Utbildningen Hundkojan är fortfarande under uppbyggnad då jag jobbar heltid och går en utbildning på halvfart via Umeå Universitet. Tiden räcker inte till allt roligt man vill göra så jag hoppas ni håller ut och följer med när det är klart!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Igår var vi ute och promenerade i det fina vädret. Ute på isvägarna trängs alla i kommunen nu när det är sol och bra temperatur ute. Barnfamiljer, kärlekspar, äldre, yngre och så klart hundägare med sina fyrbenta.
En observation jag kan göra nu, när jag inte har mina egna två att se efter, är att de allra flesta verkar ha problem med koppelgåendet. Hundar som drar fanns överallt. Och alla möjliga varianter hos ägaren att hantera detta: Allt från det klassiska “rycka tillbaka hunden till fotposition” till att bara ha gett upp och låta det vara så = hund drar ägare. Och detta i alla former av utrustning: från vanligt brett halsband till strypkedjor, nosgrimmor och selar. Det verkade gälla för både små och stora hundraser, för både män och kvinnor som hundförare och både hos unga och gamla hundägare.
Varför gör hunden så här? Ja alltså hunden har inte den mentala kapaciteten att förstå att trycket runt halsen beror på ett halsband som sitter fast i ett koppel där det står en människa i andra änden. Den vet helt enkelt inte om att den själv kan påverka över trycket (obehaget) runt halsen. Så i hundens värld har den troligen bara vant sig (accepterat) att den inte kan göra något åt det obehagliga. Den har aldrig kunnat påverka detta utan obehaget runt halsen finns där när man går på promenad och om den ändå inte kan påverka det så gör den just det som hundar gör ändå: vill ta sig fram till intressanta saker, hälsa på folk, nosa, komma vidare, stanna upp osv. Helt omedveten om människans frustration i andra ändan.
Det gör mig ledsen att hundar får gå ett helt liv och tro att det bara ska vara så. Att smärta och obehag bara är en del av livet som den inte kan påverka. Och att hundägare lägger så lite tid på att träna detta. Eller tränar på fel sätt då det inte ger resultat. De som rycker i hunden får ju rycka hela hundens liv = livslång smärta/obehag för det ger inte hunden någon ny insikt! Och de som bara låter hunden dra dem fram lär ju hunden att det är så det går till att gå på promenad. Jag tycker inte att det är rättvist mot hunden att låta det vara så, att inte ge hunden förutsättningar att slippa obehag/smärta vid promenader.
Det verkar onekligen vara ett större problem än t ex hundar som skäller på andra hundar. Det förekom också men inte i lika stor utsträckning som dessa hundar som går och drar i kopplet med olika resultat. Allt från ett mildare obehag (att ha en tyngd bakom sig som man drar fram i sele) till svår smärta (hundar med strypkedja som nästan kvävs och där man ser hur hela halsen dras ihop av den skarpa, smala kedjan).
Tålamod och kunskap. Jag tror det är det som saknas. Tålamodet att träna bort detta. Har hunden dragit halva sitt liv kommer den inte att sluta dra för att man tränat ett par gånger och det gått bra. Man måste hålla i träningen, varje promenad. Det hunden upprepar lär den sig så för varje gång den lyckas dra så fortsätter inlärningen av det “felaktiga” beteendet.
Kunskap. inte många hundägare verkar ha hittat bra sätt att få bukt med dragandet. Till sist tar en del till allt märkligare “hjälpmedel” som egentligen bara ytterligare skapar stress/mer obehag hos hunden, som i sin tur kan öka på risken för nya eller andra beteendeproblem. Och så är man i en ond spiral.
Gällande tålamodet har jag en webbföreläsning om hur man kan träna och förstå sig själv när frustrationen tar över och man inte tänker klart längre. Det kan vara en hjälp för en del. Välkommen att se den, du hittar den i menyn ovanför och bokar via hund@echosierra.se
Vi har själv varit där. Alf drog rätt mycket i början men vi hittade en metod som funkade bra. Varje gång kopplet var spänt stannade jag. Med spänt koppel! (det är hela poängen med övningen så dra inte tillbaka hunden så kopplet blir löst får då faller själva inlärningsfunktionen). När Alf tog minsta steg mot mig så berömde jag och vi fortsatte framåt. I början tog det väl ett par steg så var kopplet spänt igen. Stanna. Vänta ut. När han tog ett steg mot mig och kopplet slakade fortsatte vi framåt. OBS! Viktigt att inte vänta för länge som att hunden ska komma i fot position. Det är för avancerat i början. Man kan lära in det också men då måste man göra det i mindre sekvenser. I detta fall handlade det endast om att jag ville ha en hund som gärna får röra sig i kopplets längd men inte dra. Det tog oss två veckor med denna metod, och då menar jag på v a r j e promenad (inte bara ibland när vi hade tid). Sedan dess drog han inte mer på promenader. Däremot kunde han ju dra när han fick vittring på vilt men eftersom han var jaktras så var det ok för mig om vi gick på ett spår. När jag lockade med honom och vi fortsatte promenaden så drog han inte. Denna metod funkar kanske inte för alla, men kan vara värt att prova. Men då måste du vara medveten om ditt eget beteende!
