Att lära barn umgås med djur

Några tankar sedan vi på nationaldagen åkte till en besöksgård för kosläpp. Man fick gå in till fåren och lammen vilket barnen uppskattade. Men några observationer gör mig bekymrad. Barn som jagar djuren runt runt och inga föräldrar som tycks se eller ingripa (släppt in barnen och står å pratar utanför eller näsan i mobilen?), barn som springer fram till djuren när dom får mat och föräldrar som inte säger något. Är det här samma föräldrar som sen blir förfärade om deras barn någon gång blir biten av en hund eller sparkad av en häst? Har man inte lärt sina barn hur man umgås med djur på ett respektfullt sätt så kommer olyckor att hända, även med de snällaste djuren, och det är INTE djurens fel!

Vad behöver barn kunna för att umgås med djur?

  • Jaga inte djuren, sätt dig på huk eller vänta/locka lite. Om djuren inte kommer så vill dom inte hälsa på dig, respektera det! Precis som du inte går fram och pratar med okända till höger och vänster, särskilt de som går undan när du kommer, eller hur?
  • Man går inte fram till djur som äter eller dricker. De behöver få vara ifred. I naturen är det vanligtvis konkurrens om mat/vatten och det kan göra att vissa djur vaktar sin mat och en del kanske till och med attackerar då.
  • Klappa djur eller stryka på djur? Man behöver inte slå på djuren, man kan stryka. De flesta djur känner en fluga som sitter på huden, finns ingen anledning att vara hårdhänt. Vad djur ”tål” och vad djur tycker är behagligt är inte samma sak.
  • Djur kommunicerar hela tiden. Ett morrande, att gå undan eller att nafsa är kommunikation och får aldrig bestraffas! Lyssna på vad djuret vill – har du kommit för nära? Är du hotfull (kommer springande eller kommer uppifrån…)? Är det fel tidpunkt (djuret kan vara trött, ha ungar i närheten, äta, vara skadat osv…) BACKA!
  • Det är ingen mänsklig rättighet att klappa eller gulla med djur, respektera dem precis som du respekterar andra människor som inte vill.

Den viktigaste frågan är dock – hur lär man sina barn detta?

De flesta tycks tro att man säger det en gång och sedan kan man stå och skratta på sidan om ”när det blir fel”.

Nej, för att effektivt lära sina barn detta så:

  • Berätta innan var ni ska och vad som förväntas finnas där och hur man uppför sig
  • När ni kommer till platsen fråga vad barnet vill besöka/se och prata då hur ni kan närma er.
  • VISA med ditt eget kroppsspråk, ditt eget tonfall, ditt eget beteende hur du gör. Barn gör som vi gör, inte som vi säger att vi gör.
  • Framför allt – var närvarande – stå bredvid, se och hör vad som händer!
  • Be den som äger djuret berätta hur just det djuret fungerar, vad den tycker om, vad den inte tycker om. Barn lyssnar lättare på andra än föräldrar ibland, och att få lite bakgrundsinformation kan både vara lärorikt och ge en känsla för individen.

Framför allt – skaffa inte husdjur till barnet om du själv inte har kunskap! Det blir lidande för djuret i de allra flesta fall. Man måste lära barn ta hand om djuren – se om dom är skadade, om de är sjuka, om de behöver något (berikning, ändrad kost, tillskott) och framför allt – barn kan ledsna då måste du som vuxen ta över. Djur är inga slit och slängprylar utan skapar nära band till den som tar hand om dem. Det är heller inte bra att lära sitt barn att om du ledsnar så säljer vi djuret utan att faktiskt ta ansvar för något man tagit på sig (dock gäller det äldre barn eftersom små barn inte har konsekvenstänkande och uthålligheten).

Kommer du på fler saker?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Etik i djurhållning

Detta inlägg är endast tänkt att skapa reflektion och eftertanke – inte en åsikt huruvida vissa djurägare är bättre än andra. Ingen är perfekt och ingen mår alltid bra.

