Ny inspiration

Har investerat i en bok i hopp om lite ny inspiration. Har läst lite inledning och förstått att det handlar inte om att använda klicker, det handlar om klickerträning i sin helhet. Klickertänket. Klicker är det enda jag inte gått någon kurs i utan har helt enkelt försökt lära mig själv. Läst på, kollat youtube osv. Så jag har en del att lära mig. Fick köpa boken begagnad av en kompis som sålde den.

Hoppas på spännande läsning och nya insikter. En recension kommer senare så klart och kommer då ligga under ”Boktips”.
klickertraningfordinhund

Skillnaden mellan ”klickeranvändning” och ”klickerträning”:

Klickeranvändning

Med klickeranvändning menas att Du använder Dig av klickern i Din träning. Klickern är bra på det viset att Du kan förstärka beteendet omedelbart, oftast snabbare än Du hinner belöna. Ju tätare inpå det önskade beteendet den positiva upplevelsen kommer desto större sannolikhet att just det önskade beteendet förstärks. Du kan använda klickern oavsett om Du använder Dig av klickerträning/klickermetoden  eller endast för att få en bra ”timing” på belöningen.

Klickerträning

Men klickerträning är egentligen helt oberoende av en en dosa/klicker/visselpipa. Det handlar om att förstärka ett beteende utan att locka/visa hunden vad den ska göra. Istället inväntar Du ett visst beteende och förstärker det så fort det kommer. Du kan t ex använda dig av saker hunden redan gör i vardagen, förstärka det och sedan lägga på ett kommando för att kunna upprepa beteendet när Du vill. Hundar kan redan sitta, bära föremål, ligga, vänta, springa osv och det kan man utnyttja i träningen. Genom klickerträning får hunden själv fundera ut, bli kreativ och nyfiken. I Klickerträning läggs fokus på att snappa upp det lilla bra hunden gör och förstärka det, ibland i kedjor istället för att bestraffa bort oönskade beteenden.

Använder du klicker i din hundträning?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Planera ditt valpköp! Snälla!

Det går att läsa i NSD om hur sju hundar fått omhändertas då de levde i missär.

Enligt länsstyrelsen fick de kännedom om fallet genom en veterinär i slutet på sommaren. Veterinären hade reagerat på en valpkull som hade besiktats. En av valparna ska ha haft ett missformat huvud, svårigheter att röra sig och blåsljud på hjärtat. Veterinären rekommenderade att hundvalpen skulle avlivas, men hundägaren tog med sig valpen hem.

Det fanns spekulanter som ville köpa valpar av hundägaren. Men enligt länsstyrelsen har inte spekulanterna fått komma in i bostaden utan de har endast fått se en valp åt gången. Djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen har själva försökt genomföra kontroller i bostaden. Men inte vid något av de tre tillfällena har hundägaren varit hemma eller varit tillgänglig på telefon”.

Om man ska köpa en valp så ska man se till att man alltid får träffa valpen i sin hemmiljö med tiken! Om detta inte går att ordna så bör man dra öronen åt sig! Du vill inte stöda denna typ av valpförmedling där ägaren tjänar pengar och hundarna lider! Hunden ska vara besiktad och kontrollera gärna att intyget är äkta.

När polisen kom in i denna bostad så möttes det av sju hundar som förvarades i låder med urin och avföring. De var kladdiga och hade för långa klor.

Det är så viktigt att man tänker igenom sitt beslut, söker upp en seriös uppfödare och inte faller för söta bilder, billiga annonser eller hot om avlivning. Stöd inte denna typ av ”backyardbreeders”.

