Att skryta om sin (o)förmåga

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och ”spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, ”pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig ”ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att ”vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. ”Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som ”sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur ”saker har varit”:

Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en ”kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

SKK eller privat?

Vi har gått kurser i lokala klubbar, en del ansluta till Svenska Kennelklubben, en del privatägda hundägarutbilningar (kurser) med våra hundar. Det är stor skillnad på innehållet i det man får för pengarna. En hundkurs kan vara relativt dyr, 1500-3000 kr beroende på vad och hur lång tid man går. Därför tycker jag det är viktigt att innan man går kurs ta reda på vad man rimligtvis kan förvänta sig av kursen. Ska jag lägga ut 2000 kr vill jag veta vad jag får. Gå på ”studiebesök” innan. Se hur tränaren hjälper sina elever. Känns det bra/rätt? En tränare som inte godkänner att man får se hur denne jobbar skulle jag inte lita på. Då menar jag inte att man ska stå brevid på en kurs å få ”gratis kunskap” utan man måste ju få se hur instruktören arbetar. Kan ju vara via youtubeklipp eller filmsekvenser på en hemsida.Prova gå på en öppen träning innan, se hur man hanterar hundar där.

SKK har riktlinjer för sina verksamheter:

Dressyr/riktad träning

Till skillnad från allmän vardagsfostran innebär dressyr att hunden utbildas för att fungera i ett definierat sammanhang eller för en speciell uppgift. Dressyren/träningen ska alltid genomföras med god planering och på ett ansvarfullt sätt och baseras på kunskap och positiva metoder. Den ska anpassas till hundens individuella förutsättningar och får inte forceras så att den går ut över hundens välbefinnande. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de krav som ställs på hunden i de olika formerna av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.

Våra medlemmar får aldrig åsidosätta omsorg om hunden och dess välbefinnande, oavsett vilken verksamhet som bedrivs.

Etik

Som medlem ska ditt agerande ge en positiv bild av hundhållning, tränings- och inlärningssituationen och därigenom av kennelklubbsorganisationen. Det bidrar till att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.”

I SKK_S policy för relationen människa-hund står följande:

Relationen till våra hundar ska bygga på förtroende och tillit mellan hund och ägare. Vid all hantering av hundar ska hänsyn tas till att hundar har andra behov, tolkar situationer på ett annorlunda sätt och har andra förutsättningar att hantera uppkomna situationer än vi människor.

För SKK är det självklart att all hundträning och verksamhet med hundar ska utgå från positiva metoder. Våld mot hunden är förbjudet. Det är därmed inte tillåtet att använda redskap eller metoder som orsakar otillbörlig smärta eller starkt obehag” samt ”

Goda vanor och god socialisering grundläggs redan från valpåldern. Relationen mellan hund och hundägare ska baseras på vänlighet och trygghet, men också på möjligheten för ägaren att kunna bestämma när så krävs.

Hundägare har ett ansvar för att hunden är väl anpassad till vårt samhälle. Den ska kunna vistas bland människor och andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må dåligt. Om hunden uppvisar för omgivningen direkt hotande/farliga beteenden, är det hundägarens ansvar att se till att dessa omedelbart bryts. Den åtgärd som fordras måste anpassas efter situationen och individen.

Det är av största vikt att den presumtiva hundägaren väljer en hund av lämplig ras, så att ägaren har tillräcklig kunskap och intresse/engagemang för att svara mot hundens behov och kan låta den utvecklas inom det användningsområde som den avlats för.”