Att djur gör att vi människor mår bättre har konstaterats många gånger, både i forskning och bland oss som har med djur att göra – vi vet att det är så. Människor kan uppmanas att skaffa ett husdjur för att må bättre, att komma ut, minska oro/ångest, få socialt stöd och många andra anledningar – ur människans perspektiv. Men har du någon gång funderat hur det blir för djuret att vara ”vårdare” åt oss människor? Kan vara bra att fundera över det.

Att vistas i stallet, skaffa en hund eller katt för att minska sin egen stress -att se djuret som en rehabiliteringsresurs för vårt mänskliga stressade liv, som kanske är mer eller mindre självvalt, är det etiskt riktigt?

Vi vet ju också genom forskning att djur, oavsett sort, kan få både fysiska sjukdomar (som magsår) och utveckla stereotypa beteenden av stress eller av att vistas i miljöer de inte trivs i.

Vi har tack och lov kommit långt kunskapsmässigt idag och många djurägare förstår att det man förut såg som ”problembeteenden”, ”trots”, ”ouppfostran” eller ”utmanande beteende” idag förstås som signaler från djuret på smärta eller obehag/otrivsel.

Djur är helt klart bra för oss människor men är stressade människor bra för djuren? Vet vi hur det är för våra husdjur att möta och hantera människor med ångest, utmattning, hög stressnivå osv?

Djurens beteenden är ofta en spegel på vårt eget. Att få ett gott samspel med våra djur kräver att vi själva är lugna och har tålamod.

Det finns många djur och människor som hjälper varandra genom livets utmaningar och svårigheter. Djur är precis som oss människor olika tåliga och blir olika oroliga av omgivningen. Det gäller kanske att passa ihop? Att om jag har stort behov av ett husdjurs som stöd – så behöver det husdjuret ha en personlighet och stabila gener för att klara av det.

Viktigaste av allt tror jag är att se till att djuret alltid får sina egna behov tillgodosedda – god omvårdnad, en lugn plats, att få välja när det vill vara socialt och när det vill gå undan och vara ifred, att få hälsosam kost och gott om rörelse och motion. Om jag som person inte har förutsättningar att ge allt detta i perioder då jag mår dåligt behöver jag se över vilket skyddsnät som kan träda in och stötta upp – så att både djur och människa får återhämtning och kan må bra! Ingen ska behöva ha dåligt samvete, varken för att man lider av psykisk eller fysisk ohälsa eller att man har ett husdjur som hjälper en i svåra stunder – så länge man ser till att det finns balans och motvikt.

Som jag brukar förklara på mitt jobb:

Det jobbiga och det ”sjuka” behöver vi aldrig leta upp i livet – det ramlar alltid över oss. Det vi då måste fokusera på är motvikten. Vi måste aktivt sökta upp det som skapar återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva stress så länge du ger dig tid till återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva krav så länge du finner stunder då du har valfrihet.

Det är inte farligt att uppleva nedstämdhet så länge du kan söka upp det som ger glädje och hopp.

Osv…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar det hända saker i hundträning!

Något väldigt stort har hänt i hundtränarvärlden.

AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.

AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.

AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.

Inte en dag för tidigt enligt mig!

Här diskuterar hundtränaren Zak George det: https://youtu.be/bkulCnZpQMU

Om AVSAB: https://avsab.org/about/

Saker AVSAB kommit fram till: https://avsab.org/resources/position-statements/

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gratis kurs om hur känslor påverkar inlärning hos djur

Jag har anmält mig till en gratis kurs på engelska om hur känslor påverkar inlärning och träning hos djur. Superintressant. Fyra korta filmer med bra innehåll från en som forskar på just detta – en etolog.

Gå in och anmäl dig du också. Fram till 27/1 bör du kunna se filmerna. Via facebook. https://illis.se/en/emotions-learning-training-videos/

Jag hoppas alla som har ett husdjur eller är i närheten av djur ser detta! Så viktigt att ha förståelse för och kunskap om:

Core Affect Scale

Hur du framkallar de positiva känslorna som möjliggör inlärning hos djur, och hur du ökar djurens motståndskraft mot saker som oundvikligen behöver genomföras men som är obehagliga.