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till ”ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga ”ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till ”tyst nu!” eller ”Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren ”hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos tass och nya insikter

Theo har ont i sin lilla tass fram. Trampdynorna på höger framtass, som han släpar i backen när han går, är nötta och/eller såriga. Har tvättat och smort med 4Ess hundsalva, tycker den är bra till det mesta. Vi köpte ju PAWZ tasskydd i somras när asfalten var så het. Får använda en sån nu när han ska gå ut. Han har alltid släpat högertassen i backen så att klorna på den sidan är nötta och aldrig kan klippas. Har varit lite orolig att han ska slipa ner dom till pulpan men det har inte hänt ännu i alla fall.

Theo gillar skuggan

Så till nya insikter. Visst är det fantastiskt att man alltid kan lära sig mer och få nya insikter. Har fått en sista veckorna som jag mer och mer ska pränta in i mig själv för att förändra mitt eget beteende. ”Behaviour is information” som Nado Brown/Incredimal säger.  Allt hunden gör, hundens beteenden ska ses som INFORMATION om hur den uppfattar/upplever/förstår en situation och utifrån den informationen kan man hjälpa hunden.

Jag kan bara förändra mitt eget beteende men en förändring hos mig kan ju skapa nya beteenden hos mina hundar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Balanskudden

Har köpt en balanskudde som komplement till pilatesbollen som jag hade hemma. Ja den kanske är lite väl stor för taxarna men dom får inte hoppa upp och ner! Jag lyfter dom eller så får dom gå från en låda/trappsteg eller liknande.

Här tränar vi lite olika positioner på balanskudden.

Alf tränar lite olika sitt och ligg övningar på bollen, jag håller hela tiden en hand runt honom så han inte ramlar.

dsc_0167

Tanken med träningen är att i korta pass träna styrka och balans genom att sitta/stå/ligga på bollen. Andra övningar är att stå med frambenen mot bollen och röra sig i sidled. Bollen håller jag fast med mina ben så den inte kan rulla.

Här är ett klipp när Theo balanserar på kudden. I början räcker det med en tass på eller två. Men tanken är att han ska kunna stå med alla ben på kudden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Onyanserad debatt?

Nu kokar internet igen, denna gång är det kostnaderna för djursjukvården som diskuteras. Toppen tycker jag! Vi ska diskutera och ha högt till tak. Det jag däremot reagerar på är att det mesta i inläggen är så onyanserat negativt.

Debatten handlar om:
– Orimligt höga veterinärvårdskostnader
Här har försäkringsbolag gått ut med hur många % ökningar man ser på veterinärvårdskostnader och att denna smäll får tas av försäkringsbolagen. De i sin tur höjer premierna som drabbar den enskilda. Djursjukhusen hävdar att det är pga att kunskaperna och metoderna utvecklas vilket gör att kostnaderna ökar.

Här skulle jag vilja tillägga att en stor kostnad tas av den enskilde. Trots försäkring så är det ofta både fast och rörlig självrisk vilket innebär en stor egenavgift för djurägaren. I alla fall vid första besöket.

Här kan man lätt glömma bort om man vill vara kritisk, att nya undersökningar också kan innebära mindre lidande för djuret. Idag kan man t ex göra titthålsundersökningar/operationer som är mindre ingripande än då man förr var tvungen att öppna husdjuret. Rehabiliteringen för husdjuret blir desto kortare med en titthålsoperation än en öppen en. Om man gör fler titthålsoperationer idag kan det ju vara just på grund av att detta innebär en säkrare bild över hur något ser ut men ändå ger kort rehab efteråt. Nu är jag ingen expert på veterinärvård men jag tror och tänker ändå att man utvecklar bättre metoder som ska vara mindre ingripande även för våra husdjur.

