Tandläkaren

Såg ett inlägg på FB att Evidensia hade gratis munkoll (tandkoll) för hundar nu – så vi bokade tid.

Alf hade tandsten och inflammerat tandkött vid ”huggtänderna” men inget bak i munnen. Theo hade lite tandsten men med tandborstning skulle det gå bort. Vi fick rådet att ta en platt tandskrapa och ta bort tandstenen på Alf och sedan borsta deras tänder varje dag så skulle det hålla sig fint. Eftersom Alf börjar bli lite äldre (fyller 8 år i sommar) så ökar ju risken för tandsten. Så vi ska hålla koll och vi måste börja borsta tänderna mer regelbundet. Det kan spara både pengar och lidande. Har läst någonstans att mindre hundraser har mer risk för tandsten än större hundraser. Om det stämmer vet jag ej.

Skönt att ingen av dom behövde sövas för tandrengöring. Veterinären tyckte att de hade fina tänder över lag då inga av de bakre tänderna hade någon tandsten.

Tack för det!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Otur och olyckor

Alf och Theos kompisar är sjuka. Messi bröt benet som valp. Detta opererades och själva benbrottet läkte fint. Dock skadades en tillväxtzon så att hans ben växte lite snett. Messi har inte haft något problem med sitt ben förrän nu, några år senare, då han börjat halta. Så nu är metallplattan och skruvarna borttagna.

Stackars lilla Bibbi som bara är valp ännu har fått exem. Nu hoppas vi på att medicin hjälper. Det är så tråkigt när dom är sjuka.

Vi håller alla tummar och tassar att kompisarna blir friska och pigga nu! Ingen ska behöva ha ont eller klia sig.

Vet själv hur orolig man är när dom inte mår bra. Hur man snabbt tror det allra värsta. Dagens veterinärer är duktiga och har nya metoder så vi hoppas allt går bra nu!

DSC_1694

Messi, Alf och Theo.

Alf, Theo och Messi

Alf, Theo och Messi

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Försäkringsdjungeln

Det här med försäkring kan vara en djungel. Flera bolag i Sverige erbjuder hundförsäkring och det är enligt mig en nödvändighet att ha! En försäkring täcker inte alla kostnader ska man komma ihåg men det är en stor hjälp på vägen att ha en försäkring så man slipper stå för hela summan själv.

Jag upplever att många endast tittar på priset – vilken är billigast? Och ja pris är så klart en faktor, man vill inte betala mer än vad man måste för en försäkring. Förhoppningsvis behöver man ju inte utnyttja den. Men jag tycker man ska fundera på dessa saker innan man bestämmer sig. Kanske finns det fler saker också.

