Filosofi och förhållningssätt

Klickerträning är inte något du ”lägger till” till det du redan gör, eller en särskilt träningsteknik för vissa beteenden. Klickerträning bygger på forskning om hur vi och djuren lär oss på bästa sätt, hur kunskap lagras i våra hjärnor och hur våran sinnesstämning påverkar om vi kan ta in och lagra informationen eller om vår inlärning blockeras av negativa känslor.

Klickerträning blir ett förhållningssätt du har till din hund, i vardagen och i träningssituationer. De allra flesta inlärningssituationer uppstår i vardagen, där vi behöver hjälpa våra hundar att leva i vår mänskliga värld. Den är på många sätt onaturlig utifrån hundens behov och beteenden. Vi har också väldigt höga krav på hur vi tycker att hundar ska bete sig och vad som är oönskade beteenden. Därför är det så viktigt att vi förstår och kan inlärningsprinciperna och hjälper våra hundar istället för att bestraffa. Du behöver inte använda klickerträning för att ha klickerträningens förhållningssätt. Inlärningsprinciperna är desamma.

Att lära in ”nej” eller ”gör inte så” kan göras på precis samma sätt som när du lär in ett ”sitt” eller ”ligg”. Det är ingen skillnad. När vi lär in ett ”nej” behöver vi inte vara arga i rösten, ryta åt, rycka i eller ta hårt i hunden. Vi kan lära in ”nej” genom att lugnt visa hunden att det där beteendet kommer inte ge dig några fördelar. Vi kommer inte förstärka beteendet.

Genom att ha en sådan träningsfilosofi: att inlärning sker bäst när hunden är i en sinnesstämning där den vill lära sig, vi använder förstärkning för att belöna de beteenden vi vill se mer av och (oftast men inte alltid) ignorera de beteenden vi inte vill ha där vi istället kan lära in alternativa beteenden – som vi sen kan belöna: kommer du stärka din relation till hunden, den kommer lita mer på dig och du kommer att se träningsglädje i ögonen på din vän!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad menas egentligen med vetenskapliga metoder?

Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga. Det går så klart inte att göra en omfattande beskrivning eftersom det skulle kräva flera års universitetsstudier (jag har läst fyra år på universitet). Men här kommer en kort, komprimerat och fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.

Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning, etologi och forskning om hjärnans uppbyggnad. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Vi människor är ju också däggdjur. Både människor och djur har medfödda program för inlärning. Människan är ett däggdjur som är underkastad samma principer för inlärning som andra djur. Man ser likheterna som finns mellan människor och djur där djur egentligen är enklare versioner av oss.

Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:

  • Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande ”sanningar”, uppfattningar och metoder.
  • Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
  • Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
  • Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
  • Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten).

Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.

Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.

Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.

Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.

Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:

Fakta är information minus känslor
En åsikt är information plus erfarenhet
Okunskap är en åsikt som saknar information
Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta

okänd

Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt.

Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men tolkningarna har gjorts med grova mätinstrument som gett skeva eller felaktiga tolkningar av resultaten. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodutveckling kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information som utvecklats ger en ny förståelse för ett fenomen.

Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Mina glasögon kommer att påverka:

  • Om jag uppfattar informationen som hotfull eller vänlig
  • Om jag uppfattar triggers eller inte
  • Vilken information jag söker och finner
  • Vilken information jag väljer att följa
  • Osv…

Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.

Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.

Engelskt uttryck

När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.

Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.

En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).

De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.

Do no harm

Vad är positiv träning?

Alla beteendemässiga termer och aktiviteter har sina rötter i vetenskapliga definitioner för praktisk användning och gör att alla som jobbar med detta förstår varandra på ett tydligt sätt. Det talas inte om svårtolkade begrepp som t ex ”dåligt ledarskap”. Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och bestraffning), när den lärs ut med god teknik. De professionella egenskaperna i kompetens, ansvarstagande och transparens i reklam, ger en optimal hundvänlig träning som våra hundar behöver och förtjänar. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare. Vi vet att rädslan för smärta är traumatiserande för våra hundar, precis som det skulle vara för oss. Den kroniska stress över att aldrig veta när bestraffning kan uppstå skapar otrygghet till människor hos hunden. Att vara en så kallad ”balanserad” tränare (som jobbar både med belöning och bestraffning) är en motsägelse i sig självt.

Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören

Själva träningsintentionen

•Definieras genom träningen i sig själv och genom att intentionen motiverar tränarens upplägg (tränarens intention är att inte vilja skada/skrämma hunden på något sätt och gör allt för att hunden ska tycka att träningen är rolig i varje enskilt moment)

•Ställer sig alltid frågan om träningen ”orsakar fysisk eller psykisk skada för hunden?”

