Inför nyår

Att vara djurägare på nyår kan vara en utmaning och sorg för många. Att se sin vän bli skräckslagen eller reagera med stress och rädsla är smärtsamt. De förstår ju inte vad det är som händer. Rädsla är inget djuret väljer att ha därför fungerar det inte att bli arg eller bestraffa hunden! Varför en del reagerar och andra inte kan vi inte helt säkert veta men det kan vara både medfödd sårbarhet och specifika händelser eller en inre stress som påverkar benägenheten att bli rädd. Även hundar som är skotttränade kan bli rädd eftersom fyrverkerier inte alls liknar andra höga ljud eller skott. Det sker också i en helt annan miljö och med andra förutsättningar än ett skott under jakt t ex. Sen kan enskilda händelser utlösa rädsla på en tidigare “stabil” hund och därför är det aldrig värt att utmana ödet!

Vad kan hända?

Symtom på rädsla för fyrverkerier:

  • Djuret vankar av och ann eller gömmer sig
  • Djuret gnyr eller skäller
  • Djuret vill inte äta eller dricka
  • Djuret kissar på sig eller bajsar på sig eller kan inte kissa/bajsa alls.

De stora riskerna för rädda djur är:

Starkt obehag som sitter i länge och som sprider sig till nya situationer och beteenden.

Springer bort – tar sig lös i panik eller råkar smita ut pga flytkreaktion

Skadar sig – ett djur som springer bort eller som får panik inomhus kan ju skada sig pga panikreaktioner och det går inte att få kontakt med ett djur som har panik och träna i ett sådant tillfälle, djur utomhus riskerar att skadas av smällare/raketer, trampa på, äta, få mot sig/på sig (ja det finns människor som är så dumma i hela huvudet att de medvetet riktar sig mot djur), djur i panik kan springa ut på vägen och bli påkörda eller på annat sätt göra sig illa.

Chock kan ge stora konsekvenser på kort och lång sikt och chock kan vara dödligt i sig om den är tillräckligt kraftig

Ett djur som tycker fyrverkerier och höga ljud är obehagliga upplever stress. Kan djuret inte sätta ihop det med det som pågår kan det utvecklas och sprida sig till nya situationer och beteenden. Hunden kan associera allt möjligt som händer i samband med smällarna som obehagligt – även positiva saker. Ett djur som blir överraskat av smällare och skräckslagen kan bli chockat. Läs mer här.

Här kommer några tips för nyår:

Inomhus
Oavsett vilket djur du har bör du se till att de kan vara inomhus om möjligt. Försök dämpa ljud och ljus genom att täcka fönster och liknande. Gärna långt innan 12 slaget. Det kan skjutas raketer och smällare i tid och otid tyvärr.

Håll djuret kopplat/Inhängnat
Ha koll på säkerheten! Använd säkert koppel/sele vid rastning, var vaksam så djuret inte kan smita ut om det plötsligt smäller till när någon öppnar dörren. Om djuret går ute – kontrollera i god tid, några dagar innan nyårsafton, att hagar och utrymmen är säkra och hela. Förstärk om så behövs. Behåll kopplet på gärna någon dag före och efter nyårsafton – vid ALL utevistelse. Det krävs så lite och det räcker med en enda händelse så kan det sluta i katastrof! Djur springer bort varje nyår!

Lämna inte ensam
Lämna inte djuret ensam, även ett djur som aldrig tidigare reagerat på smällare eller raket kan plötsligt bli rädd om ljudet eller ljuset kommer för nära eller plötsligt. Vill du gå ut själv så skaffa hundvakt som är trygg.

Trygg plats
Låt djuret vara på en trygg plats oavsett var det är. Om hunden vill vara hos dig, under soffan eller i toaletten så låt det vara där det känner sig tryggt. Skapa en mysig miljö.

