Tagg: Sjukdom

Theos rehabmöte

Ja då har vi varit på rehabmöte med en fysioterapeut på djursjukhuset. Theo blev lite osäker redan när vi kom in, säkert kände han igen lukten å lokalen. Han var väldigt skeptisk till att hon skulle få röra i honom så hon började med att locka med godis å få honom att sitta och stå. Sen satte vi honom på britsen och hon fick försiktigt klämma igenom höger ben men sen var det kört. Han blev mer och mer osäker och rädd. Stressmjäll över hela ryggen. Hon fick klämma igenom ryggen och en liten markering men inte något mer. Han började sen att markera i luften med att vända huvudet och hugga mot henne och kröp in under min arm. Han ville inte att hon skulle röra mer.

Så vi kom inte så långt. Lite mer undersökning av gång och rörelser så kunde hon konstatera att hans vickande höfter när han går är en rörelsestörning. Eftersom hon inte fått känna igenom höfterna så kunde hon inte uttala sig varifrån det kommer.

Så teorin är alltså att det inte går att utesluta diskbråck helt men att det lutar mer åt att Theo har dåliga höfter. Inte så dåliga just nu då han till synes rör sig utan smärta men pga hans rörelsemönster och att smärtan som de hittills kunnat få fram mest troligt kommer från höften och inte ryggen så kan det vara där problemet sitter. Han har ju alltid haft ”rullande” gång med höfterna. Han har också alltid suttit ”groda” (med benen ut på sidorna) vilket hon sa var ett tecken på att d kan vara höfterna.

Vi kom inte längre och hon skulle ta kontakt med veterinären som undersökte Theo och sedan ortopeden. Går det att se på de röntgenbilder som redan är tagna hur höfterna ser ut eller måste man ta specifika bilder på dem? Om de tror att en ny röntgen ger mer information så blir det rekommendationen och ev en undersökning hos ortoped med lugnande så att han inte blir så stressad.

Alf skakade som ett asplöv och trodde att han skulle bli indragen i något obehagligt. Han som bara var med som stöd (för att inte sitta i en kall bil) fick också lite godis.

Vi har inga mer svar på Theos smärta mer än att han är jätterädd för smärtan. Fullmatad med godis å ett glatt humör då han inte är långsint och ofta förlåter personalen ganska snabbt så åkte vi hem igen.

Oavsett varifrån smärtan kommer så får Theo inte hoppa mer (upp å ner i möbler) eller busa lös med andra hundar. Han får börja gå kortare promenader och ska få lite stabilitetsövningar att göra. Lilla toktass. Han kommer inte få simma mer, även om hon inte förbjöd det och sa att för vissa hundar gör det ingen skada men det är inte en rekommendation när de har ont i nedre delen av ryggen. Han som älskar att simma. I stugan ska han ändå få gå i vatten och simma lite kortare sträckor om han vill, när det är varmt.

Hon sa att han är ung och inte verkar lida så mycket just nu vilket är goda tecken även om det skulle vara artros eller pålagringar i höfterna (eller nåt annat). Vi vill ju ha kvar honom i många år till. Om man bara kunde förklara för honom vad vi gör och att det inte är för att skada honom utan för att få honom att må bättre…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo utan rehab

Vi har inte kommit igång med rehaben ännu. Har haft alldeles för mycket på jobbet för att hinna ringa och boka en tid. Men nu till veckan ska jag se till att han kommer sig till sjukgymnast. Eftersom vi inte har någon fastställd diagnos utan bara en bild av att hans smärta kommit mest från höger bakben och inte ryggen så kan det bli svårt att veta hur vi ska rehabilitera honom. Han får följa med på kortare promenader nu 1 gång per dag. I övrigt kör vi massage hemma och lite trickträning för att roa honom.

Theo själv tar allting med ro. Han är sitt vanliga jag med ett undantag – vi tycker att han ändrat sitt rörelsemönster lite när han travar. Tidigare galopperade han hela tiden, även när man i stort sett stod stilla. Nu travar han mer och ”vickar” inte lika mycket på rumpan. Bra eller dåligt? Husse verkar tro att något har ”hoppat tillbaka i rätt läge” och att han nu går normalt. Återstår att se.