Låter fint på pappret. Själv tycker jag att bland de hårdaste tränarna jag stött på varit just inom SKK/SBK världen. Man talar om dressyr, ledarskap, hunden ska lyda oavsett osv. Ingen individuell bedömning av hur just den hunden uppfattar situationen/övningen. Jag tycker pressen på SKK att ta ställning för modern hundträning, positiv förstärkning och belöningsbaserad hundträning, har ökat men det tar säkert lång tid innan detta genomsyrar all verksamhet. Så länge ”gamla skolan” tillåts i TV kommer det bli svårt att få folk att överge den synen. OM man skulle diskutera innehållet i policyn ovan skulle alla säkert hävda att just deras sätt att hantera hunden följer dessa riktlinjer, även om det inte följer modern hundträning. Jag vill inte tala skit om SKK eller andra lokala klubbar. Är själv medlem för att jag vill kunna nyttja verksamheten men önskar att alla stod upp för modern, belöningsbaserad hundträning. I dagsläget har jag fått mest ut av att gå privat. Tycker dock SKK har en viktig roll i hundens roll i samhället och för acceptansen för hundägare.

De privata tränarna vi gått för har till 100 % stått upp för belöningsbaserad hundträning. Glädjen man ser hos dessa hundar och förare är väldigt behaglig. Det är en mer avslappnad hundträning och känns mer välkomnande.

Jag har stött på vänner som har kommit ledsna och oroliga från kurser, över hur instruktören bett dem behandla hunden. Det har känts fel men på en kurs gör man ofta som man blir tillsagd i tron att instruktören ”vet bättre”.

Här kan ni läsa en engelsk artikel om varför ”alpha dog training” är skadligt för hunden. Blir lite illamående av bilden i inlägget. Tänk att folk verkligen gör så mot sina hundar! En hund som verkligen inte förstår varför. Varför tror man att hunden jävlas och måste straffas? Varför anser man att man måste utsätta hunden för misslyckanden för att kunna korrigera istället för att förebygga, omprogramera läskiga saker till roliga saker?

Istället för att se hundens beteende som problem se det som INFORMATION! Hunden kommunicerar, den säger väldigt mycket med hur den beter sig i en situation. Är situationen rolig? Är situationen stressande? Är situationen skrämmande? Lägg upp träningen utifrån den information hunden ger dig. 

Jag kommer fortsätta med belöningsbaserad träning. Roligt, glada viftande svansar som det ska vara. Jag vill poängtera att belöningsbaserad träning inte är en metod, det är ett förhållningssätt, precis som klickerträning inte är en metod.

Theo utför

Theo utför och belönas

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny inspiration

Har investerat i en bok i hopp om lite ny inspiration. Har läst lite inledning och förstått att det handlar inte om att använda klicker, det handlar om klickerträning i sin helhet. Klickertänket. Klicker är det enda jag inte gått någon kurs i utan har helt enkelt försökt lära mig själv. Läst på, kollat youtube osv. Så jag har en del att lära mig. Fick köpa boken begagnad av en kompis som sålde den.

Hoppas på spännande läsning och nya insikter. En recension kommer senare så klart och kommer då ligga under ”Boktips”.
klickertraningfordinhund

Skillnaden mellan ”klickeranvändning” och ”klickerträning”:

Klickeranvändning

Med klickeranvändning menas att Du använder Dig av klickern i Din träning. Klickern är bra på det viset att Du kan förstärka beteendet omedelbart, oftast snabbare än Du hinner belöna. Ju tätare inpå det önskade beteendet den positiva upplevelsen kommer desto större sannolikhet att just det önskade beteendet förstärks. Du kan använda klickern oavsett om Du använder Dig av klickerträning/klickermetoden  eller endast för att få en bra ”timing” på belöningen.

Klickerträning

Men klickerträning är egentligen helt oberoende av en en dosa/klicker/visselpipa. Det handlar om att förstärka ett beteende utan att locka/visa hunden vad den ska göra. Istället inväntar Du ett visst beteende och förstärker det så fort det kommer. Du kan t ex använda dig av saker hunden redan gör i vardagen, förstärka det och sedan lägga på ett kommando för att kunna upprepa beteendet när Du vill. Hundar kan redan sitta, bära föremål, ligga, vänta, springa osv och det kan man utnyttja i träningen. Genom klickerträning får hunden själv fundera ut, bli kreativ och nyfiken. I Klickerträning läggs fokus på att snappa upp det lilla bra hunden gör och förstärka det, ibland i kedjor istället för att bestraffa bort oönskade beteenden.