– Onödiga undersökningar
Här går debatten ibland så långt så man kallar det djurplågeri där husdjuren utsätts för onödigt lidande. Här är det väl en självklarhet att man inte ska utsätta djuret för ingrepp eller undersökningar om det inte behövs. Men här lägger jag då större tilltro till att en veterinär, som utbildat sig för att hjälpa djur, faktiskt har detta med i sitt övervägande – är ingreppet till större nytta än skada?
Själv har jag bara stött på veterinärer där vi har kunnat resonera. Där veterinären har lagt fram fynden dom hittat när vi kom in (akut) och vad dom tror det kan vara. Sen har vi fått veta olika alternativ och övervägande som lett till att vi tillsammans har kunnat fatta ett bra beslut för djuret. I vårt fall har vi avstått från undersökningar, som veterinären bedömde skulle ge lite information och kunna förvärra tillståndet och samtidigt skulle troligtvis fynden ändå inte påverka behandlingen. Så om man kan prata med sin veterinär bör man väl kunna komma fram till något gemensamt beslut som känns bra för alla?

– Går vi för ofta eller för sällan till veterinären med våra husdjur?
Ja här verkar det vara skilda meningar. En del påstår att vi går för ofta till veterinären med våra husdjur, för småsaker, får dyra fakturor och onödiga undersökningar.
I andra fall menar man att en viss grupp har ökat hos veterinären men att många avstår med hänvisning till att man inte har råd, alltså underlåter man att se till att husdjuret får nödvändig vård och kanske lider i onödan. Detta är brottsligt i Sverige.
Varje djurägare måste ju själv bestämma och vara uppmärksam på hur djuret mår. De kan ju inte tala med oss så man måste tolka beteenden eller fysiska funktioner själv. Här kommer självfallet våra olikheter som människor in. En del går till läkare för varje minsta sår eftersom små sår kan orsaka blodförgiftning medan andra väntar så länge med att gå till läkaren så att huvudvärken man lidit av visat sig vara en nu oåterkallelig hjärntumör. Vi kan kritisera varandra för de val vi gör. Eller så kan vi försöka hjälpa varandra och öka kunskapen och respektera valen vi gör. Man känner ändå sin hund bäst själv vill jag påstå.

Hur mycket ska man utsätta sitt husdjur för? När är det nog?
Denna fråga kommer aldrig ha ett ”rätt” svar. Precis som jag skrev ovan har vi olika referensramar och olika bedömningar för oss själva när vi tycker ”nog är nog”. Kritiken är ofta att husdjuren, som trots allt lever kortare liv än oss, ska slippa onödiga undersökningar/operationer/mediciner under sitt korta liv. Det ska då vara mer humant att avliva. Har hört folk säga ”jag skulle aldrig låta min hund/katt/whatever leva på mediciner resten av sitt liv, då skulle jag hellre avliva”. Jag förstår tanken men mediciner behöver ju inte betyda lidande, det kan ju betyda fri från lidande.
Youtubeklipp på hundar i rullstolar (som inte är vanligt i Sverige) brukar tas upp i dessa sammanhang. Lider dom eller inte? Visar dom livsglädje eller är det bara ett förmänskligande? Ja här har vi också olika åsikter.
Själv drar jag gränsen vid livsglädje. Så länge jag ser livsglädje och kämparlust och husdjuret har möjlighet att utöva aktiviteter på sin egen nivå som ändå ger tillfredsställelse, skulle jag låta dem få fortsätta leva. Att de inte längre kan göra det dom tidigare har älskat, eller är stelare/har ont i perioder betyder inte att de saknar livsglädje eller kan leva ett gott liv. Men när det onda tar över, när man ser att de lider då måste man fatta det tyngsta beslutet.
Några argumenterar att en hund som inte längre klarar av att göra det den älskar ska få somna in. Så om en vallhund t ex inte längre kan valla pga skada/sjukdom så har den alltså inte längre något liv att leva för. Jag skulle själv inte vara så snar i min bedömning. Jag tror en hund kan få ett tillfredsställande liv med andra aktiviteter också. Sen finns det säkert undantag och här är vi också olika i vår bedömning. En del tycker det är djurplågeri att vallhunden får leva som ”sällskapshund” eller ”pensionerad vallhund” medan andra inte gör det.

Jag tycker det är jättebra att man diskuterar de kostnader som veterinärvården ändå utgör. Är det skäliga? Vad beror det på? Vem betalar? Vem vinner på detta? Är de nödvändiga?

