Kunskap inom avel

I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.

Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!

Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?

En liten valp Alf.

En liten valp Alf.

Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:

1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.

2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare?  Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).

3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.

4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.

5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.

Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.

Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.

Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.

Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de ”osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.

Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle”. Tidningen Taxen, sida 14-15

Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!

I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.

Problem som uppstår i samband med registreringen

• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.

• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.

• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).

• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.

• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen”. Tidningen Taxen, sidan 14-15

Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med ”häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.

Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.

Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!

IMG_20140809_125848 IMG_20140809_125824

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall”.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden ”knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den ”snarkar”, ”knorrar” eller ”grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde ”söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på ”efterfrågan” eller ”trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha

Jag skulle väldigt gärna vilja ha en stövare. Är uppväxt med stövare i släkten, har suttit i valplådor som liten och gosat med valparna. Underbart söta och vackra. Taxen sägs ju ha sitt ursprung i stövare så de har ju lite samma drag 😉 Läs mer om stövare här.

stövare

Jag vill även ha en pudel, kanske när jag blir pensionär och inte orkar gå i skogen lika mycket med taxar. Så underbar hundar. Pudeln behöver ju inte klippas som man ser på vissa utställningshundar. De kan se ut som vanliga hundar också 😉

Engelsk springer spaniel tilltalar även mig. De är superhärliga hundar.Har haft några såna i stallet där jag red. Mycket fina och trevliga.

Ibland skulle jag vilja ha en draghund, det ser så härligt ut att kunna glida fram på skidor med en hund som drar. Men min skidteknik är nog alldeles för dålig för det 😉 Kan inte löpa heller pga diskbråcket.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 10 Varför jag har blandraser

Ja denna rubrik kanske blir lite förvirrande för de flesta vet väl att vi har två taxar? Ja så är det men Theo är inte registrerad tax i SKK (Svenska kennelklubben). Det går därför inte att spåra hans släktingar bakåt i tiden och då räknas han som blandras. Så jag tänkte diskutera ämnet utifrån skillnaden mellan en registrerad renrasig hund och en till synes renrasig hund som inte är registrerad.

Det finns ju olika sätt att leta efter en hund om man planerar ett inköp. Det finns valphänvisningar via rasklubben i den ras man är intresserad av. Rasklubbarna är anslutna till SKK och ska följa vissa regler för att få kalla sig rasklubb. Bland annat kan det finnas krav på hälsotester av föräldradjuren som får registreras hos rasklubbarnas hänvisningar. Att köpa valp via en rasklubbs hänvisning är ett bra sätt att få reda på bland annat följande saker:

  • Din framtida valps hälsostatus finns registrerad via föräldradjuren och syskon/halvsyskon i flera led. Du har större chanser att hitta en frisk hund och valpen ska ha ett veterinärutlåtande som är max 1 vecka gammalt vid leveransen.
  • Du får reda på din framtida valps förutsättningar för att utföra det arbete den ska klara av genom att se föräldrarnas och andra släktingars prestationer. Du kan få en bild av om uppfödaren avlar på arbetande hundar eller på sällskapshundar/utseende. Då kan du göra ditt val efter det.
  • Hunden får även delta i prov och utställningar som SKK anordnar och resultaten registreras i deras hunddata.
  • Du får reda på att din valp med hög sannolikhet kommer att överensstämma med den rasstandard som finns. Föräldradjuren brukar vara utställda för domare och då får de ett omdöme och kanske även en titel som utställningschampion, vilket bör indikera att hunden är en god representant av sin ras.
  • Du får också veta att uppfödaren följer vissa regler gällande själva köpet av valpen när det kommer till försäkringar, vaccinationer, köpeavtal osv. Du kan nog känna dig lite säkrare att göra affärer med någon som följer SKK:s krav i den delen. I annat fall blir de uteslutna.
  • Du kan vara säker på att din hund inte är offer för hundsmuggling/olaglig importering.