Använder du klicker i din hundträning?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till ”ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga ”ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till ”tyst nu!” eller ”Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren ”hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Modern evidensbaserad hundträning

Vad säger forskningen om inlärning och träning/uppfostran?  Ställer du dig den frågan som hundägare?  Vad fungerar och varför fungerar det? Spelar det någon roll varför det fungerar så länge du får det resultat DU vill ha?

Kan man jämföra barnuppfostran med hunduppfostran? Ja i många avseenden, t ex relationsbyggande, är dom väldigt lika. Hund och barn är lika beroende av sin ”förälder” och inlärning sker på samma sätt. Däremot kan barn ta emot verbal kommunikation vilket inte hundar kan.

_20160626_214642 _20160626_214620 _20160626_214601

Illustrerad vetenskap

Jag menar inte att man skapar samma relation med ett barn som med en hund, men likheter i hur man skapar en relation finns.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Handledning i Do As I Do

Idag fick jag tillfälle att träffa en kurskamrat som kan Do As I Do.  Fick lite hjälp att börja och läsa av var belöningen ska komma samt att utmana mer. Jättekul träning där hunden ska härma det du gör. Vi valde idag en bjällra (som var ny för det har vi inte tränat på), en pall och en boll. Måste skaffa en sån elefantboll.

Theo är snabb i vändningarna och Alf behöver lite mer vägledning.  Sen hade Ulla så fin trädgård också. Ska sno några idéer tror jag 🙂

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dogparkour och viltspår

Idag har vi kört lite både och. Ett kort pass dogparkour där vi tränade att backa. Först rakt på plan mark. Tänkte att d kan vara bra för Theo som har ett svagare bakben att stärka det lite genom att backa. Sen fick de pröva backa upp på en ramp. Alf klarade det galant. Man får dock kolla så han inte trampar utanför.

Sen hade vi lagt varsitt viltspår i morse som vi gick nu ikväll. Theo imponerade! Vi har väl inte haft allt för höga tankar om honom då han är lite osäker på just viltlukt. Han gillar bättre syntetisk doft som i nosework. Men nu spårade han säkert, ringade snyggt och klarade hela spåret på 400 m, över diken och korsande spår. Han spårade ända fram till klöven och tog i den denna gång. Vi hade med oss skinka som belöning då han inte riktigt tycker klöven är belöning.

Alf är säker som klockan själv. Han fick dock ett extremt tungt spår då husse hade bestämt sig för att gå i myrkanten. Stackarn fick stanna å pusta ut lite men han tog hela 800 m! Som vanligt högg han tag i klöven och gnagde av repet innan jag var framme. Toktax.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lära gamla hundar sitta i fyra steg

Fördomar om taxar lever kvar upplever jag. Föreställningen om att den envisa, tjuriga, jakthunden inte kan lära sig lydnad, trick eller ”vanligt hyfs”. De är egensinniga, svårövertalade och självständiga.

Allt ovan stämmer väl in på taxen, även mina egna. Men det har inget med själva inlärningen att göra. Taxen är mycket intelligent. Så klart måste den vara det, och ha goda kunskaper i hur man löser problem. Annars skulle den inte vara sådan god spår-, drev- eller grythund. Just dessa egenskaper gör den till en utmärkt elev! 🙂

Alla kan lära sig. Så väl en hundägare utan tidigare erfarenhet av lydnadsträning eller trick, gammal eller ung. Alf är min första hund, jag kunde absolut ingenting om hundar eller hundträning när vi skaffade Alf. Hade inte växt upp med hundar heller pga allergi i familjen. Även gamla hundar kan lära sig sitta. Även taxar kan lära sig lydnad, trick eller nya beteenden. Det jag beskriver som ”trick” nedan kan översättas med vilket beteende som helst – lära hunden att inte dra i kopplet, vänta på sin mat osv.

