Vi har satt ytterligare ett mål som vi ska nå i höst – men vi vågar inte uttala det än. Ni vet så man inte jinxar det 😉
Det handlar om en ny nivå, att våga testa mer än vad man tror vingarna bär. Efter snart 15 år med tax (och hund för den delen), så känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Kan vi? Borde vi? Går det?
Grabbarna kan och vill, men jag inser att när vi tränar så behöver JAG anpassa mig, inte bli frustrerad. Nu har det blivit väldigt tydligt hur mycket äldre dom blivit, i sinnet, i kroppen men inställningen är detsamma: Va roligt att vi gör något tillsammans!
Så blir lite frustrerad över mig själv som har lite för bråttom, som tror att bara för att de kunde detta tidigare så kan vi bara ”bygga vidare” men det går inte längre. Vi måste börja från början, visa mer (då Alf snart är döv och inte hör kommandon) och göra om. Små steg. Shejpa. Men det går! Sakta. Framåt!
Alf hör också dåligt så han verkar inte märka klickern längre. Har bytt till en klicker med hårdare ljud som han verkar höra än så länge.
Världens bästa grabbar!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ibland söker jag igenom bloggen på saker jag skrivit om tidigare, vad vi gjorde då och vilka bilder och filmer som finns. Kollar att länkar å så funkar. Märker att det blir allt mer av vardagslivet och allt mindre om hundträning generellt. Har predikat i många år om etisk hundträning, dvs att träna och lära hunden utan nyp, ryck i koppel, skrik, ”kickar” eller andra orättvisa metoder. Är glad och stolt över det jag ändå förmedlat. Jag har så klart ingen aning om någon läst det eller tagit till sig – men jag hoppas och tror att det kan ha påverkat någon, en endast hundägare. I så fall har det varit värt det. Jag har i alla fall infomrerat alla som hittat till bloggen om att det finns andra, bättre, metoder som bygger på inlärningspsykologi, etik och forskning – istället för någon enskild gurus ”erfarenhet” och ”egna metoder” som de tycker ”fungerar”. Fungerar för vem?
Jag orkar inte längre ta alla diskussioner med människor om hur, varför, vad osv. Märker även att det skett en förändring på det stora hela där fler och fler börjar reagera mot metoder som bygger på bestraffning, korrigering osv istället för på inlärning.
För i slutändan: Jag tror inte att någon som skaffar hund gör det för att de vill vara elaka mot hunden. Jag tror inte någon som använder metoder som bygger på bestraffning och korrigering är medveten om hur det blir för hunden. Det utgår från människans perspektiv och hur vi vill ”rätta till” beteenden som vi inte gillar.
Så skaffar du hund och vill lära den saker, och träna på saker – fråga dig själv: Om jag agerar så här, vet jag att hunden uppfattar varför det sker,vad jag vill och hur påverkar det vår relation? Vilken känsla skapar du hos hunden inför att vara i närheten av dig? Utgå ifrån:
Hunden gör aldrig något för att ”jävlas” med dig, den vet inte hur man gör det
Hunden gör fel för att den inte vet vad som förväntas av den eller så är förväntningarna för höga mot vad hunden klarar av
Hunden kommer att prestera väl och vill göra rätt – om den får förutsättningar att göra det
Hunden är din vän – hur behandlar du dina vänner?
Däri ligger grunden till att välja etiskt förhållningsätt som bygger på forskning.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Såg ett liknande bingo fast för självvård men tänkte göra ett för hundarna. Vi har ju kommit av oss helt med att träna eller aktivera grabbarna då de nu är äldre och risiga. Men det betyder ju inte att dom inte vill hitta på saker. Så för att få upp motivationen igen gjorde jag en egen variant av detta. Ska se om jag på en månad får bingo eller till och med dubbelbingo.
Vår bingobricka.Här är en mall.
Ett sätt att hitta tillbaka till motivation och aktivitet igen. Hoppas det kan inspirera fler. Låna gärna! Filen nedan går att ladda ner.
Vi hittade genom en bekant till HUNDraelvans Spark Team där man får en lista på trick att lära sin hund och sedan filmar man och får dem godkända. Sedan kan man ansöka om en amerikansk titel och få diplom och registrering i Amerikanska kennelklubben. En kul grej bara.
