Brukar du fundera över vilka förväntningar du har på din hund? Är dom rimliga?
Vad är egentligen viktigt i hundträning?
Svara
Etikettarkiv: Okunskap
Människans standard, eller?
Min högst egna översättning:
“Vi behöver en annan visare och kanske mer mystisk uppfattning om djur. Vi förringar dem för deras ofullständighet, för deras tragiska öde av att ha antagit en form längre än oss själva. Häri felar vårt tankesätt. För djur skall inte jämföras med människan. I en värld äldre och mer fullständig än vår, rör de sig fullständiga och kompletta, begåvad med utökning av sinnen som vi har förlorat eller aldrig uppnått, lever efter röster vi aldrig kommer att höra. De är inte bröder, de är inte underordnade; de är andra väsen, fast med oss i livets nät och tid, fångar jämte oss av jordens prakt och arbete” – Henry Beston
Min egen översättning:
“Hunden finns inte till för att stärka ditt ego,
för att tävla mot dig,
för att straffa dig,
för att kontrollera dig
Hunden svarar på
vem Du är,
hur Du känner dig,
vad Du tänker,
vad du gör
Hunden finns här för att möjliggöra för dig att lära dig bli en bättre Du – och det är en gåva”
Mindre och mer
Ibland söker jag igenom bloggen på saker jag skrivit om tidigare, vad vi gjorde då och vilka bilder och filmer som finns. Kollar att länkar å så funkar. Märker att det blir allt mer av vardagslivet och allt mindre om hundträning generellt. Har predikat i många år om etisk hundträning, dvs att träna och lära hunden utan nyp, ryck i koppel, skrik, “kickar” eller andra orättvisa metoder. Är glad och stolt över det jag ändå förmedlat. Jag har så klart ingen aning om någon läst det eller tagit till sig – men jag hoppas och tror att det kan ha påverkat någon, en endast hundägare. I så fall har det varit värt det. Jag har i alla fall infomrerat alla som hittat till bloggen om att det finns andra, bättre, metoder som bygger på inlärningspsykologi, etik och forskning – istället för någon enskild gurus “erfarenhet” och “egna metoder” som de tycker “fungerar”. Fungerar för vem?
Jag orkar inte längre ta alla diskussioner med människor om hur, varför, vad osv. Märker även att det skett en förändring på det stora hela där fler och fler börjar reagera mot metoder som bygger på bestraffning, korrigering osv istället för på inlärning.
För i slutändan: Jag tror inte att någon som skaffar hund gör det för att de vill vara elaka mot hunden. Jag tror inte någon som använder metoder som bygger på bestraffning och korrigering är medveten om hur det blir för hunden. Det utgår från människans perspektiv och hur vi vill “rätta till” beteenden som vi inte gillar.
Så skaffar du hund och vill lära den saker, och träna på saker – fråga dig själv: Om jag agerar så här, vet jag att hunden uppfattar varför det sker, vad jag vill och hur påverkar det vår relation? Vilken känsla skapar du hos hunden inför att vara i närheten av dig? Utgå ifrån:
- Hunden gör aldrig något för att “jävlas” med dig, den vet inte hur man gör det
- Hunden gör fel för att den inte vet vad som förväntas av den eller så är förväntningarna för höga mot vad hunden klarar av
- Hunden kommer att prestera väl och vill göra rätt – om den får förutsättningar att göra det
- Hunden är din vän – hur behandlar du dina vänner?
Däri ligger grunden till att välja etiskt förhållningsätt som bygger på forskning.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Våld och smärta i hundträning
Finns det något som gör en så upprörd som när personer använder våld och smärta i sin hundträning? (Djurträning över lag)
Läs här (varning för otäckt innehåll).
Så för att förtydliga varför detta med våld och bestraffning, som är uppenbart för de flesta, inte hör hemma i hundträning gör jag följande försök:
För att inlärning ska kunna ske behöver man vara i sitt så kallade toleransfönster – Googla på det (traumapsykologi) eftersom det annars skulle bli ett helt eget ämne att skriva om. Det är när man är inom sin toleransnivå som man kan vara närvarande och utan att reagera kraftigt på sina impulser.
Den mänskliga hjärnan är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Vi reagerar enligt samma mönster – stressystem – flight, fright, freeze (googla det också).
Om man upplever saker som gör att man kommer utanför detta så sker följande:
• Överst står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade. Längst ner står parasympatikus – där vi stänger av. I mitten har vi vårt toleransfönster Här är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Gäller även djuren.
Så om du använder våld och smärta så i din träning så blockerar du ditt djurs inlärningsförmåga. Du skickar dem ovanför toleransfönstret i ett stresstillstånd! Om du håller fast ditt djur och samtidigt tillfogar smärta så har djuret inte något val än att stänga av – det nedre tillståndet där vi inte kan fungera utan “stänger av” vår hjärna och bara överlever. Så var sker själva inlärningen i dessa båda fallen?! Vad är det man tror sig uppnå?
