när man är ledig än när man är på jobbet? Finns det statistik på om det % är sämre väder på helgerna t ex? Det känns då så! Fint väder i veckan men nu när man är ledig och har tid att komma ut under dygnets få ljusa timmar så… stormar det!

November hade inte en enda soltimme tror jag. December var bara mörkt och halt. Snön som kom smälte bort och bildade bara ishalka. Den vita snön hjälper ju annars till att få känslan av lite ljus i vardagen men det blöta mörkret slukar allt ljus i sin väg. Januari kom med några få minuter ljusglimtar i alla fall men först nu i februari känner man livet återvända igen!

Fler såna här dagar…
Mindre mörker och halka

Det har blåst sen tidigt i morse. Alf har skakat och oroligt tittat ut. Man märker på honom att han blir mycket mer orolig nu än tidigare för ljud. Det skallrar i kaminen och i fläkten i köket. Sopkvasten slår mot husväggen i vinden. En darrande Alf har legat i knät hela dagen nästan. Fick dock ut dom båda på en kortare sväng ikväll då han gick framåt och verkade nöjd, trots att vindarna ännu inte helt avtagit.

Snorhalt imorgon i alla fall…

Nu längtar vi till sommaren!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag för 7 år sedan…

… flyttade Theo toktass hem till oss. Hans historia kan ni läsa om här. En liten 8 månaders kille som inte haft det lätt kom med dunder och brak hem till oss i februari 2013.

Han snarkar som en vuxen karl när han sover, han har bara ett tonfall och det är ”skrika”, han älskar vatten och att simma, han vill vara med på allting som händer bara det händer något och han har myror i brallan. Han driver en till vansinne stundvis med sitt skällande men man kan aldrig ha tråkigt när man har en Theo hemma.

Livsglädjen hos denna kille är hög, trots sin förträngning i korsryggen (som han peppar peppar inte haft symtom av på snart två år). Stillsammare liv men ändå med fullt ös medvetslös!

Theo kopierade i början allt som Alf gjorde. Man såg hur han studerade Alf och sen gjorde samma sak. Tror dom har haft stor glädje av varandra, även om dom också lär varandra ovanor 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"