Varför bry sig om djur?

Såg en diskussion kring någon tidningsartikel tidigare där en speciell kommentar fastnade hos mig. Det var en artikel om någon hund som varit plågad och sedan fått ett bra liv. Inget nytt, vi vet att det pågår och de flesta människor blir illa berörda av något sådant. De flesta vill aktivt stoppa dessa plågoandar.

Kommentaren som fick mig att reagera var att någon tyckte att de som kommenterade detta och fasade så över vad detta djur hade fått vara med om inte brydde sig om människor, om de som dör i krig eller svält. Personen ansåg att problemet låg i att de som kommenterat artikeln behandlade sina djur bättre än medmänniskor.

För mig är det självklart att bry sig om alla levande ting. Men utifrån kommentaren har jag försökt komma på ett bra svar till varför. Det handlar om empati. Att bry sig om när djur far illa, betyder inte att man inte bryr sig om alla människor som far illa. Man kan bry sig om flera saker samtidigt, det tar inte ut varandra eller står i motsatts till varandra. Lidande är lidande.

För mig finns det inget försvar mot att medvetet (alltså att man tillfogar/behandlar/agerar på ett sådant sätt att man uppenbart skrämmer, tillfogar smärta och/eller annat lidande samt dödsångest) skada något annat levande. Vi människor har inte den rätten. Det är emot allt vetande och etiskt riktigt. Man kan förklä det i religion, seder, traditioner eller vad man vill. Det har ingen betydelse vad du kallar det – det hör inte hemma i vår moderna tid och med den tillgängliga kunskap som finns! Att könsstympa flickor, att tortera djur i tron att köttet smakar bättre, att slakta djur utan bedövning och låta dem förblöda för att köttet skall anses ”renare” är vidrigt och ska inte vara tillåtet. Finns så klart många fler exempel men ni får står bilden. (Sen finns det en del där man inte förstår att man tillfogar lidande och det är svårare att komma åt men med kunskap och forskning som bas kommer man långt genom att utbilda människor).

Att djur har lägre status i många länder har mycket med människors värdighet att göra. Läste ett citat:

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur”

Mahatma Gandhi

Och det ligger mycket i det. Ett samhälle där djuren får högre status och där man tar djurens lidande på allvar är ett samhälle där även människor kan få det bättre. Det handlar inte om att behandla djuren bättre än människor. Det handlar om att lidande inte är förbehållet människor. Många andra levande individer lider pga oss människor. Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, var man bor eller hur mycket resurser man har, så är lidande ett lidande oavsett om det är en hund som utsätts för misshandel eller ett barn. Det är inte värdigt i vår moderna tid!

Vi måste aktivt jobba för att lidandet ska minska och framför allt det medvetna lidandet som människor tillfogar andra.

Jag har svårt att tro att den man som stannat i Syrien för att ta hand om hemlösa djur under kriget där familjer flytt och lämnat allt – skulle ställa sig och skjuta andra människor. Varför? För att personen har empati! Personen ser lidande oavsett vem som lider. Däri ligger kärnan tror jag.

Den som klarar av att plåga djur och kan bortförklara det på alla möjliga tokiga sätt – är en människa som saknar empati. Kanske tycker den personen synd om andra människor som lider och vet att det är fel att göra illa andra människor. Men om man inte kan se att djur lider av plågsam behandling, att djur kan känna dödsångest, att djur kan få panik och känna skräck, smärta och rädsla – då har man inte tillräckligt med empati.

Rodeo är något jag har mycket svårt för, än värre tjurfäktningar eller tjurrusningar och liknande event. Det är i vad som ska klassas som välutvecklade länder, där man kallar det för tradition, som detta vansinne får fortgå! Det är vidrigt och ovärdigt oss människor! Djuren lider något oerhört och dödas till slut, eller tillåts plågas tills kroppen ger upp. Det finns inte ord för vad jag tycker om dessa ”traditioner”. De härstammar från en tid då kraft och styrka var avgörande drag och premierades. Idag lever vi i samhällen där kraft och styrka inte är avgörande längre och där andra kvalitéer värderas högre. Alltså ska inte tradition få gå före lidande! Punkt. Traditioner förändras, seder förändras men framför allt måste kunskap få styra. Det som är självklart för en empatisk människa är att om du ser in i ett djurs ögon ser du samma lidande som hos en människa. Djur känner smärta. Djur känner sorg. Djur känner ångest och rädsla. Elefanter och delfiner har ritualer. Hundar kan lära sig förstå tusentals mänskliga ord för att försöka passa in och anpassa sig till en värld de själva inte styr över.