För att få den första titeln ”Novice Trick Dog” ska man lära hunden 15 olika moment. En Trick Dog titel visar att man har ett gott samarbete med sin hund. Att hunden älskar att göra saker tillsammans med dig och även att man utmanar hunden och ger den lite mer stimulans i vardagen, oavsett hur ”fåniga” tricken kan verka. Det viktiga är att det bygger på positiv inlärning.
”Do More With Your Dog! är världens största ”program” för att inspirera och meritera hundar inom trickområdet. Det har skapats av amerikanskan Kyra Sundance och har fyra nivåer plus möjlighet att erövra championtiteln TDCH”.
De titlar man kan erövra är följande:- Novice Trick Dog. (NTD)- Intermediate Trick Dog. (ITD)- Advanced Trick Dog. (ATD) – Expert Trick Dog. (ETD) samt Trick Dog Champion (TDCH).
Jag tror stenhårt på att ju mer man gör med sin hund desto bättre relation får man, oavsett vad man tävlar, tränar eller leker. Dessutom tror jag variation i aktivitet är det bästa för alla hundar. Tävlar man lydnad kanske man inte ser någon mening med att lära hunden konstiga trick men jag tror relationen och variationen ger bättre resultat även i lydnaden. Samma gäller jakthundar, vallhundar, rallyhundar osv…
Här är Alfs ansökningsvideo som blev godkänd förra veckan:
Han fick godkänt på följande trick:
1: sitt 2: balans 3: ostadigt objekt 4: tunnel 5: hopp 6: kom 7: stanna kvar 8: gå fint i koppel 9: snurra 10: handtarget 11: puss 12: framtassar på ett objekt 13: ligg 14: hämta till hand (itd) 15: targetplatta (nice!) 16: tryck på en lampa / Skrivbordsklocka (ATD 2 p)
Än kan han gamlingen!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Läste ett så fantastiskt brablogginlägg så jag tar upp det här! Läs hela inlägget här. Det handlar om ridning och träningsmetoder men går lika väl att översätta till hundträning.
Som hundägare har vi ansvargentemot hunden i vilket liv vi ger dem. De är helt beroende av oss. För att ge så bra omvårdnad och fostran som möjligt så måste vi lära oss mer hela tiden. Sträva efter att utvecklas. Som bloggaren skriver:
”Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte”.
Det finns så mycket tyckande och tänkande, åsikter och kritik där ute mot träningsmetoder/redskap. Men vad är baserat på fakta och vad är bara åsikter/tyckande som inte har någon faktabas?
”Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!” Samma gäller ju för hunden. Jobbar du med obehag, skrämsel så är det hundens välmående som far illa, du kanske rätt av mår gott av att ”läxa upp” hunden lite så din frustration får utlopp. Men hur mår hunden av det? Hundens kroppsspråk och miner ger tydliga signaler om hur den uppfattar träningssituationen, om man kan lyssna med ögonen!
Vad du ser på TV eller vad”alla andra” gör eller förespråkar är ingen garanti för att det som görs är bra eller etiskt. Tider och kunskap förändras och så ska även träningsmetoderna göra. Man måste följa med, inte hålla fast i gammalt bara ”för att det fungerade”. Ja kanske ”fungerade” det då för att man inte visste bättre.
Inte bara du ska må bra av vardagen med din hund, din hund ska väl må lika bra?
Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och ”spöat”.
Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.
Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, ”pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig ”ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…
Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att ”vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. ”Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.
”Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.
Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som ”sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur ”saker har varit”:
”Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en ”kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003
För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!
Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.
Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.
Fokus på oss istället för den läskiga hunden."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Vi har gått kurser i lokala klubbar, en del ansluta till Svenska Kennelklubben, en del privatägda hundägarutbilningar (kurser) med våra hundar. Det är stor skillnad på innehållet i det man får för pengarna. En hundkurs kan vara relativt dyr, 1500-3000 kr beroende på vad och hur lång tid man går. Därför tycker jag det är viktigt att innan man går kurs ta reda på vad man rimligtvis kan förvänta sig av kursen. Ska jag lägga ut 2000 kr vill jag veta vad jag får. Gå på ”studiebesök” innan. Se hur tränaren hjälper sina elever. Känns det bra/rätt? En tränare som inte godkänner att man får se hur denne jobbar skulle jag inte lita på. Då menar jag inte att man ska stå brevid på en kurs å få ”gratis kunskap” utan man måste ju få se hur instruktören arbetar. Kan ju vara via youtubeklipp eller filmsekvenser på en hemsida.Prova gå på en öppen träning innan, se hur man hanterar hundar där.