Snömängden fortsätter öka på. Det räcker inte med långt över metern med snö på gården. Det vita från himlen fortsätter komma. Det värsta är ju när allt detta ska smälta. Om bara några veckor ska vi börja få barmark ute. Känns långt borta och lite tröstlös. Man får njuta av dom fina vinterdagarna som fortfarande är kvar nu när temperaturen växlar uppåt. Pendlar dock väldigt från dag till dag. Ofta -20 när man vaknar men närmare -10 under dagtid. Idag endast – 4. Nu börjar även solen strålar värma. Vardagsrummet, med de stora fönstren blir många grader varmare nu dagtid.

Fick upp detta minne från FB. Alf för 6 år sedan (husse är fotograf) när vi lekte med snöbollar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att rehabilitera en ADHD tax

Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.

I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.

Försiktigt försökte vi klippa klorna med att leka ”ligg” och ”Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.

Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra ”tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.

Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.

Han är fri smärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.

I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra ”Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.

Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är ”Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!


©www.echosierra.se

Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.

Sen har vi skottat fram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂

En kall vinter har det hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om sjuklingen

Ja sjukstugan fortsätter här hemma. Nu har husse gått och blivit förkyld. Hostar och kraxar. Theo tax var på röntgen i början av veckan. Den visade en helt okej taxrygg. Början till två förkalkningar kunde anas men inte några direkta skador på skelett eller diskar. Nu var det inte en MR så diskarna i sig gick inte att se men inget tyder på att diskarna är trasiga. Han har inga neurologiska skador denna gång. Vi röntgade även hans knä med tanke på att han har en hoppande knäskål. Inte heller där syntes några skador eller artros.

Då det nu inte kunde hittas några andra fynd så utgår vi från att Theo har en muskelsträckning, muskelinflammation eller sträckning i senor/ligament. Han ska vila närmaste 2-3 månaderna, med låg aktivitetsnivå. Han får gå och röra sig hemma, inomhus, men inte ute ännu. Han ska gå på metacam i några dagar till sen ska vi prova utan och se. Veterinären föreslog att vi ska ha i åtanke att han kan få någon typ av långtidsbehandling mot nervsmärta även om d inte är diskbråck, om han återfår smärtan när han börjar röra sig mer.

Så vi är glada att det inte visade sig vara något mer ”elakartat”. Theo verkar vara en ytterst smärtkänslig hund. Han verkligen skrek när vi kom nära honom i början, innan vi ens rörde honom. Nu rör vi honom inte, han får själv välja när han vill komma. Han har lagt sig i en av hundbäddarna i hallen och snarkar så det ekar i huset 🙂

Han ska sen få börja på sjukgymnastik för rehabilitering. Som tur är har vi en bra försäkring. De två senaste akutbesöken + röntgen skulle gå på ca 7000 kr men vi betalar bara 1400 kr, resten tar försäkringen! Stackars Theo kan ju inte få gå och ha ont. Han går lite stelare och har inte visat tendenser till att vilja hoppa upp i möblerna som han tidigare gjorde. Husse försökte bygga en taxramp men den använde bara Alf.

Nu hoppas vi att det vänder. Alf han tar livet med ro som vanligt.

Jag och Affe tog en långpromenad igår. Ca 8 km. Han är en sån fantastiskt rolig träningskompis när han är på sitt glada, lekfulla, promenadhumör! Han skuttade, busade och ville leka. Han drog mig framåt och tyckte vi gick för sakta. Älskade taxen. Så skönt för oss båda att bara gå vi två. Det var så länge sen. Har ju alltid två hundar annars.

Idag var det taxklubbens årsmöte. Är ju inte längre med i styrelsen men har erbjudit mig att ta ett uppdrag ”på sidan om”. Vet att det efterfrågas fler taxträffar i vårt område men jag måste få läka min galla först. Det blir troligen operation, när vet jag inte ännu. Jag och Theo måste få bli krya först innan jag kan engagera mig i lite aktiviteter.

Det är så fantastiskt hur våra djur kan utöka vårt sociala nätverk. Många hade följt Theos kamp på Facebook och frågade hur det var med honom. De hade oroat sig och önskade honom krya på sig. Är så glad för taxklubbens medlemmar som jag lärt känna sedan vi skaffade Affe. Otroligt roligt att möta dessa människor som har samma intresse och kärlek för våra familjemedlemmar. Man får väl säga att Theo hälsar tillbaka och tackar för all omtanke 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Pest och pina!

