Pest och pina!

Kan den här veckan bara vara över? Vilken katastrof det har varit. Vi behöver en ny start och en vändning till det bättre. Började ju med att Theo på måndag kväll blev dålig, ville inte gå och skrek om vi rörde i honom. In på djursjukhuset och få smärtlindring. Hem och vila. Under veckan har han snabbt blivit bättre. Vi tänkte att d var en sträckning eller nån muskelspänning då han inte såg ut att ha ont när han legat still utan bara i vissa rörelser. Han har själv varit uppe och gått lite och druckit, ätit och gjort behoven som vanligt. Vi har hållit honom i stillhet, fått sova i bur på golvet och bara vara ut och kissa och sen in. Men fredag och lördag var han så pigg att vi tänkte att han kunde få följa med på en kortare promenad. Men då på lördag kväll så ville han inte röra sig igen. Inte gå inte äta inte kissa. Skrek när vi rörde honom. Så det var fel bedömning av oss att ta med honom ut.

Ikväll, söndag, har han inte kissat sedan lördag kväll. Inte druckit men ätit lite. Inte rört på sig alls på hela dagen, inte varit ut. Så ringde på morgonen till veterinären. Vi valde då att avvakta under dagen om han efter metacam skulle vilja gå ut och kissa. Men kl 18 visade han fortfarande inga tecken på att röra sig eller vilja gå ut. Då åkte vi in igen.

Dubbel dos smärtstillande. Veterinären fick knappt ta i honom så skrek han. Hon sa att de svåraste patienterna är just de som är väldigt smärtkänsliga och skriker innan man rör i dom. Då vet man inte om de har ont eller om de är rädda för att det ska göra ont. Så hon kunde så klart inte göra någon utredning. Vi beslutade att vänta 30 minuter på veterinärstationen för att se om han därefter kunde få kissa/bajsa. Då skulle han få följa med hem eftersom d är mer stressande för honom att stanna över natten. Hon föreslog även att vi under dagtid (då det är billigare) gör en röntgen för att kolla hur diskarna ser ut. Är det ett nytt diskbråck?

I väntan hos veterinären.

Så efter 30 min väntan provade vi gå ut. Han ville knappt ur buren, säkert för att han förväntade sig att det skulle göra ont. Men så fort han kom ut så kom det två stora högar! Sen lite kiss också! Halleluja för smärtstillande! Han får följa med hem. Imorgon, måndag, ska vi tillbaka och röntga ryggen. Vi har bestämt oss för att ge honom en chans. Då han tidigare haft ont i ryggen och troligen haft ett diskbråck så vet vi att han kan få ont. Vi röntgar nu för att se hur det blir i i framtiden. Om ryggen är väldigt dålig så kommer vi inte att utsätta honom för eventuella operationer eller så. Då får han somna in om han får stora problem med ryggen igen. Men om smärtlindring och vila fungerar och han inom en överskådlig tid blir bra igen, eller åtminstone så bra att han kan leva ett någorlunda aktivt liv – så ska han så klart få all vård han behöver. Det är så svårt att ens tänka tanken att avliva sitt husdjur som man älskar så – men efter att ha sett hur ont han har haft ikväll så vill jag inte att han ska behöva uppleva det igen! Veterinären höll med. Man får inte vara självisk om det är en dålig prognos. Utifrån vad röntgen visar så kan vi åtminstone ta ställning för framtiden, om han blir dålig igen – ska vi satsa på att hjälpa honom eller har han fått lida nog? Vi tar en dag i sänder så får vi se hur långt det bär. För mig känns det viktigt att ha tänkt på det här i förväg. Att inte behöva stå där när man är som mest känslosam och bara vill göra allt för att det ska bli bra. Att ta bort det onda. Nu kan vi utreda och se vad det visar sig. Är röntgen bra och det inte är ryggen – ja då vet vi det!

Men för nu, för idag, så är han hemma och mår väl lite halvtjyvens då han troligtvis är lite hög på smärtstillande. Men hellre det än att han har ont! Det gör så fruktansvärt ont i mig att se honom ha så här ont. Att han lider så. Inte kan vara sitt glada hoppande jag längre. Han är ju våran Tigger med två ”grrr”.

Ja och inte nog med att hunden mått dåligt. Matte har besökt akuten på fredag morgon med gallbesvär. Nu blir det operation. Hade hoppats slippa det men det går inte längre. Så uppsatt på lista hos kirurgen för möte om när i tid det kan bli tal om operation. Lika bra att få det gjort nu. Även om jag är livrädd att sövas. Har aldrig opererats förut. Har aldrig varit sövd och knappt varit inneliggande på sjukhus ens. Nå väl. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi tar en sak i taget nu.