Det är är ju inte raketforskning men tydligen tänker en del tränare att stackel (halsband med metalpiggar in mot halsen), elchocker och fysiskt våld där man tar så hårt i hunden att den känner smärta är bra metoder!
De som förespråkar såna metoder brukar inte ha något svar på detta och istället smutskasta de som jobbar med belöningsbaserad träning. Men fundera själv: om du vet att vad du än gör så uppmuntras ditt beteende men när du gör rätt så får du en belöning – ökar inte chanserna då att du vill göra rätt oftare? Om du istället får stryk/smärta/obehag vågar du fortsätta bjuda på beteenden (eftersom man får anta att hunden inte lärt sig vad du vill när du bestraffar den för att den gör “fel) för att göra rätt? Knappast! Den riskerar ju mer stryk!
Hoppas alla som sett klippet ovanför protesterar och agerar! Vi måste få ett slut på detta! Både i Sverige och utomlands!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Leken är så viktig
Många människor skaffar husdjur av olika sorter mer och mindre genomtänkta beslut. Ibland med kunskap ibland inte. Något som gör mig ledsen är att se djur som har sådan torftlig miljö. En hund i hundgård med endast grus, en ensam kanin i en träbur med lite galler på sidan, tamråttor med kanske ett hamsterhjul. Det är torftliga miljöer som inte stimulerar alls.
Leken är så viktig visar foskning. Både att ha kamrater att leka med, om man är flockdjur/sociala djur och ha en miljö som stimulerar till att utforska och komma på nya idéer. Både hjärnan och fysiken gynnas av lek men så även sociala faktorer som att lära sig lösa konflikter, hitta harmoni i en flock osv.
Internet överflödas av gulliga djur som visar hur de kan leka, både med likasinnade och med helt olika arter! Så stimulera ditt husdjur till att våga och vilja leka! Ge utrymme, bygg hönorna en gunga, ge hästarna en stor boll, getterna saker att klättra på osv. Det är lika viktigt för våra lantdjur som för våra husdjur. Får och kor är också lekfulla, om de tillåts vara det. Friskare djur = bättre för alla.
Njut av att se djuren utvecklas och upptäcka. Även om det kan leda till att de blir smarta och lär sig att t ex ta sig ur hagen 🙂 Det är bieffekten man kan få men lika viktigt för det.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Varför bry sig om djur?
Såg en diskussion kring någon tidningsartikel tidigare där en speciell kommentar fastnade hos mig. Det var en artikel om någon hund som varit plågad och sedan fått ett bra liv. Inget nytt, vi vet att det pågår och de flesta människor blir illa berörda av något sådant. De flesta vill aktivt stoppa dessa plågoandar.
Kommentaren som fick mig att reagera var att någon tyckte att de som kommenterade detta och fasade så över vad detta djur hade fått vara med om inte brydde sig om människor, om de som dör i krig eller svält. Personen ansåg att problemet låg i att de som kommenterat artikeln behandlade sina djur bättre än medmänniskor.
För mig är det självklart att bry sig om alla levande ting. Men utifrån kommentaren har jag försökt komma på ett bra svar till varför. Det handlar om empati. Att bry sig om när djur far illa, betyder inte att man inte bryr sig om alla människor som far illa. Man kan bry sig om flera saker samtidigt, det tar inte ut varandra eller står i motsatts till varandra. Lidande är lidande.
För mig finns det inget försvar mot att medvetet (alltså att man tillfogar/behandlar/agerar på ett sådant sätt att man uppenbart skrämmer, tillfogar smärta och/eller annat lidande samt dödsångest) skada något annat levande. Vi människor har inte den rätten. Det är emot allt vetande och etiskt riktigt. Man kan förklä det i religion, seder, traditioner eller vad man vill. Det har ingen betydelse vad du kallar det – det hör inte hemma i vår moderna tid och med den tillgängliga kunskap som finns! Att könsstympa flickor, att tortera djur i tron att köttet smakar bättre, att slakta djur utan bedövning och låta dem förblöda för att köttet skall anses “renare” är vidrigt och ska inte vara tillåtet. Finns så klart många fler exempel men ni får står bilden. (Sen finns det en del där man inte förstår att man tillfogar lidande och det är svårare att komma åt men med kunskap och forskning som bas kommer man långt genom att utbilda människor).
