Att skryta om sin (o)förmåga

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och “spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, “pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig “ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att “vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. “Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som “sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur “saker har varit”:

Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är “ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt “den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en “kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till “ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga “ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till “tyst nu!” eller “Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren “hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos tass och nya insikter

Theo har ont i sin lilla tass fram. Trampdynorna på höger framtass, som han släpar i backen när han går, är nötta och/eller såriga. Har tvättat och smort med 4Ess hundsalva, tycker den är bra till det mesta. Vi köpte ju PAWZ tasskydd i somras när asfalten var så het. Får använda en sån nu när han ska gå ut. Han har alltid släpat högertassen i backen så att klorna på den sidan är nötta och aldrig kan klippas. Har varit lite orolig att han ska slipa ner dom till pulpan men det har inte hänt ännu i alla fall.

Theo gillar skuggan

Så till nya insikter. Visst är det fantastiskt att man alltid kan lära sig mer och få nya insikter. Har fått en sista veckorna som jag mer och mer ska pränta in i mig själv för att förändra mitt eget beteende. “Behaviour is information” som Nado Brown/Incredimal säger.  Allt hunden gör, hundens beteenden ska ses som INFORMATION om hur den uppfattar/upplever/förstår en situation och utifrån den informationen kan man hjälpa hunden.

Jag kan bara förändra mitt eget beteende men en förändring hos mig kan ju skapa nya beteenden hos mina hundar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Språkförståelsen kan vara medfödd

Upplever du att din hund förstår vad du säger? Jag är helt övertygad om att Alf förstår vartenda ord vi säger. Vi kan ha långa konversationer ibland 😉 Man ser på alf att han förstår. Det syns i ögonen.

DSC_0430

En studie visar att hunden inte bara lyssnar på tonfallet utan även tycks förstå vad vi säger. Läs mer här eller lyssna på vetenskapsradion här.

Enligt studien, som utförts av forskare från Eötvös Loránd University i Budapest, visar det sig att hundarnas hjärnor faktiskt reagerar på vad ägarna säger, och inte enbart på hur det sägs.

Efter resultatet spekulerar forskarna nu i att språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan som även djur kan ha“.

Själv har jag alltid varit övertygad om att alla djur förstår mer än vad vi förstår att dom förstår 🙂 Om ni förstår vad jag menar. Om det nu är så att hunden förstår mer än vad vi förstår att den förstår så finns det ännu mer som talar för att positiv förstärkning är den rätta vägen att gå. Man behöver inte låta arg på hunden, man behöver inte korrigera. Man behöver helt enkelt bara visa vilket beteende man vill ha och belöna det – t ex genom ett glatt “bra jobbat” 🙂 Det bästa med positiv förstärkning är att hunden kan göra rätt utan att alltid få en godis. När jag har glömt godis och får hundmöte så har hundarna ibland ändå tittat på mig för belöning och jag har med rösten bekräftat att de gör rätt. Sen har dom nöjt fortsatt. Jag brukar ju också “förklara” varför vi gör si eller så, eller varför vi inte gör si eller så. Dom kanske har förstått vad det är jag har sagt? 😀

Jag önskar att människan skulle bli bättre på att lyssna istället för att alltid tala om/styra. Om vi lärde oss lyssna, observera och använda vår intelligens så skulle vi kunna kommunicera på ett mycket bättre sätt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur bemöter du hunden vid återförening?

En ny studie visar på att hur du engagerar dig i bemötandet spelar stor roll. Läs hela nyheten här.

Har hört många som säger att man ska ignorera hunden när man kommer hem för att minska hundens beteende som t ex skälla, hoppa, intensivt kontaktsökande. Själv har jag aldrig förstått detta. Hos oss ligger husse och svärfar på golvet med hundarna när vi kommer hem/in. Själv klappar jag å säger “hej hej” varje gång vi ses. Försöker dock få dom att inte hoppa så mycket och det funkar bäst att ta sig tid å ställa sig på knä å låta dom hälsa 🙂 Man behöver ju inte ivra upp dom men man kan lugnt säga hej å klappa 🙂

Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av “välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk.”

Hur hälsar du på din hund?

  • Klappar, pratar, gullar (90%, 26 Votes)
  • Klappar men pratar inte (10%, 3 Votes)
  • Pratar men klappar inte (0%, 0 Votes)
  • Ignorerar/går förbi (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 29

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Modern evidensbaserad hundträning

Vad säger forskningen om inlärning och träning/uppfostran?  Ställer du dig den frågan som hundägare?  Vad fungerar och varför fungerar det? Spelar det någon roll varför det fungerar så länge du får det resultat DU vill ha?

Kan man jämföra barnuppfostran med hunduppfostran? Ja i många avseenden, t ex relationsbyggande, är dom väldigt lika. Hund och barn är lika beroende av sin “förälder” och inlärning sker på samma sätt. Däremot kan barn ta emot verbal kommunikation vilket inte hundar kan.

_20160626_214642 _20160626_214620 _20160626_214601

Illustrerad vetenskap

Jag menar inte att man skapar samma relation med ett barn som med en hund, men likheter i hur man skapar en relation finns.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Designer dogs

Åter ett inlägg om hundavel. Denna gång om blandrasaveln som ibland kallas för “designer dogs”.

