Kunskap inom avel

I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.

Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!

Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?

En liten valp Alf.

En liten valp Alf.

Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:

1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.

2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare?  Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).

3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.

4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.

5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.

Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.

Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.

Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.

Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de ”osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.

Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle”. Tidningen Taxen, sida 14-15

Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!

I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.

Problem som uppstår i samband med registreringen

• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.

• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.

• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).

• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.

• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen”. Tidningen Taxen, sidan 14-15

Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med ”häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.

Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.

Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!

IMG_20140809_125848 IMG_20140809_125824

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad kan man göra med en tax?

Oavsett varför du skaffat en tax (sällskap, jakt eller träningskompis) så finns det massor av saker man kan göra med en tax förutom rasklubbens fyra ”ben” – utställning, drev, gryt och viltspår.

Jag tycker taxen är en allroundhund. Den fungerar mycket bra till många olika aktiviteter. Och tro det eller ej, de är smarta och lättlärda! 

Ofta får man höra och läsa om hur envis, tjurig och egensinnig taxen är. Om hur svåra de är att dressera. Jag håller inte med. Det sitter hos ägaren. Det är jag övertygad om. Det gäller att hitta rätt ”Lön” för arbetet. Inte muta, belöna. Det är en stor skillnad. Något jag skrivit om i tidigare inlägg. Läs mer här.

Alf och Theo är två helt olika individer, både temperament, sätt och personlighet. Den ena lugn och eftertänksam, den andra vild och ivrig. Men båda har något gemensamt – att dom älskar att lära sig nya saker. De verkligen söker kontakt och hoppas på att vi tillsammans ska hitta på något. För det är ju det all dressyr handlar om. Att göra tillsammans. Inte envägskommunikation – hunden ska blint lyda föraren. Utan om samarbete, glädje och skratt.

Rallylydnad
En utmärkt aktivitet att utöva tillsammans med sin hund, oavsett om man avser att tävla eller bara ha kul. Föraren och hunden ska tillsammans gå en bana där föraren är ”vägvisare”. Skyltarna talar om vad som ska utföras. Det är lätt att göra hemma på gården och man får en följsamhet som fungerar väl i vardagen också. Jag skulle förespråka att man går en kurs om man är helt novis inom området eftersom det är viktigt med grundförutsättningarna i inlärningen – aldrig bestraffa (träningstillfällen får inte uppfattas som något negativt för hunden), uppmuntra, lägga lagom svårighetsgrad och utmana i rätt tid.

Nosework
En kanske ännu mer utmärkt aktivitet för just taxar som ofta älskar att arbeta med sitt luktsinne. Hunden ska söka en specifik doft, som i specialsök. Hunden ska kunna söka igenom ett rum, en bil, ett område utomhus eller en bana. Hunden ska markera doften åt sin ägare. Inte särskilt svårt att göra eller tidskrävande. Hunden blir trött efter bara några minuters sökande. Mycket beröm och uppmuntrande under träning. Av nosework får man en trött och nöjd hund. Hundens ”arbetssinne” får gå på högvarv.

Dogparkour
Här ska hunden träna balans, styrka, kroppskontroll, impulskontroll och mod. Att krypa under, hoppa över, studsa på, gå längs efter, vara högt som lågt ger en stark och stabil hund även i andra sammanhang. Kan tänka mig att just jakthundar skulle ha stor nytta av denna typ av lekträning. Man tar det man hittar. Detta kan vara en krävande aktivitet och man måste börja försiktigt tills hunden vänjer sig och bygger styrka och stabilitet i kroppen innan man går på de svårare momenten. Men även en tax kan imponera i höjdhopp, längdhopp eller balansakter 😉

IMG_20140809_125824

Balansakt.

Balansakt.

Doggy-pilates
Pilatesboll och hund. Bygger styrka, stabilitet och balans. Jag skulle verkligen rekommendera en kurs eller kontakt med en sjukgymnast eller liknande innan man börjar då det kan vara mycket krävande att träna på detta sätt. Dock bygger hunden snabbt nya muskler och balansen blir stabilare. Hunden brukar sedan bli modigare eftersom den känner större kroppskontroll. Finns säkert bra övningar för rehabilitering efter olika skador men då ska man få råd av professionella innan man börjar.