Sen undrar jag hur mycket som egentligen handlar om att hunden har tråkigt på promenaden? Om den inte får nosa (sett flera som släpade i väg hunden så den aldrig fick stanna å nosa) och hundägaren är fullt upptagen med annat (mobiltelefon, prata med någon den går med) så blir ju promenaderna bara transport. Transport är inte naturligt för hunden. Att bara vandra, lite planlöst. Den har behov av att få följa med och utforska omgivningen, vilket den gör med nosen till största del.
Jag tycker man ska försöka avsluta sin promenad i en positiv anda. Om inte annat för sin egen skull. Din frustration, om det var en sån där skitpromenad med dragkamp eller utfall, så är risken stor att du redan inför nästa promenad bygger upp din frustration igen. Så försök avsluta alla promenader med något positivt innan ni går in, om så bara utanför porten eller sista 10 m innan ni kommer hem. Ett fint fotgående, lite trickträning, bus eller följa john. Gör bara något som får er att skaka av den där “konflikten” som var. Hur mycket du än tänker att hunden ska bannas “så att den lär sig till nästa gång” så har de ingen som helst effekt. Hunden kan helt enkelt inte lära sig med tidsglappet “till nästa gång”. Hunden är mer här och nu. Så låt inte din frustration sprida sig eller bli uttdragen. Det är det inte värt varken för dig eller din hund. Ni blir båda olyckliga av det. Ni är värd bättre!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.
Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).
Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med “ge beröm” och “det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.
Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.
Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.
Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.
Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.
Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är “sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.
Kom ihåg att ge beröm.
Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot “. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .
Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.
BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.
Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats “. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.
| Uttalande | Missuppfattning | Vetenskapen säger |
| För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt. | Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden. | Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation. Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på! |
| Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. | Att hunden frivilligt kommer greppa apporten. | När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten. Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden. Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt. |
| Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas. | Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas. | Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen. Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla. |
| (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) | Att en hund ska tåla tvångsträning. | Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet “tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt. |
| Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt. | Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg. | Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression. |
| Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm. | Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt. | Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta? Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen “du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av “JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av. |
| När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet. Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg. | Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt. | Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött. Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning). Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt! |
| Beröm och straffa – allt efter omständigheterna. | Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar. | Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende. |
| Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan “se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord. | Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används. | Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå. Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det. Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta. |
Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga. Det går så klart inte att göra en omfattande beskrivning eftersom det skulle kräva flera års universitetsstudier (jag har läst fyra år på universitet). Men här kommer en kort, komprimerat och fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.
Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning, etologi och forskning om hjärnans uppbyggnad. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Vi människor är ju också däggdjur. Både människor och djur har medfödda program för inlärning. Människan är ett däggdjur som är underkastad samma principer för inlärning som andra djur. Man ser likheterna som finns mellan människor och djur där djur egentligen är enklare versioner av oss.
Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:
Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.
Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.
Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.
Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.
Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:
Fakta är information minus känslor
okänd
En åsikt är information plus erfarenhet
Okunskap är en åsikt som saknar information
Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta
Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt.
Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men tolkningarna har gjorts med grova mätinstrument som gett skeva eller felaktiga tolkningar av resultaten. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodutveckling kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information som utvecklats ger en ny förståelse för ett fenomen.
Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Mina glasögon kommer att påverka:
Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.
Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.
Engelskt uttryck
När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.
Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.
En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).
De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.
Vad är positiv träning?
Alla beteendemässiga termer och aktiviteter har sina rötter i vetenskapliga definitioner för praktisk användning och gör att alla som jobbar med detta förstår varandra på ett tydligt sätt. Det talas inte om svårtolkade begrepp som t ex “dåligt ledarskap”. Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och bestraffning), när den lärs ut med god teknik. De professionella egenskaperna i kompetens, ansvarstagande och transparens i reklam, ger en optimal hundvänlig träning som våra hundar behöver och förtjänar. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare. Vi vet att rädslan för smärta är traumatiserande för våra hundar, precis som det skulle vara för oss. Den kroniska stress över att aldrig veta när bestraffning kan uppstå skapar otrygghet till människor hos hunden. Att vara en så kallad “balanserad” tränare (som jobbar både med belöning och bestraffning) är en motsägelse i sig självt.
Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören
Själva träningsintentionen
•Definieras genom träningen i sig själv och genom att intentionen motiverar tränarens upplägg (tränarens intention är att inte vilja skada/skrämma hunden på något sätt och gör allt för att hunden ska tycka att träningen är rolig i varje enskilt moment)
•Ställer sig alltid frågan om träningen “orsakar fysisk eller psykisk skada för hunden?”
