Dressyr

Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, ”hjälpmedel” i olika former.

Detta är Wikipedias tolkning:

Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.

För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.

Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.

Utförandet/inte utförandet kan vara:

  1. ständigt, kan jämställas med att ”uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
  2. temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer ”hemligt pip”, se kloke Hans.

Ändamålet med manipuleringen kan vara:

  1. socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
  2. stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver ”arbeta” med kropp och huvud.
  3. medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
  4. kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
  5. yrkesmässigt, till exempel för polishundar
  6. idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport

I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.

I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.

Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.

Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.

Att sparka och dra ihop en häst till ”samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.

Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?

Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!

Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.

Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas ”roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!

Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.

Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.

Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.

Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska ”se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där ”hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.

Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!

Vakna FCI och SvRF!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Malin

Jag tycker dock det finns ett större problem. Nämligen rätten för dessa hästar att vistas i hagen minst en gång per dag tillsammans med hästkompisar de trivs med. Många skyller på att de inte får det för att hästen är så dyr, det kan bli skador etc. Jag som ridit på ridskola vet att chansen att bli skadad i hagen av någon annan häst är väldigt liten. De kommer in i flocken väldigt fort och hästar som de inte accepterar brukar oftast bli ignorerade och då får man konstruera in hästen i en annan grupp de trivs med. Det finns även hästar som står flera dagar i en Box utan att få vistas i hagen som får på högenergi foder för att kunna prestera bra när de tränas tävlar. Om de har turen får de gå i skrittmaskin. det kanske är här den så kallade ”dressyren” kommer in, för inte kan dessa hästar som behandlas så här vara trevliga att ha att göra med? Någonstans måste energin komma ut? För att ändå inte peka ut alla tävlingsryttare ( vilket jag inte menar) tycker jag Fredricsson gänget har en bra hand med sina hästar. Det finns säkert många fler? Men när pengar står på spel blir det inte alltid så fint i kanten alltid ?

Matte Sofia

Helt klart är utevistelse en bristvara i vissa stall. Själv har jag bara ridit på ridskolor där hästarna har varit ute mer än inne i stort sett. Som du säger, bara bortförklaringar. En häst måste få vara utomhus. Ser många hästar här i kring som står i alldeles för små ”hagar”, bara uteboxar typ utan sällskap å utan skydd för vind, regn eller insekter. Tror det beror på okunskap också, folk vet inte vilka regler som gäller eller vad hästen har för behov. Bara den är ridbar.
Ja det finns många bra namn inom ridningen också men tyvärr har jag tappat intresset för ridsport på TV då det blivit allt hårdare ridning. Se bara på hoppningen å hur mycket skarpa bett, extra remmar å tyglar o skit. Förr behövdes inte allt det där. Vad berodde det på? Man blir inte en bättre ryttare för att man måste slita å dra ihop hästen.

Erika

Du skulle vara med på min sons ridterapi! Helt magiskt. ”Ridfröken” praktiserar natural horsemanship och det är en fröjd att se hennes och hästarnas samspel och kärlek.

Matte Sofia

Ja det finns många fina människor som förstår bättre. Tragiskt att Eliten inte visar på denna kunskap å förståelse. Min sista ridskola jag red på hade också supertrevliga hästar. Inga extra remmar eller sporrar syntes till, det var fokus på att hitta hästens naturliga form, inte en konstlad påtvinga form.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.