SKK har riktlinjer för sina verksamheter:
”Dressyr/riktad träning
Till skillnad från allmän vardagsfostran innebär dressyr att hunden utbildas för att fungera i ett definierat sammanhang eller för en speciell uppgift. Dressyren/träningen ska alltid genomföras med god planering och på ett ansvarfullt sätt och baseras på kunskap och positiva metoder. Den ska anpassas till hundens individuella förutsättningar och får inte forceras så att den går ut över hundens välbefinnande. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de krav som ställs på hunden i de olika formerna av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.
Våra medlemmar får aldrig åsidosätta omsorg om hunden och dess välbefinnande, oavsett vilken verksamhet som bedrivs.
Etik
Som medlem ska ditt agerande ge en positiv bild av hundhållning, tränings- och inlärningssituationen och därigenom av kennelklubbsorganisationen. Det bidrar till att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.”
I SKK_S policy för relationen människa-hund står följande:
”Relationen till våra hundar ska bygga på förtroende och tillit mellan hund och ägare. Vid all hantering av hundar ska hänsyn tas till att hundar har andra behov, tolkar situationer på ett annorlunda sätt och har andra förutsättningar att hantera uppkomna situationer än vi människor.
För SKK är det självklart att all hundträning och verksamhet med hundar ska utgå från positiva metoder. Våld mot hunden är förbjudet. Det är därmed inte tillåtet att använda redskap eller metoder som orsakar otillbörlig smärta eller starkt obehag” samt ”
Goda vanor och god socialisering grundläggs redan från valpåldern. Relationen mellan hund och hundägare ska baseras på vänlighet och trygghet, men också på möjligheten för ägaren att kunna bestämma när så krävs.
Hundägare har ett ansvar för att hunden är väl anpassad till vårt samhälle. Den ska kunna vistas bland människor och andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må dåligt. Om hunden uppvisar för omgivningen direkt hotande/farliga beteenden, är det hundägarens ansvar att se till att dessa omedelbart bryts. Den åtgärd som fordras måste anpassas efter situationen och individen.
Det är av största vikt att den presumtiva hundägaren väljer en hund av lämplig ras, så att ägaren har tillräcklig kunskap och intresse/engagemang för att svara mot hundens behov och kan låta den utvecklas inom det användningsområde som den avlats för.”
Låter fint på pappret. Själv tycker jag att bland de hårdaste tränarna jag stött på varit just inom SKK/SBK världen. Man talar om dressyr, ledarskap, hunden ska lyda oavsett osv. Ingen individuell bedömning av hur just den hunden uppfattar situationen/övningen. Jag tycker pressen på SKK att ta ställning för modern hundträning, positiv förstärkning och belöningsbaserad hundträning, har ökat men det tar säkert lång tid innan detta genomsyrar all verksamhet. Så länge ”gamla skolan” tillåts i TV kommer det bli svårt att få folk att överge den synen. OM man skulle diskutera innehållet i policyn ovan skulle alla säkert hävda att just deras sätt att hantera hunden följer dessa riktlinjer, även om det inte följer modern hundträning. Jag vill inte tala skit om SKK eller andra lokala klubbar. Är själv medlem för att jag vill kunna nyttja verksamheten men önskar att alla stod upp för modern, belöningsbaserad hundträning. I dagsläget har jag fått mest ut av att gå privat. Tycker dock SKK har en viktig roll i hundens roll i samhället och för acceptansen för hundägare.
De privata tränarna vi gått för har till 100 % stått upp för belöningsbaserad hundträning. Glädjen man ser hos dessa hundar och förare är väldigt behaglig. Det är en mer avslappnad hundträning och känns mer välkomnande.
Jag har stött på vänner som har kommit ledsna och oroliga från kurser, över hur instruktören bett dem behandla hunden. Det har känts fel men på en kurs gör man ofta som man blir tillsagd i tron att instruktören ”vet bättre”.