Hur du bygger en god relation med ditt djur

Hur rädslor fungerar och hur du hanterar dem

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Människans standard, eller?

För klokt för att inte delas…

Min högst egna översättning:

”Vi behöver en annan visare och kanske mer mystisk uppfattning om djur. Vi förringar dem för deras ofullständighet, för deras tragiska öde av att ha antagit en form längre än oss själva. Häri felar vårt tankesätt. För djur skall inte jämföras med människan. I en värld äldre och mer fullständig än vår, rör de sig fullständiga och kompletta, begåvad med utökning av sinnen som vi har förlorat eller aldrig uppnått, lever efter röster vi aldrig kommer att höra. De är inte bröder, de är inte underordnade; de är andra väsen, fast med oss i livets nät och tid, fångar jämte oss av jordens prakt och arbete” – Henry Beston

Ytterligare en bra text…

Min egen översättning:

”Hunden finns inte till för att stärka ditt ego,
för att tävla mot dig,
för att straffa dig,
för att kontrollera dig
Hunden svarar på
vem Du är,
hur Du känner dig,
vad Du tänker,
vad du gör
Hunden finns här för att möjliggöra för dig att lära dig bli en bättre Du – och det är en gåva”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Forskning om hur hundar upplever att få skäll

Genom att skaffa husdjur tar vi också på oss ansvaret för att de ska få det så bra som möjligt. Äntligen börjar man studera hur djuren faktiskt har det hos oss människor. Vi vet till exempel att för barn som ofta får skäll hemma, så kan det ha skadliga effekter på barnets självkänsla och utveckling. Om någon trodde att det var annorlunda för husdjur, läs nedan.

Oavsett om det handlar om att försöka hålla hunden borta från soffan eller något annat kan det tära på tålamodet och många hundägare kan känna sig frestade att skälla på sina hundar för att tillrättavisa dem. Samtidigt som de allra flesta troligen känner i maggropen att det inte är en bra idé. Och den känslan är rätt, en studie visar nämligen att bestraffning av din hund kan resultera i ”långsiktiga negativa effekter på hundens mentala tillstånd”. Resultatet visar att hundar som tränats med bestraffning och skäll mådde sämre jämfört med de hundar som tränats med belöningsbaserade metoder, både på kort och lång sikt.

De hundar som tränas med bestraffande metoder (som alla handlar om att orsaka obehag hos hunden i tro att det lär hunden något) uppvisade mer stressrelaterat beteende. Det syntes även på deras kroppshållning samt att de hade högre nivåer av kortisol efter ett träningspass. De var även mer pessimistiska.

Ett portugisiskt forskarteam undersökte 92 hundar, däribland 42 valpar som deltagit i belöningsbaserad hundträning och 50 från träning med en mer avskräckande stil. Forskarna gjorde bland annat filminspelningar av hundarna under träningspassen samt tog salivprov, dels i samband med träning och dels när hundarna var hemma med sin ägare för att mäta kortisolnivåerna. Forskarna använde även bilder från träningspassen för att titta efter stressrelaterat beteende och studera hundarnas humör. De fann att hundar som fick aversiv träning hade högre kortisolnivåer, även när de var hemma. Detta jämfört med hundar som genomgick belöningsbaserad träning.

När de en månad senare testade hundarna i att hitta en skål med godis bland tomma skålar som luktade korv fann de att de hundar som hade genomgått den belöningsbaserade träningen letade sig snabbt fram till de skålar som innehöll godis. Den andra gruppen hundar inte var lika angelägen om att utforska rummet för att hitta godbitarna.

Bestraffning kan ge bestående men

Slutsatsen som presenterades i tidningen bioRxiv var att avskräckande och bestraffande metoder kan ge bestående skada på hundarnas psyke.

Här får vi helt enkelt alla tänka till. Vi skäller ju en del på Theo när han får sina utbrott (stressrelaterat garanterat) och bara tokskäller åt till synes ingenting. Till slut hjälper inget annat än att ropa att han ska sluta. Han blir som blockerad… Det är ju synd om honom men vi har inte lyckas hitta något som lugnar ner honom. Han har ju en historia före han kom till oss. Vi har provat Adaptil och div kurser och träningar för att få honom att stressa av. Han är även kastrerad i det syftet. Men han har sin ADHD vad det verkar. Han skäller även när han blir lycklig och glad, t ex vid trickträning.