Tvångs-fri träning eller Positiv träning

•Sätter hundens säkerhet och emotionella välmående först

•Är frånvaron av fysiska och psykiska straff med smärta och rädsla som följd

•Hanterar och löser svåra problem för våra hundar på ett systematiskt positivt sätt

•Bedömer hundens villighet i varje steg under träningen före nästa steg tas

•Undviker att få hunden att känna sig orolig eller obekväm

Att träna på ett belöningsbaserat sätt

•Baseras på en belöningsstruktur som uppmuntrar hunden att vilja arbeta mer med dig

•Endast belöningsbaserad, det finns inget straff eller ”tillrättavisande”

•Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning

•Genom att fånga beteende, locka och shejpa beteenden

•Bestraffning hindrar önskad inlärning

•Bestraffning talar inte om för djuret vad det ska göra

•Bestraffning gör djuret mer reaktivt så att det ökar aggression och upphetssning

•Alla djur som redan var aggressiva kommer att bli värre med bestraffning

•Bestraffning ökar risken av fysiskt och psykisk skada

Vad positiv träning inte är – exkludering

När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:

•Inga elhalsband

•Inga stryphalsband

•Ingen smärta

•Ingen rädsla

•Ingen dominans eller skärmsel

•Inga tvångsmässiga metoder

•Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form

•Inga slag med obejkt

•Inget kastande av saker

•Inget slag med tidningar

•Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot våra hundars känsliga öron

•Inga sprayflaskor

•Inget skrikande

För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar det hända saker i hundträning!

Något väldigt stort har hänt i hundtränarvärlden.

AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.

AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.

AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.

Inte en dag för tidigt enligt mig!

Här diskuterar hundtränaren Zak George det: https://youtu.be/bkulCnZpQMU

Om AVSAB: https://avsab.org/about/

Saker AVSAB kommit fram till: https://avsab.org/resources/position-statements/

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gratis kurs om hur känslor påverkar inlärning hos djur

Jag har anmält mig till en gratis kurs på engelska om hur känslor påverkar inlärning och träning hos djur. Superintressant. Fyra korta filmer med bra innehåll från en som forskar på just detta – en etolog.

Gå in och anmäl dig du också. Fram till 27/1 bör du kunna se filmerna. Via facebook. https://illis.se/en/emotions-learning-training-videos/

Jag hoppas alla som har ett husdjur eller är i närheten av djur ser detta! Så viktigt att ha förståelse för och kunskap om:

Core Affect Scale

Hur du framkallar de positiva känslorna som möjliggör inlärning hos djur, och hur du ökar djurens motståndskraft mot saker som oundvikligen behöver genomföras men som är obehagliga.

Hur du bygger en god relation med ditt djur

Hur rädslor fungerar och hur du hanterar dem

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att rehabilitera en ADHD tax

Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.

I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.

Försiktigt försökte vi klippa klorna med att leka ”ligg” och ”Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.

Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra ”tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.

Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.

Han är fri smärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.

I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra ”Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.

Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är ”Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!


©www.echosierra.se

Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.

Sen har vi skottat fram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂

En kall vinter har det hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När trickträningen visar sig ha mer nytta

Jag är så glad att vi alltid har tränat olika trick med våra hundar. Belönat små ”roliga” beteenden och lärt hundarna att sitta, ligga, rulla, vinka med tassen, skälla, spela död osv.

Nu när Theo har så ont i sitt bakben så vågar vi inte röra i honom då han skriker för minsta lilla. Hans klor har blivit långa så behöver klippa dom men hur gör man det med en hund som har ont när man rör i den? Jo man använder sig av tricken hunden kan! Lurade Theo att ligga på sida, tog klotången och han klippa en klo innan han vända på sig. Gjorde samma igen (gav godis så klart så fort han la sig på sida och efter att jag klippt en klo). Jag behövde inte röra i honom eller vända honom, han bjöd på beteendet själv eftersom han antagligen såg det som en lekstund. Han älskar när jag tar fram klickern. Då dansar han framför mig med snurrar och skall! Så efter många ”spela död” så var alla klor klippta förutom på den ondaste tassen. Den väntar vi med.

Så innan man dömer ut ”cirkuskonster” som något fjantigt eller onödigt så tänk på att de kan ha stora fördelar om man redan vant hunden vid olika typer av beröring och hantering + att konster som att spela död i detta fall kunde användas för att få hunden att självmant lägga sig på sida på filten utan att jag behöver röra i honom.