Här kan ni läsa en engelsk artikel om varför ”alpha dog training” är skadligt för hunden. Blir lite illamående av bilden i inlägget. Tänk att folk verkligen gör så mot sina hundar! En hund som verkligen inte förstår varför. Varför tror man att hunden jävlas och måste straffas? Varför anser man att man måste utsätta hunden för misslyckanden för att kunna korrigera istället för att förebygga, omprogramera läskiga saker till roliga saker?
Istället för att se hundens beteende som problem se det som INFORMATION! Hunden kommunicerar, den säger väldigt mycket med hur den beter sig i en situation. Är situationen rolig? Är situationen stressande? Är situationen skrämmande? Lägg upp träningen utifrån den information hunden ger dig.
Jag kommer fortsätta med belöningsbaserad träning. Roligt, glada viftande svansar som det ska vara. Jag vill poängtera att belöningsbaserad träning inte är en metod, det är ett förhållningssätt, precis som klickerträning inte är en metod.
Theo utför och belönas"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Har investerat i en bok i hopp om lite ny inspiration. Har läst lite inledning och förstått att det handlar inte om att använda klicker, det handlar om klickerträning i sin helhet. Klickertänket. Klicker är det enda jag inte gått någon kurs i utan har helt enkelt försökt lära mig själv. Läst på, kollat youtube osv. Så jag har en del att lära mig. Fick köpa boken begagnad av en kompis som sålde den.
Hoppas på spännande läsning och nya insikter. En recension kommer senare så klart och kommer då ligga under ”Boktips”.
Skillnaden mellan ”klickeranvändning” och ”klickerträning”:
Klickeranvändning
Med klickeranvändning menas att Du använder Dig av klickern i Din träning. Klickern är bra på det viset att Du kan förstärka beteendet omedelbart, oftast snabbare än Du hinner belöna. Ju tätare inpå det önskade beteendet den positiva upplevelsen kommer desto större sannolikhet att just det önskade beteendet förstärks. Du kan använda klickern oavsett om Du använder Dig av klickerträning/klickermetoden eller endast för att få en bra ”timing” på belöningen.
Klickerträning
Men klickerträning är egentligen helt oberoende av en en dosa/klicker/visselpipa. Det handlar om att förstärka ett beteende utan att locka/visa hunden vad den ska göra. Istället inväntar Du ett visst beteende och förstärker det så fort det kommer. Du kan t ex använda dig av saker hunden redan gör i vardagen, förstärka det och sedan lägga på ett kommando för att kunna upprepa beteendet när Du vill. Hundar kan redan sitta, bära föremål, ligga, vänta, springa osv och det kan man utnyttja i träningen. Genom klickerträning får hunden själv fundera ut, bli kreativ och nyfiken. I Klickerträning läggs fokus på att snappa upp det lilla bra hunden gör och förstärka det, ibland i kedjor istället för att bestraffa bort oönskade beteenden.
Använder du klicker i din hundträning?
Jag använder klicker som redskap (67%, 4 Votes)
Jag använder inte klicker men skulle vilja (17%, 1 Votes)
Annat (17%, 1 Votes)
Jag klickertränar enligt helhetssynen (0%, 0 Votes)
Jag är klickerinstruktör (0%, 0 Votes)
Min hund är rädd för klickerljudet (0%, 0 Votes)
Har aldrig hört talas om klicker (0%, 0 Votes)
Total Voters: 6
Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.
Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).
Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till ”ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.
Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga ”ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till ”tyst nu!” eller ”Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.
Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.
”Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.
Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem. Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst. Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd. Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan. Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.”
Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).
Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren ”hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.
Något att fundera kring i alla fall. "The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Vad säger forskningen om inlärning och träning/uppfostran? Ställer du dig den frågan som hundägare? Vad fungerar och varför fungerar det? Spelar det någon roll varför det fungerar så länge du får det resultat DU vill ha?
Kan man jämföra barnuppfostran med hunduppfostran? Ja i många avseenden, t ex relationsbyggande, är dom väldigt lika. Hund och barn är lika beroende av sin ”förälder” och inlärning sker på samma sätt. Däremot kan barn ta emot verbal kommunikation vilket inte hundar kan.
Jag menar inte att man skapar samma relation med ett barn som med en hund, men likheter i hur man skapar en relation finns."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Loading ...
