Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till ”ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga ”ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till ”tyst nu!” eller ”Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

”Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.”

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren ”hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

Fördomar om taxar lever kvar upplever jag. Föreställningen om att den envisa, tjuriga, jakthunden inte kan lära sig lydnad, trick eller ”vanligt hyfs”. De är egensinniga, svårövertalade och självständiga.

Allt ovan stämmer väl in på taxen, även mina egna. Men det har inget med själva inlärningen att göra. Taxen är mycket intelligent. Så klart måste den vara det, och ha goda kunskaper i hur man löser problem. Annars skulle den inte vara sådan god spår-, drev- eller grythund. Just dessa egenskaper gör den till en utmärkt elev! 🙂

Alla kan lära sig. Så väl en hundägare utan tidigare erfarenhet av lydnadsträning eller trick, gammal eller ung. Alf är min första hund, jag kunde absolut ingenting om hundar eller hundträning när vi skaffade Alf. Hade inte växt upp med hundar heller pga allergi i familjen. Även gamla hundar kan lära sig sitta. Även taxar kan lära sig lydnad, trick eller nya beteenden. Det jag beskriver som ”trick” nedan kan översättas med vilket beteende som helst – lära hunden att inte dra i kopplet, vänta på sin mat osv.

Taxen kan så mycket mer och mår framför allt mycket bättre om den får använda sin hjärna. Men för att inte göra ämnet för komplicerat eller långrandigt så ska jag försöka förenkla så mycket som möjligt. Detta har funkat för mig.

Om du fokuserar på dessa fyra punkter kommer du nog långt. Jag har bryitit ner min träning till dessa punkter. Då behöver jag inte överanalysera, slås ned av nederlag eller tappa tron på att det kan gå för att det blir för krångligt.

1.Tålamod
I all inlärning (människa som djur) krävs tålamod. Med en tax, kanske lite mer tålamod. Men lugn. Taxen kan lära sig, du behöver bara ge den rätt förutsättningar. Se till att aldrig träna när du är trött, leds, arg, upprörd, stressad osv. Skapa förutsättningar för positiv inlärning med din hund genom att skapa trygghet och lugn. Under träningspassen får inget negativt (ur hundens synvinkel) hända. Här ska bara roliga saker ske! Då vill man gärna vara med igen.

Istället för att bli irriterad på hunden tänk att hunden gör inget för att jävlas, om den inte gör ”rätt” så har den inte förstått, du har gjort det för svårt. Backa och gör om, men bryt ner momentet. Bli inte arg på hunden. Hunden försöker säkert göra sitt bästa för att vara dig till lags, du är ju källan till belöning.
Istället för att bli irriterad på din hund, bli nyfiken! Varför gjorden så? Vad missade du? Kan du använda det till något annat?
Istället för att bli irriterad på din hund, lek med hunden. Gör träningstillfällena till en lek. Variera nya trick med lek och bus. Man kan busa med hunden för att sedan ta leksaken och säga ”sitt”. Direkt hunden satt sig så belönar man med ny lek.

2.Positiv förstärkning
Att ha rätt ”lön” för jobbet. Vad gillar din hund bäst? Vad gillar den näst bäst? Ta reda på vilka saker din hund värderar ”högt”, ”lågt” eller ”mittemellan”. Ju svårare moment eller situation hunden ska träna i desto högre lön. Se glädjen i din hund när den får rätt lön för rätt jobb. Lönen är olika för olika individer, en del nöjer sig med muntligt beröm, andra leksaker och några endast godis. Variera! Förstärk de beteenden du vill att hunden ska fortsätta med. Varför använda rädsla och skrämsel i träningen när du istället kan använda ömesesidig respekt och samarbete? Istället för att bråka med din hund så kan du fråga snällt, markera rätt beteende och belöna detta.