Men i de debattartiklar jag läst verkar allt så onyanserat och det är svårt att veta vem man kritiserar. Vad ska den enskilde husdjursägaren göra? Sluta betala? Inte gå till veterinären? Avliva? Jag tror inte att en veterinär slutar göra sina etiska bedömningar för att man väljer att jobba åt ett visst företag. Veterinärer har ju sin utbildning.

Jag väljer att ha förtroende för de veterinärer som gått en lång utbildning och har etiska förhållningssätt och djurets bästa i sinne. Känner jag mig inte trygg med en bedömning så skulle jag ta en second opinion, vilket vi gjorde med Alfs tumör. Vi fick olika besked men kunde diskutera och gjorde sedan valet att genomföra operationen. Nu är Alf helt fri från tumören och det sår som den orsakade.

Och eftersom Evidensia djursjukvård verkar så hett kritiserat i dessa debatter så kan jag säga att jag är nöjd med deras omhändertagande av våra hundar när vi har behövt det. Deras veterinärer har förklarat och resonerat med oss. Jag har varit trygg med att de gjort det bästa för mina hundar. Om kostnaderna varit skäliga? Det kan inte jag som enskild uttala mig om. Jag har betalat och varit glad. Försäkringsbolaget har tacksamt nog gått in och hjälpt oss med det mesta kostnaderna. Vi fick ta kostnaden för Alfs kastrering själva eftersom försäkringsbolaget ej ansåg det helt motiverat av diagnosen. Men vi och två olika veterinärer var överens om detta och eftersom det var en hormonpåverkad tumör såg jag inget alternativ. Nu mår Alf jättebra och har inga men eller några nya tumörer.

Jag kommer att fortsätta ta mina hundar till djursjukvården när jag tror att dom behöver det. Jag kommer att ta kostnaden också men hoppas ju att den är skälig! Jag kommer fortsätta diskutera med veterinären om vad som bör göras, vad som kan göras och vad som är nödvändigt att göras.

Är tacksam att vårt försäkringsbolag har GRATIS telefonrådgivning kvällar och helger med veterinär. Det har vi tyvärr varit tvungna att utnyttja men också fått kloka råd och kunnat diskutera vad vi ser och vad vi tror. Vi har inte behövt åka in akut – vilket varit det enda jag velat veta – är det här akut eller är det något som kan gå över? Är ju en hönsmamma med hundarna och kan bli otroligt nojjig att det är något allvarligt. Som när Theo hade ätit min blodtrycksmedicin. Då fick jag veta att den mängd och den sort han fått i sig inte var farlig men vi skulle ju ändå hålla honom under uppsikt. Han mådde prima 🙂 Sen i somras så blev han ju halt igen och vägrade sätta ner vänster bakben. Eftersom han har diskbråck sen i januari vart jag ju livrädd att något med ryggen var fel. Men vi gick igenom hur han kändes, såg ut och hur han reagerat. Vi kunde avvakta. Han blev bra inom en timme igen. Så kanske hade han trampat på nåt vasst? Ja så här kan man hålla på fram och tillbaka. Vad är rätt och vad är fel? Det blir ju så svårt när dom inte kan tala om, svara på frågor osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Språkförståelsen kan vara medfödd

Upplever du att din hund förstår vad du säger? Jag är helt övertygad om att Alf förstår vartenda ord vi säger. Vi kan ha långa konversationer ibland 😉 Man ser på alf att han förstår. Det syns i ögonen.

DSC_0430

En studie visar att hunden inte bara lyssnar på tonfallet utan även tycks förstå vad vi säger. Läs mer här eller lyssna på vetenskapsradion här.

Enligt studien, som utförts av forskare från Eötvös Loránd University i Budapest, visar det sig att hundarnas hjärnor faktiskt reagerar på vad ägarna säger, och inte enbart på hur det sägs.