  • Vad har du för ras? Vissa sjukdomar är rasbundna och det kan finns inskrivet i försäkring att den inte täcker t ex kejsarsnitt för vissa raser med svårighet att föda valpar. Ta reda på vad rasen generellt har för sjukdomar och sök en bra uppfödare som avlar på hälsotestade djur. Jämför sedan INNEHÅLLET i försäkringarna för läser man det finstilta så skiljer det sig något mellan bolagen. För mig var det till exempel viktigt med en försäkring som har hög rehabersättning. En tax lever ofta länge och är sällan till veterinären enligt statistiken. Däremot OM en tax får diskbråck, vilket är en rasbunden sjukdom hos tax, så följer ofta en lång rehabilitering. Andra raser har andra hälsoproblem så kolla vad som bäst kan täcka dina behov i framtiden.
  • Hur ser livvärdet ut? Förändras det med åren? Vissa försäkringsbolag sänker ersättningen på hunden ju äldre den blir medan andra inte gör det. Är det viktigt för dig att få ut livvärdet om din hund skulle dö i förtid? Kan ju vara viktigt med en avelshund, tävlingshund eller jakthund.
  • Vad blir månadskostnaden för försäkringen? Är det rimligt mot vad du får ut? En billig försäkring kanske är lockande men om olyckan är framme – vad täcker försäkringen? Ofta kan man välja ett maxbelopp per år, t ex 25 000 kr och 35 000 kr. Ingen önskar ju att ens bästa vän behöver vård men det kan bli dyrt. Om hunden skadar sig i mars månad och du får ut 20 000 kr på försäkringen då, så kan du få stå för en större del själv om oturen är framme i oktober. Då har du redan använt en stor del av försäkringsbeloppet.
  • Sänks beloppet du kan få ut beroende på hur gammal din hund är? I vissa fall har försäkringsbolagen stopdatum för hur länge hundens försäkring gäller – t ex tills hunden fyller 10 år osv. Kan vara värt att kolla upp. Hur länge lever i snitt hundar inom din ras? Finns någon begränsning. Jag tror dock de flesta bolag tagit bort denna del men det kan finnas de som fortfarande har kvar den.
  • Är direktreglering viktigt? Vissa bolag erbjuder direktreglering hos veterinär. Då korrigeras din faktura direkt med summan som bolaget går in och tar och du betalar endast för den del som du själv ska stå för. Andra bolag sköter detta i efterhand vilket innebär att du alltid måste betala hela summan själv och sedan ansöka om att få tillbaka en del på försäkringen. Kan du lägga ut 30 000 kr vid ett tillfälle innan du får tillbaka pengarna? I värsta fall liksom.
  • Självrisken. Rörlig och fast eller bara det ena eller andra? Vet inte om alla bolag har en fast avgift på ca 2500 kr och sedan en rörlig självrisk på det som överstiger ett visst belopp. Kan vara värt att ha koll på.
  • Rådgivning? Erbjuder bolaget i övrigt något extra till sina kunder? I vårt bolag har vi gratis rådgivning av leg veterinärer under vissa timmar. Vi har använt oss av den tjänsten och det har känts riktigt bra att kunna diskutera om det är akut eller om man vågar avvakta. I båda fallen kunde vi avvakta och det visade sig inte vara något farligt. (Theo kom åt min blodtrycksmedicin en gång, läs om det här och här.)

Som sagt kan det finnas fler saker att tänka på men jag tycker det är viktigt att inte vara dumsnål. Vi har tyvärr behövt använda våra försäkringar men tack vare snabb handläggning, rehabförsäkring och direktreglering har vi fått stor ekonomisk hjälp. T ex när Alf fick sin tumör och den skulle opereras bort så kostade det mig 400 kr av en faktura på 4-5000 kr (om jag inte minns helt fel). För mig är det värt mycket! Vi har ju dessutom tvingats åka in akut flera gånger och jourtaxan är dyr. Tack vare försäkringen har vi fått ekonomisk hjälp med detta och våra hundar har fått nödvändig vård.

Vänd dig alltid till en veterinär om ditt djur blir sjukt – tveka inte pga kostnaderna. Se över så du har en bra försäkring istället.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När kroppen inte är formad i samma mall

Vi har ett litet problem med Theo. Han har alltid nött klorna på sin högra framtass när han går. Han skrapar den mot backen när han travar. Hittills har detta inte varit något problem. Vi har bara inte behövt klippa klorna på den tassen då dom nötts ned. Nu har han dock börjat halta i bland och kollar jag på klorna så är pulpan nästan synlig. Har sökt skor och provat många olika modeller men inget passar en taxtass! Vad gör man?

Paws är för stora och klumpiga, de mindre får han inte över benet.

REdogs glider ner.

Fleecetofflor funkar bra på vintern men inte på asfalt.

Allväderskor tappar han när han går. Sitter även för högt upp på benet.

Någon med kortbent hund som lyckats lösa detta?

P1020719

Vi har alltid gått långpromenader, det är det bästa jag vet. Att ta med hundarna, en flaska vatten å sen bara gå. Vi har gått en mil utan problem och vill gärna fortsätta med det. Men vill inte att Theo ska ha ont.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos tass och nya insikter

Theo har ont i sin lilla tass fram. Trampdynorna på höger framtass, som han släpar i backen när han går, är nötta och/eller såriga. Har tvättat och smort med 4Ess hundsalva, tycker den är bra till det mesta. Vi köpte ju PAWZ tasskydd i somras när asfalten var så het. Får använda en sån nu när han ska gå ut. Han har alltid släpat högertassen i backen så att klorna på den sidan är nötta och aldrig kan klippas. Har varit lite orolig att han ska slipa ner dom till pulpan men det har inte hänt ännu i alla fall.