Älskade lilla lurvtuss. Älskade Theo. Lämna oss inte än! 

Parkour Theo

Imorgon är en ny dag, nya möjligheter. Förhoppningsvis med bättre utsikter för oss alla.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När trickträningen visar sig ha mer nytta

Jag är så glad att vi alltid har tränat olika trick med våra hundar. Belönat små ”roliga” beteenden och lärt hundarna att sitta, ligga, rulla, vinka med tassen, skälla, spela död osv.

Nu när Theo har så ont i sitt bakben så vågar vi inte röra i honom då han skriker för minsta lilla. Hans klor har blivit långa så behöver klippa dom men hur gör man det med en hund som har ont när man rör i den? Jo man använder sig av tricken hunden kan! Lurade Theo att ligga på sida, tog klotången och han klippa en klo innan han vända på sig. Gjorde samma igen (gav godis så klart så fort han la sig på sida och efter att jag klippt en klo). Jag behövde inte röra i honom eller vända honom, han bjöd på beteendet själv eftersom han antagligen såg det som en lekstund. Han älskar när jag tar fram klickern. Då dansar han framför mig med snurrar och skall! Så efter många ”spela död” så var alla klor klippta förutom på den ondaste tassen. Den väntar vi med.

Så innan man dömer ut ”cirkuskonster” som något fjantigt eller onödigt så tänk på att de kan ha stora fördelar om man redan vant hunden vid olika typer av beröring och hantering + att konster som att spela död i detta fall kunde användas för att få hunden att självmant lägga sig på sida på filten utan att jag behöver röra i honom.

För den som är intresserad av klickerträning och att lära in nya saker finns massor av tips på Youtube 🙂 Bara söka. Jag gillar Emily Larham som du hittar här. Många videos med enkla och nyttiga hundtrick.

Go for it!

Sjukstugan börjar gå mot sitt slut förhoppningsvis. Mattes magsjuka satte fart på gallbesvären igen så efter kontakt med Hälsocentralen så blir det remiss för att operera bort den lilla gallblåsan. För en som aldrig blivit sövd eller varit med något läskigare än typ att dra ut en visdomstand under lokalbedövning känns en operation med sövning som en dödsdom! Förstår att det inte är en stor eller komplicerad operation om allt går väl men kommer nog ha panik innan jag ska sövas. Dock är det ju kötid så kanske hinner jag vänja mig vid tanken. Att gå och ha ont å må illa hela tiden funkar ju inte heller i längden. Då tar jag hellre bort gallan.

Theo rör på sig mer inne, leker inte än men verkar piggare. VI har tagit korta promenader ner till brevlådan och tillbaka. Piper inte när han rör sig längre men man ser att han haltar lite eller rör höger bakben lite kortare än vänster. Vi tror att d kan vara någon slags sträckning då han inte har någon neurologisk påverkan. Förhoppningsvis är han snart smärtfri igen. Vårt lilla troll.

Graderna ute pendlar mellan – 26 och -15. Längtar till våren och när solens värme börjar tina snön på taken så det droppar. En härlig tid. Bästa årstiderna är framför oss!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En dålig start på året

Vilken start på detta år. Matte först sjuk i magsjuka i januari, strax efter nyår. I måndags när vi skulle hämta hundarna från hundvakterna så skriker Theo när han ska gå och när husse försöker röra i honom. Direkt iväg till jourveterinär. Rädd för att det är ett nytt diskbråck eller det gamla som spökar. Han reagerar i ryggen litegrann men det är mest i höger höft han har jätteont. Vila, smärtstillande och massa gos.

På tisdag morgon då vi står klara i hallen och ska åka så börjar matte må illa och får gå och spy! Kan man ha magsjuka två gånger inom två månader?! Fy tusan! Bara stanna hemma då. Precis den dagen då man har ett viktigt möte på jobbet också. Magsjuka kommer ju dock aldrig lägligt hur det än är.