Vi köpte vår första hund, Alf, av just dessa skäl. Han var registrerad i SKK och hade ett registreringsnummer. Vi fann honom via rasklubbens valphänvisning och han hade gått igenom alla vaccinationer och vi fick även med ett nytt veterinärutlåtande när vi hämtade honom. Det kändes tryggt och vi fick ett kvitto på att vi betalat honom och uppfödaren hjälpte oss även att skicka in ägarregistreringen, ansökan om medlemskap i SKK och i Svenska taxklubben. Vi fick även med ett valppaket med information om hur hans viktuppgång sett ut, när han klippte klorna första gången, hur han är som individ och även lite foder och en stickad tröja 🙂 Tröjan var uppfödarens egen present då han skulle flytta från Skåne till Norrbotten.

Så varför har vi då en icke registrerad tax som Theo hos oss och vad kan det innebära?

Theo kom till oss av en slump, vi letade inte ny hund just då. Småtaxarnas matte skickade en annons från blocket där Theo sökte ett nytt hem. Det stod en liten text om honom och en söt bild på honom. Theo hade flyttat från uppfödaren till en familj som inte skulle ha kvar honom (läs om honom uppe i högra menyn ”om oss”/”om Theo”). Uppfödaren hade tagit tillbaka honom och skulle sälja honom vidare om rätt hem fanns. Han skulle vara veterinärbesiktad innan vi fick ta med honom. Vi ringde upp och hon ville komma och träffa oss först för att bedöma om Theo skulle bo hos oss. I vårt fall gick det bra. Det var en seriös säljare men jag var noga med att kräva att få se att hon ägde hunden. I värsta fall kan ju någon försöka lura dig och säljer någon annans hund. Då kan den riktiga ägaren kräva att få tillbaka hunden och du får inte ett öre av de pengar du betalat.

Theo får aldrig ställas ut eller delta i vissa prov som SKK anordnar. Det finns vissa prov, t ex viltspår som även blandrashundar får delta i men hunden kan aldrig bli champion.

I vissa blocket annonser står det ”säljes enligt SKK:s regler men det betyder inte att hunden är registrerad i SKK, det kan fortfarande vara en blandras du köper. Köper du en icke registrerad hund så kan du inte vara helt säker att hunden endast har de raser i sig som du lovats. Det kan finnas andra blandraser i hunden som kan slå igenom på vissa sätt. Hur hunden ser ut är ingen garanti för att hunden är renrasig. Att blanda två eller flera raser innebär inte att hunden blir lika delar av alla ingående raser. Det går inte att förutse vilka drag som kommer slå igenom. Ibland står det även ”registrerad i jordbruksverkets register”. Detta är inte det samma som att hunden är en registrerad renrasig hund. Jordbruksverkets hundregister är endast ett hundägarregister, där t ex polisen kan söka på en upphittad hund om den har ett chip eller tatuering. Alla svenska hundar ska vara ID märkta och registrerade i detta register.

Det behöver inte vara något fel på en blandrasvalp/oregistrerad valp men det är större osäkerhet kring vilka rasbundna sjukdomar hunden kan få eller om föräldradjuren är hälsotestade. Du har heller ingenstans att anmäla en oseriös ”uppfödare” och en del människor är så hemska att de utnyttjar djur för att tjäna pengar. De bryr sig helt enkelt inte om djuren mår bra eller inte utan vill bara sälja valparna och få pengar. Det kan innebära att de lovar dig att föräldrarna är friska och krya men hur ska du veta om det är så? Hur ska du veta om hunden du köper passar till den aktivitet du vill ägna dig åt? Har hunden höftledsfel är den inte lämplig till agility t ex.

Jag förespråkar att man ska köpa renrasiga (registrerade) hundar av den anledningen att an stödjer seriös avel med vad som ska anses vara friska djur. Du har även juridisk rådgivning och en möjlighet att anmäla en oseriös uppfödare. Det behöver inte vara något fel på en blandrasvalp men osäkerheten är större. Handeln med sjuka, importerade eller ”massproducerade” hundar bör du helt enkel inte stödja! Den valp du köper kan vara en så kallad importhund. I många fall fraktas dessa valpar under vidriga och plågsamma förhållanden till Sverige och säljs som ”renrasiga med oregistrerade” hundar. Många valpar dör under färden hit och du vill nog inte ha det på ditt samvete?