Taxen kan så mycket mer och mår framför allt mycket bättre om den får använda sin hjärna. Men för att inte göra ämnet för komplicerat eller långrandigt så ska jag försöka förenkla så mycket som möjligt. Detta har funkat för mig.

Om du fokuserar på dessa fyra punkter kommer du nog långt. Jag har bryitit ner min träning till dessa punkter. Då behöver jag inte överanalysera, slås ned av nederlag eller tappa tron på att det kan gå för att det blir för krångligt.

1.Tålamod
I all inlärning (människa som djur) krävs tålamod. Med en tax, kanske lite mer tålamod. Men lugn. Taxen kan lära sig, du behöver bara ge den rätt förutsättningar. Se till att aldrig träna när du är trött, leds, arg, upprörd, stressad osv. Skapa förutsättningar för positiv inlärning med din hund genom att skapa trygghet och lugn. Under träningspassen får inget negativt (ur hundens synvinkel) hända. Här ska bara roliga saker ske! Då vill man gärna vara med igen.

Istället för att bli irriterad på hunden tänk att hunden gör inget för att jävlas, om den inte gör ”rätt” så har den inte förstått, du har gjort det för svårt. Backa och gör om, men bryt ner momentet. Bli inte arg på hunden. Hunden försöker säkert göra sitt bästa för att vara dig till lags, du är ju källan till belöning.
Istället för att bli irriterad på din hund, bli nyfiken! Varför gjorden så? Vad missade du? Kan du använda det till något annat?
Istället för att bli irriterad på din hund, lek med hunden. Gör träningstillfällena till en lek. Variera nya trick med lek och bus. Man kan busa med hunden för att sedan ta leksaken och säga ”sitt”. Direkt hunden satt sig så belönar man med ny lek.

2.Positiv förstärkning
Att ha rätt ”lön” för jobbet. Vad gillar din hund bäst? Vad gillar den näst bäst? Ta reda på vilka saker din hund värderar ”högt”, ”lågt” eller ”mittemellan”. Ju svårare moment eller situation hunden ska träna i desto högre lön. Se glädjen i din hund när den får rätt lön för rätt jobb. Lönen är olika för olika individer, en del nöjer sig med muntligt beröm, andra leksaker och några endast godis. Variera! Förstärk de beteenden du vill att hunden ska fortsätta med. Varför använda rädsla och skrämsel i träningen när du istället kan använda ömesesidig respekt och samarbete? Istället för att bråka med din hund så kan du fråga snällt, markera rätt beteende och belöna detta.

Låt din hund se att du har en belöning, visa leksaken i fickan litegrann, retas med hunden, låt den lukta på handen som du håller godisen i. Gör den nyfiken på vad du har för spännande. Hunden kommer troligtvis bli lite mer benägen att vara dig till lags om den på förhand vet att du har något roligt. Ok att kalla det muta men första gången måste hunden förstå att den får ut något av att samarbeta med dig – något den själv vill ha. Det ökar motivationen. När du sedan tränar regelbundet med din hund kommer den att förstå att varje pass innebär något skoj, då behöver du inte längre visa belöningen, hunden vet redan att du har något skoj och motivationen finns redan där. Sök aktivt efter beteenden att belöna. Ju mer du belönar desto lättare lär sig hunden. Nej, du behöver inte ge hunden 100 godbitar varje träningspass eller varje gång den sätter sig utan att ni tränar. Det handlar inte om det. Men i träningssituationen ska belöningarna hagla, det underlättar och motiverar.

3.Gör det inte svårare än vad det är
Även om du aldrig tränat en hund att göra något ska kan du få din hund att göra precis det du önskar. Även om din hund är 10 år gammal och aldrig har lärt sig ”sitt” så kan den också lära sig detta.
Ni måste bara börja i rätt ordning. För svåra saker kommer bara göra dig och hunden frustrerade. Börja superenkelt.