Beröring
Om djuret tycker om beröring och kan ta emot det så är det inte farligt att stryka och klappa sitt djur när det är rädd, men ömka inte. Att lägga en hand på en hund som är stressad och vill vara nära kan räcka. Du behöver inte säga något eller göra något.

Ditt eget beteende
Vill du lugna din oroliga hund behöver du själv vara lugn och trygg. Rör dig långsammare, prata lugnt, bete dig som vanligt.

Aktivering
Försök aktivera din hund dagarna innan och tidigt på nyårsdagen. Nosarbete, lek, trickträning, agility, spår – vad som helst så hunden får göra av med energi och använda hjärnan. För en del funkar det att ge hunden någon matleksak eller tuggben på själva nyårsafton men det kommer troligtvis inte fungera på en skräckslagen hund.

Ljudsäkra
Om djuret reagerar mycket kan du försöka spela musik eller ha på tv på högre volym än vanligt. Täck fönster om du har stora fönster där fyrverkerierna syns tydligt.

Kommunicera
Prata med dina grannar oavsett om du avser att inte skjuta raketer eller om du tänker göra det. Vi kan lösa mycket bara genom att prata med varandra och förbereda varandra. Var vänlig och sträck ut en hand!

TA ALDRIG MED DITT DJUR FÖR ATT SE FYRVERKERIER! Det är otroligt onödigt även om ingenting händer men det är en miljö som har mycket stor risk att skrämma djuret för all framtid.

Det går att förebygg till viss del men även om hunden är oberörd vid träning så chansa aldrig. Träna aldrig för att ta med dig djuret vid folksamlingar och höga ljud.

Ljudlekar: en del hundar får bättre självförtroende om de själva får “skapa” oljudet. Gör lekar där du gömmer godis bland kastruller eller annat som kan låta. Börja försiktigt och öka svårighetsgraden sakta! Belöna och beröm mycket och ofta, även för försök.

Ljudträna: en del hundar kan vänjas vid fyrverkeriljud genom att man spelar upp ljuden hemma och belönar och gör allt man brukar som vanligt. Här är det dock viktigt att börja på rätt sätt! Börja på låg volym och se hur hunden reagerar! Reagerar den starkt (går inte få kontakt med, börjar vandra osv avbryt och börja om) så måste du backa. Testa korta korta sekvenser. Gör det ni normalt gör hemma men kasta belöning åt hunden när den kan släppa fokus på ljudet. När hunden klarar en kort stund på låg volym kan du prova höja. Men öka inte tiden direkt! Ett kriterie i taget. När hunden klarar lite högre volym kan du öka tiden osv. Tills du kan spela upp fyrverkerier på TV med ljud och bild på hög volym och hunden klarar av att slappna av (inte stänga av pga rädsla vilket är viktigt att kunna se skillnad på).

För oss hjälpte det att vi tittade förvånat på våra hundar och sa “nä men, vad var det där?” och sedan belönade och började leka. (Förvåning är en neutral känsla, det är sekunden innan man bestämt sig för om det är läskigt eller inte). Taxarna tittade på oss och vi på dom men vi gjorde ingen grej av det utan belönade kontakten med oss och lekte så vi kunde ta oss därifrån. Alf “skakade av sig” genom att skaka hela kroppen när vi kommit en bit ifrån, då såg man att han släppte det som hänt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utdrag ur min tänkta tax-/hundträningsbok

Jag tänkte ge olika utdrag ur min tänkta bok om hundträning för taxägare (och alla andra intresserade förstås).

Ni vet det där med att om man säger det högt inför andra är sannolikheten större att det blir av! Så kanske blir det en riktig bok att läsa i framtiden. Eftersom det är utdrag och arbetsmaterial så är det inte helt säkert att allting är färdigformulerat eller tillräckligt bearbetat. Jag tar gärna emot tankar och synpunkter via e-post hund@echosierra.se. Tillsammans kanske det blir en riktigt bra grej!

