Familj roar sig och lämnar hunden bunden i träd

Nej det är möjligt att vi vet inte hela historien men detta gör mig så upprörd! Läs mer här.

En familj går på nöjespark och lämnar sin hund, i flera timmar tills polisen kommer, bunden i ett träd utanför. Alltså hur tänker man? Har man skaffat en hund behöver man ha tänkt igenom såna här situationer. Vad gör vi med hunden när vi jobbar? Vad gör vi med hunden om hela familjen vill göra en aktivitet där hunden inte får vara med? Vilka alternativ har vi till hundvakt/passning/hunddagis/hundpensionat och hur finansierar vi det?

På riktigt! Hur kan man ens roa sig utan en tanke på den stackars hunden som får sitta ensam och uppbunden? Jag har jämt dåligt samvete om jag så ens far å handlar och dom sitter i bilen i 5 minuter (ALDRIG UNDER SOMMAREN ELLER PÅ VINTERN så ingen missförstår). Enligt polisen var den medtagen efter X antal timmar.

Jag får ont i magen av att tänka på hur livet för alla dessa corona-valpar kommer att bli om folk är så här j*vla korttänkta! Det är en familjemedlem och kan hen inte följa med – då får man helt enkelt avstå/anpassa/ordna med alternativ!

Vi får planera hela vår vardag för våra två gamla taxgubbar. De blir stressade av folk (och mår antagligen riktigt bra nu under pandemin då sociala kontakter har minskats ner på), får inte och kan inte följa med på mycket (antingen pga deras fysiska skick, pga allergier, pga deras stress i nya situationer osv). Men det ingår i att vara hundägare. Vi har lovat att ta hand om dom hela vägen, inte så länge det är roligt, inte så länge det passar eller så länge det är bekvämt för oss människor. Vi tar hand om dem tills de inte längre finns kvar. Det kommer att krävas mer anpassningar ju äldre och skröppligare dom blir, hörseln är nedsatt, synen kommer säkert också påverkas, balans och minne är påverkat…

Varför?

  • För att vi tog på oss det ansvaret när vi valde att skaffa dom
  • För alla de roliga stunderna vi har haft tillsammans
  • För all tid de anpassar sig till oss
  • För all kärlek dom ger
  • För all trygghet dom skapar
  • För all glädje och skratt dom ger
  • För all tröst dom ger
  • För att dom älskar livet och oss
  • För att dom förtjänar ett gott liv även som gamla
  • För att vi kan ta oss tid och råd
  • osv… osv…

Dom ger oss fortfarande så mycket kärlek, trygghet, glädje och tröst trots att dom inte är i samma skick, dom har samma värde i familjen. Men så är det för dig och mig också. Vi får inte lägre människovärde för att vi blir gamla och inte kan göra allt vi gjort tidigare.

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina
djur”

Mahatma Gandhi

Som jag skrivit många gånger tidigare – att värna om djurens välfärd gynnar även människorna i landet! Vi kan ta hand om våra gamla människor OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan bry oss om alla fattiga och låginkomsttagare OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan lägga resurser på samhällsinstanser för att minska kriminaliteten OCH jobba för djurvälfärden.

Man har ett ansvar när man först tänker tanken att skaffa sig ett husdjur: ATT TA REDA PÅ vad det innebär genom att:

  • prata med andra som har samma sort – vad är lätt och vad är svårt?
  • vilka sjukdomar är vanliga och hur upptäcker man de?
  • hur ska djuret skötas (inkl behov av sällskap, inte lämnas ensamma, kost, tider för utfodring, rengöring, sköttsel i allmänhet, kloklippning, pälsvård, öronrengöring………..) och klarar jag av det alt har en person i min närhet som klarar av det?
  • vem ska ha huvudansvaret? Ett barn kan inte ansvara ensamt, det är alltid den vuxnas ansvar (här får jag kli av alla föräldrar som köper ponnys till sina barn men inte har en aning om utrustning osv, kan leda till att barn köper diverse redskap som blir rent plågsamma för ponnyn pga okunskap! T ex bett, sporrar, remmar, inspänningstyglar osv som används på ett felaktigt sätt)
  • hur löser vi både planerade och oplanerade resor eller besök där vi inte kan sköta om vårt djur?

Människor som kan vara så här grymma mot djur kan också vara grym mot människor – det hänger ihop – så kallad empati!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fredrik Steens sommarprat i P1

Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.

Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.

Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser ”som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.

Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.

Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!

Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…

Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.

Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?

Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.

”Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Okänd

”Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.

Marji J Sherman on Twitter

Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.

