Här beskriver vi det som händer i vardagen med två taxar. Specifika aktiviteter som utställningar och viltspår har egna kategorier för sökbarhet.

Hur väl hör hundar?

Öppnade försiktigt en påse med hundben i köket. Ser ett huvud sticka fram bakom frysen. Sekunden senare ser jag tax nr två i altandörren. Hur hörde han det ända ut?! Han som dessutom börjat få sämre hörsel. Eller..? Blir hörseln mer selektiv med åldern?

Theo brukar också komma när man skär paprika på skärbrädan. Inte om du skär gurka för det tycker han inte om. Alltså dessa knasbollar 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En glad Theo

Theo har ju sällan velat gå långa promenader, han går en bit och sen vill han vända hem eller åka (i barnvagnen). Idag travade han på genom hela byn (ca 1 timme) trots att jag erbjöd honom att åka i barnvagnen flera gånger. Långtidsmedicineringen verkar fungera! Gullehunden

Theo med blå sele.
Den lilla verkade också njuta i ”värmen” 🙂 Mormor stickar både kläder och mössor åt henne.
Theo fick avsluta med det bästa han vet – vatten!

Så skönt att han mår så mycket bättre!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf 11 år idag!

Idag fyller Alf 11 år. Så vi säger ett Stort Grattis! Finaste, snällaste, goaste Alf.

Busminen

Tyvärr verkar han bara bli sämre. Började skaka för några månader sedan. Först huvudet men nu i hela kroppen, snubblar ibland när han går och har börjat få svårt att äta. Han hör allt sämre också. Hoppas få ha kvar honom ett tag till men vi får se hur han mår. Älskade vän!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos titel!

När Theo flyttade in hos oss, oplanerat, som oregistrerad tax (som då räknas som blandras) så lovade jag honom att han skulle få en titel. Han skulle få visa att han också är lika bra som alla andra (som Alf som är registrerad i SKK) och att en oregistrerad hund kan lika mycket som en registrerad. Ja, jag vet att detta är högst töntigt och att han inte förstår detta, men jag pratar med mina hundar och har jag lovat något så håller jag det.

En oregistrerad hund kan t ex inte bli champion i olika hundsporter eller utställning. Men i vissa grenar får de ändå ta titlar.

Idag fick Theo sin titel NTD (Novice Trick Dog)! Nu råkar detta inte vara en svensk titel men nog så äkta titel ändå! Han har följt manualen, vi har filmat och visat upp våra trick och de har blivit granskade och godkända av certifierad ”domare”.

Do More With Your Dog! är världens största ”program” för att inspirera och meritera hundar inom trickområdet. Det har skapats av amerikanskan Kyra Sundance och har fyra nivåer plus möjlighet att erövra championtiteln TDCH”.

De titlar man kan erövra är följande:- Novice Trick Dog. (NTD)- Intermediate Trick Dog. (ITD)- Advanced Trick Dog. (ATD) – Expert Trick Dog. (ETD) samt Trick Dog Champion (TDCH).

Vill du läsa mer så finns info här.

Här är hans ansökningsfilmer:

10 inspelade trick idag i ordningen:
1: Balanshinder
2: Tunnel
3: Framtassar på objekt
4: Pedestal (skicka till plattform, mindre än 1 m bort)
5: Tittut (mellan mina ben)
6: Ostadigt underlag
7: Snurra
8: Handtarget
9: Ringa i klocka
10: Hopp över hinder

Här är Theos sista 5 trick. Kom en förlossning emellan så tog lite tid.
11: Hämta
12&13: Ligg och sitt
14: Tala
15: Loss

Kommentar från domare:
” Dubbla skenor ETD 2 ptasstarget på grej ATD 2 p

🙂

Dessa kan återanvändas i ITD och ATD (och double beams, men liite mer luft mellan i ETD)
Klart godkända”

Detta ska firas stort för Världens Bästa Theo!

Jag hade trott att vi kanske skulle ha tävlat i rallylydnad, han har förutsättningarna. Nu har han dock blivit gammal (8 år), min träningsmotivation och tid är inte densamma heller men man kanske aldrig ska säga aldrig. Rallylydnad är det roligaste som finns! Dessutom har hans ryggproblem gjort att man inte vågar utmana honom så mycket.