Behövs en taxträningsbok? Jag tänker att det gör det. Det är en bok jag hade önskat jag hade när vi skaffade vår första tax. De böcker som fanns och var populära då stämde inte riktigt in på taxens sätt att vara. Inlärning och kommunikation följer samma regler oavsett ras men hur vi använder reglerna måste anpassas till den individ vi har. För vår individ har sina gener, sina tidiga erfarenheter och sitt sätt att vara på. Det är något jag hade velat ha kunskap om då, när jag inte hade någon kunskap om hundträning. Idag har jag gått kurser och utbildningar i inlärningsmetodik samt emotions- och beteendepsykologi för både hundar och människor.

Detta utdrag kommer från del 2 om hur viktigt det är med orden vi väljer eftersom det avspeglas i vårt beteende och i våra etiska ställningstaganden. Detta är alltså inte hela kapitlet och det kan kanske kännas som att det saknar sammanhang, för att det gör det.

Först och främst behöver vi fundera över vilka ord vi använder och hur vi väljer att se oss själva i förhållande till våra taxar. Är du flockledaren? Är du taxföräldern? Är du mentor eller lärare?

Vårt sätt att tänka om och beskriva något förutbestämmer vårt beteende. Våra ord bör avspegla våra etiska överväganden för det är vad som kommer att synas i vårt beteende och vad vår hund kommer att uppfatta om oss. Vi människor har ju förmågan att säga en sak men vårt beteende kan alltid avslöja oss om det bara handlar om tomma ord. Lägg därför lite tid på att fundera över vad du använder för ord, varför du gör det, om det speglar medvetet förhållningssätt eller brister i dina färdigheter eller kunskapsluckor. Det har betydelse. Ditt beteende är vad andra kommer att bedöma dig på, inte vad du säger att du gör utan vad du visar i handling att du gör. Det finns ett talesätt som är passande i sammanhanget: Det en människa säger visar bara vem hon vill vara, det människan gör visar vem hon verkligen är. Var sann mot dig själv och lägg lite tid på att skapa en medveten hållning så slipper du känna att du behöver förklara dig för andra. Då vet du varför du gör som du gör och det kan befria dig från att känna dig påhoppad, ifrågasatt eller uthängd.

Ställ dig frågor som:

Hur ser du på din relation med din hund? Varför ser du det så? Har någon talat om för dig att det är så? Har du själv kommit fram till att det är så? Finns det fler som tänker på liknande sätt och från vilken bakgrund kommer de (är de utbildade hundtränare eller självutnämnda experter)? Vad grundar sig den uppfattningen på? Bygger förhållningssättet på hundens styrkor (något du kan använda för att förbättra er kommunikation) eller bygger det på hundens brister (något du måste kompensera för att hunden inte kan eller klarar av något)?

Vi behöver inte fastna i olika synsätt om hur hundar fungerar med varandra i flockar eller hur man bestämmer över sin hund. Vi kan i stället fokusera på vad som skapar förutsättningar för god kommunikation och inlärning. Oavsett om vi är utsedda av ”flocken” att leda eller om vi tagit på oss rollen på eget bevåg är det samma förutsättningar som främjar kommunikation och inlärning: trygghet i relationen och i situationen (frihet från tvång), vänlighet och välvilja i budskapet till mottagaren (frihet från bestraffningar), guidning genom stegvist upplägg (frihet från begreppet ”nej” som inte ger någon information),  sammanfattning och återkoppling (frihet från att bli dumförklarad) samt tid för att skapa minneskopplingar (frihet från rigida tidsplaner och orimliga målformuleringar).

Individen vi vill kommunicera med eller lära något behöver veta att:

  1. Om jag lyssnar och försöker förstå så lönar det sig (belöning)
  2. Om jag missförstår så händer ingenting obehagligt
  3. Om jag inte förstår så försöker vi igen utan att något obehagligt händer
  4. Den som vill kommunicera med mig säkerställer att jag förstått innan vi går vidare
  5. Ju roligare vi har desto lättare har vi att kommunicera och lära tillsammans”

©echosierra.se/SofiaSundvall2023

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Snälla sluta hänga upp hunden!