Theo

(Utomhus kan man också hitta ”bollar”)

Agility
En sport vi inte provat mer än på lek men det är en mer fysiskt krävande sport. Hunden får träna upp impulskontroll, kroppskontroll, kondition och styrka. Fartfyllt roligt och uppfriskande. Kan bli ett rejält träningspass när hunden är i tävlingskondition. Att tänka på är att börja på rätt nivå och bygga upp hunden, inte springa banor fram och tillbaka med en otränad, skadad, ung eller gammal hund. Här gäller det att sakta bygga upp en frisk och stark hund. Lite av en tekniksport har jag förstått av de som tävlar. Det är inte bara att springa och hoppa, det gäller att ta rätt på kontaktfält och annat.

Förutom det vardagliga man kan göra med sin hund som att simma, cykla, gömma godis och gå skogspromenader så finns det många hundsporter som man definitivt inte ska tveka att delta i ”bara för att man har en tax”.

IMG_20140330_221523

Taxen är en supertrevlig och aktiv hund. Ju mer aktiverad desto mindre problembeteenden hemma. Nöjd hund lika med glad hund 🙂

Jag hoppas verkligen se fler taxar som får chansen att visa sina styrkor i nya aktiviteter. De är helt klart mer värda än ”promenadlimpor”.

Tänk säkerhet först! Var alltid nära hunden i början, stå tätt intill om hunden är på höjder, ha sele och inte halsband för att kunna fånga upp, hålla i och stötta. Gå inte för fort fram och låt inte hunden bli för övermodig.

Lycka till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När taxen tar ton…

…tjuter det i öronen intygar husse! Alf skällde precis vid husses öra och med den röst dom har (för att vara små hundar låter dom som en betydligt större hund) så gjorde det ont också. Det är när dom lyckas skälla precis i rätt ”läge”/vinkel in mot örat som man blir mer eller mindre döv! Det är nog inte hälsosamt för hörseln.

I det här fallet var Alf hungrig. Det är ungefär enda gången han skäller inomhus. Väntar han på MUSH köttbullar blir han otålig och det får man minsann höra!

Deras jaktskall ska ju höras genom skogen så de har ju helt klart en röst att räkna med. Om de bara skulle kunna förstå när de ska prata med små bokstäver så att säga.

Har själv varit med om när Theo skällt till precis brevid örat. Det är inte skönt! Ringer och gör ont i några sekunder.

Hoppas husse slapp några större skador…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxen i tidningen

Citat

Vad glada Vi blev när vi läste senaste nr av härliga hund (nr6 /2013).

På omslaget är det en tax och på sidan 60 är det en rasbeskrivning där de faktiskt trycker på att taxen är en jakthund och inte trivs som enbart sällskapshund. Det glöms lätt bort och många ser den söta lilla hunden som en liten kelgris men glömmer behoven.

De skriver bland annat att taxen är intelligent och för att bli den coola och harmoniska kamraten behöver den stimulering och mentala utmaningar. De trycker även på att en understimulerad och ouppfostrad tax lätt blir besvärlig att handskas med. En nöjd och väluppfostrad tax som får sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda har alla förutsättningar att bli en underbar familjehund.

IMG_20130626_190734

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

The Dachshund

Citat

THE DACHSHUND

My funny features may abound,

Short legs, long body, low to ground,

But I’m about the perfect pal

For man or woman, boy or gal.

I’m gentle, very playful, kind.

I housebreak fast

‘Cause I’m refined.

I’m smart but never sly or foxy,

No!  Don’t underrate the Dachsie!

 

By John J. Kelly III

age 11

Via the American Dachshund magazine, October, 1972.  Unrelated Mid-Century photo source unknown.

Lånat via bloggen Long and short of it all.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Olika standard

Citat

Här är en tabell över de skillnader som finns i rasstandarden för tax i England, USA och FCI. FCI är den europeiska standarden och den standard som taxens hemland Tyskland tillhör.

Läs mer här. Länken är på engelska.