”You dont have to better than others to feel good about yourself”

Okänd

Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!

”Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”

Okänd

”Talk about your failurs without apologaizing”

Brené Brown

Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀

Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀

Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?

Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mindre och mer

Ibland söker jag igenom bloggen på saker jag skrivit om tidigare, vad vi gjorde då och vilka bilder och filmer som finns. Kollar att länkar å så funkar. Märker att det blir allt mer av vardagslivet och allt mindre om hundträning generellt. Har predikat i många år om etisk hundträning, dvs att träna och lära hunden utan nyp, ryck i koppel, skrik, ”kickar” eller andra orättvisa metoder. Är glad och stolt över det jag ändå förmedlat. Jag har så klart ingen aning om någon läst det eller tagit till sig – men jag hoppas och tror att det kan ha påverkat någon, en endast hundägare. I så fall har det varit värt det. Jag har i alla fall infomrerat alla som hittat till bloggen om att det finns andra, bättre, metoder som bygger på inlärningspsykologi, etik och forskning – istället för någon enskild gurus ”erfarenhet” och ”egna metoder” som de tycker ”fungerar”. Fungerar för vem?

Jag orkar inte längre ta alla diskussioner med människor om hur, varför, vad osv. Märker även att det skett en förändring på det stora hela där fler och fler börjar reagera mot metoder som bygger på bestraffning, korrigering osv istället för på inlärning.

För i slutändan: Jag tror inte att någon som skaffar hund gör det för att de vill vara elaka mot hunden. Jag tror inte någon som använder metoder som bygger på bestraffning och korrigering är medveten om hur det blir för hunden. Det utgår från människans perspektiv och hur vi vill ”rätta till” beteenden som vi inte gillar.

Så skaffar du hund och vill lära den saker, och träna på saker – fråga dig själv: Om jag agerar så här, vet jag att hunden uppfattar varför det sker, vad jag vill och hur påverkar det vår relation? Vilken känsla skapar du hos hunden inför att vara i närheten av dig? Utgå ifrån:

  • Hunden gör aldrig något för att ”jävlas” med dig, den vet inte hur man gör det
  • Hunden gör fel för att den inte vet vad som förväntas av den eller så är förväntningarna för höga mot vad hunden klarar av
  • Hunden kommer att prestera väl och vill göra rätt – om den får förutsättningar att göra det
  • Hunden är din vän – hur behandlar du dina vänner?

Däri ligger grunden till att välja etiskt förhållningsätt som bygger på forskning.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En månad på demensfoder

Nu har grabbarna ätit Hills foder för åldrande hundar med minnessvikt och ja, Alf känns både piggare och gladare i sinnet. Fortfarande ser vi lite skakningar men inte i samma omfattning som tidigare. De får även Aktiv Hund kosttillskott för leder/rygg. Alf går fortfarande på smärtlindring men äter nu bara 3/4 dos varannan dag och han verkar må bra på det.

Bara hoppas det håller i sig!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Flockdjur och ensamhet

Att avskiljas från andra är plågsamt och något människan kan använda med ont uppsåt. Ensamhet är i själva verket sinnebilden för ”det värsta straffet”. En påtvingad ensamhet är således plågsam och ångestskapande för alla flockdjur, i motsats till fungerande gemenskap. Det beror på det evolutionera och utvecklingsbiologiska faktorerna av överlevnad hos flockdjur – vi söker oss till flockens gemenskap och trygghet.

Ensamhet skapar kroniskt lågintensiv stress i kroppen, med frisättning av stresshormon, sänkt immunförsvar och högt blodtryck.

Social smärta som när vi upplever oss avvisade aktiverar samma delar i hjärnan som den fysiska smärta. Att säga att separationer gör ont är därför inte överdrift.

Hur många gånger tvingas inte djur separera från gemenskapen? Omplaceringar och ensamhetsträning. Ja det kan vara nödvändigt men vi behöver rannsaka oss själva och fundera om alla separationssituationer vi utsätter våra husdjur för alltid är nödvändiga? Vi måste ta ett större ansvar – för att vi kan och har mer kunskap!

Dagens fundering.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld och smärta i hundträning

Finns det något som gör en så upprörd som när personer använder våld och smärta i sin hundträning? (Djurträning över lag)

Läs här (varning för otäckt innehåll).

Så för att förtydliga varför detta med våld och bestraffning, som är uppenbart för de flesta, inte hör hemma i hundträning gör jag följande försök:

För att inlärning ska kunna ske behöver man vara i sitt så kallade toleransfönster – Googla på det (traumapsykologi) eftersom det annars skulle bli ett helt eget ämne att skriva om. Det är när man är inom sin toleransnivå som man kan vara närvarande och utan att reagera kraftigt på sina impulser.