Ja det finns seriösa blandrasuppfödare som avlar i ett specifikt syfte och med hälsotestade djur. Det är åtminstone bättre om man vet detta men som sagt, osäkerheten kring vad du faktiskt får i din nya valp är fortfarande stor.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Del 2 Boktipset

Tankar om avel (Del 2 utifrån boken ”Hundens språk och flockliv” av Lars Fält)

När man studerar och jämför beteenden är det viktigt att skilja hur de ser ut, formen, och hur ofta de förekommer, frekvensen. Det senare är bl.a. beroende av hur lätt det är att utlösa dem. (…) Vid avelsförsök, framför allt med råttor och möss, har man visat att beteendenas form är mycket svårare att påverka genetiskt medan frekvenserna är mer lättpåverkade” (sidan 21).

”I århundraden har hundavlen varit mycket funktionsinriktad, vilket skapat våra specialister som drivande hundar, vallhundar, vinthundar osv. Idag finns en tendens till att man överbetodar deltajer i hundens utseende och lägger mindre vikt vid funktionen”.

Här tycker jag att man som uppfödare har ett, borde vara lagstadgat, åtminstone etiskt ansvar att fundera över vad man avlar på och vilka anlag man förstärker och överdriver.  Vi har makten att i stort sett avla hundar till vad vi än vill skapa, men har vi rätten att göra det? Är det verkligen försvarbart att forma om hundar i oändlighet utan att ha en tanke på hur den förändringen påverkar djuret? Jag anser att man som uppfödare (SKK registrerad eller inte) har ett jättestort ansvar för konsekvenserna av sin avel på de djur som ska leva vidare. För mig är det nästan avskräckande hur allvarliga konsekvenserna kan bli när människan i sin iver att skapa något i vissa fall istället sysslar med djurplågeri. Kan låta hårt men titta på vissa rasers utseende och funktion, andningssvårigheter, svårigheter med födsel eller rörelsemönster. Det ligger på uppfödarnas samvete tycker jag. Så att avla enbart på utställningsmeriter är, enligt mitt tycke och smak, inte tillräckligt bra underlag för att föra aveln vidare. Jag håller med Lars om behovet av funktionstester även om inte den nya ägaren är intresserad av att pyssla med någon formel träning/tävling så får man en värdering av hundens funktionsduglighet.

Inom taxen diskuteras det flitigt om ryggröntgen ska användas som avelsverktyg för att minska förekomsten av diskbråck hos hundarna. Det råder ganska skilda meningar om ryggröntgen är meningsfullt eller inte.

Ja sidan hävdar att det i i stort sett alla studier som gjorts på de ryggröntgade taxarna i våra nordiska grannländer går att utläsa att om hunden har förkalkningar som syns på röntgen så ökar risken för diskbråck.

Nej sidan hävdar att det inte är förkalkningarna i sig som avgör om en hund får diskbråck och det har mycket med var förkalkningen sitter vilket inte utläses från ryggröntgenresultat. Man hävdar också att det inte enbart går att få ett index på en tax utifrån det egna röntgeresultatet utan då borde hundens avkommor också räknas in samt ärftligheten bakåt, som blir en sammantagen bild av just den hundens risk att föra diskbråck vidare.

Själv är jag inte så insatt men försöker läsa på om ryggröntgen och jag kan ju tycka att det verkar ju stå klart att förekomsten av förkalkningar som syns på röntgen och diskbråck verkar vara relativt klar. Om det sedan behövs andra verktyg för att få en bra ”klassifiering” för avelshundens risk att föra diskbråck vidare kan jag inte svara på. Hoppas kloka människor kommer fram till något bra och jag är för alla försök till att få en friskare ras!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 6 Varför jag har hund

Ja varför skaffar man hund? Eftersom jag alltid haft djur runt mig, även om de inte bott hos oss, så var det enda valet eftersom husse var kattallergiker. Hund har jag alltid velat ha men på grund av lillebrors allergi har det inte gått förrän nu. Dessutom har vi nu möjligheten att ha hund då vi har hundvakter när vi jobbar heltid båda två.