Det viktigaste med rasstandard är att inga överdrifter ska finnas. För korta ben, för lång kropp osv är ju inte hälsosamt. Roligt att de i den amerikanska versionen skrivit ut att ärr som hunden fått genom modig jakt inte ska ses som brister, vid bedömning (på utställning) 🙂

Jag kan nog tycka att den amerikanska versionen tillåter något för korta framben. Det ser ut som att hundens bröstkorg tar i backen :-/ Det står i standarden att rörelserna ska vara följsamma och flytande men på bilden ser det väldigt tight ut…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur ska en tax se ut?

Bild

Ja rasstandard är ju en sak men hur bör taxen se ut för att vara funktionsduglig, tålig och fri från smärta, sjukdomar och risk för förslitningsskador?

Så här skulle vi föredra taxen:

images (2)

Lite mer långbent och inte så rak rygg. Ser bekvämare ut och sundare.

Jämfört med detta:

images (1)För korta ben, magen släpar i backen, det måste kosta på de små benen att bära den tyngden i den vinkel som blir på lilla tassen.

Sen har säkert båda dessa hundar bra/mindre bra dag i övrigt, som en domare ser på. Men just längden på benen tycker jag säger en hel del om funktion och belastning. Behöver de vara så himla kompakta? Kan de inte likna mer den ursprungliga taxen för 100 år sen.

1897dachshund

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Diskbråck och taxar

Många förknippar taxar och sjukdomar med diskbråck eller taxförlamning som det också kan kallas. Ibland får vi höra att alla taxar drabbas förr eller senare och det är ju inte sant. Här kommer lite information om ämnet.

Taxen är ju en relativt frisk ras som kan bli riktigt gammal, inte ovanligt att de uppnår 15 års ålder. Enligt Agrias sjukstatistik (2002) så är vanligaste dödsorsaken hos tax diskbråck eller trafikolyckor. Enligt statistiken så är det ovanligt att taxar besöker veterinären om de inte har diskbråck men det är en ovanligt olycksdrabbad ras.

Diskbråck är en smärtsam och ärftlig skada i ryggen som kan leda till  ”taxförlamning”. Det är ett symtom på diskbråck som är så allvarligt att de leder till att taxen blir förlamad.

Anledningen till alla diskbråcksfall är inte, som många tror, taxens långa rygg utan de korta benen. Det är genom en medvetet framavlad skelettrubbning som kallas kondrodystrofi som taxen delvis fått sitt utseende. Hos vissa raser ger kondrodystrofi även försvagade ryggdiskar.

För att bromsa antalet diskbråck hos taxen har de nordiska taxklubbarna valt olika strategier. I Danmark pågår ett projekt med ryggröntgen där man kan se hur många förkalkade diskar en tax har. Det finns ett vetenskapligt bevisat samband mellan förkalkningar och risken att få symtom på diskbråck, och att förekomsten av förkalkningar är ärftlig. Man röntgar hundar som ska gå i avel  när de är 2-3,5 år gamla för då syns förkalkningarna bäst. Sedan graderar veterinären resultatet via bilderna . En tax med 0-2 förkalkningar är det fritt fram att avla på. Har den 3-4 förkalkningar kan den få någon enstaka kull, om den andra föräldern har 0. Taxar med 5 eller fler förkalkningar ska inte användas i aveln. Det totala antalet diskar är 25.

I Sverige har taxklubben valt en annan väg: att uppfödarna ska sortera bort konstaterade diskbråcksfall, deras valpar samt eventuellt föräldrar och syskon ur aveln. För att detta ska fungera så ska svenska taxar ha fyllt tre år innan de går i avel. Då är deras föräldrar minst sex år gamla och har passerat en del av den mest kritiska åldern (5-8 år) vad gäller diskbråck.

Det viktiga är att fortsätta prata om det och göra allt för att förebygga. Det kräver att man vågar rapportera in fall och inte ta det personligt. Det är ju för hundens bästa även rasbundna sjukdomar måste diskuteras.