Kan den här veckan bara vara över? Vilken katastrof det har varit. Vi behöver en ny start och en vändning till det bättre. Började ju med att Theo på måndag kväll blev dålig, ville inte gå och skrek om vi rörde i honom. In på djursjukhuset och få smärtlindring. Hem och vila. Under veckan har han snabbt blivit bättre. Vi tänkte att d var en sträckning eller nån muskelspänning då han inte såg ut att ha ont när han legat still utan bara i vissa rörelser. Han har själv varit uppe och gått lite och druckit, ätit och gjort behoven som vanligt. Vi har hållit honom i stillhet, fått sova i bur på golvet och bara vara ut och kissa och sen in. Men fredag och lördag var han så pigg att vi tänkte att han kunde få följa med på en kortare promenad. Men då på lördag kväll så ville han inte röra sig igen. Inte gå inte äta inte kissa. Skrek när vi rörde honom. Så det var fel bedömning av oss att ta med honom ut.

Ikväll, söndag, har han inte kissat sedan lördag kväll. Inte druckit men ätit lite. Inte rört på sig alls på hela dagen, inte varit ut. Så ringde på morgonen till veterinären. Vi valde då att avvakta under dagen om han efter metacam skulle vilja gå ut och kissa. Men kl 18 visade han fortfarande inga tecken på att röra sig eller vilja gå ut. Då åkte vi in igen.

Dubbel dos smärtstillande. Veterinären fick knappt ta i honom så skrek han. Hon sa att de svåraste patienterna är just de som är väldigt smärtkänsliga och skriker innan man rör i dom. Då vet man inte om de har ont eller om de är rädda för att det ska göra ont. Så hon kunde så klart inte göra någon utredning. Vi beslutade att vänta 30 minuter på veterinärstationen för att se om han därefter kunde få kissa/bajsa. Då skulle han få följa med hem eftersom d är mer stressande för honom att stanna över natten. Hon föreslog även att vi under dagtid (då det är billigare) gör en röntgen för att kolla hur diskarna ser ut. Är det ett nytt diskbråck?

I väntan hos veterinären.

Så efter 30 min väntan provade vi gå ut. Han ville knappt ur buren, säkert för att han förväntade sig att det skulle göra ont. Men så fort han kom ut så kom det två stora högar! Sen lite kiss också! Halleluja för smärtstillande! Han får följa med hem. Imorgon, måndag, ska vi tillbaka och röntga ryggen. Vi har bestämt oss för att ge honom en chans. Då han tidigare haft ont i ryggen och troligen haft ett diskbråck så vet vi att han kan få ont. Vi röntgar nu för att se hur det blir i i framtiden. Om ryggen är väldigt dålig så kommer vi inte att utsätta honom för eventuella operationer eller så. Då får han somna in om han får stora problem med ryggen igen. Men om smärtlindring och vila fungerar och han inom en överskådlig tid blir bra igen, eller åtminstone så bra att han kan leva ett någorlunda aktivt liv – så ska han så klart få all vård han behöver. Det är så svårt att ens tänka tanken att avliva sitt husdjur som man älskar så – men efter att ha sett hur ont han har haft ikväll så vill jag inte att han ska behöva uppleva det igen! Veterinären höll med. Man får inte vara självisk om det är en dålig prognos. Utifrån vad röntgen visar så kan vi åtminstone ta ställning för framtiden, om han blir dålig igen – ska vi satsa på att hjälpa honom eller har han fått lida nog? Vi tar en dag i sänder så får vi se hur långt det bär. För mig känns det viktigt att ha tänkt på det här i förväg. Att inte behöva stå där när man är som mest känslosam och bara vill göra allt för att det ska bli bra. Att ta bort det onda. Nu kan vi utreda och se vad det visar sig. Är röntgen bra och det inte är ryggen – ja då vet vi det!

Men för nu, för idag, så är han hemma och mår väl lite halvtjyvens då han troligtvis är lite hög på smärtstillande. Men hellre det än att han har ont! Det gör så fruktansvärt ont i mig att se honom ha så här ont. Att han lider så. Inte kan vara sitt glada hoppande jag längre. Han är ju våran Tigger med två ”grrr”.