Theo gillar skuggan

Så till nya insikter. Visst är det fantastiskt att man alltid kan lära sig mer och få nya insikter. Har fått en sista veckorna som jag mer och mer ska pränta in i mig själv för att förändra mitt eget beteende. ”Behaviour is information” som Nado Brown/Incredimal säger.  Allt hunden gör, hundens beteenden ska ses som INFORMATION om hur den uppfattar/upplever/förstår en situation och utifrån den informationen kan man hjälpa hunden.

Jag kan bara förändra mitt eget beteende men en förändring hos mig kan ju skapa nya beteenden hos mina hundar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Onyanserad debatt?

Nu kokar internet igen, denna gång är det kostnaderna för djursjukvården som diskuteras. Toppen tycker jag! Vi ska diskutera och ha högt till tak. Det jag däremot reagerar på är att det mesta i inläggen är så onyanserat negativt.

Debatten handlar om:
– Orimligt höga veterinärvårdskostnader
Här har försäkringsbolag gått ut med hur många % ökningar man ser på veterinärvårdskostnader och att denna smäll får tas av försäkringsbolagen. De i sin tur höjer premierna som drabbar den enskilda. Djursjukhusen hävdar att det är pga att kunskaperna och metoderna utvecklas vilket gör att kostnaderna ökar.

Här skulle jag vilja tillägga att en stor kostnad tas av den enskilde. Trots försäkring så är det ofta både fast och rörlig självrisk vilket innebär en stor egenavgift för djurägaren. I alla fall vid första besöket.

Här kan man lätt glömma bort om man vill vara kritisk, att nya undersökningar också kan innebära mindre lidande för djuret. Idag kan man t ex göra titthålsundersökningar/operationer som är mindre ingripande än då man förr var tvungen att öppna husdjuret. Rehabiliteringen för husdjuret blir desto kortare med en titthålsoperation än en öppen en. Om man gör fler titthålsoperationer idag kan det ju vara just på grund av att detta innebär en säkrare bild över hur något ser ut men ändå ger kort rehab efteråt. Nu är jag ingen expert på veterinärvård men jag tror och tänker ändå att man utvecklar bättre metoder som ska vara mindre ingripande även för våra husdjur.

– Onödiga undersökningar
Här går debatten ibland så långt så man kallar det djurplågeri där husdjuren utsätts för onödigt lidande. Här är det väl en självklarhet att man inte ska utsätta djuret för ingrepp eller undersökningar om det inte behövs. Men här lägger jag då större tilltro till att en veterinär, som utbildat sig för att hjälpa djur, faktiskt har detta med i sitt övervägande – är ingreppet till större nytta än skada?
Själv har jag bara stött på veterinärer där vi har kunnat resonera. Där veterinären har lagt fram fynden dom hittat när vi kom in (akut) och vad dom tror det kan vara. Sen har vi fått veta olika alternativ och övervägande som lett till att vi tillsammans har kunnat fatta ett bra beslut för djuret. I vårt fall har vi avstått från undersökningar, som veterinären bedömde skulle ge lite information och kunna förvärra tillståndet och samtidigt skulle troligtvis fynden ändå inte påverka behandlingen. Så om man kan prata med sin veterinär bör man väl kunna komma fram till något gemensamt beslut som känns bra för alla?