Låt din hund se att du har en belöning, visa leksaken i fickan litegrann, retas med hunden, låt den lukta på handen som du håller godisen i. Gör den nyfiken på vad du har för spännande. Hunden kommer troligtvis bli lite mer benägen att vara dig till lags om den på förhand vet att du har något roligt. Ok att kalla det muta men första gången måste hunden förstå att den får ut något av att samarbeta med dig – något den själv vill ha. Det ökar motivationen. När du sedan tränar regelbundet med din hund kommer den att förstå att varje pass innebär något skoj, då behöver du inte längre visa belöningen, hunden vet redan att du har något skoj och motivationen finns redan där. Sök aktivt efter beteenden att belöna. Ju mer du belönar desto lättare lär sig hunden. Nej, du behöver inte ge hunden 100 godbitar varje träningspass eller varje gång den sätter sig utan att ni tränar. Det handlar inte om det. Men i träningssituationen ska belöningarna hagla, det underlättar och motiverar.

3.Gör det inte svårare än vad det är
Även om du aldrig tränat en hund att göra något ska kan du få din hund att göra precis det du önskar. Även om din hund är 10 år gammal och aldrig har lärt sig ”sitt” så kan den också lära sig detta.
Ni måste bara börja i rätt ordning. För svåra saker kommer bara göra dig och hunden frustrerade. Börja superenkelt.

Sitt, ligg, tass brukar väl räknas som de enklaste sakerna att lära sin hund. Sitt – hunden framför dig, håll belöningen i din hand, för handen över hundens huvud tills den backar och sätter sig ner. Håller du för högt upp finns risk att hunden bara backar, stå kvar och locka fram hunden igen. Om du håller för långt ner kanske hunden försöker hoppa och ta den, låt den, så fort rumpan landar i backen så ge belöningen och tjoa glatt! Spelar ingen roll HUR hunden satte sig, den SATTE sig. Sen kan man träna bort sidobeteenden som att hoppa innan man sätter sig, när hunden förstått att själva sättandet ger belöningen.

Träna i korta pass. Du behöver inte planera en hel timmes träningspass. Det räcker med 5 minuter. Jag kör alltid korta pass. Ibland bara 4-5 repetitioner med lite godis. Det tar max 1 minut. Gå tillbaka. Har hunden lärt sig ett trick, låt den börja med detta trick och avsluta med detta så den alltid får känna sig duktig och får belöning. Mina älskar ”pang” tricket – eller spela död. Då brukar jag alltid avsluta med detta trick för det kan dom med säkerhet. Jag vet att jag kommer att belöna dom med det tricket.

Dela upp tricken. Pang/spela död är ett bra exempel. Kan hunden ligg, så belöna så fort den lägger sig, och visa sedan att den ska lägga sig på sidan. Vi lärde in det genom att föra handen nära hundens huvud över huvudet när den låg ner. Så hunden lägger sig – belöning – handen över huvudet – hunden följer handen med blicken – belöning – hunden kanske rullar runt – belöning. Även om hunden inte ska rulla ett helt varv så belönade vi detta i början för att hunden skulle förstå att tricket bestod i mer än bara ”ligg” som belönades i början. Belöna även ”halvvägs” så att säga. Alla steg som hunden tar som närmar sig slutresultatet ska belönas.

Vänta ut hunden. Låt den tänka och fundera. Den kanske inte sätter sig med handen ovanför huvudet utan fortsätter hoppa. Låt den, ha kvar handen över huvudet tills hunden till slut sätter sig för att fundera vad du vill. DÅ ska du snabbt belöna! Tjata inte. Vänta ut.

4.Var nyfiken
Sök nya vägar. Om hunden inte lärde sig på ett sätt, finns det andra sätt? Kan du göra samma övning men på något nytt sätt? Kan du variera belöningarna, kan du hitta nya belöningar? Nya träningskompisar? Våga vara nyfiken. Hitta roliga, enkla övningar på Youtube. Enkelt googla på dog trick eller hund trick osv.

Mina taxar har den lilla roliga egenskapen att vid första träningstillfället kan vi göra en övning i ca 15 minuter, delar upp olika delar och när de kan delarna ska jag lägga ihop dom till ett beteende. Då förstår dom inte. Då går jag tillbaka  – gör enkla övningar som sitt eller ligg. Avslutar träningen. Nästa gång vi tränar då plötsligt kan dom hela tricket fast vi aldrig satte ihop delarna! Pang, där satt det. Från ingenstans. Så tappa inte tron! En del hundar behöver bara ”sova på saken” så klarnar det!

Lycka till!