Den mänskliga hjärnan är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Vi reagerar enligt samma mönster – stressystem – flight, fright, freeze (googla det också).

Om man upplever saker som gör att man kommer utanför detta så sker följande:

• Överst står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade. Längst ner står parasympatikus – där vi stänger av. I mitten har vi vårt toleransfönster Här är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Gäller även djuren.

Så om du använder våld och smärta så i din träning så blockerar du ditt djurs inlärningsförmåga. Du skickar dem ovanför toleransfönstret i ett stresstillstånd! Om du håller fast ditt djur och samtidigt tillfogar smärta så har djuret inte något val än att stänga av – det nedre tillståndet där vi inte kan fungera utan ”stänger av” vår hjärna och bara överlever. Så var sker själva inlärningen i dessa båda fallen?! Vad är det man tror sig uppnå?

Det är är ju inte raketforskning men tydligen tänker en del tränare att stackel (halsband med metalpiggar in mot halsen), elchocker och fysiskt våld där man tar så hårt i hunden att den känner smärta är bra metoder!

De som förespråkar såna metoder brukar inte ha något svar på detta och istället smutskasta de som jobbar med belöningsbaserad träning. Men fundera själv: om du vet att vad du än gör så uppmuntras ditt beteende men när du gör rätt så får du en belöning – ökar inte chanserna då att du vill göra rätt oftare? Om du istället får stryk/smärta/obehag vågar du fortsätta bjuda på beteenden (eftersom man får anta att hunden inte lärt sig vad du vill när du bestraffar den för att den gör ”fel) för att göra rätt? Knappast! Den riskerar ju mer stryk!

Hoppas alla som sett klippet ovanför protesterar och agerar! Vi måste få ett slut på detta! Både i Sverige och utomlands!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Den gamla hunden

Det är mycket skriverier nu om ”cornavalpar” och information och instruktioner till de som funderar på att skaffa hund. Budskapet: tänk efter före. Alla påtalar att hunden lever längre än en eventuell pandemi tvingar oss att jobba hemifrån. Men få skriver om hur det faktiskt är att ha en gammal hund i hemmet.

Man får göra mer anpassningar när man har en gammal hund, det tycker jag vi är skyldiga dem för den tid och det liv de delat med oss. Alla träningsstunder, alla minnen, alla nya bekantskaper, all kunskap och kärlek som följt med hundägarlivet. En äldre hund får sämre sinnen så hörsel och syn kan försämras. Balans och rörelseförmåga påverkas ofta. En del hundar är pigga och glada länge, andra blir sakta sämre medan några blir det hastigt.

Hur underlättar man för en äldre hund i hemmet?
– se till att hunden kan få lugn och ro. Förvänta dig inte att hunden själv ska gå ifrån, en äldre hund vill gärna vara nära ”flocken” dvs familjen. Så se till att skapa förutsättningar att den får vara med. Låt hunden få en paus från ”syskon” (mänskliga som fyrfota) ibland, de kan stressa eller trötta ut.
– en äldre hund som får sämre syn/hörsel/balans kan bli oroligare och ogillar förändringar. Undvik att möblera om och flytta på saker.
– hunden mår bättre av tydliga rutiner särskilt när kroppen börjar svika.
– se över foder och tillskott. Förändrat näringsbehov kan göra att hunden går upp eller ner i vikt.
smärta kommer smygandes. Artros, rasrelaterade problem eller utsliten kropp kan börja värka. Kolla upp alla typer av beteendeförändringar! (som vi själva märkt på Alf så har han inte visat de typiska ”smärttecknen” utan mer oro/ångest/förvirring. Vi började med en smärtutredning som förbättrade hans tillstånd. Vi kommer även utreda det mer om han fortsätter vara orolig. Det finns bra hjälp att få även för äldre oroliga hundar).
träning och motion är fortfarande viktigt för kropp och knopp men på hundens villkor. Alf och Theo älskar fortfarande att göra trick men det blir inga hopp eller fysiskt krävande trick längre. Rallylydnaden har vi lagt på hyllan även om det är en sport som mycket väl kan passa lite äldre hundar då det ofta inte är så fysiskt krävande skyltar, men för att inte pressa med träning så gör vi hellre trick och lek nu mer.
– värme. Äldre hundar kan ha svårare att reglera kroppstemp. Å även om hunden inte fryser så är varma muskler mindre ömma och mindre risk för skada än kalla. Investera i ett bra täcke och ev skor kan vara en bra idé för en del.