Källa: Science Alert

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att anpassa mig

Vi har satt ytterligare ett mål som vi ska nå i höst – men vi vågar inte uttala det än. Ni vet så man inte jinxar det 😉

Det handlar om en ny nivå, att våga testa mer än vad man tror vingarna bär. Efter snart 15 år med tax (och hund för den delen), så känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Kan vi? Borde vi? Går det?

Grabbarna kan och vill, men jag inser att när vi tränar så behöver JAG anpassa mig, inte bli frustrerad. Nu har det blivit väldigt tydligt hur mycket äldre dom blivit, i sinnet, i kroppen men inställningen är detsamma: Va roligt att vi gör något tillsammans!

Så blir lite frustrerad över mig själv som har lite för bråttom, som tror att bara för att de kunde detta tidigare så kan vi bara ”bygga vidare” men det går inte längre. Vi måste börja från början, visa mer (då Alf snart är döv och inte hör kommandon) och göra om. Små steg. Shejpa. Men det går! Sakta. Framåt!

Alf hör också dåligt så han verkar inte märka klickern längre. Har bytt till en klicker med hårdare ljud som han verkar höra än så länge.

Världens bästa grabbar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djur i tävlingssammanhang

Om ni missat det så pågår det ett OS just nu som får mycket TV tid. Idag tävlar Sveriges hoppryttare i laghoppning och går för guldet. Själv har jag slutat se hästhoppning och dressyr pga att jag börjat se hur mycket tvång hästsporten innehåller. Titta på mängden ”hjälptyglar” (för vem är det en hjälp?), hårda tag, sporrar och spön, träns och bett x flera och allt detta för att hästen ska ”gå i rätt form” och ”följa ryttaren”. Ingen hänsyn till DEN hästens form, följsamhet eller välbefinnande. Alla individer har olika variationer av och mängd muskelmassa, sammansättning, anatomi och variationer därefter. Ändå ska de tvingas in i samma form.

Det jag hoppas alla unga ryttare ser och förstår är att i mästerskapssammanhang, då det gäller så mycket, då tar man i mer, hårdare tag osv för att vara bäst när det gäller. Och så kan det väl få vara. Tävling är ändå inte den stora delen av ridtimmar. MEN! Det är inte så här man tränar! Man måste träna avslappning, hjälpa hästen hitta SIN form (inte den form alla hjälptyglar och remmar tvingar ihop), form är något man BYGGER UPP inte något man ensidigt sitter och nöter! All träning som kräver ensidig samling, muskelspänning, samling osv bryter ner och bygger inte upp! Det är variationen i att stretcha och samla många gånger och varierat under VARJE ridpass som bygger upp styrkan, samlingen och minskar skaderisken.

Så i det stora hela så är jag emot djur inom tävlingsvärlden, oavsett sport, gren eller djursort. Tävling är för människor som kan välja det. Inte för djur som påtvingas formen, resorna, omställningarna och tävlingslivet.

Det jag vänder mig emot är inte själva ridandet, som jag inte anser behöver vara skadligt i sig, utan mer att när det kommer ett tävlingsmoment med i spelet så blir risken överhängande att prestation går före relation och kommunikation. Att det riskerar att gå ut över djurens välfärd när det handlar om miljonbelopp och prispengar.

Att rida en häst i form har ju i grunden en god tanke – hästen måste kunna bära upp ryttaren med muskler så att den inte skadar skelett och sliter på leder, ligament. MEN den ridning som till stora delar sker idag är för ensidig och skadlig i många avseenden. Det är viktigare att dra ihop hästens mun med rem för det är ju ”pinsamt” med en häst som har tungan utanför när den rids, istället för att ta reda på hur den hästen har det i munnen och vilket behov den har av att kunna ha munnen lite eller mycket öppen.