– Går vi för ofta eller för sällan till veterinären med våra husdjur?
Ja här verkar det vara skilda meningar. En del påstår att vi går för ofta till veterinären med våra husdjur, för småsaker, får dyra fakturor och onödiga undersökningar.
I andra fall menar man att en viss grupp har ökat hos veterinären men att många avstår med hänvisning till att man inte har råd, alltså underlåter man att se till att husdjuret får nödvändig vård och kanske lider i onödan. Detta är brottsligt i Sverige.
Varje djurägare måste ju själv bestämma och vara uppmärksam på hur djuret mår. De kan ju inte tala med oss så man måste tolka beteenden eller fysiska funktioner själv. Här kommer självfallet våra olikheter som människor in. En del går till läkare för varje minsta sår eftersom små sår kan orsaka blodförgiftning medan andra väntar så länge med att gå till läkaren så att huvudvärken man lidit av visat sig vara en nu oåterkallelig hjärntumör. Vi kan kritisera varandra för de val vi gör. Eller så kan vi försöka hjälpa varandra och öka kunskapen och respektera valen vi gör. Man känner ändå sin hund bäst själv vill jag påstå.

Hur mycket ska man utsätta sitt husdjur för? När är det nog?
Denna fråga kommer aldrig ha ett ”rätt” svar. Precis som jag skrev ovan har vi olika referensramar och olika bedömningar för oss själva när vi tycker ”nog är nog”. Kritiken är ofta att husdjuren, som trots allt lever kortare liv än oss, ska slippa onödiga undersökningar/operationer/mediciner under sitt korta liv. Det ska då vara mer humant att avliva. Har hört folk säga ”jag skulle aldrig låta min hund/katt/whatever leva på mediciner resten av sitt liv, då skulle jag hellre avliva”. Jag förstår tanken men mediciner behöver ju inte betyda lidande, det kan ju betyda fri från lidande.
Youtubeklipp på hundar i rullstolar (som inte är vanligt i Sverige) brukar tas upp i dessa sammanhang. Lider dom eller inte? Visar dom livsglädje eller är det bara ett förmänskligande? Ja här har vi också olika åsikter.
Själv drar jag gränsen vid livsglädje. Så länge jag ser livsglädje och kämparlust och husdjuret har möjlighet att utöva aktiviteter på sin egen nivå som ändå ger tillfredsställelse, skulle jag låta dem få fortsätta leva. Att de inte längre kan göra det dom tidigare har älskat, eller är stelare/har ont i perioder betyder inte att de saknar livsglädje eller kan leva ett gott liv. Men när det onda tar över, när man ser att de lider då måste man fatta det tyngsta beslutet.
Några argumenterar att en hund som inte längre klarar av att göra det den älskar ska få somna in. Så om en vallhund t ex inte längre kan valla pga skada/sjukdom så har den alltså inte längre något liv att leva för. Jag skulle själv inte vara så snar i min bedömning. Jag tror en hund kan få ett tillfredsställande liv med andra aktiviteter också. Sen finns det säkert undantag och här är vi också olika i vår bedömning. En del tycker det är djurplågeri att vallhunden får leva som ”sällskapshund” eller ”pensionerad vallhund” medan andra inte gör det.

Jag tycker det är jättebra att man diskuterar de kostnader som veterinärvården ändå utgör. Är det skäliga? Vad beror det på? Vem betalar? Vem vinner på detta? Är de nödvändiga?

Men i de debattartiklar jag läst verkar allt så onyanserat och det är svårt att veta vem man kritiserar. Vad ska den enskilde husdjursägaren göra? Sluta betala? Inte gå till veterinären? Avliva? Jag tror inte att en veterinär slutar göra sina etiska bedömningar för att man väljer att jobba åt ett visst företag. Veterinärer har ju sin utbildning.

Jag väljer att ha förtroende för de veterinärer som gått en lång utbildning och har etiska förhållningssätt och djurets bästa i sinne. Känner jag mig inte trygg med en bedömning så skulle jag ta en second opinion, vilket vi gjorde med Alfs tumör. Vi fick olika besked men kunde diskutera och gjorde sedan valet att genomföra operationen. Nu är Alf helt fri från tumören och det sår som den orsakade.