Sitt, ligg, tass brukar väl räknas som de enklaste sakerna att lära sin hund. Sitt – hunden framför dig, håll belöningen i din hand, för handen över hundens huvud tills den backar och sätter sig ner. Håller du för högt upp finns risk att hunden bara backar, stå kvar och locka fram hunden igen. Om du håller för långt ner kanske hunden försöker hoppa och ta den, låt den, så fort rumpan landar i backen så ge belöningen och tjoa glatt! Spelar ingen roll HUR hunden satte sig, den SATTE sig. Sen kan man träna bort sidobeteenden som att hoppa innan man sätter sig, när hunden förstått att själva sättandet ger belöningen.

Träna i korta pass. Du behöver inte planera en hel timmes träningspass. Det räcker med 5 minuter. Jag kör alltid korta pass. Ibland bara 4-5 repetitioner med lite godis. Det tar max 1 minut. Gå tillbaka. Har hunden lärt sig ett trick, låt den börja med detta trick och avsluta med detta så den alltid får känna sig duktig och får belöning. Mina älskar ”pang” tricket – eller spela död. Då brukar jag alltid avsluta med detta trick för det kan dom med säkerhet. Jag vet att jag kommer att belöna dom med det tricket.

Dela upp tricken. Pang/spela död är ett bra exempel. Kan hunden ligg, så belöna så fort den lägger sig, och visa sedan att den ska lägga sig på sidan. Vi lärde in det genom att föra handen nära hundens huvud över huvudet när den låg ner. Så hunden lägger sig – belöning – handen över huvudet – hunden följer handen med blicken – belöning – hunden kanske rullar runt – belöning. Även om hunden inte ska rulla ett helt varv så belönade vi detta i början för att hunden skulle förstå att tricket bestod i mer än bara ”ligg” som belönades i början. Belöna även ”halvvägs” så att säga. Alla steg som hunden tar som närmar sig slutresultatet ska belönas.

Vänta ut hunden. Låt den tänka och fundera. Den kanske inte sätter sig med handen ovanför huvudet utan fortsätter hoppa. Låt den, ha kvar handen över huvudet tills hunden till slut sätter sig för att fundera vad du vill. DÅ ska du snabbt belöna! Tjata inte. Vänta ut.

4.Var nyfiken
Sök nya vägar. Om hunden inte lärde sig på ett sätt, finns det andra sätt? Kan du göra samma övning men på något nytt sätt? Kan du variera belöningarna, kan du hitta nya belöningar? Nya träningskompisar? Våga vara nyfiken. Hitta roliga, enkla övningar på Youtube. Enkelt googla på dog trick eller hund trick osv.

Mina taxar har den lilla roliga egenskapen att vid första träningstillfället kan vi göra en övning i ca 15 minuter, delar upp olika delar och när de kan delarna ska jag lägga ihop dom till ett beteende. Då förstår dom inte. Då går jag tillbaka  – gör enkla övningar som sitt eller ligg. Avslutar träningen. Nästa gång vi tränar då plötsligt kan dom hela tricket fast vi aldrig satte ihop delarna! Pang, där satt det. Från ingenstans. Så tappa inte tron! En del hundar behöver bara ”sova på saken” så klarnar det!

Lycka till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya studier kan förändra hundträning

Nu kan jag inte svara för hur säker källan till detta är, då jag inte själv läst studien, men för mig är detta ingen nyhet eller ”rocketsiensce”. Ett forskarlag har använt sig av röntgen för att försöka svara på frågan om hundar kan känna t ex kärlek. Läs hela nyheten här (engelska).

A new study is beginning to prove with scientific evidence that dogs do indeed love. Over the past two years, Emory University Neuroscientist Gregory Burns has been looking at MRI images of dogs’ brains in a study to find out what dogs think of humans. He released a few of his findings in an op-ed piece for the ”New York Times” on Oct. 5, 2013”.

Som de skriver i inledning så frågar du en hundägare om deras hund kan känna kärlek så blir nog det snabba svaret ”ja”. Vem har inte sett glimten i ögat på sin hund, hur kroppsspråket förändras när något kul och spännande ska hända, välkomsthälsningar osv. Så klart visar detta att hundar har känslor, likt våra. Forskare anser nu att resultaten kan bidra till att vi kommer att behandla hundar annorlunda i framtiden.