Jag hade hoppats att alla som köper någon form av ”träningsredskap” eller utrustning ska kunna svara på följande frågor för att ens få köpa ut det:

  • Vilken funktion har detta verktyg? (T ex hur inverkar detta bett på hästen)
  • Vilket problem tränar jag på som gör att jag behöver detta verktyg och det kommer att fungerar?
  • Vilka andra alternativ har jag provat?
  • Har jag tagit reda på om detta problem har en medicinsk orsak?

Jag blir alltid så ledsen när unga människor, i all välvillja, får en egen häst av sina föräldrar men varken föräldrar eller unge har tillräckliga kunskaper om vare sig hästens behov, ridning, hjälptyglars funktion eller ens nödvändighet osv. Har sett alldelse för många hårt inspända ponnys, med skarpa bett och hackande sporrar då ryttaren inte har koll. Sen slits det och dras och hästen bestraffas för att ryttaren inte kan kommunicera. Har sett sådana skräckexempel som fortfarande ligger i mitt minne – t ex där en vuxen kvinna ska hoppträna men är så jävla rädd själv så hon kastar sig bakåt med hela sin tyngd och sliter stopp på sin häst precis framför hindret. Om och om igen. Hur tror ni den hästens mun mår?! Vet att denna kvinna fortfarande rider och utbildar hästar och det gör så jävla ont att veta. Vet inte hur hon är i dag men förhoppningsvis har någon fått människan på andra tankar. Själv var jag bara ett barn och vågade inte säga nåt men magkänslan sa att det inte var bra. Eller en annan tjej som fick en tävlingshäst (rätt dyr alltså) men som totalt förstörde denna genom att slita stopp, sparka med sporrarna samtidigt och göra hästen totalt förvirrad och förtvivlad (inlärd hjälplöshet). När till och med pappan till slut säger åt henne att vara snällare… Ja fy fan…

Har tack och lov under mina år i hästvärlden haft bra ridkompisar som alla haft en klok inställning till ridning, hästar och etisk hästhållning. Som har värnat om hästen och aldrig varit prestige i att ha så många remmar som möjligt, eller hjälptyglar osv. Tack till alla er!

Men med allt detta sagt så hejjar jag på våra Svenska stjärnor som jag tycker har en mjuk å fin ridstil. Hoppas det går hela vägen!

Själv har jag mina gamla idoler John Withaker (engelsk hoppryttare med hästen Milton på 80-90 talet) och Ulla Håkansson (dressyrdam på över 80 år som tävlar på elitnivå fortfarande) som har en mjuk, fin ridstil utan massa tillbehör. Som till stor del tränar sina hästar utanför arenor och ridhus. Ulla Håkansson förespråkar mycket ridning i terräng och ute i naturen för att bygga upp hästen!

Sen har vi Manolo Mendez som jag hoppas alla ryttare följer på FB. Där har du alla information du behöver om hur du genom att anpassa din ridning till hästens anatomiska natur kan förbättra och stärka upp er båda! Sen finns Anna Stavholm – Relation före prestation med flera.

Sport i alla annan form där människor tävlar mot varandra tycker jag själv är roligt! Härligt med alla svenska medaljer i OS! Grattis till er alla.

(Hundsport kan också ifrågasättas i mycket tycker jag. Hur man tränar och tävlar, vilken ”postition” hunden ska ha och om det är anatomiskt och etiskt riktigt eller bara utgår från vad människan anser vara korrekt)

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Familj roar sig och lämnar hunden bunden i träd

Nej det är möjligt att vi vet inte hela historien men detta gör mig så upprörd! Läs mer här.

En familj går på nöjespark och lämnar sin hund, i flera timmar tills polisen kommer, bunden i ett träd utanför. Alltså hur tänker man? Har man skaffat en hund behöver man ha tänkt igenom såna här situationer. Vad gör vi med hunden när vi jobbar? Vad gör vi med hunden om hela familjen vill göra en aktivitet där hunden inte får vara med? Vilka alternativ har vi till hundvakt/passning/hunddagis/hundpensionat och hur finansierar vi det?