Jag vet att människor och djurägare vill väl, men detta måste jag kommentera. Jag ser fler och fler som lägger ut bilder på att de hänger upp hunden i både köpta och hemmagjorda “selar” för att klippa klor bland annat. Snälla sluta med detta! Det finns många förklaringar varför, det behövs inte många minuters läsning i en etologibok men här kommer tre anledningar att välja bort detta!


1. Alla “hjälpmedel” som gör hunden orörlig/oförmögen att ta sig ifrån/fasthållen eller på annat sätt tvingar hunden att delta utan att kunna göra motstånd leder till att hunden ger upp mentalt – den kanske verkar lugn på utsidan men inombord är stressen och skräcken desto starkare. Om hunden inte tycker om att få klorna klippta på vanligt sätt kommer den inte att tycka bättre om detta.

2. Argumentet att det efterliknar tikens “bärande av valpar” går inte att jämföra. Vuxna hundar bärs inte av tikar, alla tikar är inte bra mammor och en del är alldeles för hårdhänta med valparna, att bli upphängd i ett lakan efterliknar ingenting som försiggår i hundvärlden och vi människor är inte tikar

3. Upprepas situationer där hunden tvingas med olika typer av hjälpmedel att medverka utan att kunna avvärja obehaget (fly eller kämpa responsen) leder till till slut till freez respons, vilket kallas inlärd hjälplöshet och motsvara det vi hos människor kallar för depression.

Så detta är inget att rekommendera! Bara för att “hjälpmedel” säljs så betyder det inte att de är hjälpsamma – tvärtom kan de orsaka mer beteendeproblem i slutändan. Men de kan vara svåra att koppla samman. En hund som blir utsatt för denna typ av kloklippning i denna “sele” kan istället börja göra utfall på promenader, eller dra sig undan. Något som kanske inte är direkt i anslutning till klolklippningen men den inre stressen som byggs upp om detta fortsätter användas måste hunden hantera på något sätt.

Sluta kämpa mot hunden och börja jobba med hunden istället. Det kräver så klart mer arbete och tankeverksamhet från din sida men det gör att du minskar riskerna för att din hund utsätts för starkt obehag! Sök upp en duktig tränare på din ort, lär dig om frivillig hantering eller gå en kurs i klickerträning. Mycket bättre förutsättningar för dig och din hund!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En observation

Igår var vi ute och promenerade i det fina vädret. Ute på isvägarna trängs alla i kommunen nu när det är sol och bra temperatur ute. Barnfamiljer, kärlekspar, äldre, yngre och så klart hundägare med sina fyrbenta.

En observation jag kan göra nu, när jag inte har mina egna två att se efter, är att de allra flesta verkar ha problem med koppelgåendet. Hundar som drar fanns överallt. Och alla möjliga varianter hos ägaren att hantera detta: Allt från det klassiska “rycka tillbaka hunden till fotposition” till att bara ha gett upp och låta det vara så = hund drar ägare. Och detta i alla former av utrustning: från vanligt brett halsband till strypkedjor, nosgrimmor och selar. Det verkade gälla för både små och stora hundraser, för både män och kvinnor som hundförare och både hos unga och gamla hundägare.

Varför gör hunden så här? Ja alltså hunden har inte den mentala kapaciteten att förstå att trycket runt halsen beror på ett halsband som sitter fast i ett koppel där det står en människa i andra änden. Den vet helt enkelt inte om att den själv kan påverka över trycket (obehaget) runt halsen. Så i hundens värld har den troligen bara vant sig (accepterat) att den inte kan göra något åt det obehagliga. Den har aldrig kunnat påverka detta utan obehaget runt halsen finns där när man går på promenad och om den ändå inte kan påverka det så gör den just det som hundar gör ändå: vill ta sig fram till intressanta saker, hälsa på folk, nosa, komma vidare, stanna upp osv. Helt omedveten om människans frustration i andra ändan.