Grattis till titeln Theo! Vi ska ansöka om diplomet från USA och hänga upp på väggen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo är hemma igen

Det blev ingen sömn i natt. Theo började gnälla efter midnatt och när jag gick och satte mig med honom så skrek han när jag tog i honom. Sjukgymnasten som Theo träffade förra gången detta hände förklarade för mig att förträningen i korsryggen kan klämma på nerven som går till huden, det gör att han inte tål beröring på bakbenen. Vi övervägde där ett tag om vi skulle ringa jouren mitt i natten.

Vi provade istället att lyfta ut Theo i buren, på gräsmatten för att se om han kunde pinka och bajsa. Det är det som har varit det akuta problemet tidigare, han kissar inte och då måste han in inom 24 timmar till veterinär innan det blir livshotande. Han tog sig ur buren och kissade, bajsade en lös hög. Sen kröp han in igen och vi bar in den stora buren. Jag hörde honom börja snarka en stund senare. Lättade väl trycket. Sen vaknade vår bebis och ville inte somna om så det blev att mata och vagga fram till 06.

På morgonen var Theo ännu sämre. Ville inte alls gå eller kissa ute. Ringde veterinären så fort dom öppnade. Här i stan hade de inga akuta tider kvar men fick en tid i Öjebyn kl 11. Lämnade Alf hos svärföräldrarna och åkte iväg med Theo.

När vi kom fram rörde han på sig och gick runt i rummet. Efter undersökning kunde de konstatera att han reagerade mer i vänster ben. Tidigare har det varit höger ben. Det är höger ben han har svårt att placera under sig när han står. Han ligger också mer på höger sidan, vilket enligt sjukgymnasten berodde på smärtan. Han vill ligga på den sida han har ont.

Vi kom fram till att påbörja en längre tids medicinering med medicin mot nervsmärta och antiinflammatorisk medicin. Sen ska han även få kosttillskott för lederna och så ville de att han gick ner lite i vikt.

Vi vet att han är lite rund. Vi har ju som sagt släppt på de mesta reglerna och de får äta rester och en ostbit ibland. Men veterinären tyckte att han kan ha flera år kvar om han går ner i vikt vilket minskar belastningen på bakbenen och ryggen. Så nu ska vi prova dietfoder från Royal Canin.

Vi övervägde ny röntgen men kom fram till att symtombehandling räcker denna gång. Vi vet att han har en förträning, kanske blir den sämre med åren. Hittills har han haft ”anfall” vartannat/var tredje år vilket jag tycker är försvarbart. Skulle han få fler anfalla och oftare så skulle vi ta ett annat beslut.

Blodproverna såg väldigt bra ut. Alla inom normalvärden för blodsocker, lever och njurar. Återbesök om ett år för nya prover då medicinen kan skada just njurar och lever.

Så än kastar vi inte in handduken. Han verkar må lite bättre redan. Går, ostadigt, och ligger ute i solen.

Som tur är är vår gård handikappanpassad då vi har enplanshus med ramp ut och in, både i trädgården och på framsidan. Så han behöver inte gå i trappor eller bäras (vilket gör mest ont).

Lilla vän.

I väntan på veterinären.

Ja år 2020 går till historien som ett år då det mesta som kunde gå fel gjorde det. Jag ska till tandläkare på fredag också så detta kommer bli en dyr månad.

Min fantastiska buske har börjat blomma och vilka blommor som kommer!

Vilken härlig sommarfärg. En av få växter som klarade denna vinter, som tog död på det mesta.
Jag vet inte vad den heter men den blir stor och fluffig!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo har ont i ryggen igen

Vi har senaste tiden pratat om hur det blir den dagen vi kommer måsta ta beslutet att låta båda eller någon av dom somna in. Man känner sig hemsk som tänker tanken men samtidigt är det viktigt att vara realistisk som djurägare. Det är inte okej att låta djuren lida för våran skull. Det svåra är att veta när det är dags.

Alf är ju fysiskt sett i god form. Enl veterinärundersökningen förra sommaren är han i god kondition, inga blåsljud på hjärtat, fin päls, inga problem med ögon eller öron. Däremot är han ju förändrad i sitt sätt. Han kan börja skaka ibland, han uppträder förvirrat ibland (stressat), han får panik när han lämnas ensam (ibland bara när vi går på toaletten och han inte ser oss). Han vill helst bara ligga i soffan i vårt knä. Han kan sova bort hela dagarna utan att gå ut.

