Oväntade vänskaper

Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.

Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.

Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.

Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.

Vad tror ni det beror på?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundträningens nyårslöfte

Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.

Vi vet bättre. Vi kan göra bättre. 

Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.

Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.

Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om världen blir bättre

En fantastisk nyhet hoppas jag, eller så har det varit så länge (vilket jag hoppas än mer på).

I Österrike klassas stryphalsband för hundar som djurplågeri. Om en hundägare har detta på sin hund kan det bli böter upp till 7.500 Euro. Veterinärerna anser att positiv förstärkning skall användas vid uppfostran, alltså inte bara vid “trickträning”.

Låter ju superbra! Har dock inte kontrollerat källan då jag inte kan läsa deras språk. Fick informationen på annat sätt.

Man kan ju diskutera huruvida halsband i sig är djurplågeri eller om det är hur de används. Men den viktiga punkten tycker jag är att man inte ska behöva ha eller ens använda sig av en länk som kan strypa. Själva grejen liksom. Det ska inte behövas smärta, obehag eller skador i hundträning. Om hunden hoppar till eller ser nåt roligt och gör ett ryck framåt så är det kanske i sig inte ägaren som “rycker” men konsekvensen blir densamma.

Super att veterinärer börjat ta till sig och har en åsikt i frågan om hur man uppfostrar djur i vardagen. Det ska inte behövas “pysshar” och “kickar” och “avledande ryck i kopplet”. Det ska heller inte behövas alfarullningar eller nyp, skrik, slag eller andra typer av obehag/straff.

Forskningen ger oss mer kunskap och information om att det finns mycket bättre vägar!

Se länk här. (Information på annat språk).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att resa utomlands

Såg just detta förfärliga inlägg och vädjan om hjälp att skriva under för att stoppa tortyren av tjurarna i Spanien. Läs mer här! (VARNING FÖR STARKA BILDER). Vad är det för fel på folk som står och tittar på detta?! Hur kan det vara ett nöje! Jag har skrivit under och hoppas alla gör det och delar vidare! Man måste visa att man tar avstånd från detta. Hade gärna besökt Spanien men tvekar nu fullständigt på att någonsin sätta min fot där! Vill inte stödja något så grymt! Det tillhör medeltiden (eller stenåldern) att plåga djur på detta sätt. När man inte visste bättre, när man inte hade nog kunskap eller medel. Men inte i dag!

Tänker du på vad du stödjer när du reser utomlands? Väljer du resmål med tanke på vad du kommer att få se/inte se?

Hundätarfestivaler i Kina?
Björnar som attraktioner i Ryssland?
Rida på undernärda små åsnor i Jordanien?
Dansande, jonglerande, snurrande, hoppande djur på cirkusar?
Apor i kedjor som underhåller på gatorna?

Själv är jag väldigt känslig för att se djur lida. Jag undviker absolut alla resmål där jag kan förvänta mig se djurs lidande. Jag skulle aldrig sätta min fot på en cirkus, på en djurpark eller sea world. Att se djur uppträda är inget nöje för mig.

Jag skulle ALDRIG rida på åsnor, elefanter, kameler eller andra djur. Gå gör jag själv.

Att se hemlösa djur är en sak men att se djur lida för människans nöjes skull gör mig så förbannad. Jag anser att vi som turister har ett jättestort ansvar med var vi lägger våra pengar. Turism är en jätteindustri och utan våra pengar skulle vissa attraktioner helt enkelt inte finnas!

Tänker du på djurhållning när du bokar resa?

  • Ja, jag väljer djurvänliga resmål och avstår vissa resmål medvetet (70%, 7 Votes)
  • Jag skulle aldrig titta på cirkus eller rida på djur men avstår inte resmål (30%, 3 Votes)
  • Jag vill bry mig om djur men avstår inte resmål (0%, 0 Votes)
  • Nej, jag bryr mig inte (0%, 0 Votes)
  • Nej, vi kan inte påverka andra länders djurhållning (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 10

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trägen vinner kanske?