Det gör mig ledsen att hundar får gå ett helt liv och tro att det bara ska vara så. Att smärta och obehag bara är en del av livet som den inte kan påverka. Och att hundägare lägger så lite tid på att träna detta. Eller tränar på fel sätt då det inte ger resultat. De som rycker i hunden får ju rycka hela hundens liv = livslång smärta/obehag för det ger inte hunden någon ny insikt! Och de som bara låter hunden dra dem fram lär ju hunden att det är så det går till att gå på promenad. Jag tycker inte att det är rättvist mot hunden att låta det vara så, att inte ge hunden förutsättningar att slippa obehag/smärta vid promenader.

Det verkar onekligen vara ett större problem än t ex hundar som skäller på andra hundar. Det förekom också men inte i lika stor utsträckning som dessa hundar som går och drar i kopplet med olika resultat. Allt från ett mildare obehag (att ha en tyngd bakom sig som man drar fram i sele) till svår smärta (hundar med strypkedja som nästan kvävs och där man ser hur hela halsen dras ihop av den skarpa, smala kedjan).

Tålamod och kunskap. Jag tror det är det som saknas. Tålamodet att träna bort detta. Har hunden dragit halva sitt liv kommer den inte att sluta dra för att man tränat ett par gånger och det gått bra. Man måste hålla i träningen, varje promenad. Det hunden upprepar lär den sig så för varje gång den lyckas dra så fortsätter inlärningen av det “felaktiga” beteendet.

Kunskap. inte många hundägare verkar ha hittat bra sätt att få bukt med dragandet. Till sist tar en del till allt märkligare “hjälpmedel” som egentligen bara ytterligare skapar stress/mer obehag hos hunden, som i sin tur kan öka på risken för nya eller andra beteendeproblem. Och så är man i en ond spiral.

Gällande tålamodet har jag en webbföreläsning om hur man kan träna och förstå sig själv när frustrationen tar över och man inte tänker klart längre. Det kan vara en hjälp för en del. Välkommen att se den, du hittar den i menyn ovanför och bokar via hund@echosierra.se

Vi har själv varit där. Alf drog rätt mycket i början men vi hittade en metod som funkade bra. Varje gång kopplet var spänt stannade jag. Med spänt koppel! (det är hela poängen med övningen så dra inte tillbaka hunden så kopplet blir löst får då faller själva inlärningsfunktionen). När Alf tog minsta steg mot mig så berömde jag och vi fortsatte framåt. I början tog det väl ett par steg så var kopplet spänt igen. Stanna. Vänta ut. När han tog ett steg mot mig och kopplet slakade fortsatte vi framåt. OBS! Viktigt att inte vänta för länge som att hunden ska komma i fot position. Det är för avancerat i början. Man kan lära in det också men då måste man göra det i mindre sekvenser. I detta fall handlade det endast om att jag ville ha en hund som gärna får röra sig i kopplets längd men inte dra. Det tog oss två veckor med denna metod, och då menar jag på v a r j e promenad (inte bara ibland när vi hade tid). Sedan dess drog han inte mer på promenader. Däremot kunde han ju dra när han fick vittring på vilt men eftersom han var jaktras så var det ok för mig om vi gick på ett spår. När jag lockade med honom och vi fortsatte promenaden så drog han inte. Denna metod funkar kanske inte för alla, men kan vara värt att prova. Men då måste du vara medveten om ditt eget beteende!