Så skaffar du hund – var beredd på att det kommer att innebära anpassningar i ditt ”människoperspektiv” både som valp men även som gammal. Inget gör så ont i mig som att se äldre hundar omplaceras med olika omskrivningar. Ja ibland är det nödvändigt men många gånger tror jag ägaren kan göra mer – om man vill!

En äldre hunds klokhet och vänliga ögon gör allt värt det. En äldre hunds sällskap och kärlek förtjänar man genom åren och minnena man skapar tillsammans. En äldre hunds vishet ger trygghet. En äldre hund förtjänar att behandlas som en kunglighet, med lite extra allt!

Husdjur är ett ansvar inte en mänsklig rättighet och inget som man har ”när det passar”. Så t ä n k e f t e r f ö r e.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Leken är så viktig

Många människor skaffar husdjur av olika sorter mer och mindre genomtänkta beslut. Ibland med kunskap ibland inte. Något som gör mig ledsen är att se djur som har sådan torftlig miljö. En hund i hundgård med endast grus, en ensam kanin i en träbur med lite galler på sidan, tamråttor med kanske ett hamsterhjul. Det är torftliga miljöer som inte stimulerar alls.

Leken är så viktig visar foskning. Både att ha kamrater att leka med, om man är flockdjur/sociala djur och ha en miljö som stimulerar till att utforska och komma på nya idéer. Både hjärnan och fysiken gynnas av lek men så även sociala faktorer som att lära sig lösa konflikter, hitta harmoni i en flock osv.

Internet överflödas av gulliga djur som visar hur de kan leka, både med likasinnade och med helt olika arter! Så stimulera ditt husdjur till att våga och vilja leka! Ge utrymme, bygg hönorna en gunga, ge hästarna en stor boll, getterna saker att klättra på osv. Det är lika viktigt för våra lantdjur som för våra husdjur. Får och kor är också lekfulla, om de tillåts vara det. Friskare djur = bättre för alla.

Njut av att se djuren utvecklas och upptäcka. Även om det kan leda till att de blir smarta och lär sig att t ex ta sig ur hagen 🙂 Det är bieffekten man kan få men lika viktigt för det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att överskatta sin förmåga

Läste en intressant artikel som bekräftar något jag själv tycker mig ha observerat. Läs den här.

Handlar åter igen om ridning men som med mycket går det att applicera på andra fenomen. En ny studie visar att hästfolk överskattar sin förmåga vilket går ut över hästarnas välmående.

Forskarna drar slutsatsen att hästfolk har en övertro på sin egen kompetens, lite av ett uppblåst självförtroende utan att inse att de saknar kunskap. Detta fenomen kallas i forskarvärlden Dunning-Kruger-effekten, i korthet “den som är inkompetent är också oförmögen att förstå att denne är inkompetent”.

Vad får då detta för betydelse för hästsektorn menar forskarna. De menar att det är en väckarklocka som har påverkan på hästarnas väl och ve och deras säkerhet när hästmänniskor tror sig kunna mer än de kan.”

Allt för ofta har man sett ryttare med det ena bettet märkligare än det andra, den ena hjälptygeln efter den andra och jag har många gånger funderat på om personen på hästen ens vet vad sakerna har för funktion och hur de används? Samma fenomen när föräldrar köper häst åt sin älskade unge, utan att själva kunna särskilt mycket. Ungen får betsla på hästen ”coola” bett men har barnet en endaste aning om hur bettet inverkar eller hur hjälptygeln fungerar? Felanvänd utrustning är en stor källa till skada, obehag och problembeteenden vill jag hävda.

Samma grej gäller ju även inom andra sporter. Har man en övertro på sin egen kunskap (eller felaktigt tolkar sin egen åsikt som fakta) så är det ofta djuret som drabbas. Alla dessa träningsmetoder (eller redskap för den delen) för ditt å datt som utgår efter en persons egen tolkning av något istället för fakta om hur inlärning och beteendeträning fungerar. Om du inte förstår hur ett redskap fungerar och på vilka grunder det används (eller i många fall inte borde användas alls pga. att effekten kommer ur skrämsel/chockverkan) så utsätter du djuret för vardaglig långvarig stress och dina tolkningar av att det ”fungerar” utgår från ditt mänskliga öga (att se att symtomen försvinner eller i många fall bara undantrycks) tills djuret en dag inte klarar av det längre och agerar ut på något sätt. ”Det small bara till” eller ”det kom utan förvarning” tror jag inte på… Det kom många signaler innan men om man tolkar djurens beteenden som ”problembeteenden” och inte kommunikation (som det egentligen är) så blir resultatet många gånger motsatsen till vad man önskade…

För att utvecklas inom ett område är det väsentligt att ha insikt om sin egen förmåga och prestation, det är en grundbult för alla som vill agera professionellt, oavsett ämne.”

