Metod eller inställning?

I dagens hundträning talas det om olika metoder och träningssätt t ex ”klickerträning”, ”skvallerträning”, ”DoAsIDo” och ”Shaping” med mera. Men är det metoder i sig eller är det mer tränarens inställning till hunden och inlärning?

Jag delade lite fakta på FB om varför CM:s metoder inte bör efterapas, med fokus på att modern forskning säger att det inte är etiskt eller kunskapsbasert. Fick lite mothugg och blev ifrågasatt om jag menade allvar. Och ja det gör jag.

Att CM på TV uppnår ”resultat” betyder inte att det han gör är bra eller ens i närheten av funktionell hundträning. Titta på vad han gör och hur han gör det. Metoderna handlar om bestraffningar, korrigeringar och olika ”bryt tekniker” för oönskade beteenden. Sällan ser man honom guida hunden till det alternativa beteendet som man istället vill ha. Dvs hunden blir osäker. ”Vad vill du?”. Att dessutom hela tiden utsätta hunden för det hunden starkt signalerar obehag mot (genom utfall, attacker, skall eller rädsla) bygger upp stress och inte sällan skapar onödiga konflikter som raserar relationen mellan ägare/hund.

Jag anser att det spelar roll HUR man uppnår resultaten. Du kan få tyst på din hund genom att slå den tills den tystnar. Du kan också få tyst på din hund genom att motivera den att vara tyst (belöna tystheten). Du kan få tyst på din hund genom att tvinga den att lägga sig ner och trycka ner den tills den tystnar. Du kan även få tyst på din hund genom att erbjuda ett annat beteende som lönar sig bättre (skäller – ingen reaktion från ägaren, skäller – får kommandot att sätta sig ner – får godbit/leksak/…). Jag anser att det är stor skillnad på de olika exemplen och jag vet vad JAG väljer med mina hundar.

Om man utgår från att hundar inte vill dominera, ta över ledarskapet eller på annat sätt utmana dig som ägare – utan istället ser hundens beteende som information till mig om hur den uppfattar omvärlden – så ser man ganska snabbt hur otroligt orättvist hundar på TV blir behandlade av instruktörerna. En hund som gör utfall vill öka avståndet, en hund som går och gömmer sig vill undvika obehaget, en hund som morrar blir trängd och vill komma ur situationen osv. Det ger mig information om att jag i detta läge behöver hjälpa hunden i situationen. Att avlägsna hunden från en obehaglig situation är inte detsamma som att förstärka rädslan. Du visar istället att hunden kan lita på dig. Du lägger om träningen och sedan utmanar hunden i dess egen takt för att kunna ”omprogramera” – typ förknippa det som tidigare var obehagligt med positiva saker. Det skapar så småningom en vilja och nyfikenhet mot det som var obehagligt.

Klickerträning, shejping, rallylydnad, dogparkour, skvallerträning osv bygger alla på belöningsbaserad hundträning, som forskning om och om igen visar har större långsiktiga effekter då det skapar en positiv relation med ägaren och ett klimat där inlärning är roligt! Du vill ju att hunden ska lära sig något – även att lära sig vad den inte ska göra.

Många pratar om det som metoder, vilket det i sig kan vara – ett hjälpmedel för ägaren i hur man kan lära hunden olika saker. Men det kan också vara så att jag väljer att använda dessa metoder och ”tankesätt” i vardagen också, inte bara på träningsplanen. Jag har haft med mig klickern ute på promenader för att förstärka rätt beteende i skvallerträningen. Jag tänker inte just då att jag ”klickertränar” mina hundar utan använder det för att jag vet att inlärningen går snabbare för mina hundar om belöningssignalen är snabb och exakt (vilket klickern erbjuder snabbare än min hand som ger godis).

Jag kan välja att klickerträna bort oönskade beteenden som att hunden skäller vid dörren, i vardagen, för att mitt synsätt på och kunskap om inlärning och hundens beteenden vet att det är ett mycket effektivare sätt att lära om. Dessutom stärker jag min relation till mina hundar, mitt ledarskap om man så vill kalla det, genom att mina hundar inte behöver vara rädd för mig, inte behöver känna obehag eller osäkerhet – ifall jag kommer att nypa dom, trycka ner dom, rycka i kopplet eller på annat sätt skapa obehag. Ingen bestraffning kommer någonsin i min närhet. I min närhet sker mest roliga saker varför det lönar sig att hålla sig i min närhet.

Kom ihåg att:
– Bara för att det sänds på TV betyder det inte att det har en vetenskaplig eller kunskapsbaserad grund
– Instruktör, hundpsykolog, ”påhittadetitlar” kan alla hävda att dom är, det betyder inte att personen besitter någon kunskap i etologi/inlärning. Att man är ”självlärd”, ”har lång erfarenhet” eller ”jobbat med detta i många år” är inte lika med att man faktiskt kan läsa av hundens beteende på ett korrekt sätt. Felaktiga tolkningar leder till felaktiga beslut och agerande hos människan.
– Om det inte känns rätt, gör det inte bara för att någon annan säger det, eller övertalar dig till att göra något. Gör det du känner är rätt för dig och din hund!

Jag tror inte att instruktörerna på TV medvetet är ute efter att skada hundar. De gör bara vad de tror är bra. Däremot tycker jag att dom underbygger sina teorier om varför dom gör som dom gör på lösa grunder som att dom ”studerat hundar i många år”, ”sett hur tikarna gör”, ”sett att det har effekt” osv. Det som sänds i TV borde i stället kunna stå på en vetenskaplig grund – ett forskningsbaserat förhållningssätt. Där man kan visa på de inlärningsgrundande och psykologiska faktorerna som spelar in i inlärning. Resultatet är inte det enda som avgör om en metod är effektiv eller inte – världen är inte så svartvit. Det finns så många andra faktorer man måste ta med som påverkar inlärningen än bara det faktiska resultatet. Det är min uppfattning i alla fall.

För den som vill läsa mer om forskningsbaserad hundträning finns här lite länkar:

Inlärning hos tamhund

Boktips:

Den missuppfattade dominansen – Per Jensen

On talking terms with Dogs – Turid Ruugas

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Malin

Jag har tom gått så långt i min hundträning att jag kollar vad den andra hunden sänder för signaler. Jag backar hellre trots jag vet att det här är ett ok avstånd för min hund. Jag tål inte koppelryck på hundar för att situationen har varit orättvis. Man måste se till hela situationen man måste sluta överraska hundar. Sedan vet jag att många situationer är svåra och trånga men alldeles för många låter hunden gå framför vara spända rycker i kopplet på stackars hunden för den gör utfall och sedan går rakt emot och överraskar. Bara för hunden är tyst betyder inte det att hunden är bekväm i situationen!

Matte Sofia

Helt rätt! Jag försöker även läsa av den andra hunden men är inte jättebra på det än. Ser i första hand till mina egna hundar.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.