  1. DU får inte dra tillbaka hunden så att kopplet slakar, då tappar hela övningen sin fuktion
  2. Minsta lilla rörelse hunden gör som får kopplet att slaka (trycket släpper) ska belönas med rörelse åt det håll hunden vill gå. Även om det innebär att hunden rusar fram i kopplet igen och du får stanna. Och stanna. Och stanna. Det är upprepningen av att alltid stanna när det blir spänt som ger inlärningen.
  3. Du får inte bli arg/frustrerad på hunden och ropa, gorma, dra eller rycka. Då faller hela inlärningssituationen.
  4. Upprepning, upprepning, upprepning. Alla som promenerar med hunden bör göra på samma sätt för att inlärningen ska gå så snabbt som möjligt.
  5. Snällast mot hunden om den drar är ju att ha en sele så att musklerna kring nacke/hals + strupe och andra känsliga delar inte tar skada.
  6. Byter man från en sele till en annan, ett halsband till ett annat kanske man får börja om med övningen, då det för hunden är en ny situation. Men det bör gå mycket snabbare att lära in samma igen.

Sen undrar jag hur mycket som egentligen handlar om att hunden har tråkigt på promenaden? Om den inte får nosa (sett flera som släpade i väg hunden så den aldrig fick stanna å nosa) och hundägaren är fullt upptagen med annat (mobiltelefon, prata med någon den går med) så blir ju promenaderna bara transport. Transport är inte naturligt för hunden. Att bara vandra, lite planlöst. Den har behov av att få följa med och utforska omgivningen, vilket den gör med nosen till största del.

Jag tycker man ska försöka avsluta sin promenad i en positiv anda. Om inte annat för sin egen skull. Din frustration, om det var en sån där skitpromenad med dragkamp eller utfall, så är risken stor att du redan inför nästa promenad bygger upp din frustration igen. Så försök avsluta alla promenader med något positivt innan ni går in, om så bara utanför porten eller sista 10 m innan ni kommer hem. Ett fint fotgående, lite trickträning, bus eller följa john. Gör bara något som får er att skaka av den där “konflikten” som var. Hur mycket du än tänker att hunden ska bannas “så att den lär sig till nästa gång” så har de ingen som helst effekt. Hunden kan helt enkelt inte lära sig med tidsglappet “till nästa gång”. Hunden är mer här och nu. Så låt inte din frustration sprida sig eller bli uttdragen. Det är det inte värt varken för dig eller din hund. Ni blir båda olyckliga av det. Ni är värd bättre!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ökad välfärd i hundträning – Force-free army supporter!

Force-FreeArmy

Stöder ditt företag, din förening eller din blogg modern och etisk hundträning utan tvång, bestraffningar och står upp för djurens välfärd i all hantering och träning? Gå med i rörelsen!

Klicka här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad menas egentligen med etiska träningsmetoder?

Som med alla begrepp kan det bli lite svårtolkat ibland eller så menar vi olika saker med samma begrepp. Här är ett försök att ge en viss förklaring till varför jag väljer att jobba med etiska träningsmetoder och inte traditionella.

Etik är en teoretisk och kritisk reflektion över moralen. Etik behandlar också frågorna om vad som utmärker en god handling och vad som kännetecknar en god människa.

När det kommer till människans relation till djur, oavsett djurslag, är etik, alltså att kritisk reflektera över det man gör, oerhört viktigt. Djuren har ingen egen mänsklig röst, de kan skrika sig hesa (visa med hela sitt kroppsspråk hur illa de mår) utan att en del djurägare lägger märke till det. Vår mänskliga förmåga att (över) analysera och tolka enligt våra egna ramar och övertygelser av vad djuren vill säga med sitt beteende kan slå så oerhört fel.

Idag vet vi, med forskningens hjälp, att ord som alfahannar, alfarullningar, konkurrens om ledarskapet osv är fullständigt felvridna och överanvända begrepp hos den vanliga djurägaren. Trots det så verkar det mycket svårt för en del att överge, alltså att kritiskt granska sitt eget förhållningssätt och sina egna övertygelse, dessa gamla myter och villfarelser.

Att arbeta etiskt är att hela tiden välja att utvecklas, att tänka nytt, att följa med, ta till sig och ja, det kräver ju en viss mänsklig arbetsinsats. Det är ju mycket lättare att hävda att ”jag har gjort så här i 40 år och det har fungerat” än att faktiskt titta på sin bästa kompis (djuret då) och se vilka konsekvenser mitt agerande får.

