Nu är dagen här

Idag åkte jag med Alf till veterinären för att ta lite blodprover och följa upp medicineringen. Kollade vikten: 9,7 så han har gått ner 0,5 kg.

Hon började i munnen och upptäckte direkt vad som var fel. Hon sa: Du har varit tydlig från början att Ni inte vill utsätta honom för mer. Det är dags nu.

Alf ,13 år, har troligtvis en tumör i munnen, som sällan är godartade. Alternativt så är det en tandskada som skulle innebär att tanden ändå måste opereras ut. Han har ont. En tand är skadad. Ryggen värker, tassarna värker. Sinnet sviktar. Hörseln sviktar. Han har sin medicinering men smärtan i munnen går inte att medicinera bort. Det är dags nu.

Så hem med tårarna rinnandes nedför kinderna. Informerade husse. Vi har beslutat att båda två får somna in tillsammans. Det är det finaste vi kan ge dom. Theo, 10 år, har ont i sin rygg. Han har sin stress. Det är dags nu.

Imorgon ringer vi och bokar tid.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på check hos veterinär

Tog en check med Theo hos veterinären igår. Han har inte gått upp i vikt, vilket jag var rädd för. Har en bit kvar till målvikten men det går åt rätt håll.

När vi nu sett hur bra resultat medicinerna gett Alf så tycker jag att Theo också förtjänar att leva livet fullt ut. Så veterinären kollade att det inte tillkommit något nytt förutom den ryggproblematik han har. Så bestämde vi att han ska få stå på gabapentin permanent, men låg dos. Så han får livskvalité. Vi har sedan tidigare bestämt att om han får stora problem med ryggen så kommer vi att låta honom somna in, inte plåga honom mer. Men än så länge är det försvarbart och under kontroll. Även om han i vardagen hemma, inne och ute på gården, rör sig som tidigare så märks det att promenaderna blir kortare och kortare, han vill inte leka med Alf och han går undan mer. Så för att han ska få vara sitt vanliga tokiga jag så ska han inte hindras av smärta.

Sen får han fortsätta leva sitt gårdshundsliv med Alf, lagom utmaningar i tillvaron och så får det bli så långt liv det blir. Han ska i alla fall leva gott, gubben 🙂

Båda står nu på låga doser smärtmedicin mot ålderskrämpor.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf har inte haft ångestattacker på ett tag

Alf verkar må mycket bättre nu. Inga ångestattacker på ett par dagar nu. Tyvärr har dom ratat ”demens” fodret, åt bra första veckan sen mindre och mindre. Nu vill dom inte alls äta det. Har börjat gå över till det gamla fodret igen och då äter dom bara kulorna från det gamla och lämnar demensfodret.

Men kosttillskott, smärtlindring och parkinsonmedicinen verkar ju ändå funka för Alf. Så kanske vi klarar oss utan fodret. Vi har fått tillbaka vår lilla Affe!

Bäbisen är olidlig just nu. Kör runt i sin gåbil och jagar hundarna. Man får vakta henne hela tiden. Stackars Theo blir lite stressad. Som tur är går han undan, och lägger sig i sovrummet – där kommer hon inte åt honom.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Den gamla hunden

Det är mycket skriverier nu om ”cornavalpar” och information och instruktioner till de som funderar på att skaffa hund. Budskapet: tänk efter före. Alla påtalar att hunden lever längre än en eventuell pandemi tvingar oss att jobba hemifrån. Men få skriver om hur det faktiskt är att ha en gammal hund i hemmet.

Man får göra mer anpassningar när man har en gammal hund, det tycker jag vi är skyldiga dem för den tid och det liv de delat med oss. Alla träningsstunder, alla minnen, alla nya bekantskaper, all kunskap och kärlek som följt med hundägarlivet. En äldre hund får sämre sinnen så hörsel och syn kan försämras. Balans och rörelseförmåga påverkas ofta. En del hundar är pigga och glada länge, andra blir sakta sämre medan några blir det hastigt.

Hur underlättar man för en äldre hund i hemmet?
– se till att hunden kan få lugn och ro. Förvänta dig inte att hunden själv ska gå ifrån, en äldre hund vill gärna vara nära ”flocken” dvs familjen. Så se till att skapa förutsättningar att den får vara med. Låt hunden få en paus från ”syskon” (mänskliga som fyrfota) ibland, de kan stressa eller trötta ut.
– en äldre hund som får sämre syn/hörsel/balans kan bli oroligare och ogillar förändringar. Undvik att möblera om och flytta på saker.
– hunden mår bättre av tydliga rutiner särskilt när kroppen börjar svika.
– se över foder och tillskott. Förändrat näringsbehov kan göra att hunden går upp eller ner i vikt.
smärta kommer smygandes. Artros, rasrelaterade problem eller utsliten kropp kan börja värka. Kolla upp alla typer av beteendeförändringar! (som vi själva märkt på Alf så har han inte visat de typiska ”smärttecknen” utan mer oro/ångest/förvirring. Vi började med en smärtutredning som förbättrade hans tillstånd. Vi kommer även utreda det mer om han fortsätter vara orolig. Det finns bra hjälp att få även för äldre oroliga hundar).
träning och motion är fortfarande viktigt för kropp och knopp men på hundens villkor. Alf och Theo älskar fortfarande att göra trick men det blir inga hopp eller fysiskt krävande trick längre. Rallylydnaden har vi lagt på hyllan även om det är en sport som mycket väl kan passa lite äldre hundar då det ofta inte är så fysiskt krävande skyltar, men för att inte pressa med träning så gör vi hellre trick och lek nu mer.
– värme. Äldre hundar kan ha svårare att reglera kroppstemp. Å även om hunden inte fryser så är varma muskler mindre ömma och mindre risk för skada än kalla. Investera i ett bra täcke och ev skor kan vara en bra idé för en del.