Efter resultatet spekulerar forskarna nu i att språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan som även djur kan ha”.

Själv har jag alltid varit övertygad om att alla djur förstår mer än vad vi förstår att dom förstår 🙂 Om ni förstår vad jag menar. Om det nu är så att hunden förstår mer än vad vi förstår att den förstår så finns det ännu mer som talar för att positiv förstärkning är den rätta vägen att gå. Man behöver inte låta arg på hunden, man behöver inte korrigera. Man behöver helt enkelt bara visa vilket beteende man vill ha och belöna det – t ex genom ett glatt ”bra jobbat” 🙂 Det bästa med positiv förstärkning är att hunden kan göra rätt utan att alltid få en godis. När jag har glömt godis och får hundmöte så har hundarna ibland ändå tittat på mig för belöning och jag har med rösten bekräftat att de gör rätt. Sen har dom nöjt fortsatt. Jag brukar ju också ”förklara” varför vi gör si eller så, eller varför vi inte gör si eller så. Dom kanske har förstått vad det är jag har sagt? 😀

Jag önskar att människan skulle bli bättre på att lyssna istället för att alltid tala om/styra. Om vi lärde oss lyssna, observera och använda vår intelligens så skulle vi kunna kommunicera på ett mycket bättre sätt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Grattis Alf 7 år

Hipp hipp hurra, på Alfs 7 års dag! Finaste bästaste Rally Alf. ♥

Du är alltid så villig att lära dig, eftertänksam och klok. Du ligger alltid nära och din närvaro sprider lugn. Du tycker andra hundar och okända människor är läskiga men du gör allt vi ber dig om. Du tar din vaktuppgift på största allvar. ♥ Hoppas du finns kvar hos oss i många långa år framöver ♥

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur bemöter du hunden vid återförening?

En ny studie visar på att hur du engagerar dig i bemötandet spelar stor roll. Läs hela nyheten här.

Har hört många som säger att man ska ignorera hunden när man kommer hem för att minska hundens beteende som t ex skälla, hoppa, intensivt kontaktsökande. Själv har jag aldrig förstått detta. Hos oss ligger husse och svärfar på golvet med hundarna när vi kommer hem/in. Själv klappar jag å säger ”hej hej” varje gång vi ses. Försöker dock få dom att inte hoppa så mycket och det funkar bäst att ta sig tid å ställa sig på knä å låta dom hälsa 🙂 Man behöver ju inte ivra upp dom men man kan lugnt säga hej å klappa 🙂

Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av ”välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk.”

Hur hälsar du på din hund?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Förbereder ytterligare en flytt

Ja då packar vi igen. Vi lånade en lägenhet i sommar men nu är det dags att flytta igen. Det står stilla med huset fram till vecka 42 då husstommarna är planerade att komma. Så denna eviga väntan, som varit i ett års tid, fortsätter. Det är det mest frustrerande med hela det här husprojektet – den eviga väntan. Att inte se något hända utan bara vänta på nästa besked och nästa besked. En dag känns som en evighet.

Det största skadan som Greger Sundman och Laplandvillan Ab orsakat är misstron, att ha tappat tron och att inte våga hoppas att det kommer gå vägen. Att hela tiden tänka ”nu går det för bra, vad kommer hända nu?”. För så såg hela förra årets husprojekt ut. När något skulle påbörjas så kom det bara negativa besked, förseningar, bortförklaringar och nya löften. Jag undrar om han är stolt över sitt arbete? Om han känner att gör ett bra jobb? Sover han gott om nätterna? Till oss har han förklarat att han varit naiv och godtrogen. När man är egenföretagare med många år i branschen (enligt honom själv) så kan man väl inte kalla sig naiv och godtrogen? Har man inte lärt sig något under åren? Förstår man inte hur branschen funkar eller såna grundläggande saker som att har du inte skriftliga överenskommelser så blir det svårt att bevisa ”överenskommelser”. Dessutom om man inte betalar för sig så får ju det automatiskt konsekvensen att man inte får göra nya affärer! Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut! Att sen ljuga för oss och säga att han har gjort beställningen av husstommarna fast han inte har gjort det (då det krävde en förskottsbetalning på 20 %) gör ju honom till bedragare.