Theo är ju livsglädjen själv i sinnet. Han älskar allting vi hittar på och vill vara med över allt. Han är en duracellkanin med överskottsenergi och lätt övervikt. Han gillar livet som gårdshund och få vara ute. Han har en konstaterad förträngning i korsryggen sedan några år tillbaka. Det har gett honom några episoder då han får så ont att han inte kan kissa/bajsa. Nu är det två år sen vi var till veterinären sist för ryggen men idag blev han sämre igen.

Det började på morgonen. Kl 06 var han som vanligt och gick ut för att kissa. Men under dagen låg han helt stilla i sin bädd från kl 11-15. Han kom inte när jag lockade med skinka, han kom inte springande när jag öppnade dörren (vilket han alltid gör) så jag förstod att det var något. Jag fick honom på benen och han gick runt lite, drack lite och gick ut och kissade och bajsade (löst). Hoppades att det skulle hålla sig så men nu på kvällen så gick han ut och kissade och sedan skrek han till. Vill inte röra sig. Då jag inte vill lyfta i honom när han har så ont så hämtade jag hundburen som han själv gick in i. Bar in honom. Nu ligger han där i på en filt.

Vi får se hur läget är imorgon. Om han inte blivit bättre får vi ringa veterinären. Är det samma som tidigare så hjälper en spruta Bupac och sedan en vecka metacam. Skulle det vara något annat, ja då får vi se utgången. Han är 8 år och skulle hans liv bli mer begränsat än nu (får inte gå långpromenader eller leka med andra hundar) eller om det krävs många undersökningar eller sövningar då är vi nog redo att låta honom somna in i så fall. Tanken gör ont men han skulle inte ha någon livskvalite kvar.

Sen har vi diskuterat det där med hur den andra hunden skulle reagera om den ena inte längre fanns. Alf som är ”dement”, skulle han klara att bli ensam? Skulle han bli ännu mer orolig och rädd? Och Theo som älskar sin Alf, härmar allt han gör och går efter honom, hur skulle han ta det att kompisen inte längre kom hem? Är det bästa att låta dom somna in tillsammans? Alf är 11 år. Men det känns fel att avliva en hund som inte visar tydlig att livskvaliten och livsglädjen inte finns där längre. Alf är glad så länge vi är hemma med honom, vilket vi är hela tiden nu med anledning av föräldraledigheten. Han kan få riktiga busryck och när vi ligger i soffan tillsammans suckar han nöjt. Theo tar sitt uppdrag som gårdshund på största allvar och håller borta fåglar, grannar och andra från gården!

Ja hur ska man tänka? Kommer det någonsin känns som det rätta beslutet?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Efter solsken kommer regn

Efter tre skitvarma sommrar med nya värmerekord, torka och lite skogsbränder på det så har årets sommar varit betydligt blötare. Vilket är skönt enligt mig.

Taxar och vatten är ju tudelat. Theo älskar vatten och går ut i alla väder. Alf – nej. Bara nej. Skulle kunna ligga i soffan 24 h om man inte tvingade ut honom.

Vinterns frost har bränt sönder gräsmattan totalt i år. Vi ser att nästan alla med nysådda gräsmattor i kommunen drabbats av liknande bränna. Tråkigt men inte hela världen. Bara hoppas den tar sig till hösten och att nästa vintern blir snällare mot den. Vi hade ett islager på nästan 1 dm när snön hade smällt. Det regnade hela december och istäcket la sig före snön kom. Snön isolerar ju annars bra. Mycket av de buskar och plantor jag planterade i höstas dog också. Jaja inte hela världen men tråkigt.

Det gäller att ta vara på solstrålarna i år…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt blir inte bara sämre med åren

Jag kommer ihåg när Theo kom till oss. Livlig och busig men ville inte ha någon kontakt med oss. Ville bara vara med Alf. Eftersom han var 8 månader gammal och vi visste att de som haft honom före oss inte varit snälla med honom så lät vi det ta tid. Han hade med sig en filt till oss som vi la i hallen där han ofta ville vara (och sov) och hade uppsikt över hela lägenheten. Man fick inte röra tassarna och klappa honom gick bara ibland. Vi lät honom vara. Lät det ta tid och att han själv fick komma till oss när han ville.

Nu, 8 år senare, gammal men inte så grå. Nu är han en knähund. Kommer ofta och lägger sig nära, snarkar när man klappar och kliar och sover under mitt täcke nära mig. Han puffar på handen när man slutar klia och vill ha mer.

Älskade lilla guldlock! Nu mer är han generös med pussar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"