Så skaffar du hund – var beredd på att det kommer att innebära anpassningar i ditt ”människoperspektiv” både som valp men även som gammal. Inget gör så ont i mig som att se äldre hundar omplaceras med olika omskrivningar. Ja ibland är det nödvändigt men många gånger tror jag ägaren kan göra mer – om man vill!

En äldre hunds klokhet och vänliga ögon gör allt värt det. En äldre hunds sällskap och kärlek förtjänar man genom åren och minnena man skapar tillsammans. En äldre hunds vishet ger trygghet. En äldre hund förtjänar att behandlas som en kunglighet, med lite extra allt!

Husdjur är ett ansvar inte en mänsklig rättighet och inget som man har ”när det passar”. Så t ä n k e f t e r f ö r e.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alfs uppföljning hos vet

Åkte med Alf på uppföljning hos (nya) veterinären i byn. Hon hade fått journalerna från Alfs besök på Evidensia. Då Alf ändå är piggare och ser lite gladare ut (i ögonen) efter Metacam kuren så tror vi att han har en smärtproblematik. Visade filmen när Alf tappar balansen och hon trodde också det kan bero på ryggsmärta. Hon tyckte själv att han såg piggare ut och han reagerade mindre vid undersökning denna gång.

När han stannar till så tappar han balansen. Händer även ibland när han står stilla.

Vi pratade om att ev röntga ryggen framöver – inte för att det ändrar behandlingen men för att det kan vara till hjälp för beslut längre fram om han blir sämre. Vi gjorde ju så på Theo till slut. Begärde förhandsbesked via försäkringsbolaget som tog kostnaden (10 000kr) för CT röntgen.

Alf ska gå på normaldos nu i 2 veckor för att få full effekt, sen ska vi sakta trappa ner till att hitta en lägsta dos som han har effekt av så han kan äta den länge. Han ska även få massage om han vill.

Huruvida hans ”ångest” symtom försvunnit är svårt att säga då vi inte lämnar dom ensamma, en av oss är ju alltid hemma nu mer. Han följde efter mig och ligger brevid mig i datarummet nu när jag skriver här men husse är i rummet intill. Vi får väl se om det också blivit bättre annars skulle vi utreda det vidare.

Våra fantastiska gamla vackra underbara kloka hundar.

Kan ni inte leva för evigt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om Alfs mående

Idag åkte jag med Alf till veterinären här i byn. Hon kollade igenom honom och vi diskuterade hans beteende.

Han ska få prova smärtlindrande, en kur, först. Kan vara artros, då han t ex inte längre gillar att få klorna klippta, och smärtan kan göra honom orolig. Hans darrningar/skakningar ville hon kolla genom att ta blodtrycket på honom.

Han har fått smärtlindring utskrivet som vi kan hämta i eftermiddag. Ska på återbesök om två veckor och då har hon begärt ut hans journaler från Evidensia för att se vad dom gjort tidigare. Då bestämmer hon om nya blodprover behövs.

Om han inte reagerar på smärtlindringen då kommer vi prova psykofarmaka i någon form.

Vi hoppas Alf mår bättre snart! I morse var han mer som vanligt igen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf, min Alf

Alf har haft bra dagar och dåliga dagar. Mest bra dagar. Men man märker tydligt att han blir äldre. Äter bra vissa dagar, mindre andra, och ingenting enstaka dagar. Hör sämre, reagerar sämre. Men jag upplever inte att skakningarna blivit sämre.

Idag är en dålig dag. Han står mest och tittar, ser olycklig ut. Känns otrygg å beter sig allmänt annorlunda. T ex i normala fall är han där vi är, ligger i knät i soffan. Nu ligger han i hallen och tittar på oss, går undan i tvättstugan osv. Verkar inte ha ont, får klämma och känna igenom hela honom, magen fungerar (med undantag julafton då han hade diarré pga lite för många goben). Inte velat ha sin mat idag men tog en ostskiva så han äter i alla fall. Magrat av lite men är inte undernärd (revbenen sticker inte ut men känns tydligt).

Så svårt när det inte verkar var något fysiskt fel på honom utan mer kognitivt/neurologiskt (?!) jag är ju inte veterinär men vi tog honom till veterinär förra sommaren när det började med skakningarna. Då var han i fysiskt väldigt gott skick. Blodvärden var bra, inga hjärtfel osv. Så frågan är om det ens är lönt att ringa en veterinär igen? Vad ska dom kunna göra om felet inte är fysiskt?

Vi hoppas på att få ha kvar vår Alf, fyller 12 år till sommaren, och att detta också bara är en svacka idag och sen får han flera fina dagar. Igår lekte han med Theo, tränade lite trick och var mer som vanligt. Bara vänta och se.

En äldre hund behöver ofta mer rutiner, mer förutsägbar vardag och lugnare tillvaro. För Alf har corona och föräldraledighet varit perfekt – vi är hemma hela dagarna (inte för att han var ensam innan men nu slipper han åka iväg på morgonen), det är betydligt färre besök hos oss och bara av personer han verkligen gillar.

Uppdatering:
Kom ju på att vi har gratis rådgivning med veterinär via försäkringen så bokad tid idag. Fick goda råd och hopp om att Alf kan ha flera bra år kvar med god kvalité men att han kan behöva ångestdämpande och/eller antidepressiv medicin som gett gott resultat hos hundar.
Så jag kommer boka veterinärtid och be att de utreder om han kan behöva något sådant. Känns lite bättre nu!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"