Designer dogs är en blandning mellan två renrasiga raser. En renrasig hund har blivit avlad i många generationer, som resulterar i att varje valp som föds liknar och har samma temperament som de andra valparna. De flesta renrasiga godkända raserna skall ha en nedtecknad rasstandard som ska följas av uppfödare inom rasen. En hund som inte uppfyller rasstandarden ska helst inte användas inom aveln.

Skillnaden som kan ses mellan designer dogs och blandrashundar är att blandraser ofta har en okänd bakgrund. Designer dogs har en dokumenterad renrasig bakgrund.

I mina ögon betyder dock inte designer dogs att det nödvändigtvis är något bra med denna avel. I mångt och mycket tycks aveln endast bedrivas ur “söthetsfaktor” eller kanske pga roliga namn som Labradoodels, Goldendoodel, Bogle, Speagle, Peekaboo, Pugle, Pomsky, Pomchi, Chow hound m.m. Många verkar gilla “doodlar” – korsningar med pudel.

Det kan finnas vissa vinster med att blanda raser, för att få fram friskare individer eller för att minska vissa överexponerade genetiska egenskaper som man vill tona ner.

Eurasier är en ras som idag är godkänd men som egentligen är en mix av flera andra raser. I grunden är väl alla raser ursprungligen blandraser men de togs i större utsträckning fram för specifika egenskaper och ändamål.

Jag tycker man ska tänka både en och två gånger när man skaffar en valp och välja hund med omsorg – inte med hjärta eller ögon! En hund kan vara supersöt men det betyder inte att den är lämplig eller lätthanterlig. Finns ju skräckexempel där man blandat tax med pitbull eller huskey med pomeranier. Vad blir resultatet? I första fallet kan ju fysiken bli en stor hälsorisk för hunden och i det andra så undrar man vilka egenskaper den hunden får där man avlat på en utpräglad snabb, stark draghund med en liten sällskapsras. Vad blir resultatet av det och vad ska valpköparna förvänta sig? Sällskapshunden (om den blir liten) kanske har ett outtröttligt behov av att springa/dra/arbeta eller så blir den större och svårhanterlig när man förväntar sig en sällskapshund.

Vad man än väljer och hur man än gör så bör hundvalet vara genomtänkt. Vad vill man stödja för avel?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att tänka på sig själv i hundträningen

Läste ett intressant inlägg på Fb från kloka Lena här om dagen som fick mig att tänka till. Om att man analyserar hundens beteenden för mycket istället för att analysera det i andra änden av kopplet – mig själv.

Jag är helt klart en sån som analyserar för mycket, är delvis utbildad till det i min yrkeskarriär och den sidan är svår att stänga av. Varför reagerar Alf på den hunden? Varför skäller Theo när han går ut genom dörren? Varför gör dom si eller så?

Men om jag skulle titta på mig själv istället?

Jag får hela tiden träna mitt tålamod, har lätt för att bli frustrerad. När jag blir frustrerad har jag lätt att gå tillbaka i reflexer istället för att tänka strategiskt. Blir jag frustrerad så lyssnar inte hundarna, det har jag ju märkt om och om igen.

Jag har lite kontrollbehov och är rätt hönsig av mig. Tror att hundarna ska må dåligt av det mesta eller kommer skada sig eller … osv. Vill gärna kontrollera omgivningen.

Får lätt dåligt självförtroende när hundarna inte uppför sig, att det är min träning som är dålig, jag som inte är tillräckligt duktig osv.

Fokuserar bara på träningstillfällen som kommer sällan å saknar en plan för vardagsgrejerna (som är det vi egentligen behöver träna på som att inte skälla vid dörren osv). Då blir jag oförberedd på promenader och har sällan godis med mig så när jag kommer på att skvallerträna på en vanlig promenad så har jag inte belöning med mig.

Så om hundarna kan spegla mitt beteende så skulle jag ge följande råd till mig själv:

Slappna av! Skit i varför hundarna gör si eller så, det kommer jag ändå aldrig få svar på. Träna på, det kommer att ge med sig.
Var förberedd i vardagen, ta vara på vardagstillfällena att träna smått och stort.
Ni kan! Fanken vi har klarat nybörjarklass i rallylydnad trots att vi är helt nybörjare på hundträningsgrejen och definitivt inte känner oss som något tävlingsekipage. Det ser bra ut på filmerna och kontakten som Alf ger visar på att vi byggt upp en fin relation.

Dom är världens bästa kompisar och vilken tur jag har att Alf har varit så förlåtande i början, som ny hundägare kunde jag knappt nånting. Som tur var har jag gått på bra hundkurser och fått lära mig vikten av positiv förstärkning.

IMG_1013

 

 

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man som försöker förändra ridsporten

Här har ni ett exempel utifrån det tidigare inlägget om Dressyr. Denna man lyssnar på sin häst. Hästen vill inte ha bett i munnen (man kan fråga sig vilken häst som egentligen gynnas av själva bettet) och han väljer bettlöst. Dock får han inte tävla men fick en domarbedömning som hade räckt till en andraplats. HUR kan man ha regler som inte tillåter det som kan vara mest skonsamt för hästen? HUR kan man ha regler som säger att man måste ha dubbla bett, med hävstång för att kunna tävla? Det ska väl ändå vara hästens rörelser och samspelet med ryttaren som bedöms, inte vilken utrustning man har? Eller ja, krävs det att man betslar på hästen och har en massa andra hjälpmedel så kanske man inte är så duktig på samspelet med hästen utan gränsar hela tiden till tvånget?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"