Och eftersom Evidensia djursjukvård verkar så hett kritiserat i dessa debatter så kan jag säga att jag är nöjd med deras omhändertagande av våra hundar när vi har behövt det. Deras veterinärer har förklarat och resonerat med oss. Jag har varit trygg med att de gjort det bästa för mina hundar. Om kostnaderna varit skäliga? Det kan inte jag som enskild uttala mig om. Jag har betalat och varit glad. Försäkringsbolaget har tacksamt nog gått in och hjälpt oss med det mesta kostnaderna. Vi fick ta kostnaden för Alfs kastrering själva eftersom försäkringsbolaget ej ansåg det helt motiverat av diagnosen. Men vi och två olika veterinärer var överens om detta och eftersom det var en hormonpåverkad tumör såg jag inget alternativ. Nu mår Alf jättebra och har inga men eller några nya tumörer.

Jag kommer att fortsätta ta mina hundar till djursjukvården när jag tror att dom behöver det. Jag kommer att ta kostnaden också men hoppas ju att den är skälig! Jag kommer fortsätta diskutera med veterinären om vad som bör göras, vad som kan göras och vad som är nödvändigt att göras.

Är tacksam att vårt försäkringsbolag har GRATIS telefonrådgivning kvällar och helger med veterinär. Det har vi tyvärr varit tvungna att utnyttja men också fått kloka råd och kunnat diskutera vad vi ser och vad vi tror. Vi har inte behövt åka in akut – vilket varit det enda jag velat veta – är det här akut eller är det något som kan gå över? Är ju en hönsmamma med hundarna och kan bli otroligt nojjig att det är något allvarligt. Som när Theo hade ätit min blodtrycksmedicin. Då fick jag veta att den mängd och den sort han fått i sig inte var farlig men vi skulle ju ändå hålla honom under uppsikt. Han mådde prima 🙂 Sen i somras så blev han ju halt igen och vägrade sätta ner vänster bakben. Eftersom han har diskbråck sen i januari vart jag ju livrädd att något med ryggen var fel. Men vi gick igenom hur han kändes, såg ut och hur han reagerat. Vi kunde avvakta. Han blev bra inom en timme igen. Så kanske hade han trampat på nåt vasst? Ja så här kan man hålla på fram och tillbaka. Vad är rätt och vad är fel? Det blir ju så svårt när dom inte kan tala om, svara på frågor osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När dom inte kan tala om

Igår skrämde Theo oss rejält. Han har varit lite stelare i bakdelen sista veckan så vi har masserat och han har fått lite mer vila. Inga långa promenader eller simpass. Så igår kväll tog vi ut hundarna för en kvällspink. På väg hem stannar Theo, sätter sig och lyfter upp vänster bakben och gnager på tassen. Jag trodde han trampade på nåt (men han skrek inte till) så kollade tassen men såg inget. Försökte få honom att gå men hans stod på tre ben och höll upp vänster bak krampaktigt. Bar hem honom och klämde och kände igenom honom. Ingen reaktion, svullnad eller sår/blod/bett kunde vi hitta. Han verkade i övrigt lugn och andades lugnt men vägrade sätta ner benet när vi ställde honom på golvet.

Tog beslutet att ringa och rådfråga veterinär även om det var fredag kväll. Vi resonerade men kom fram till att eftersom han inte verkade ha ont (ögonen såg lugna ut och han andades lugnt och låg still när vi klämde, inte som den gången han föll ur sängen då man såg paniken i ögonen) och inte reagerade med nån smärta. Vi klämde igenom höften och knäskålen och alla lederna men ingenting. Så rådet var att avvakta. Skulle det bli sämre eller han vägrade stå på benet efter ett tag så skulle vi åka in.

Vi masserade honom ett bra tag och lät honom ligga stilla i sängen. Han började snarka 🙂 Det verkade som att bakbenets lårmuskel krampade, små ryckiga rörelser som man kände om man höll fingrarna mot. Han höll upp benet fast han låg på sidan. Men så efter ett tag provade vi igen att sätta ner honom och då gick han på alla ben utan att halta.

Senare på kvällen fick han en liten värmedyna (en påse fylld med ljummet vatten inlindad i en t-shirt) mot ryggen och bakbenet. Tänkte att det kan hjälpa honom slappna av.