Så här såg taxen ut för 100 år sedan:

1897dachshund


Om hunden har ont i ryggen så har den automatiskt inte ett diskbråck. Ont i ryggen hos hunden kan bero på många olika orsaker. Nedan beskriver Agria försäkringsbolag olika ryggproblem som kan drabba hunden.

Ole Frykman är konsult i kirurgi och arbetar som specialist samt med utbildning på nio olika veterinärkliniker runt om i Sverige. Genom åren har han opererat många hundar med skadade ryggar. Tråkigt nog är okunskap en stor orsak till ryggskador.
– Otränade och dåligt uppvärmda hundar är de som löper störst risk att skada ryggen, berättar Ole.

Uppvärmning och träning A och O

Idag lär sig många hundägare väldigt mycket om sitt specifika område till exempel jakt, lydnad eller agility. Om hundens fysik är det dock få som läser på lika mycket.
– Mest om ämnet vet de som håller på med greyhound-racing för deras hundar utsetts för så stora påfrestningar att det inte skulle gå annars.

En jägare skulle till exempel aldrig släppa lös en jakthund som inte lärt sig hur den jagar men annan träning kan det vara si och så med.
– För att hundar ska hålla måste man dock träna dem fysiskt och värma upp dem inför deras uppgifter, säger Ole.

Om hunden sträcker en muskel tar det mellan fyra och sex veckor för den akuta inflammationen som sträckningen orsakar att läka. Men hunden kanske bara visar smärta i en till två veckor vilket kan bli ett problem.
– Om en muskelskada inte får läka ut ordentligt kan den bli kronisk, berättar Ole.

Under läkningstiden som är betydligt längre än symtomtiden ska hunden vila. Vila innebär dock inte bara att ligga still utan det handlar om kontrollerad motion i form av långa koppelpromenader.

Diskbråck

Förutom muskelskador i ryggen kan hunden råka ut för bland annat diskbråck.
– Det finns flera olika typer av diskbråck men rent tekniskt betyder det att något går sönder, det vill säga diskbråck ska inte förväxlas med en förflyttning (degeneration) av diskarna i ryggen, förklarar Ole.

Diskbråck är nämligen en ganska missanvänd diagnos.
– En tax som har ont i ryggen har inte automatiskt diskbråck.

Ryggen på en hund består av en massa leder då varje ryggkota har tre leder. Mellan alla kotor (förutom mellan C1 och C2) finns diskar vars viktigaste funktion är att fånga upp stötar i ryggen.
– Normalt sett har diskarna en geléaktig konsistens men om de blir broskaktiga och förkalkade kan de inte dämpa stötar i ryggen på samma vis.

Anledningen till att diskbråck kan göra fruktansvärt ont och orsaka förlamning hos hunden är att ryggmärgen och nervrötterna som löper längs ryggraden påverkas.

DLSS eller L7-S1

En annan ryggsjukdom som hundar kan drabbas av är Degenerativ Lumbo-Sakral Stenos (DLSS), ofta kallad L7-S1.
– Hårt arbete och ansträngande rörelser (t.ex. kryp som ger en översträckning där korset trycks uppåt) ökar risken att drabbas av DLSS men även anatomiska defekter bidrar, säger Ole.

Precis som kombinationen diskbråck och tax är schäfer en ras som många tänker på när de hör DLSS.
– Schäferns anatomi i kombination med det bruksarbete som de oftast utför ökar dock tyvärr risken, förklarar Ole.

Problemet DLSS uppkommer mellan den sista ryggkotan (L7) och den första korskotan (S1) på grund av trycket på nervtrådarna som blir.
– Ischiasnerven ligger där längst bak och kommer ofta i kläm vilket medför mycket smärta.

Ett av de första tecknen på DLSS är att hunden inte vill hoppa in i bilen och att den har ont när den sträcker sina bakben.
– Om man opererar hunden tidigt är dock prognosen att komma tillbaka god. 78 procent av de hårt arbetande hundar jag opererat har återgått till sina ordinarie arbetsuppgifter, berättar Ole.

Spondylos

Spondylos är ytterligare en orsak till att hundar får ont i ryggen. Sjukdomen hänger ofta ihop med hundens ålder, det vill säga äldre hundar drabbas oftare än yngre om det inte gäller den ärftliga typen som finns hos boxer.