Vi letade en stabil, trygg, aktiv hund som kunde följa med på allt man hittar på, som vill vara med i skog och mark och som älskar att vara med sin familj. Det finns ju en uppsjö av såna raser egentligen så husse tyckte valet föll på tax för att de dessutom har ett så coolt utseende (modiga och lätt obrydda om andra än sig själva).

Det bästa med att ha hund är just att man kommer ut även när man inte känner för det. Oavsett väder eller dagsform så ska man ut. Det mår man bäst av. Vad gör man istället? Ser på tv? Sitter framför datorn? Det får vi nog av på jobbet ändå så bättre att vara ute med hundarna.

En god effekt som vi inte hade räknat med när vi skaffade hund är alla nya vänner man får och alla som pratar med en på promenaderna. Okända människor kan bli ens träningskompisar och helt plötsligt har man ett större nätverk. Hundmänniskor ställer ofta upp för varandra och även om man inte känt varandra länge så har man en hundvakt man kan ringa om det krisar. Att ha hund gör en mer social tror jag.

Småtaxarnas husse och matte lärde vi känna genom hundarna och facebook – där de efterlyste hundkompisar, gärna taxägare. Nu har det gått två år och det visade sig att vi hade mer gemensamt än bara hundarna. Vi är hellre hemma och ser film en lördagkväll än ränner på krogen, vi har samma filmsmak och vi tycker om att laga mat och bara umgås. Dom kan ringa oss om d krisar med hundvakt och de har haft Alf och Theo när vi haft kris.

Att vara hundägare är fantastiskt och mycket roligare än jag kunde ana.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

583 hundar i trafikolyckor

Många hundar skadas eller dör i trafikolyckor. Det är enligt Agrias statistik den vanligast orsaken till att hunden dör.

Under 2014 drabbades 583 hundar i Sverige av trafikolyckor, varav 239 stycken avled till följd av skadorna. Som en jämförelse skadades eller dog 544 hundar i trafiken under 2013.

Ökningen har skett mest under vinterhalvåret, september till februari månader. En analys av Agrias affärsområdeschef är att fler jakthundar är igång då och att mörkret gör det svårt för bilförare att se hundarna om de kommer springande ut på vägen. Läs hela artikeln här.

Så klart kan man inte styra över en jakthund om i jaktens hetta följer efter ett djur ut på en väg. Idag finns många tekniska hjälpmedel under jakt som GPS och pejlar som underlättar för jägaren att följa hunden och se om den är på väg eller i närheten av trafikerade vägar. En del väljer då att genskjuta hunden och stoppa den från att passera vägen. Men även ”vanliga” hundar skadas eller dör i trafiken. Det finns några saker man själv kan göra för att undvika eller minska risken att ens bästa kompis ska råka illa ut eller orsaka en olycka:

  • Ha ett väl anpassat koppel/sele som hunden inte kan ta sig ur om den blir skrämd eller kämpar emot. Ha hunden kopplat nära vägar. Hundar är inte medveten om trafikregler och även en lydig och snäll hund plötsligt ta fel väg eller bli skrämd. Alla trafikanter ger inte utrymme för fotgånende/hundar vid passering.
  • Använd inte flexikoppel eller använd stopfunktionen. Många olyckor sker när hunden är för långt ifrån sin ägare. Ha hunden nära dig när ni går efter vägar, även om den är i flexi.
  • Reflexer är en billig livförsäkring, både för dig själv och din hund. Finns allt från koppel och halsband till selar och täcken med reflexer på. En lampa fungerar också bra då den syns även om det inte finns någon ljuskälla. Vi uppskattar de som har en liten lampa på hunden då man hinner se den på håll om man går i en mörk skog t ex.