Vi behöver inte analysera, försöka förstå vad hunden tänker och hur den ”tar varje chans till att manipulera sig till eller överta ledarskapet”. Det räcker med att vi börjar observera våra djur. Att obeservera betyder att utan föregående tolkningar bara se vad som faktiskt händer, hur djuret reagerar, vilket kroppsspråk det visar, vilka konsekvenser det får för fortsatt handlande. Men få djurägare tar sig den tiden, det är ju så klart lättare att bara gå på sina egna inre föreställningar om vad djuret tänker och så agerar jag på det. Istället för att ta den långa omvägen att ”fråga” (= observera) och ”lyssna” (= ge djuret möjlighet att kommunicera med dig istället för envägskommunikation från din sida).

Idag vet vi att däggdjur har samma stress- och smärtsystem som människor. De reagerar precis som oss på stressfaktorer i omgivningen, där är du som djurägaren den största faktorn, och det kan få depression, panikångest och stresspåslag som blockerar det logiska tänkandet och möjligheten till uppmärksamhet och inlärning. Att i detta skede då försöka ”slå in kunskapen” i en given situation (då djurägaren anser att djurets beteende är ”felaktigt”) skulle de flesta människor hålla med om vore inte bara helt meningslöst utan också grymt, oetiskt, omoraliskt och kanske till och med sadistiskt?

Att jobba med positiv förstärkning, som är en modern träningsmetod, med alla slags djur handlar inte om ett system om belöning och bestraffning. Det baseras inte på folktro, myter eller 40 år gamla ”erfarenheter”. Positiv förstärkning baseras på beteendevetenskap, psykologi och etik där ödmjukhet och förståelse för djuren som tänkande och kännande varelser tas med i beräkningen.

Det blir liksom viktigt att ta med dimensionen att vi människor måste tänka oss för i vår hantering av våra älskade djur. Deras välbefinnande är uteslutande ett resultat av den relation vi bygger upp med våra djur, en relation som kan vara konfliktfylld, hotfull och skrämmande eller en som kan vara stabil, vänlig och tillåtande.

Det finns de som använder tvång i sina repertoarer och lägger till en klicker och kallar det klickerträning (vilket det inte är, det bryter mot två av fyra grundförutsättningarna för att jobba med klickerträning). Andra kan använda hot och smärta i sina träningsmetoder samtidigt som de belönar under träning och kallar detta för belöningsbaserad träning (vilket det givetvis inte kan vara eftersom hot och smärta som tillfogad ”stänger av” eller ”blockerar” annan inlärning långt efter att hoten/smärtan försvunnit).

Ett mycket enklare sätt att träna på är att förstärka önskade beteenden och hantera oönskade utan hot, smärta eller våld. Du behöver inte låtsas vara tankeläsare eller hundviskare utan koncentrera dig på själva inlärningen.

Du jobbar med att aningen träna djuret eller hantera situationen. Hantera gör du genom att planera och ligga ett steg före gällande omgivningen så att hunden eller djuret inte får en chans att självbelöna sig med ett oönskat beteende mellan träningstillfällena. Du fokuserar alltså inte på att bestraffa hunden om så skulle ske, utan du har redan tänkt ut och agerat i förväg genom att t ex stänga en dörr till ett rum, ha koppel på hunden på promenader så den inte kan springa iväg eller rymma ifrån dig osv. Du kan avbryta en hunds oönskade beteende utan att använda fysisk bestraffning eller hot.

Att jobba med etiskt förhållningssätt innebär att lära sig att läsa av djurets kroppsspråk efter bästa förmåga och uppmärksamma tecken på stress och uppvarvning för att anpassa träningen till en nivå där hunden lyckas.

Eftersom forskning kan förändra kunskap och teorier eller vår förståelse av tidigare kunskap är det viktigt att hålla sig uppdaterad och vara beredd att ta till sig det nya. Det kräver förstås också både intresse och viss egen insats.