Ja och inte nog med att hunden mått dåligt. Matte har besökt akuten på fredag morgon med gallbesvär. Nu blir det operation. Hade hoppats slippa det men det går inte längre. Så uppsatt på lista hos kirurgen för möte om när i tid det kan bli tal om operation. Lika bra att få det gjort nu. Även om jag är livrädd att sövas. Har aldrig opererats förut. Har aldrig varit sövd och knappt varit inneliggande på sjukhus ens. Nå väl. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi tar en sak i taget nu.

Älskade lilla lurvtuss. Älskade Theo. Lämna oss inte än! 

Parkour Theo

Imorgon är en ny dag, nya möjligheter. Förhoppningsvis med bättre utsikter för oss alla.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När trickträningen visar sig ha mer nytta

Jag är så glad att vi alltid har tränat olika trick med våra hundar. Belönat små ”roliga” beteenden och lärt hundarna att sitta, ligga, rulla, vinka med tassen, skälla, spela död osv.

Nu när Theo har så ont i sitt bakben så vågar vi inte röra i honom då han skriker för minsta lilla. Hans klor har blivit långa så behöver klippa dom men hur gör man det med en hund som har ont när man rör i den? Jo man använder sig av tricken hunden kan! Lurade Theo att ligga på sida, tog klotången och han klippa en klo innan han vända på sig. Gjorde samma igen (gav godis så klart så fort han la sig på sida och efter att jag klippt en klo). Jag behövde inte röra i honom eller vända honom, han bjöd på beteendet själv eftersom han antagligen såg det som en lekstund. Han älskar när jag tar fram klickern. Då dansar han framför mig med snurrar och skall! Så efter många ”spela död” så var alla klor klippta förutom på den ondaste tassen. Den väntar vi med.

Så innan man dömer ut ”cirkuskonster” som något fjantigt eller onödigt så tänk på att de kan ha stora fördelar om man redan vant hunden vid olika typer av beröring och hantering + att konster som att spela död i detta fall kunde användas för att få hunden att självmant lägga sig på sida på filten utan att jag behöver röra i honom.

För den som är intresserad av klickerträning och att lära in nya saker finns massor av tips på Youtube 🙂 Bara söka. Jag gillar Emily Larham som du hittar här. Många videos med enkla och nyttiga hundtrick.

Go for it!

Sjukstugan börjar gå mot sitt slut förhoppningsvis. Mattes magsjuka satte fart på gallbesvären igen så efter kontakt med Hälsocentralen så blir det remiss för att operera bort den lilla gallblåsan. För en som aldrig blivit sövd eller varit med något läskigare än typ att dra ut en visdomstand under lokalbedövning känns en operation med sövning som en dödsdom! Förstår att det inte är en stor eller komplicerad operation om allt går väl men kommer nog ha panik innan jag ska sövas. Dock är det ju kötid så kanske hinner jag vänja mig vid tanken. Att gå och ha ont å må illa hela tiden funkar ju inte heller i längden. Då tar jag hellre bort gallan.

Theo rör på sig mer inne, leker inte än men verkar piggare. VI har tagit korta promenader ner till brevlådan och tillbaka. Piper inte när han rör sig längre men man ser att han haltar lite eller rör höger bakben lite kortare än vänster. Vi tror att d kan vara någon slags sträckning då han inte har någon neurologisk påverkan. Förhoppningsvis är han snart smärtfri igen. Vårt lilla troll.

Graderna ute pendlar mellan – 26 och -15. Längtar till våren och när solens värme börjar tina snön på taken så det droppar. En härlig tid. Bästa årstiderna är framför oss!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En dålig start på året

Vilken start på detta år. Matte först sjuk i magsjuka i januari, strax efter nyår. I måndags när vi skulle hämta hundarna från hundvakterna så skriker Theo när han ska gå och när husse försöker röra i honom. Direkt iväg till jourveterinär. Rädd för att det är ett nytt diskbråck eller det gamla som spökar. Han reagerar i ryggen litegrann men det är mest i höger höft han har jätteont. Vila, smärtstillande och massa gos.

På tisdag morgon då vi står klara i hallen och ska åka så börjar matte må illa och får gå och spy! Kan man ha magsjuka två gånger inom två månader?! Fy tusan! Bara stanna hemma då. Precis den dagen då man har ett viktigt möte på jobbet också. Magsjuka kommer ju dock aldrig lägligt hur det än är.