Att ta parti för de svaga, de som inte kan tala för sig själva och än mer för de som vi människor påtvingat vår beslutanderätt på – det är värdigt en människa. Oavsett vem den svage är.

Att det kan vara lättare att känna empati, att skriva eller reagera på en artikel om en hund kan ju vara för att det känns mer nära än kriget i t ex Syrien. Att ett krig är så mycket mer och komplicerat än att man kan förfasas över detta på t ex Internet. Att hänga ut en djurplågare och få någon dömd för brott mot djurskyddslagstiftning kan kännas lite närmare, något jag kan göra något åt. Kriget kan jag inte påverka.

Många bidrar till att förbättra situationen för både djur och människor vilket är underbart. I det stora hela har världen blivit en bättre plats för fler människor (och nej det betyder inte att folk inte svälter men situationen är inte lika illa idag som för 20 år sedan). Ta del av Hans Rosling och Gapminders information.

Fortsätt stödja! Fortsätt bidra!

Det vi alla kan göra som en enkel men stor gest för att göra världen bättre är att sprida kunskap. Med kunskap minskar våldet.

Ta avstånd från sådant som bidrar till lidande. Tala om det! Genom handling kan vi förändra.

Så är det negativt att bry sig om djurs lidande? Lider djur mindre än människor? Uppfattas lidande på samma sätt? Är man mindre brydd om människors lidande? Kan en person bry sig om båda två? Varför jämförs lidande? Vad tycker du?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Språkförståelsen kan vara medfödd

Upplever du att din hund förstår vad du säger? Jag är helt övertygad om att Alf förstår vartenda ord vi säger. Vi kan ha långa konversationer ibland 😉 Man ser på alf att han förstår. Det syns i ögonen.

DSC_0430

En studie visar att hunden inte bara lyssnar på tonfallet utan även tycks förstå vad vi säger. Läs mer här eller lyssna på vetenskapsradion här.

Enligt studien, som utförts av forskare från Eötvös Loránd University i Budapest, visar det sig att hundarnas hjärnor faktiskt reagerar på vad ägarna säger, och inte enbart på hur det sägs.

Efter resultatet spekulerar forskarna nu i att språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan som även djur kan ha”.

Själv har jag alltid varit övertygad om att alla djur förstår mer än vad vi förstår att dom förstår 🙂 Om ni förstår vad jag menar. Om det nu är så att hunden förstår mer än vad vi förstår att den förstår så finns det ännu mer som talar för att positiv förstärkning är den rätta vägen att gå. Man behöver inte låta arg på hunden, man behöver inte korrigera. Man behöver helt enkelt bara visa vilket beteende man vill ha och belöna det – t ex genom ett glatt ”bra jobbat” 🙂 Det bästa med positiv förstärkning är att hunden kan göra rätt utan att alltid få en godis. När jag har glömt godis och får hundmöte så har hundarna ibland ändå tittat på mig för belöning och jag har med rösten bekräftat att de gör rätt. Sen har dom nöjt fortsatt. Jag brukar ju också ”förklara” varför vi gör si eller så, eller varför vi inte gör si eller så. Dom kanske har förstått vad det är jag har sagt? 😀

Jag önskar att människan skulle bli bättre på att lyssna istället för att alltid tala om/styra. Om vi lärde oss lyssna, observera och använda vår intelligens så skulle vi kunna kommunicera på ett mycket bättre sätt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

R +

Ju mer jag läser och ju mer jag lär mig så blir jag än mer övertygad om att positiv förstärkning är det enda och bästa sättet att skapa förtroende och inlärning (hos alla individer). Jag har så svårt att förstå varför folk fortfarande hänger kvar vid gamla föreställningar om dominans, rang, energier och annat gammalt förlegat och faktiskt felaktiga tolkningar.

Screenshot_2016-02-12-20-20-29
Why use treats?

Forskning och kunskap visar på så mycket mer man får ut av sin relation med sin hund genom att vara vänlig. Jag är inte perfekt men jag är villig att lära mig och ju mer jag övertygar mig själv om rätta vägen desto fler verktyg får jag i olika situationer.