Vi har lidit stor ekonomisk skada, som inga försäkringar täcker, men att inte våga hoppas och tro är väldigt deprimerande. Vi fick för någon vecka sen veta att ytterligare en husägare i området där vi bygger råkat ut får entreprenörer som ej hållit vad dom lovat, utlovat ett pris men sedan har det kostat mer i slutändan, fått göra om, fått förseningar och till slut många punkter på slutbesiktningen som inte var godkända. Att det ska få vara så här i branschen! Vem skyddar den enskilde som inte har råd med dessa merkostnader och tidsförskjutningar? Man ska bara lösa det. Företag kan ta en förlustaffär och gå vidare. De kan räkna in detta i en större budget. Men för en enskild person/familj är ju husköp ofta det största och mest avgörande köp man gör i sitt liv. Det är ingen liten sak.

Nu har vi sån tur att vi har familjer som ställer upp med boende, vänner som hjälper till att skotta, kratta och bära men alla har kanske inte det.

Vår nya entreprenör sköter sig hittills bra. Ringer upp och svarar direkt. VD:n på Laplandvillan kunde man ringa till 5-6 gånger innan man fick svar att han satt i möte och skulle ringa upp. Som han sedan sällan gjorde. Nu har ju inte våra husstommar kommit ännu men grannarnas hus är uppe och nu byggs det inomhus. Det känns ändå bra i sammanhanget och ger hopp om att de arbetar lika bra på vårat hus sen. Det ger lite ork att fortsätta. Vi har inte hört något alls om polisanmälan vi gjorde. Hoppas verkligen den tas på allvar men som enskild är det svårt att få rätt mot bolag.

Igår ringde jag runt och ordnade med förhandsanmälan kring elanslutningen som måste komma in till energibolaget i god tid. Så nu ska väl den detaljen vara klar. Det verkar vara bra förutsättningar för oss då all el är fördragen tydligen. Själva anslutningen kostar 30 000 kr (minst). Man kan undra varför. Koppla i en kontakt liksom. Bara betala å se glad ut.

Längtar så tills husstommarna kommer. Att få se hur det kommer att se ut på riktigt, inte bara på papper. Om alla saker man haft planer kring fungerar i verkligheten. Om det blir som vi tänkt oss. Om hundarna kommer trivs. Mentalt kommer det kännas som en stor seger bara att få upp husstommarna! Att se det på plats. Bara hoppas vädrets makter är med oss.

Sen får vi ta tag i allt det där med tomten som vi skulle ha fixat för pengarna vi hade kvar men som nu är borta…

DSC_0563

Stenmjöl till uppfarten och delar av framsidan. Baksidan är till hälften utfylld med fyllnadsmassor och lite mer kommer. Men det återstår matjord vilket går på minst 60 000 kr som vi inte har. Utan gräsmatta blir det ju tråkig tomt men det får bli en senare huvudvärk. Bara vi får upp huset och kan bo där får vi spara å fixa allt eftersom. Vi ska ju bo där i många år. Som ni ser så har ju de som gjutit grunden lämnat skåpet till golvvärmen oskyddad i ett års tid. Utsatt för vädrets makter. I ett nytt hus. Saker bara får förstöras för att ingen tar ansvar.

Allt annat runt ikring, med hundträning osv står ju stilla. Försöker göra lite trick å så när jag har tid och ork. Men att träna Alf för fortsättningsklass i Rallyn, eller att jobba med Theo i nybörjarklassen inför en start känns långt borta. Allting är ju nedpackat och orken finns inte där.

Läs tidigare inlägg om vår husaffär här och här och här

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"