 

Theo fick vara inne hela dagen igår. Endast ut och rasta och in igen. Han rör på sig och han äter och gör sina behov. Så det är ju ett gott tecken. Han har ingen synlig nervpåverkan. Rör sig inte så mycket inne, vill mest ligga still. Det konstiga är att han nästan bara ligger på den högra sidan (som gör ont). Jag försökte en gång vända honom lite försiktigt men då skrek han. Han vill upp i soffan men jag vågar inte lyfta honom upp och ner då han har så ont. Så han får ligga på golvet på en filt eller i sin bur. Alf lämnar inte lillebrors sida. Theo ligger i buren, Alf vaktar utanför. Alf har inte en enda gång försökt göra en lekinvit.

Stackars Theo – det var – 28 grader ute men väldigt vackert. Han kan inte njuta av att få gå ut på gården pga all snö. Han får sitta och titta ut. Jag har hört att vissa taxar som fått diskbråck får som ”återfall” ibland, att det kan börja göra ont. Kanske är det från diskbråcket eller så har han sträckt sig. Alf sträckte sig som liten och stod som ett U och vägrade gå. Då trodde vi ju också att d var diskbråck men det var det inte. Lite metacam å koppelpromenader så var han tillbaka.

Det skumma är att jag själv fick diskbråck 2011, och de muskler som skadades mest efter det var just höftböjaren. Där kan jag ibland få riktigt ont, vilket jag aldrig hade innan diskbråcket. De kan bli så ömma att jag blir framåtböjd igen. Så jag förstår Theo litegrann. Inte lätt när de har så ont och inte kan berätta. Som tur var var det samma veterinär som kollade på hans öga så hon kände till honom. Han var så snäll. Så klart reagerade han där det gjorde ont men han tillät henne ändå att undersöka. 

Nu hoppas jag att vi har gjort bort alla sjukdomar för resten av året. Har ju bytt jobb så detta var vad jag trodde kunde hända första året. Har ju dock klarat mig i 9 månader hittills så tänkte att jag kanske inte skulle bli sjuk.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett ynkligt gäng taxar

Igår bestämde vi oss för att vi skulle ta en långpromenad idag med hundarna. Vi skulle gå i den nyligen invigda (igår) parken som kommunen byggt (i flera år med trafikkaos som följd). Kliver upp och gör oss iordning. Precis när vi tänker åka så kommer en geting in hos oss. Husse sitter på toa. Först jagar getingen mig i mitt ansikte. De är ju rätt slöa och aggressiva denna årstid. Sen flyger den mot hundarna. Alf är en notorisk insektsjagare. Han blir helt galen när han hör något surrande flygfä i närheten. Försöker få tag i getingen samtidigt som jag ropar åt Alf att låta bli den men han hinner före! Han gör inga ljud men han kniper getingen i luften å tuggar i sig den!

Husse ropar från toaletten och frågar vad som pågår (han hör mig ropa). När vi klär på oss och ska gå ut så ser jag att Alf slickar sig runt munnen mycket så kollar i munnen men ser inget.

Vi sätter oss i bilen och åker mot parken. Kollar Alfs mun igen och ser då att han är stucken på tungan som har börjat svälla upp. Ringer så klart direkt till veterinär och får rådet att avvakta och bevaka honom i minst två timmar om det skulle komma en allergisk reaktion. Ja ställer in våra planer om att åka till parken och åker till stugan istället. Tänker att det är nog inte så bra att anstränga honom om han har ett bett i munnen.

I stugan är Alf precis som vanligt trots sin böld på tungan. Kollar den var femte minut att d inte sväller men Alf är busig och vill gå ut. Så vi går den korta biten (några 100 m) till vattnet.

De besöker Asta (grannhunden) och går ut i vattnet. Rejsar runt och mår gott i solen.

När de två timmarna har gått och Alf inte besväras alls av sitt bett så bestämmer vi oss för att ändå åka till parken. Svullnaden verkar dessutom ha börjat gå ner.

Alf är hur pigg som helst och går före oss andra, vilket sällan händer.