Spondylos orsakas av att rörligheten mellan två ryggkotor ökar och med tiden så bildas bryggor mellan dem.
– Ryggkotorna ”växer ihop” och ryggen stelopererar mer eller mindre sig själv. När det sker har hunden inte längre ont om det inte är så att nerver ligger i kläm.

Stelheten och rörelsestörningarna kan dock leda till att smärta uppkommer i andra delar av kroppen.
– Stelhet i ryggen, ospecifik smärta och rörelsestörningar är tecken på spondylos, säger Ole.

Rehabilitering tar tid och kraft!

Många ryggskador och sjukdomar går idag att operera och behandla. Det man som djurägare måste vara medveten om är att det tar lång tid att rehabilitera en hund efteråt.
– Rehabiliteringsperioden efter en operation av diskbråck består till exempel av strikt burvila i ett par veckor. Till att börja med klarar hunden inte av någonting själv utan behöver till och med hjälp att kissa.

Efter burvila väntar fysioterapi i form av simning eller sjukgymnastik för att bygga upp muskulaturen och det tar upp till ett halvår innan hunden är återställd.

Även efter en operation av DLSS är konvalecentperioden runt ett halvår innan hunden kan aktiveras för fullt igen.
– Har hunden spondylos är det också långvarig fysioterapi som gäller för att bibehålla resultatet då grundproblemet alltid finns kvar, avslutar Ole.

Källor:

Agria

Taxklubben

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är taxen världens mest olydiga hund?

Länk

Enligt denna artikel är taxen högst upp på listan över olydiga hundraser, eller ja översättningen är nog mer med glimten i ögat typ ”busigaste” eller ”retsammaste”.

Ja nog kan taxar vara roliga och smarta. Ibland för sitt eget bästa. Ofta ser man Alf försöka göra nåt med glimten i ögat, han vet att han inte får ta våra skor eller kläder, men ibland ser man att han bara vill skojjas. Han tittar på en och hela han ler busigt och så smiter han iväg och kommer med mattes socka eller husses toffla. Då vill han busa!

Skämt åsido. Tyvärr är många hundraser underskattade. Folk förstår inte vad rasen kräver i motion och aktivering. En understimulerad eller stressad hund hittar ofta på egna äventyr för att roa sig själv. De vill inte vara olydiga eller försöker jävlas, de har bara jäkligt tråkigt och måste få utlopp för sin energi och uppfinningsrikedom! Man måste komma ihåg att alla hundar behöver ett syfte, få visa sina färdigheter, komma på nya sätt att lösa problem. Det stärker självkänslan och är grunden för att få en lycklig hund!

Det mest tragiska att se är en schäfer som går håglös brevid sin ägare och följer minsta vink som ägaren ger. Mer radiostyrd och själslös hund finns inte och det får det att tåras i ögonen (kan vara vilken ras som helst men tyvärr verkar schäfrarna här i området vara de som lider mest av att ha fått en militärisk tråkmåns till ägare!) 🙁

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Missförstånd?

Bild

Jag kan ju förstå varför man kan uppfatta taxar som lata och som trivs inomhus. När Alf är hemma ser det allt för ofta ut så här:

 

Men taxen är ju faktiskt en jakthund ursprungligen. Att man på Animal planet Dogs 101 uppger att taxar gärna trivs inomhus och att man kan lära dom gå på låda är så korkat! Alla hundar behöver utevistelse och motion/aktivering för att må bra. Om man ser till att taxarna också kan ha problem med diskarna i ryggen så är det än viktigare med motion och rörelse. Att sprida det som en sanning att taxar funkar som sällskapshundar utan behov av aktivering är fel. Man får både olyckliga taxägare och hundar om man köper en tax med den inställningen…

Att Alf sover och tar det lugnt inomhus är ju en effekt av att han aktiveras utomhus och får motion i den utsträckning han behöver. Han kan gott nöja sig med att vissa dagar blir mer inomhusvistelse utan några superlånga promenader, t ex när matte hade diskbråck. Han mår bäst när han får lagomt av båda 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"