På riktigt! Hur kan man ens roa sig utan en tanke på den stackars hunden som får sitta ensam och uppbunden? Jag har jämt dåligt samvete om jag så ens far å handlar och dom sitter i bilen i 5 minuter (ALDRIG UNDER SOMMAREN ELLER PÅ VINTERN så ingen missförstår). Enligt polisen var den medtagen efter X antal timmar.

Jag får ont i magen av att tänka på hur livet för alla dessa corona-valpar kommer att bli om folk är så här j*vla korttänkta! Det är en familjemedlem och kan hen inte följa med – då får man helt enkelt avstå/anpassa/ordna med alternativ!

Vi får planera hela vår vardag för våra två gamla taxgubbar. De blir stressade av folk (och mår antagligen riktigt bra nu under pandemin då sociala kontakter har minskats ner på), får inte och kan inte följa med på mycket (antingen pga deras fysiska skick, pga allergier, pga deras stress i nya situationer osv). Men det ingår i att vara hundägare. Vi har lovat att ta hand om dom hela vägen, inte så länge det är roligt, inte så länge det passar eller så länge det är bekvämt för oss människor. Vi tar hand om dem tills de inte längre finns kvar. Det kommer att krävas mer anpassningar ju äldre och skröppligare dom blir, hörseln är nedsatt, synen kommer säkert också påverkas, balans och minne är påverkat…

Varför?

  • För att vi tog på oss det ansvaret när vi valde att skaffa dom
  • För alla de roliga stunderna vi har haft tillsammans
  • För all tid de anpassar sig till oss
  • För all kärlek dom ger
  • För all trygghet dom skapar
  • För all glädje och skratt dom ger
  • För all tröst dom ger
  • För att dom älskar livet och oss
  • För att dom förtjänar ett gott liv även som gamla
  • För att vi kan ta oss tid och råd
  • osv… osv…

Dom ger oss fortfarande så mycket kärlek, trygghet, glädje och tröst trots att dom inte är i samma skick, dom har samma värde i familjen. Men så är det för dig och mig också. Vi får inte lägre människovärde för att vi blir gamla och inte kan göra allt vi gjort tidigare.

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina
djur”

Mahatma Gandhi

Som jag skrivit många gånger tidigare – att värna om djurens välfärd gynnar även människorna i landet! Vi kan ta hand om våra gamla människor OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan bry oss om alla fattiga och låginkomsttagare OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan lägga resurser på samhällsinstanser för att minska kriminaliteten OCH jobba för djurvälfärden.

Man har ett ansvar när man först tänker tanken att skaffa sig ett husdjur: ATT TA REDA PÅ vad det innebär genom att:

  • prata med andra som har samma sort – vad är lätt och vad är svårt?
  • vilka sjukdomar är vanliga och hur upptäcker man de?
  • hur ska djuret skötas (inkl behov av sällskap, inte lämnas ensamma, kost, tider för utfodring, rengöring, sköttsel i allmänhet, kloklippning, pälsvård, öronrengöring………..) och klarar jag av det alt har en person i min närhet som klarar av det?
  • vem ska ha huvudansvaret? Ett barn kan inte ansvara ensamt, det är alltid den vuxnas ansvar (här får jag kli av alla föräldrar som köper ponnys till sina barn men inte har en aning om utrustning osv, kan leda till att barn köper diverse redskap som blir rent plågsamma för ponnyn pga okunskap! T ex bett, sporrar, remmar, inspänningstyglar osv som används på ett felaktigt sätt)
  • hur löser vi både planerade och oplanerade resor eller besök där vi inte kan sköta om vårt djur?

Människor som kan vara så här grymma mot djur kan också vara grym mot människor – det hänger ihop – så kallad empati!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fredrik Steens sommarprat i P1

Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.

Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.

Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser ”som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.

Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.

Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!

Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…

Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.

Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?

Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.

”Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Okänd

”Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.

Marji J Sherman on Twitter

Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.

”You dont have to better than others to feel good about yourself”

Okänd

Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!

”Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”

Okänd

”Talk about your failurs without apologaizing”

Brené Brown

Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀

Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀

Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?

Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"