Några exempel på vad som kan bli konsekvenserna om man väljer att använda bestraffning och hot (att rycka i koppel, fysiskt manipulera, trycka eller med våld hantera djurets kropp, att ha ett hotfullt tonläge eller kroppsspråk osv)

  • Utan perfekt timing, hårdhet och upprepning förlorar bestraffningen sin tänkta funktion och blir inget annat än misshandel
  • Djuren lär sig att undvika den som bestraffar för att kunna göra det beteendet ifred istället
  • Bestraffningar kan lätt skapa livslånga, känslomässiga trauman (som i sin tur blockerar nyinlärning)
  • Bestraffningar ökar produktionen av stresshormoner som kan leda till upphetsning och aggressiva beteenden
  • Djuren vänjer sig vid bestraffning, vilket gör att bestraffningen måste bli tuffare och tuffare för att ha samma effekt…
  • Det finns många, många fler biverkningar men redan här bör en frisk människa förstå skillanden mellan etiska metoder och traditionella träningsmetoder

Och kom ihåg, det som kan verka harmlöst, att med ord ”skälla på hunden lite” eller ”visa sin besvikelse med rösten” kan ha den största negativa inverkan. I en studie fann man att kor stod ut med att till och med bli slagna med en spade vid matning utan att sluta äta helt, men när bonden med rösten var arg och upprörd på dem åt dom inte mer. Det vet ju de flesta människor redan: att bli utsatt för psykisk råhet ger värre ärr än någon som fysiskt är hårdhänt.

Att jobba med förstärkning är ingen lättsam ”låt hunden göra som den vill träning”. Det kräver att alla hundens beteenden möts av konsekvenser (dock inget som har med bestraffning att göra), att tränaren ser djuret som individ och möter den där den är. Som tränare tar du på dig en guidaden roll och hjälper djuret istället för att motarbeta dem med bestraffningar, som inte ger mycket i lärande syfte. Då ger du ditt djur livskvalité.

Källor att läsa mer ifrån:
Per Jensens bok Djurens beteende (och hans andra böcker förstås)
Turid Ruugas bok om Lugnande signaler
Emelie Larhams manifest om Progressiv reinforsment training.
Anders Hallgrens bok om Alfasyndromet

Citat

Bara ca 10 % av hundträning handlar om särskilda beteenden, som sitt, ligg eller kom. De andra 90 % av hundträning handlar om att få din hund i en sinnesstämning där han är villig och förmår att ge dig uppmärksamhet och lära sig.

– Jane Killion (Fritt översatt av mig själv från engelska till svenska)
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar det hända saker i hundträning!

Något väldigt stort har hänt i hundtränarvärlden.

AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.

AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.

AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.

Inte en dag för tidigt enligt mig!

Här diskuterar hundtränaren Zak George det: https://youtu.be/bkulCnZpQMU

Om AVSAB: https://avsab.org/about/

Saker AVSAB kommit fram till: https://avsab.org/resources/position-statements/

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gratis kurs om hur känslor påverkar inlärning hos djur

Jag har anmält mig till en gratis kurs på engelska om hur känslor påverkar inlärning och träning hos djur. Superintressant. Fyra korta filmer med bra innehåll från en som forskar på just detta – en etolog.

Gå in och anmäl dig du också. Fram till 27/1 bör du kunna se filmerna. Via facebook. https://illis.se/en/emotions-learning-training-videos/

Jag hoppas alla som har ett husdjur eller är i närheten av djur ser detta! Så viktigt att ha förståelse för och kunskap om:

Core Affect Scale

Hur du framkallar de positiva känslorna som möjliggör inlärning hos djur, och hur du ökar djurens motståndskraft mot saker som oundvikligen behöver genomföras men som är obehagliga.

Hur du bygger en god relation med ditt djur

Hur rädslor fungerar och hur du hanterar dem

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"