Tvångs-fri träning eller Positiv träning
•Sätter hundens säkerhet och emotionella välmående först
•Är frånvaron av fysiska och psykiska straff med smärta och rädsla som följd
•Hanterar och löser svåra problem för våra hundar på ett systematiskt positivt sätt
•Bedömer hundens villighet i varje steg under träningen före nästa steg tas
•Undviker att få hunden att känna sig orolig eller obekväm
Att träna på ett belöningsbaserat sätt
•Baseras på en belöningsstruktur som uppmuntrar hunden att vilja arbeta mer med dig
•Endast belöningsbaserad, det finns inget straff eller “tillrättavisande”
•Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning
•Genom att fånga beteende, locka och shejpa beteenden
•Bestraffning hindrar önskad inlärning
•Bestraffning talar inte om för djuret vad det ska göra
•Bestraffning gör djuret mer reaktivt så att det ökar aggression och upphetssning
•Alla djur som redan var aggressiva kommer att bli värre med bestraffning
•Bestraffning ökar risken av fysiskt och psykisk skada
Vad positiv träning inte är – exkludering
När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:
•Inga elhalsband
•Inga stryphalsband
•Ingen smärta
•Ingen rädsla
•Ingen dominans eller skärmsel
•Inga tvångsmässiga metoder
•Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form
•Inga slag med obejkt
•Inget kastande av saker
•Inget slag med tidningar
•Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot våra hundars känsliga öron
•Inga sprayflaskor
•Inget skrikande
För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan
"The world is changed by your exampel, not by your opinion""The world is changed by your exampel, not by your opinion"Bara ca 10 % av hundträning handlar om särskilda beteenden, som sitt, ligg eller kom. De andra 90 % av hundträning handlar om att få din hund i en sinnesstämning där han är villig och förmår att ge dig uppmärksamhet och lära sig.
– Jane Killion (Fritt översatt av mig själv från engelska till svenska)
Några tankar sedan vi på nationaldagen åkte till en besöksgård för kosläpp. Man fick gå in till fåren och lammen vilket barnen uppskattade. Men några observationer gör mig bekymrad. Barn som jagar djuren runt runt och inga föräldrar som tycks se eller ingripa (släppt in barnen och står å pratar utanför eller näsan i mobilen?), barn som springer fram till djuren när dom får mat och föräldrar som inte säger något. Är det här samma föräldrar som sen blir förfärade om deras barn någon gång blir biten av en hund eller sparkad av en häst? Har man inte lärt sina barn hur man umgås med djur på ett respektfullt sätt så kommer olyckor att hända, även med de snällaste djuren, och det är INTE djurens fel!
Vad behöver barn kunna för att umgås med djur?
Den viktigaste frågan är dock – hur lär man sina barn detta?
De flesta tycks tro att man säger det en gång och sedan kan man stå och skratta på sidan om “när det blir fel”.
Nej, för att effektivt lära sina barn detta så:
Framför allt – skaffa inte husdjur till barnet om du själv inte har kunskap! Det blir lidande för djuret i de allra flesta fall. Man måste lära barn ta hand om djuren – se om dom är skadade, om de är sjuka, om de behöver något (berikning, ändrad kost, tillskott) och framför allt – barn kan ledsna då måste du som vuxen ta över. Djur är inga slit och slängprylar utan skapar nära band till den som tar hand om dem. Det är heller inte bra att lära sitt barn att om du ledsnar så säljer vi djuret utan att faktiskt ta ansvar för något man tagit på sig (dock gäller det äldre barn eftersom små barn inte har konsekvenstänkande och uthålligheten).
Kommer du på fler saker?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Något väldigt stort har hänt i hundtränarvärlden.
AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.
AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.
AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.
Inte en dag för tidigt enligt mig!
Här diskuterar hundtränaren Zak George det: https://youtu.be/bkulCnZpQMU
Om AVSAB: https://avsab.org/about/
Saker AVSAB kommit fram till: https://avsab.org/resources/position-statements/
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Min högst egna översättning:
“Vi behöver en annan visare och kanske mer mystisk uppfattning om djur. Vi förringar dem för deras ofullständighet, för deras tragiska öde av att ha antagit en form längre än oss själva. Häri felar vårt tankesätt. För djur skall inte jämföras med människan. I en värld äldre och mer fullständig än vår, rör de sig fullständiga och kompletta, begåvad med utökning av sinnen som vi har förlorat eller aldrig uppnått, lever efter röster vi aldrig kommer att höra. De är inte bröder, de är inte underordnade; de är andra väsen, fast med oss i livets nät och tid, fångar jämte oss av jordens prakt och arbete” – Henry Beston
Min egen översättning:
“Hunden finns inte till för att stärka ditt ego,
för att tävla mot dig,
för att straffa dig,
för att kontrollera dig
Hunden svarar på
vem Du är,
hur Du känner dig,
vad Du tänker,
vad du gör
Hunden finns här för att möjliggöra för dig att lära dig bli en bättre Du – och det är en gåva”
Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.
Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.
Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser “som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.
Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.
Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!
Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…
Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.
Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?
Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.
“Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.
Okänd
“Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.
Marji J Sherman on Twitter
Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.
“You dont have to better than others to feel good about yourself”
Okänd
Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!
“Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”
Okänd
“Talk about your failurs without apologaizing”
Brené Brown
Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀
Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀
Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?
Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"