As these studies continue to release information on the emotional lives of our dogs, it will throw light on how we train. I believe we will begin to see a much stronger push toward positive training, and even the positive methods we now use may become drastically different in the few decades ahead”.

Nu tycker inte jag att man enbart behöver gå på forskning för att förstå att positiv förstärkning är mycket bättre än att använda sig av tvång, skrämsel, blind lydnad/disciplin osv. Det borde väl ligga i ett etiskt förhållningssätt att man hellre jobbar MED än MOT. Att man hellre gör relationen till något positivt än till en kamp. Att man hellre försöker förstå hundens beteende än att blint underkasta hunden sin egen vilja i specifika situationer (t ex tvingar en hund att sitta nära ägaren om den känner hot eller rädsla från något. Bättre att istället hjälpa hunden i situationen genom att öka avståndet till det hunden känner obehag från).

Men forskning är bra. Forskning kan göra att några inbitna hundtränare med mycket vilja av att ”hunden ska bara lyda” kanske får sig en tankeställare. Forskning kan också göra så att vi bättre förstår varför vi gör som vi gör.

Go R +.

Tar du till dig av vad forskning säger om hundträning?

  • Ja, jag vill alltid lära mig mer och bli bättre (91%, 10 Votes)
  • Ibland, beror på resultaten (9%, 1 Votes)
  • Nej, jag vet själv vad som funkar (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att träna med positiv förstärkning

Ibland hör jag en del som säger att man kan blanda, ”plocka russinen ur kakan” osv när det gäller hur man tränar sin hund. Här är några goda anledningar till varför man inte ska använda positiv förstärkning i kombination med en tillsägelse eller korrigering (ryck i kopplet, muntlig ”app app gör inte så” eller ”nej!”.

En positiv förstärkning slutar att bli ett enbart uppmuntrande budskap till hunden om man i samma veva som man *klickar* – belönar. Det förvirrar hunden och blir i bästa fall en osäker signal. Det är inte längre ett *klick*, inte längre en automatisk trigger för positiva känslor associerade med betingad positiv respons. Det blir inte längre förutsägbart i en kedja för att förstärka tidigare beteende.

Even if the behavior was trained entirely with positive reinforcement, if one now clicks for correct behavior following a discriminator ( a cue, command, or signal) but also gives aversive correction (leash pop, verbal reprimand, etc.) for incorrect behavior following that same stimulus, the stimulus immediately loses its value as a positive reinforcer. It is, at best, ambiguous in terms of reinforcement. It is not a click. It no longer automatically triggers the positive emotions associated with conditioned positive reinforcers. It can no longer be predictably used inside a chain to reinforce previous behavior…

The shift becomes visible in the learner’s attitude, which switches from attentive eagerness to reluctance, often with visible manifestations of stress. Even though successful response to a given discriminative stimulus is still followed by reward, if failure is now followed by punishment, you have made that discriminative stimulus ambiguous in terms of predictable outcome. It is no longer ‘safe.’ You have poisoned your cue”. Läs mer här.

Precis som de skriver så skulle det bli mindre sannolikt att du dök upp på jobbet om du i 10 % av fallen får en elektrisk stöt.

Positiv förstärkning måste vara ett ”grönt ljus” för hunden, tryggt och förutsägbart i träningen för att ha effekt.

Straff & korrigeringar hör inte hemma i hundträning. Detta tränar vi på varje dag för det är svårt att inte hamna i gamla mönster – vår svåraste utmaning är att inte ropa till hundarna när de skäller på allting. Det är så lätt att halka in där. Enkelt men har ingen som helst effekt. Viktigt att påminna sig hela tiden om varför man gör som man gör och vad det får för effekt, om det får någon effekt. Hela tiden lära sig nytt, vara nyfiken.

Här finns en annan bra länk (på engelska) om fel förstärkning. Läs mer här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"