Just den här bilden säger allting om hur jag ser på hundträning. Ja hunden kan utföra ett beteende som den har lärt sig grundligt. Jag kan kräva att den ska göra det om och om igen. Men vilken känsla skapar jag hos hunden om jag inte belönar rätt beteende varje gång?

Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: Ummm Torsdag?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …. den 12:e?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …..??
Instruktören: Jag fortsätter ställa dig samma fråga, och du gav mig det rätta svaret, men jag uppmärksammade det inte så. Så du ändrade ditt svar, och du blev frustrerad och förvirrad. När du inte belönar hunden för rätt svar, gör de på samma sätt.

IMG_20160212_150710Vilken stolthet ligger det i att ha en hund som gör som ägaren säger av rädsla? Såg exemplet på det hos våra tidigare grannar. En stor malinois som jävlar inte rörde en muskel utan att titta på ägaren. För den okunnige kanske hunden uppfattades som extremt lydig men jag såg hur ägaren tryckte ner hunden i diket, ryckte och gormade på den för små skitgrejer. Hunden fick inte ens leka med andra hundar utan kommandon från ägaren i leken. Vad har den hunden för liv? Jag såg då inte upp till denna ägare. Tyckte synd om hunden och tragiskt att ägaren valde detta sättet mot hunden. Verkade i övrigt vara en trevlig och fin hund.

Så vilken hundägare vill man vara? Vad gör dig stolt som hundägare?IMG_20160212_202720

Som tur är kommer mer och mer kunskap spridas och fler välja den vänliga vägen. Inte att förväxlas med mutor eller utan regler utan av glädje, samarbete och framgång!

Det var dagens filosofiska inlägg.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ärvda beteenden

Min arbetskollega berättade om ett intressant psykologiskt experiment om hur beteenden kan ”ärvas”/utföras i generationer utan att de ifrågasätts.

Som jag förstår det gick experimentet till så att en grupp apor, av mindre sort, fick in ett träd med en klase bananer i, till ”testrummet”. När någon av aporna försökte klättra upp och nå bananerna så duschades samtliga apor med stora mängder vatten. Ni förstår säkert att det inte tog länge innan alla apor fattade vad kollektiv bestraffning var – försöker någon nå bananerna så blir de duschade. De började till slut stoppa varandra från att nå bananerna.

Sen bytte man ut en av aporna, som inte visste om detta med duschandet. Den nya apan försökte nå bananerna, men blev stoppad av de andra, som visste vad konsekvensen skulle bli. Man slutade duscha aporna, inget vatten kom mer. Men aporna fortsatte stoppa den nya medlemmen tills denne hade förstått att det inte var någon idé att försöka nå bananerna. Man bytte successivt ut en apa åt gången. De gamla stoppade den nya från att nå bananerna, men inget vatten kom.

Det visade sig att man till slut hade bytt ut alla apor tre gånger (tre ”generationer” bort så att säga från de som fick uppleva duschen) och de stoppade fortfarande varandra från att nå bananerna.

Så starkt kan gamla beteenden sitta i utan att de ifrågasätts i en grupp. ”Vi gör som vi alltid har gjort”.

Mycket intressant! Ger en förståelse till hur många gamla handlingssätt kan ligga kvar utan att faktiskt ifrågasättas av gruppen och den som ifrågasätts blir tystad.

Vet inte om det är något som går att översätta till relation hund-människa eller ens hundflockar men definitivt i hur vi människor fungerar i grupp…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hälsningscermoni

En intressant studie från SLU som du kan läsa här om hundar och hälsningsbeteenden.

När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje av att se dig igen./…/

Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av ”välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk. Denna effekt var dock starkast om personen tog både fysisk och verbal kontakt med hunden. Vid denna typ av kontakt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. Vid de andra typerna av kontakt uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende, vilket tyder på att hundarna ville ha full interaktion.”

Matte har aldrig förstått det där med att ignorera/avvisa en glad hund som längtat efter dig när man kommer hem. Sen kan man ju hälsa på olika sätt. Våra är rätt livliga så vi göra inga stora gester men både fysiskt och verbalt hälsas det här. Förutom husse och svärfar. De slänger sig på backen och börjar busa med dom. Undrar vem som är mest glad att se vem? 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"