Som jag tidigare beskrivit så finns jag ibland (när jag orkar diskutera) på internationella forum för hundar och taxar. Envetet försöker jag på ett så snällt sätt som möjligt med en god ton att sprida kunskap om att man t ex inte ska ha hunden i en bur 10-18 timmar per dygn (8 timmar på natten och sen dagtid när ägarna jobbar). Det är för mig helt ofantligt ofattbart att man skaffar en levande individ men stänger in denna på 1×1 m mestadelen av dygnet. Sen undrar man varför hunden inte klarar av att möta andra, uppföra sig inomhus eller bete sig som en perfekt familjehund. Nä, tro fan det när den aldrig får några intryck!

Jag blir förbannad. Jag blir ledsen och ibland även förtvivlad att en del håller så hårt fast vid detta tankesätt – att hunden ska “burtränas” att tycka det är ok att vara instängd hela dagen. Att de inte ifrågasätter sina egna tankegångar när de bara utgår från att så måste de göra för att kunna ha hund. Tycker inte man ska skaffa hund då, när man ändå inte umgås med den. Okunskapen är stor och naiviteten lika stor tyvärr.

Så förhoppningsvis vinner envisheten i längden. Försöker översätta om jag hittar bra forskningsartiklar och bidra med kunskapsbaserad information. Förändrar man situationen för en enda hund så kanske det sprider sig som ringar på vattnet.

R+ FTW!

saynotocrate

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det nya synsättet

Eller ska man kalla det “nya”? En del kallar det sunt förnuft. Men positiv förstärkning (R+) är så mycket mer effektivt och framför allt det etiska sättet att uppfostra sin hund.

Läste en klok sak på fb ( i en stängd grupp tyvärr):

Vad är det då som Cecar Millan, Barbro Börjesson och de andra tränarna gör som inte är bra?

Hundprofeter och universalmetoder poppar upp som svampar ur jorden och programmen blir alltfler. Det ska gå snabbt, vara enkelt och bli bra TV. Besvärliga djur blir förbluffande lydiga på bara några timmar. Men är det så enkelt?

Nej, säger flera experter som nu varnar för metoderna. På sikt kan vissa av hundtränarnas metoder skapa rädda och aggressiva hundar, problemen kan förvärras eller nya kan uppstå. Metoderna är oetiska och onödiga säger Anders Hallgren som är känd som världens första hundpsykolog som introducerade så kallade mjuka träningsmetoder.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi med inriktning på hunddjurs beteende anser att programmen är farliga eftersom de förmedlar ett synsätt där man inte bryr sig om hunden mår utan bara att ägarna snabbt ska få resultat.

Vad är det då som som inte är bra? – Man korrigerar ett beteende utan att ta reda på varför hunden gör som den gör. Kanske har den ont eller är rädd? Många av metoderna bygger på bestraffningar, antingen genom smärta eller genom skrämsel. Hunden ska utsättas för något den tycker är obehagligt när den gör fel, man straffar till exempel när den skäller, biter sönder saker, drar i kopplet och gör utfall mot mötande hundar, säger Anders Hallgren.

Straffen kan se ut på olika sätt, ryck i kopplet är den vanligaste formen. Vanligt är också att ägaren uppmanas ta i kraftigare med rösten när man fyar, att kasta saker efter hunden, gärna sådant som låter, och att trycka ned hunden på marken. Straff kan ge effekt på kort sikt men på lång sikt har det ingen effekt och det visar flera undersökningar. Endast om straffet är chockartat, till exempel en elchock, kan det ge effekt för beteendet även på lång sikt men då får man antagligen andra problem som bygger på post­traumatisk stress, säger Anders Hallgren.

Han påpekar att ett straff inte påverkar vad hunden vill göra, bara vad den vågar göra och minnet av straff bleknar snabbt. – Antingen återkommer problemet, eller så dyker det upp nya, vilket ägaren ofta möter med mer straff och så är en straffkarusell igång, som stegras alltmer. Förutom fysiska skador hunden kan få av till exempel ryck i kopplet så kan den blir rädd för obehaget, rädd för ägaren och undergiven. Kommer straffet inte på sekunden rätt kan hunden dessutom ha svårt att förstå vad den gjorde för fel.