 

Theo fick vara inne hela dagen igår. Endast ut och rasta och in igen. Han rör på sig och han äter och gör sina behov. Så det är ju ett gott tecken. Han har ingen synlig nervpåverkan. Rör sig inte så mycket inne, vill mest ligga still. Det konstiga är att han nästan bara ligger på den högra sidan (som gör ont). Jag försökte en gång vända honom lite försiktigt men då skrek han. Han vill upp i soffan men jag vågar inte lyfta honom upp och ner då han har så ont. Så han får ligga på golvet på en filt eller i sin bur. Alf lämnar inte lillebrors sida. Theo ligger i buren, Alf vaktar utanför. Alf har inte en enda gång försökt göra en lekinvit.

Stackars Theo – det var – 28 grader ute men väldigt vackert. Han kan inte njuta av att få gå ut på gården pga all snö. Han får sitta och titta ut. Jag har hört att vissa taxar som fått diskbråck får som ”återfall” ibland, att det kan börja göra ont. Kanske är det från diskbråcket eller så har han sträckt sig. Alf sträckte sig som liten och stod som ett U och vägrade gå. Då trodde vi ju också att d var diskbråck men det var det inte. Lite metacam å koppelpromenader så var han tillbaka.

Det skumma är att jag själv fick diskbråck 2011, och de muskler som skadades mest efter det var just höftböjaren. Där kan jag ibland få riktigt ont, vilket jag aldrig hade innan diskbråcket. De kan bli så ömma att jag blir framåtböjd igen. Så jag förstår Theo litegrann. Inte lätt när de har så ont och inte kan berätta. Som tur var var det samma veterinär som kollade på hans öga så hon kände till honom. Han var så snäll. Så klart reagerade han där det gjorde ont men han tillät henne ändå att undersöka. 

Nu hoppas jag att vi har gjort bort alla sjukdomar för resten av året. Har ju bytt jobb så detta var vad jag trodde kunde hända första året. Har ju dock klarat mig i 9 månader hittills så tänkte att jag kanske inte skulle bli sjuk.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om man vore hund

Ibland vore d praktiskt att kunna vara hund. Att göra sina behov utomhus. Ikväll, fredag kväll, la vattenpumpen av. Den brann upp. Ut mer jourelektriker (billigt och bra) för en titt. Pumpen är ca 1,5 år gammal endast så känns ju väldigt drygt att det ska paja direkt. Inget elskydd för motordelen heller vilket tydligen ska vara standard. Inte riktigt den fredag kväll jag hade i åtanke. Nåja vi lever.

Temperaturen gick från -34 grader i förrgår, till 2 plusgrader igår och idag – 18. Det svänger väldigt. Svårt att hänga med. Idag gick snödjupet över bröstkorgen på mig när vi grävde oss fram till vattenbrunn, pumphus och avloppsanläggning. Det påstås att vi hade mer snö 2015 men nej det kan inte ha varit så. Möjligtvis att det kom en rekordmängd snö på två dygn men vi har mer snö totalt sett så här ”tidigt” på vintern. Det är ju två månader kvar då det kan fortsätta snöa…

Det blev en sväng upp på taket och skotta då snömängden låg strax under en meter. Vi ser inte längre ut genom köksfönstret…

Imorgon blir det dop för lilla Agnes. Har bakat två ananaspajer som jag hoppas smakar gott.

Alf värmer sig vid brasan såna här kalla dagar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att engagera sig i rasklubbens arbete

De flesta vet att jag varit engagerad i rasklubben för taxar (Övre norrlands taxklubb) i några år. Klev av mitt styrelseuppdrag för ett år sedan pga privata skäl (husbygget från helvetet som tog all tid och kraft bland annat). Har nu erbjudit mig att kliva på lite sidospår i rasklubben, så jag ändå finns kvar men inte har något direkt styrelseuppdrag. Det är spännande, lärorikt men framför allt skapar man väldigt fina kontakter med nya människor som delar ens intresse. Det bästa av allt är att ålder inte spelar någon roll, det märks inte ens om någon är 15 år och en annan 45 år. Har man samma intresse så pratar man samma språk, delar samma kärlek för sina hundar och deltar i samma aktiviteter på lika villkor.

Har funderat på att skriva en motion till (nästa års) årsmöte. Har dock aldrig formulerat en motion innan så får klura lite på detta. Kanske behöver få med mig några fler medlemmar också. Jag tycker det är viktigt att engagera sig i rasklubbens arbete av flera orsaker. Dels för att klubben ska fortsätta vara aktiv och med mina idéer kan jag ju vara med och forma klubbens arbete. Så klart har inte alla möjlighet att ta på sig styrelseuppdrag eller vara funktionärer i perioder i livet. Men om och när man kan så är det bra om man erbjuder sig att ställa upp. Ju fler som ställer upp desto mindre jobb per person så att säga.