En mysig park som ska dölja vatten och avloppsledningarna som lagts ner. Blir nog fint när allt gräs och blommorna slår ut till våren. När vi gått en bit och är på väg hem så ser vi att Theo slickar sig om tassen. Husse lyfter upp honom och jodå han har skavt ett litet sår på ena trampdynan. Buren till bilen och åker hem.

Nu kan väl denna dag få sluta utan fler sjukdomar eller skador!

Ser fram emot en konstträff med mina gamla kollegor och ska nu förbereda ett motiv. Får se vad det blir 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo friskförklarad

Theos ögon är nu friskförklarad. Trycket i båda ögonen ligger nu på 18 vilket är normalt (låg på 12 när han hade inflammationen). Så nu ska han bara äta klart kortisonkuren sen är han fri 🙂 Lycklig liten kille som slipper dropparna nu å det onda i ögonen. Kostar ju en del med akutbesök och två återbesök hos veterinären men vad gör man inte för att lilla ♥ ska må bra.

Parkour Theo

Lilla taxen Elsa som var samtidigt som Theo hos veterinären har fått tandlossning och fått dra ut 11 st tänder! Krya på dig nu Elsa, vi skickar taxkramar.

I veckan satt jag och målade lite på skoj och la upp två taxbilder jag hade målat i en taxgrupp på fb. En kvinna ville så gärna köpa den ena men då jag inte känner mig som en konstnär så skickade jag den gratis till henne. Bara roligt att någon gillar det man gör. Nu skickar hon jättefina stickade vantar som tack! Så gulligt av henne 🙂 Kanske en ny karriär man kan få? Som taxkonstnär – en taxpicasso 🙂

Målade med akvarellpennor. Blev inspirerad så ska måla med akrylfärgerna nån dag bara för att det är roligt. Den övre var den populära bilden som jag skickade iväg. Storlek A4.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos ögon

Fick ett samtal vid lunch igår av hundvakterna. Theo ville inte öppna ögonen och det kom var. Han knep med ögonen och verkade ha svårt att titta. Ingen svullnad runt ansiktet eller så och inget som de kunde komma på att han skulle ha gjort. Det kom hastigt, på typ 30 minuter.

Ringde veterinären som ville att vi skulle komma in akut, eftersom det gäller ögonen. Blev upphämtad på jobbet av en liten Theo som inte hade det så bra! I väntrummet låg han och blundade i famnen, knep med ögonen men reagerade på ljud och var vaken och med så att säga men ville inte öppna ögonen. Det kom små varklumpar i ögonvrån.

Han fick bedömningssalva i ögonen och sen kollades ögontrycket, hornhinnan och allmän blodstatus då ögonsjukdomar kan vara symtom på andra ”fel” i kroppen.

Han var jätteduktig och snäll. Fick beröm av veterinären för att han tog all behandling med ro. Han protesterade aldrig trots läskiga pennor i ögonen eller blodprover. Det enda som var svårt var att han inte ville öppna vänster öga när hon skulle kontrollera hornhinnan.

Medan vi  väntade på provsvaren så kröp han nära och gömde sig under armen. De släkte ner i rummet och drog för rullgardinen så han fick mörkt då han verkade mycket besvärad av ljuset.

Han hade i underkant på trycket i ögonen och små pupiller (förutom det uppenbara svullnaden av ögonslemhinnorna och irritationen i ögonen). Att pupillerna drar ihop sig och krampar är tydligen väldigt smärtsamt. Så när allt annat var uteslutet fick vi åka hem med ögondroppar x 2 samt kortisontabletter. Han har en inflammation i båda ögonen. Exakt vad som orsakat det är svårt att veta då han inte har några andra sjukdomssymtom. Verkar inte vara smuts heller men svårt att säga. När han får de pupillvidgande dropparna får han inte vistas ute i solljus. Så det blir lite vila för herren nu.

Vi hoppas på snabb bättring och har återbesök om en vecka. Theo charmade många där på djursjukhuset. Han såg så ynklig ut när han kisade och försökte se!

Det lär väl kosta en slant men de skulle direktreglera med försäkringsbolaget. Medicinen gick på endast 200 kr så det var ju inget att säga om. Bara han blir frisk!

Sen fick vi ju höra, å skymtade i väntrummet, att vår taxkompis Elsa också fått komma in lite halvakut med tandproblem! Nu håller vi tummarna att alla taxar blir friska snabbt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"