Ja det tåls att fundera på – hur ärliga och öppna vågar vi vara om vår egen förmåga? Vågar vi se vår egen brist på kunskap?

Om vi skulle sluta tänka att det är ”fult” att visa sin okunskap eller be om hjälp och istället erbjuda hjälp istället för att kritisera. Om vi var öppna för andra människors kunskap (obs! Kunskap, inte åsikt/tyckande) så skulle nog fler djur få det bättre i vår omsorg…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djur i vård och omsorg

Många, eller kanske alla, har hört talas om servicehundar, assistanshundar m.fl. Djur som jobbar inom vård och omsorg på olika sätt. Det kan vara katter på äldreboenden och besökshästar inom äldreomsorgen eller som arbetar med funktionsnedsatta personer.

Sveriges akademiska Etologer länkar på sin sida till ett examensarbete som belyser hur detta arbete blir för djuret (hästen i detta fall). Mycket intressant och viktig forskning i sammanhanget. Läs inlägget här. Inlägget är från 18 juni 2018.

Hästunderstödda insatser är ett paraplybegrepp som förenar verksamheter som använder hästar i syfte att öka människans hälsa och välmående. Forskning visar att hälsoeffekterna på människan är mycket goda och intresset att använda hästar inom såväl utbildning, vård och omsorg ökar. Men hur är det med hästens hälsa och välmående? I ett examensarbete gjort vid Sveriges Lantbruksuniversitet undersöktes hur hästen påverkas av att delta i hästunderstödda insatser”.

Vi vet sedan länge att djur har en läkande och lugnande effekt på oss människor och för vissa kan de vara en livsviktig hjälp. Men vem frågar hur djuren mår av att stå till vårt förfogande? Mår de alltid bra av att hjälpa oss? Hur får djuren återhämtning? För människor i vårdande yrken är återhämtning och egen läkning viktigt när man arbetar med olika åkommor där människan lider på olika sätt. Hur påverkas djuren av detta?

Forskning visar att hästar uppvisar mindre stressrelaterade beteenden och har lägre kortisolnivå under terapeutisk ridning än under ridning av erfarna, ”friska” ryttare. Detta skulle kunna förklaras av att erfarna ryttare har större förväntningar och krav inför och under interaktionen med hästen än vad deltagare i terapeutisk ridning har. Med hänsyn till att hästar av naturen är sociala och mycket känsliga och lyhörda för sin omgivning kan hästarna ha känt av ryttarnas förväntningar/krav och påverkats av detta. Det är också möjligt att mer erfarna ryttare har bättre förmåga att förutse hästens reaktioner och beteende, vilket ökar risken för att de lättare blir nervösa och omedvetet skapar stress eller reaktivitet hos hästarna.

I en annan studie upptäcktes dock att hästarna upplever det stressande att ridas av så kallade riskutsatta barn, som kan vara en målgrupp för hästunderstödda insatser. De riskutsatta barnen hade tendens till höga aggressionsnivåer och utåtagerande beteenden vilket kan förklara varför hästarna upplevde stress. Det är således viktigt att ta hänsyn till hästarna som deltar i hästunderstödda insatser och mer forskning behövs inom ämnet för att förstå hur olika deltagare kan påverka hästen. Kunskaper och medvetenhet om hur hästen påverkas är viktigt framför allt för hästens välfärd, men också för säkerheten och kvaliteten i interaktionen mellan häst och deltagare samt för den etiska acceptansen att använda hästar inom humanvård och -omsorg”.

Så helt opåverkad går inte hästen från sitt ”arbete”. Jag är själv för att välutbildade djur och ägare ska vara en tillgång inom vård och omsorg. Jag tror på den läkande effekten som djur kan ha som inte alltid människan lyckas uppnå och där djuren kan vara ett bra komplement. Men den här studien visar att det krävs goda kunskaper, lyhördhet och verkligen stort engagemang från ägarens sida att uppmärksamma och sätta djurets välfärd i första rummet. Så att tid för återhämtning, inlärning med utifrån etiska metoder (positiv förstärkning och egenbestämmande) samt att djuret alltid har valmöjligheter och rätt att avstå om det inte vill.

Vad tänker du?

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"