Vill med detta inlägg hylla alla ideella krafter, alla funktionärer, styrelsemedlemmar, aktiva och engagerade medlemmar vars tid och arbetsinsats är den viktigaste faktorn för att aktiviteter ska bli av!

Man behöver inte alltid hålla med om alla beslut eller andra medlemmars åsikter, men man kan alltid respektera detsamma. Vi lever i en demokrati, där inte alla får sin vilja igenom men där alla ska bli lyssnade på (vilket inte är det samma som att få sin vilja igenom!) och där allas åsikter ska respekteras. Det kan vara frustrerande ibland om man har en stark vilja i en fråga men som vuxna, tänkande, intelligenta individer måste vi kunna uppträda därefter. Så gör någon glad idag – ge positiv feedback till en funktionär/styrelseledamot/medlem som gjort nåt bra för din klubb. Pass it forward.

Vi har deltagit vid viltspårprov, grytträning och utställning under årens lopp.

Alf på utställning i Ökx

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vill du kunna prata med din hund?

Enligt en artikel, läs nyheten här, skulle vi människor inom 10 år kunna prata med våra hundar. Eller åtminstone att vi människor skulle förstå vad de säger, huruvida vårt språk kommer översättas till hundspråk framgår inte.

Är detta något att sträva efter? Själv tycker jag det låter som en märklig väg att gå. Vi människor vill alltid kommunicera på det sätt som vi förstår. Med ord, språk, meningar. Men även för oss människor som är det i det oskrivna, osagda som den största kommunikationen sker. Genom kroppsspråk, miner, gester och blickar. Bör inte vi människor istället bli bättre på att läsa av och tolka detta? Är det inte en större vinst i att vi inte försöker omvandla allting till vårt eget språk utan istället lär oss, eller gå tillbaka till (för jag tror vi människor sakta förlorat förmågan som våra hundar fortfarande besitter väldigt väl – att läsa av) att förstå det osagda?

Jag tycker alldeles för många hundägare är för lata, söker enkla lösningar. Att få hundens skall översatta utmanar ju inte hundägaren att faktiskt lyssna eller lyfta blicken från mobilen/surfplattan/TV:n utan du får ett klart å tydligt ”jag vill gå ut” från hunden. Kommer samma människa då svara, i tron att hunden då förstår, ”inte nu, vi går ut senare, du får vänta”? Dessutom kommunicerar hunden mer med kroppen än med skall, morr, gnyende osv. Så bara för att en maskin skulle kunna ”översätta” så är inte jag säker på att det är den fullständiga sanningen i vad hunden vill ”säga”.

Nä, vi människor borde lägga större värde i att bli bättre på kommunikation helt enkelt. För alla som verkligen är intresserade av sina djur, som verkligen sitter och observerar, lyssnar, läser av så är det inte så svårt alla gånger att förstå. Men om alla djurägare gjorde det så skulle det inte finnas metoder där man tycker sig behöva ”dominera”, ”utöva ledarskap”, rycka, slita, bestraffa, korrigera osv. För då förstår man att det inte handlar om maktbalansen.

Tror du det är bra att "översätta" hundens språk?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Återuppta trickträningen.

Legat hemma i magsjuka sedan igår. Idag mår jag bättre men då magen inte är stabil lämnar man inte hemmet. Vi tog ett kort trickpass och jag kom på att jag inte är helt klar med tricket ”räcka ut tungan” som jag började med i somras med Theo. Har inte filmat men får göra det när han kan det säkrare. Nu gör han det sporadiskt. Men så söt när han sitter med ”slipsen ute” 🙂

Spontan tunga ute. Denna kille springer gärna med tungan i backen när det är nyplogat. Någon annan som har en hund som gör så? Ser för roligt ut men knappast så smart.

Alf är mest svårmotiverad nu. Dåligt väder ute och han vill mest chilla i soffan. Där han trivs bäst. Varmt och mysigt när snön yr ute. Nu närmare 80 cm på gården. Vette tusan om det inte börjar närma sig metern snö nu.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man ”vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att ”alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att ”alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal ”fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna ”sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya tider?