För den som är intresserad av klickerträning och att lära in nya saker finns massor av tips på Youtube 🙂 Bara söka. Jag gillar Emily Larham som du hittar här. Många videos med enkla och nyttiga hundtrick.

Go for it!

Sjukstugan börjar gå mot sitt slut förhoppningsvis. Mattes magsjuka satte fart på gallbesvären igen så efter kontakt med Hälsocentralen så blir det remiss för att operera bort den lilla gallblåsan. För en som aldrig blivit sövd eller varit med något läskigare än typ att dra ut en visdomstand under lokalbedövning känns en operation med sövning som en dödsdom! Förstår att det inte är en stor eller komplicerad operation om allt går väl men kommer nog ha panik innan jag ska sövas. Dock är det ju kötid så kanske hinner jag vänja mig vid tanken. Att gå och ha ont å må illa hela tiden funkar ju inte heller i längden. Då tar jag hellre bort gallan.

Theo rör på sig mer inne, leker inte än men verkar piggare. VI har tagit korta promenader ner till brevlådan och tillbaka. Piper inte när han rör sig längre men man ser att han haltar lite eller rör höger bakben lite kortare än vänster. Vi tror att d kan vara någon slags sträckning då han inte har någon neurologisk påverkan. Förhoppningsvis är han snart smärtfri igen. Vårt lilla troll.

Graderna ute pendlar mellan – 26 och -15. Längtar till våren och när solens värme börjar tina snön på taken så det droppar. En härlig tid. Bästa årstiderna är framför oss!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man ”vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att ”alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att ”alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal ”fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna ”sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lyssna med ögonen

Djur kommunicerar med oss hela tiden. Bara för att de inte använder våra ord eller kan uttrycka sig så vi förstår tydligt så betyder det inte att dom inte ”pratar” med oss.

Theo är väldigt tydlig i sitt lilla taxspråk. När han är missnöjd med vart vi går eller med att vara i koppel så lägger han sig ner. Det första jag gör är ju så klart att kolla att han inte har skadat sig. Men när den lilla proceduren är över så kan man konstatera att det inte är något fel på honom. Han vill bara inte, just idag:

Har han ont så visar han det tydligt. Han hade inte ont (klämmer å känner igenom honom och när vi stannar så vill han gärna dra igång världens busryck med den andra taxen), han var inte trött (eftersom vi bara kom 100 m från huset) och det var inte särskilt varmt. Theo gillar inte att vara i koppel. Han kan sätta sig ner, blänga på kopplet å puffa med nosen på kopplet som att han säger ”men ta bort snöret då”. Så uteslutning gör att det inte är fel på honom, han vill bara inte gå denna väg denna dag. Han följer gärna med när vi går åt rätt håll (ofta hemåt eller ut på någon spännande stig). Detta är samma kväll:

Om jag skulle utgå från att han gjorde detta för att ”jävlas” eller straffa mig så skulle jag kanske dra med honom, rycka i honom, skälla på honom osv. Men om jag istället tänker att han försöker kommunicera sitt missnöje med något så kan jag istället välja att (efter att först konstatera att han inte är skadad) locka med honom (genom godis, lek eller välja en annan väg), vända om å gå åt det håll han vill eller stanna en stund med honom där han är. Theo gillar att bara sitta och titta på saker även om det råkar vara att han stannar mitt på vägen.

Min tanke när folk tycker de måste vara bestämda, tydliga eller visa vem som bestämmer över sin hund (mitt ”favorit” uttryck bland de som inte kommunicerar med hundar utan kör diktatorstil) är sorg. Så sorgligt att hunden inte får kommunicera, inte bli lyssnad på. Att hunden inte alltid kan få sin vilja fram, som att vi inte alltid vänder om för att Theo vill de, är inte detsamma som att inte lyssna. Men man kan hantera situationen på ett sätt som inte kräver att man rycker i hunden, skäller på hunden, bestraffar hunden, nyper hunden, släpar hunden osv.

Det finns vänligare sätt att lösa en situation på om man bara lyssnar med ögonen! Hunden kommunicerar hela tiden.

Nog om det. Här kommer en film på havsörnarna (ja den är kort typ 10 sekunder lång och man ser bara en svart prick men det är mäktiga fåglar som måste förevigas då det är första gångerna som jag ser dom så nära)som håller till ovanför oss. Känns sådär med dem så nära. Ängarna är bakom vårt hus. Just denna örn blev jagad av någon annan, mindre, rovfågel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"