Här har ni ett exempel utifrån det tidigare inlägget om Dressyr. Denna man lyssnar på sin häst. Hästen vill inte ha bett i munnen (man kan fråga sig vilken häst som egentligen gynnas av själva bettet) och han väljer bettlöst. Dock får han inte tävla men fick en domarbedömning som hade räckt till en andraplats. HUR kan man ha regler som inte tillåter det som kan vara mest skonsamt för hästen? HUR kan man ha regler som säger att man måste ha dubbla bett, med hävstång för att kunna tävla? Det ska väl ändå vara hästens rörelser och samspelet med ryttaren som bedöms, inte vilken utrustning man har? Eller ja, krävs det att man betslar på hästen och har en massa andra hjälpmedel så kanske man inte är så duktig på samspelet med hästen utan gränsar hela tiden till tvånget?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Etikett: Ridning
Dressyr
Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, ”hjälpmedel” i olika former.
Detta är Wikipedias tolkning:
”Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.
För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.
Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.
Utförandet/inte utförandet kan vara:
- ständigt, kan jämställas med att ”uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
- temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer ”hemligt pip”, se kloke Hans.
Ändamålet med manipuleringen kan vara:
- socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
- stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver ”arbeta” med kropp och huvud.
- medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
- kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
- yrkesmässigt, till exempel för polishundar
- idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport
I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.”
I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.
”Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.”
Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.
Att sparka och dra ihop en häst till ”samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.
”Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?”
Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!
Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.
Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas ”roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!
Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.
Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.
Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.
Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska ”se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där ”hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.
Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!
Vakna FCI och SvRF!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ryttar-EM, Hoppning och dressyr
Jag har ju varit en hästtjej i många många år, ridit och tävlat (på lokal nivå ett par gånger). Har alltid gillat att titta på ridning på TV. Nu pågår EM i dressyr och hoppning och sänds på SVT. Jag tittar inte längre.
Det är inte längre kul att se när man tittar noga och tittar på hästens förutsättningar. När man i hoppning kan se i vissa hästars ansiktsuttryck, ett litet ryck, en grimas varje gång sporrarna tar i. I hoppning har ju ryttaren inte heller lika bra kontroll över sina ben som i dressyr eftersom hästen kränger sig över höga hinder. Man ser till och med på en del hästar var sporrarna brukar ta. Det är en mörkare fläck där. Det är en blodutgutelse. Det är krav på att man måste rida med sporrar. En ryttare fick dispens för att inte rida med sporrar på en häst som sparkade bakut efter varje skänkeltag. Han fick dispens, för att inte göra illa sin häst. En duktig hopphäst men som uppenbarligen var förstörd av tidigare ryttare. Tänk er själva att få ett blåmärke, sen petar ni på blåmärket varje dag, tills det inte läker ut igen. Lite så är det. Kolla nog så ser ni det. Läs mer om vad jag menar här.
I dressyr kan man ju tro att det är mindre smärta för hästen med tanke på att det ska vara mindre rörelser från ryttare och mer en dansliknande rörelse hos hästen. Ja vad har människan då kommit på? – Rollkur. VARNAR för inlägget men läs mer här. En förböjning av hästens rörelser som är ytterst smärtsam. Man ser på tävlingarna vilka hästar som har utsätts för detta om man tittar noga på rörelserna och på hur spända en del hästar går.
Dressyr ska vara avslappnad kontrollerad bärighet hos hästen, inte krökande nacke och höga benlyft.
Det är sjukt att detta får pågå och att ridsporten själva inte står upp för vad ridningen egentligen ska stå för! Inte en massa hjälptyglar, sporrar, överböjningar eller andra smärtsamma tilltag. Ridning ska stå för harmoni, avslappning, mjuka rörelser och samarbete. Kan man inte uppnå det är det för att man är en DÅLIG ryttare, inte för att hästen inte kan.
Den gamla traditionella engelska ridningen förespråkar att ju mer hjälpmedel man har desto säkrare blir ridningen. Det finns dock andra ”skolor” som talar för att ju mindre skit du använder och ju mer du bygger förtroende och icke-smärtsam hantering för hästen, desto tryggare och säkrare blir hanteringen också.
Jag saknar att se dom bra ryttarna, dom som hade en mjuk ridstil, de som uppskattade hästen och ridkonsten, som John Withaker och Ulla Håkansson.
Jag tycker ryttare själva måste säga ifrån!
Jag saknar ridningen och min gamla ridskola, där vi jobbade med hästen, med kommunikation och tydlighet – inte med massa extra remmar, sporrar eller sjuka böjningar. Varje häst har sin egen form och bärighet, den ser inte likadan ut för alla. Hitta din hästs form och bärighet och låt den ha den.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"The Carrot man
Precis som inom hundvärlden så har händer det även positiva saker inom hästvärlden. Många känner nu mer till begreppet ”Natural horsemanship” som baseras på etologisk forskning om djurs beteenden. Här är en man som kallar sig för ”the carrot man”. Se ett inslag om honom här.
I inlägget vill de få det till att han har en ovanlig och unik metod och att detta är något nytt. Så är inte fallet. Det har funnits länge men inte varit lika känt som de traditionella och mer kravbaserade metoderna.
Idag förstår fler och fler att du måste få en avslappnad ridning och en häst som hittar sin egen form. Ingen häst är den andra lik, rent anatomiskt. Det får du inte genom att dra ihop den antingen med muskelstyrka eller med diverse olika hjälptyglar. Vill du få en avslappnad häst som kan utföra svåra samlingar så måste du låta hästen finna denna bärande hållning själv. Hästen måste även få bygga upp sina muskler över tid och få chans till återhämtning, precis som idrottsmän.
I dag förstår också de flesta kloka människor att hästen inte gör något för att jävlas (precis som hos hundar). Om hästen inte utför en övning beror det antigen på smärta, skada/obehag eller på för högt ställda krav och obehagliga/hårdhänta hjälper.
Pat Parelli är ett känt namn för den som vill googla mer om ämnet. På facebook kan jag varmt rekommendera mannen som heter Manolo Mendez Dressage . Se på hans illustrativa bilder, där han tydligt visar musklerna och ledernas och skelettets plats i hästkroppen när den rör sig. Då får man förståelse för att ”dra ihop” hästen inte fungerar och gör mer skada än nytta!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"