På sikt kan den straffade hunden få en känsla av att sakna kontroll över sitt liv och bli passiviserad, säger Anders Hallgren.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi förklarar att den straffade hunden kan bli svår att få en bra och förtroendefull kontakt med och den kan få problem att umgås med andra hundar. – Det här kan dessutom leda till att hunden blir otrygg och osäker, vilket är en vanlig orsak till aggressivitet. Har straffet dessutom gjort ont är det ytterligare en orsak till att den blir aggressiv, säger hon.

Det största problemet med programmen tycker Kerstin Malm är de grundläggande värderingar om hundar som programmen förmedlar. – Synsättet är att en hund är till för oss människor och den ska lyda för att vi säger det och då spelar det ingen roll varför hunden gör som den gör eller hur den mår, säger hon. Att vissa saker som visas i programmen är okej gör det egentligen bara värre eftersom det gör det svårare att se igenom vad de egentligen står för.

Hur ska man då göra om ens hund har ett annat beteende som man inte vill att den ska ha? – Ta reda på varför hunden beter sig som den gör. Det kan finnas många orsaker till exempel att hunden är ensam och inaktiv alldeles för lång tid varje dygn. En vanlig orsak till aggressiva hundar är smärta. Självklart behöver hunden lära sig hur den ska bete sig när den lever med oss människor men det finns effektiva metoder där hunden lär sig utan att den behöver känna obehag. Tänk efter hur du önskar att hunden ska bete sig och belöna det önskade beteendet istället för att bestraffa det oönskade beteendet.

Visa vad hunden ska göra, börja i tid och förebygg problem. Så kallade mjuka träningsmetoder ska inte innebära en låt­gå mentalitet, det är bara ett annat sätt att gå tillväga. Det viktiga är att komma ihåg att beteendeändringar tar tid! Det finns inga quickfix som håller i längden om man vill ha en hund som mår bra.

– En nära och tillitsfull relation gör din hund mer motiverad att lyssna på dig. En sådan relation får du bara om du spenderar mycket tid med din hund och eftersträvar förståelse och ömsesidig respekt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hemska tanke – att lämna tillbaka en hund

Nu läste jag bara en kort notis på Internet, och från ett annat land, om en hundvalp som kommit till ett shelter och sedan fått en ny familj. Den nya familjen lämnade efter ett tag tillbaka valpen till shelter då de inte längre ville ha den. Valpen mådde nu mycket dåligt. Så klart kan det vara att det överdrivs i media för att väcka känslor. Men det har en poäng.

Det är så hemskt när djuren knyter an till sin familj och sedan bli bortvald. Lämna. Ensam. Vi har ju inte den typen av shelter i Sverige men nog får en del hundar fara illa från familj till familj som en vandringspokal. Valpar och hundar som säljs på blocket efter en ytterst kortvarig tid i sin familj. Det är ett långsiktigt åtagande att ta hem ett djur. Man måste vara påläst, vara förberedd och ha både en och två back-up planer. Ingen kan planera hela livet men det är märkligt att en del faktiskt lyckas lösa “ändrade arbetsförhållanden” eller “ändrade familjeförhållanden” utan att lämna hunden medan andra tycks endast ha lösningen att lämna tillbaka hunden eller sälja den vidare. I vissa fall (vilket jag själv sett i min bekantskapskrets) har en del hundar fått vara vandringspokaler. Dessutom skaffar samma människa en ny hund, som går samma öde till mötes. Till och med en till och en till. Inget tycks stoppa personen. Då saknar man insikt.

Jag hoppas diskussionen fortsätter leva, om vad det innebär och vilka konsekvenser det får även för husdjuret om det måste lämnas över. Djur knyter ann. De är beroende av oss och är därför beroende av att skapa band. Att bli bortvald om och om igen förstör den förmågan och kan skapa depressioner och problembeteenden.

Jag vet att det finns en annan sida, där det kan bli bättre för hunden att byta familj. Men det är inte det detta inlägg handlar om.

Så tänk en gång till.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"