Att djur har lägre status i många länder har mycket med människors värdighet att göra. Läste ett citat:
”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur”
Mahatma Gandhi
Och det ligger mycket i det. Ett samhälle där djuren får högre status och där man tar djurens lidande på allvar är ett samhälle där även människor kan få det bättre. Det handlar inte om att behandla djuren bättre än människor. Det handlar om att lidande inte är förbehållet människor. Många andra levande individer lider pga oss människor. Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, var man bor eller hur mycket resurser man har, så är lidande ett lidande oavsett om det är en hund som utsätts för misshandel eller ett barn. Det är inte värdigt i vår moderna tid!
Vi måste aktivt jobba för att lidandet ska minska och framför allt det medvetna lidandet som människor tillfogar andra.
Jag har svårt att tro att den man som stannat i Syrien för att ta hand om hemlösa djur under kriget där familjer flytt och lämnat allt – skulle ställa sig och skjuta andra människor. Varför? För att personen har empati! Personen ser lidande oavsett vem som lider. Däri ligger kärnan tror jag.
Den som klarar av att plåga djur och kan bortförklara det på alla möjliga tokiga sätt – är en människa som saknar empati. Kanske tycker den personen synd om andra människor som lider och vet att det är fel att göra illa andra människor. Men om man inte kan se att djur lider av plågsam behandling, att djur kan känna dödsångest, att djur kan få panik och känna skräck, smärta och rädsla – då har man inte tillräckligt med empati.
Rodeo är något jag har mycket svårt för, än värre tjurfäktningar eller tjurrusningar och liknande event. Det är i vad som ska klassas som välutvecklade länder, där man kallar det för tradition, som detta vansinne får fortgå! Det är vidrigt och ovärdigt oss människor! Djuren lider något oerhört och dödas till slut, eller tillåts plågas tills kroppen ger upp. Det finns inte ord för vad jag tycker om dessa “traditioner”. De härstammar från en tid då kraft och styrka var avgörande drag och premierades. Idag lever vi i samhällen där kraft och styrka inte är avgörande längre och där andra kvalitéer värderas högre. Alltså ska inte tradition få gå före lidande! Punkt. Traditioner förändras, seder förändras men framför allt måste kunskap få styra. Det som är självklart för en empatisk människa är att om du ser in i ett djurs ögon ser du samma lidande som hos en människa. Djur känner smärta. Djur känner sorg. Djur känner ångest och rädsla. Elefanter och delfiner har ritualer. Hundar kan lära sig förstå tusentals mänskliga ord för att försöka passa in och anpassa sig till en värld de själva inte styr över.
Att ta parti för de svaga, de som inte kan tala för sig själva och än mer för de som vi människor påtvingat vår beslutanderätt på – det är värdigt en människa. Oavsett vem den svage är.
Att det kan vara lättare att känna empati, att skriva eller reagera på en artikel om en hund kan ju vara för att det känns mer nära än kriget i t ex Syrien. Att ett krig är så mycket mer och komplicerat än att man kan förfasas över detta på t ex Internet. Att hänga ut en djurplågare och få någon dömd för brott mot djurskyddslagstiftning kan kännas lite närmare, något jag kan göra något åt. Kriget kan jag inte påverka.
Många bidrar till att förbättra situationen för både djur och människor vilket är underbart. I det stora hela har världen blivit en bättre plats för fler människor (och nej det betyder inte att folk inte svälter men situationen är inte lika illa idag som för 20 år sedan). Ta del av Hans Rosling och Gapminders information.
Fortsätt stödja! Fortsätt bidra!
Det vi alla kan göra som en enkel men stor gest för att göra världen bättre är att sprida kunskap. Med kunskap minskar våldet.
Ta avstånd från sådant som bidrar till lidande. Tala om det! Genom handling kan vi förändra.
Så är det negativt att bry sig om djurs lidande? Lider djur mindre än människor? Uppfattas lidande på samma sätt? Är man mindre brydd om människors lidande? Kan en person bry sig om båda två? Varför jämförs lidande? Vad tycker du?"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Dressyr
Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, “hjälpmedel” i olika former.
Detta är Wikipedias tolkning:
“Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.
För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.
Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.
Utförandet/inte utförandet kan vara:
- ständigt, kan jämställas med att “uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
- temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer “hemligt pip”, se kloke Hans.
Ändamålet med manipuleringen kan vara:
- socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
- stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver “arbeta” med kropp och huvud.
- medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
- kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
- yrkesmässigt, till exempel för polishundar
- idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport
I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.”
I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.
“Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.“
Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.
Att sparka och dra ihop en häst till “samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.
“Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?”
Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!
Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.
Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas “roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!
Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.
Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.
Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.
Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska “se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där “hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.
Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!