En av de vanligaste dödsorsakerna för taxar är just bilolyckor. De är snabba och små vilket gör dem svåra att upptäcka. Vi har alltid våra kopplade längs vägar och använder vi flexit i selen så får de inte gå längst ut i kopplet vid vägbanan. En av våra grannar hade en hund som gick flexi när det kom en cyklist. På något sätt hamnade hunden på andra sidan vägen och cyklisten körde på hunden. Ett svårt benbrott och operation i södra Sverige blev resultatet. Den hunden lever idag men inte alla överlever. Hur det gick för cyklisten vet jag inte men det kan inte heller vara någon rolig situation att hamna i, där du inte har kontroll över hunden som kommer mot dig. Cyklisten hade säkert ingen chans att väja. Som hundägare måste man tänka i flera steg. Det kan komma något runt hörnet…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gener och genetik

Snubblade över en intressant artikel (på engelska) där man framhäver att det i studier framkommit att gener påverkas av omgivande miljö. Det innebär att gener och DNA är påverkbara av den omgivande miljön. Läs den här.

En studier på råttor, där man vid en viss doft gav råttan en lätt elchock vid upprepade tillfällen, fann att även när man slutat med elchockerna så blev råttan rädd för just den doften. Inte så konstigt kanske. Det som är mer intressant är att man avlade på dessa råttor och fann att ungarna reagerade med rädsla för samma doft utan att ha varit utsatt för elchocker. Man avlade sedan på dessa ungar och även nästa generation visade rädsla för samma doft. I detta fall vill man påvisa att det skett en förändring i DNA/generna som förts vidare i generationer. Denna förändring/påverkan på generna sker lättast i tidig ålder. Gener kan påverkas och omformas av miljöpåverkan i syfte att stärka överlevnaden hos nästa generation. Inom avel kan man inte längre tänka att föräldrarna är genbärare av stängda nedärvda faktorer. Valparnas DNA påverkas också av uppfödarens miljö samt det nya hemmets miljö.

Alltså kan tidiga skräckupplevelser ”gå i arv” så att säga. Det kan ju vara intressant och viktigt att tänka på framför allt vid avel. Även enskilda hundägare måste få en förståelse för hur påverkbara hundar är och hur mycket vi kan styra och forma dem i grunden. En trygg och stabil omgivning kan på samma sätt minska risken att en gen framträder på ett negativt sätt.

Fick även tips om en föreläsning att se från Hundutbildningsgruppen om Epigenetik med Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Föreläsningen är från Adventure dog conference 2011. Inspelat den 3 december 2011 på Thorildsplans gymnasium i Stockholm.  Se den här. Det finns även föreläsning om Avel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 3 Om mina hundraser

Bild

Ja vi har ju bara en ras – Tax. Även om taxen är en ras som finns den i nio olika varianter utseendemässigt men oändligt många varianter mentalt. Taxen är avlad att klara många olika uppgifter, framför allt jaktligt. Det gör att den har många olika egenskaper och taxar varierar därför mycket i sitt sätt. En del är mjukare och vänskapligare, andra är tuffa och reserverade. Ja, det finns nog lika många beskrivningar om Taxen som det finns taxägare. Det är nog därför de har en egen rasgrupp 😉 Fakta om rasen och rasbeskrivningen hittar ni under fliken ”Om oss” uppe till höger.

Det jag tror alla taxägare skulle säga är att taxen är en riktig charmör. De är, både med sitt lite avlånga utseende och sin uppnosiga uppsyn, iögonfallande och få kan gå förbi en tax utan att le. 

En generell uppdelning av taxen är att de strävhåriga och korthåriga avlas mer efter jaktliga meriter än långhåriga taxar. De långhåriga har genrellt avlats mindre på jaktegenskaper och anses av de flesta vara mer sällskapshundar. Man ska dock komma ihåg taxens ursprung som jakthund, och även långhåriga taxar kan fungera i jakt.

Man kan nog säga att d finns en tax för alla, från den som vill jaga mest hela tiden till den som helst går långa promenader och myser i soffan. En sund tax kräver dock alltid aktivering och stimulering för att må bra.

Det bästa med taxen är att de är så vänliga och mysiga. De blir verkligen personligheter som interagerar i vardagen. De gör inget bara för att de blir tillsagda, utan precis som människor vill de ha respekt och en vänlig fråga, inte ordergivning 🙂 Det är min erfarenhet.

