Oväntade vänskaper

Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.

Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.

Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.

Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.

Vad tror ni det beror på?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hemska tanke – att lämna tillbaka en hund

Nu läste jag bara en kort notis på Internet, och från ett annat land, om en hundvalp som kommit till ett shelter och sedan fått en ny familj. Den nya familjen lämnade efter ett tag tillbaka valpen till shelter då de inte längre ville ha den. Valpen mådde nu mycket dåligt. Så klart kan det vara att det överdrivs i media för att väcka känslor. Men det har en poäng.

Det är så hemskt när djuren knyter an till sin familj och sedan bli bortvald. Lämna. Ensam. Vi har ju inte den typen av shelter i Sverige men nog får en del hundar fara illa från familj till familj som en vandringspokal. Valpar och hundar som säljs på blocket efter en ytterst kortvarig tid i sin familj. Det är ett långsiktigt åtagande att ta hem ett djur. Man måste vara påläst, vara förberedd och ha både en och två back-up planer. Ingen kan planera hela livet men det är märkligt att en del faktiskt lyckas lösa “ändrade arbetsförhållanden” eller “ändrade familjeförhållanden” utan att lämna hunden medan andra tycks endast ha lösningen att lämna tillbaka hunden eller sälja den vidare. I vissa fall (vilket jag själv sett i min bekantskapskrets) har en del hundar fått vara vandringspokaler. Dessutom skaffar samma människa en ny hund, som går samma öde till mötes. Till och med en till och en till. Inget tycks stoppa personen. Då saknar man insikt.

Jag hoppas diskussionen fortsätter leva, om vad det innebär och vilka konsekvenser det får även för husdjuret om det måste lämnas över. Djur knyter ann. De är beroende av oss och är därför beroende av att skapa band. Att bli bortvald om och om igen förstör den förmågan och kan skapa depressioner och problembeteenden.

Jag vet att det finns en annan sida, där det kan bli bättre för hunden att byta familj. Men det är inte det detta inlägg handlar om.

Så tänk en gång till.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"