Vakna FCI och SvRF!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Den lata människan
Människan kan ju vara lat av naturen, man ska spara sina krafter till när de riktigt behövs. Men lathet får aldrig gå före i hundträning. Jag tänker på alla dessa “hjälpmedel” som finns idag och som poppar upp. Det är antidrag-selar/halsband, det är antiskallhalsband, det är en den ena idén värre än den andra, när det finns ett mycket bättre sätt – TRÄNING. Alla dessa hjälpmedel bygger på att få hunden att sluta med något (vilket man uppnår med obehag av nån sort) men det säger inte vad man vill att hunden ska göra istället.
Fundera lite på hur dessa selar/halsband funkar och varför de i så fall “fungerar”? Vad händer när hunden drar? Var tar det? Hur skulle det kännas för hunden? Vilken mental reaktion får hunden av detta? Glädje? Känsla av trygghet? Ilska? Aggerssion? Varför slutar hunden dra? Förstår hunden kopplingen mellan själva draget och konsekvensen av var det känns på kroppen? Är det logiskt att hunden ska lägga ihop detta? Fundera även på vad som händer om hunden av glädje hoppar framåt? Bara fundera på det. Fundera sedan på om du skulle göra så mot din kompis, mamma, barn, granne…
Vad ska hunden lära sig av detta?
Skillnaden i hundens ögon.
Vad händer om hunden hoppar framåt i glädje?
Vad tror ni detta ger för konsekvenser? Vilken känsla förmedlas till hunden?
Allting har konsekvenser, att säga att det beror på hur ägaren använder redskapet och att det finns ett “rätt sätt” som inte skadar, är mycket naivt.
Ser inte trevligt ut nånstans.
Bara för att människor och hundar inte kan kommunicera med ord betyder det inte att man måste tillfoga hunden något obehag för att den ska följa dig. Om du dessutom aldrig ger hunden svar på “vad ska du göra istället” så lever hunden under ständig förvirring.
Ergonomiskt?
Så lägg ner energi och tid på träning. Ta kontakt med någon som jobbar efter vetenskapliga metoder och etologisk forskning istället för självutnämnda experter som ger snabba “lösningar”, som oftast bara är kortsiktiga avledare och inte en beteendeförändring.
Jag hoppas och tror att de allra flesta i Sverige förstår att det handlar inte om alla dessa hjälpmedel utan den tid du lägger ner på din hund i träning (inte bara en timme i veckan på en klubb utan vardagsträningen) som ger resultat. Less is more!
Kunskap is the shit! Våga ta till dig, våga pröva och tänka nytt."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
R +
Ju mer jag läser och ju mer jag lär mig så blir jag än mer övertygad om att positiv förstärkning är det enda och bästa sättet att skapa förtroende och inlärning (hos alla individer). Jag har så svårt att förstå varför folk fortfarande hänger kvar vid gamla föreställningar om dominans, rang, energier och annat gammalt förlegat och faktiskt felaktiga tolkningar.
Why use treats?
Forskning och kunskap visar på så mycket mer man får ut av sin relation med sin hund genom att vara vänlig. Jag är inte perfekt men jag är villig att lära mig och ju mer jag övertygar mig själv om rätta vägen desto fler verktyg får jag i olika situationer.
Just den här bilden säger allting om hur jag ser på hundträning. Ja hunden kan utföra ett beteende som den har lärt sig grundligt. Jag kan kräva att den ska göra det om och om igen. Men vilken känsla skapar jag hos hunden om jag inte belönar rätt beteende varje gång?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: Ummm Torsdag?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …. den 12:e?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …..??
Instruktören: Jag fortsätter ställa dig samma fråga, och du gav mig det rätta svaret, men jag uppmärksammade det inte så. Så du ändrade ditt svar, och du blev frustrerad och förvirrad. När du inte belönar hunden för rätt svar, gör de på samma sätt.
Vilken stolthet ligger det i att ha en hund som gör som ägaren säger av rädsla? Såg exemplet på det hos våra tidigare grannar. En stor malinois som jävlar inte rörde en muskel utan att titta på ägaren. För den okunnige kanske hunden uppfattades som extremt lydig men jag såg hur ägaren tryckte ner hunden i diket, ryckte och gormade på den för små skitgrejer. Hunden fick inte ens leka med andra hundar utan kommandon från ägaren i leken. Vad har den hunden för liv? Jag såg då inte upp till denna ägare. Tyckte synd om hunden och tragiskt att ägaren valde detta sättet mot hunden. Verkade i övrigt vara en trevlig och fin hund.
Så vilken hundägare vill man vara? Vad gör dig stolt som hundägare?
Som tur är kommer mer och mer kunskap spridas och fler välja den vänliga vägen. Inte att förväxlas med mutor eller utan regler utan av glädje, samarbete och framgång!
Det var dagens filosofiska inlägg."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Oväntade vänskaper
Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.
Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.
Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.
Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.
Vad tror ni det beror på?"The world is changed by your exampel, not by your opinion"