Trognare vänner kan man nog inte få…

DSC_0079-001

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Avelsdiskussioner

Hamnade i en diskussion om avel efter att ha läst följande text på facebook:

Finns det någon (rasnamnet) tjej som vill para sig med våran (blandras)? han är väldigt snäll och fin!

Jag frågade vänligt vad personen hade tänkt sig med aveln av just den kombinationen?  För oavsett vad man avlar på (renras eller blandras) bör man ju ha en tanke bakom valet. Det framgår inget om hunden, hur gammal den är, vilka styrkor den har eller ens om den är frisk.

Personen i fråga verkade vara en trevlig person som tyckte mycket om sin hund. Det förstår jag. Det var en väldigt vacker hund på bilden. Denne ville ha en valp efter sin fina hund, vilket jag också förstår. Men jag påminde också personen om alla de valpar som hamnar på blocket. Det är så många att man blir mörkrädd. Det gäller ju inte bara att hitta ett hem, utan ett BRA hem till valparna. Jag förklarar mer längre ner…

De flesta som har hund anser ju att just deras hund är den mest fantastiska och fina hund som finns. Man ser alla bra egenskaper och njuter av de många fina stunder man har tillsammans. Men trots allt detta, bör man avla på sin hund?

Att jag ställde motfrågor, på ett enligt mig vänligt sätt, mottogs som kritik och som negativitet. Själv anser jag att OM jag nu sökte en partner till min hund skulle jag inte ta den som först ropade ”Ja!” utan den som verkade mest nyfiken och ställde mest frågor. Då får man ju en person som verkligen tänkt igenom sitt beslut…

För det första måste man fundera på vad de kommande valparna kommer att ha för egenskaper? Vad vill man avla på? Detta för att kunna hitta bra hem, inte bara ett hem, utan ett bra hem. Man måste veta vilka krav man bör ha på de blivande valpköparna. För säljer du hunden till ”vem som helst” så är risken stor att hunden inte får det bra. Det kan bero på många saker, t ex att ägarna inte förstår hundens nedärvda behov och därför utvecklar hunden problembeteenden. De nya ägarna blir ledsna och besvikna när hundägandet inte blev som de hade trott. Antingen kan hunden då hamna i en omplaceringskarusell på internet, eller så får hunden leva kvar i en negativ miljö. I värsta fall avlivas en frisk hund bara för att ägarna inte förmår klara ut problemen eller ge hunden en ärlig chans.

Som uppfödare måste man ju vara ärlig och rak mot de nya valpköparna. Vad kan de förvänta sig när de köper en av valparna? Vad är det troligt att det blir för typ av hund? Aktiv och arbetande egenskaper eller lugna och stillsamma med lågt aktiveringsbehov?

Sen måste man veta att den hund man själv har och den blivande partnern som hunden ska paras med är friska. Hälsotester, mentala kontroller och arbetsprov bör man ha som minsta krav. Även om det är blandraser. Även blandraser har ju några nedärvda egenskaper och man bör ju kolla att hunden är tillräckligt frisk för att få ett gott liv. Ju aktivare hundras/raser desto större krav bör man ställa på arbetsprov/meriter, t ex att hunden har tävlat eller aktiverats med någon sport. Om inte annat för att kunna informera valpköparna om hur hundarna fungerar.

Sen måste man ha kunskaper kring försäkringsfrågor, ekonomiska avtal och vad man enligt konsumentköplagen har för rättigheter och skyldigheter.

Det viktigaste man måste tänka på är de kommande valparna. Hur kommer deras liv att bli? Det är ditt ansvar (även som hanhundsägare) om du sätter dom till världen.

Vi har ju själv en liten Theo här hemma som fått utstå hemska konsekvenser när det går dåligt. Ägarna förstod inte vad rasen krävde, eller så var de inte beredda på det jobb som en valp (oavsett ras) innebar. Framför allt hade de inte kunskap eller förmåga att söka hjälp när det började kännas jobbigt. Konsekvenserna av det fick Theo ta. Han blev lämnad. Han blev troligtvis slagen. Han fick svälta. Han fick inte vara valp! 

Därför brinner jag för dessa frågor och att inga fler valpar ska få utstå de han fick gå igenom oavsett vilka orsakerna är. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"