För oss blev nyårsafton en lugn och stillsam tillställning trots huset fullt av människor. Första nyåret i vårt nya hus ute i byn så har egentligen inget att jämföra med men upplever att det är mycket mindre fyrverkerier nu. Knappt några alls. Ett par ensamma smällar som lyste upp himmelen men inget ”helvetet brakar lös” fyrverkeri. Inne i stan hade kommunen sitt årliga fyrverkeri som varade länge enligt husse som var där. Grannkommunen har uteslutit fyrverkerier och kör med ljusshow istället vilket jag föredrar.

Kan det vara så att det är på gång en förändring i vår syn på fyrverkerier och på den skada som det faktiskt orsakar? Inte bara för smällarrädda hundar utan även för vilda djur och miljön i stort. Man bränner stora summor pengar för ett nöje som varar i några sekunder men som stannar kvar i miljön och i skräck för många under lång tid efteråt. Det låter ju inte så värst intelligent. Jag avstår gärna. Vi skjuter inga raketer, kör med tomtebloss istället 🙂 Har sett många som delar information om de skador som fyrverkerier orsakar och allt fler är för ett förbud för privatpersoner att köpa fyrverkerier. Finns inget som gör mig så upprörd som idioter som riktar fyrverkerier mot människor eller djur, smäller och skrämmer för sitt eget ”nöjes” skull. Hur man nu kan finna nöje i att se andra lida. Det är något seriöst fel när man kallar det för ”nöje”. Oavsett anledning så bör det straffas hårt.

Hade skrivit till våra grannar att vi inte har något emot om de vill skjuta raketer men gärna att de meddelar om de skjuter annan tid än 12-slaget så man kan planera rastningen. På vår gata tror jag ingen sköt raketer. De få vi hörde och såg kom längre bort ifrån.

Har inte avlagt några nyårslöften, men tänker att planerna för året får bli att återuppta hundträningen (rally och nosework) som legat nere under hela husprocessen. Att öka rörelse och minska stillasittande. Min aktivitetsklocka kommer nog hjälpa till där då den triggar mitt tävlingsintresse. Då den verkar lite optimistisk i hur den räknar antal steg/dag så har jag ökat stegmålet till 15.000 steg/dag. Det är väl också den nya rekommendationen för hälsosam livsstil men jag har haft svårt att komma upp i de tidigare 10.000 stegen/dag med ett stillasittande jobb. Nu får jag ju röra mig lite mer men själva arbetsuppgifterna i sig (samtal) blir ju stillasittande. Hoppas även få färdigt trädgården för hundarna, med staket och yta att träna på i år. Ska även bli bättre på att rensa ut och sälja kläder och saker som jag inte använder men som är rena, hela och användbara för någon annan. Återvinning och miljösparande.

Såg att man idag kan välja mellan den klassiska nyårsfilmen ”Ivahoe” och ”Sagan om ringen”. Tror det får bli Frodo så här på nyårsdagen. Började nya året med en skidtur, andra på ca 20 år. Dock utan kortbenta taxar, som fastnar i snön. Lutar åt ett rekordår med snö. Flera år sen vi hade så här mycket snö över jul å nyår, trots att vi bor i norra norra Sverige.

Hoppas ni alla fick ett stillsamt slut på året och hoppas att mänskligheten till nästa år lägger pengarna på något bättre än fyrverkerier.

Hur var nyår där du bor?

  • Samma som tidigare, smäller före och efter 12 slaget (38%, 3 Votes)
  • Mindre än tidigare (38%, 3 Votes)
  • Mer fyrverkerier än tidigare, smäller både före och efter 12 slaget (25%, 2 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 8

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Året i bilder 2017

Dags för årets summering så här på nyårsafton. Enligt tradition så blir det bildinlägg. Vill ni ha historien bakom bilden så kan ni läsa bakåt i bloggen via menyerna i högerspalten.

Detta året kan med råge kallas för förändringarnas år. Nytt jobb, nytt hus som äntligen blev klar efter två års vänta, förlust av kära anhöriga och till slut även en vändning i hälsan. Blodtrycksmedicin behövs inte längre efter 10 år (!). Läkarna vet inte varför men en kombination av olika saker och förändringar. Det är nu livet börjar kanske 🙂

Januari

Vann en instagramtävling med katttema som vi gav till ”kusinkatterna” Max och Charlie.

Februari

Mars

April

Äntligen! Efter två år av ångest, ilska, frustration och förväntan så stod äntligen vårt hus klart!

Maj

Örnarna på besök!

Juni

 

Apporterar pinne

Juli

Augusti

September

Oktober

November

(Inga bildinlägg denna månad)

December

♥ GOTT NYTT ÅR och välkommen 2018! ♥

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"