Tänk om dom ändå kunde prata!

Idag har han varit som vanligt men vi håller honom lite i stillhet. Han tränat lite trick för att han ska hålla sig lite lugn. Ni kan se filmerna på Instagramkontot.

DSC_2460

Bli bra nu Theo! ♥

Man ska inte jämföra diskbråck hos hund med människa men jag kan inte låta bli att se likheterna med mitt eget diskbråck. Han har i stort sett exakt samma symtom som jag har haft (om det nu var muskelkramp igår). Jag har till och från fått nersmärta, muskelkramper, stelhet att gå osv och i perioder är det helt bra.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Motion

Idag gick vi 5,2 km slingan bland myggen. Grabbarna hängde på bra. Theo har tappat kondition och gått upp i vikt sen diskbråcket i januari vilket i sig kanske inte är så konstigt. Så nu trappar vi upp motionen lite. Han hängde på bra och han haltar inte eller nåt utan travar på bra.

Våra träningskompisar uteblev idag och jag hade förberett mig att träna inkallning med störning så tog d bästa godiset med mig – köttbullar!  Problemet blev att utan störningar så följer dom efter mig som ankor. Svårt att träna inkallning då!

IMG_20160704_132941

Idag skriver tidningarna om ett nytt larm. Vi har fått taiga fästingen här uppe efter kusten. Den bär på en allvarligare form av TBE. Än så länge har inga sjukdomsfall rapporterats. Å den lilla jäveln trivs i kyla! Funderar seriöst på att flytta till en ö där det bara är vinter. På riktigt. Kommer definitivt vaccinera mig om d visar sig bli sjukdomar på våra fästingar.  Själv har jag aldrig sett en fästing i hela mitt liv så vet inte ens vad jag ska leta efter. Hur klarar ni er som har fästingar?  Hur lever man? Kan man aldrig gå i kortbyxor eller kjol som hundägare?  Alltid undvika fält och ängar?  Diken? Skogen?

Inte kul!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Glad midsommar

Vi önskar er en glad midsommar med god mat å fint väder

img1466604605072

IMG_20160623_172658

Idag har det varit ca 20 grader varmt. Det fläktade skönt och var svalt i skogen. De tränade travhästar i skogen. Vi tog en lugn promenad på tallheden eftersom sjukgymnasten sagt att Theo får bra träning i skogen. Tallhed är ju dessutom rätt lätt terräng. Men Theo var inte i form alls. Han stannade ofta. La sig ner. Ville inte gå. Jag vet inte om det beror på att han är lat eller har ont. Han brukar ibland lägga sig ner på promenader när han inte gillar att vara kopplad. När vi kom ut på lättare mark, en grusväg, så var det inget fel på honom. Han visar inga tydliga tecken på smärta så jag är lite lur på att han är bekväm. Det sticks under tassarna eller är lite ojämn mark t ex. Känns som att han gått upp i vikt igen.

Har tänkt boka uppföljning hos sjukgymnasten för att få lite mer klarhet i om vi ska utmana honom lite eller om vi ska byta träningsform. Så fort han fick komma ner i vattnet och svalka sig så var han hur pigg som helst. Han drar gärna igång bus med Alf på dagarna men det är ju inte bra för bakdelen då skaderisken ökar. Så han måste få göra av med energin.  Theo har alltid varit lite av en dramaqueen som skrikit i förebyggande t ex vis kloklippning eller kamning. Därför har jag mina tvivel om han verkligen har ont. Han är bra på att inte vilja göra det som kräver ansträngning och inte är fullständigt på hans egna villkor. T ex vill han inte gå framåt i koppel men utan följer han gärna med långa sträckor och håller sig ofta nära.

Återstår att se vad sjukgymnasten kommer fram till. Jag skulle gärna vilja börja med pilatesbollen.

Nu ska vi njuta av midsommar god mat och förhoppningsvis bra väder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kollar upp Theo

Sen Theo kom till oss för snart tre år sen (han var då 8 månader) så har jag upplevt att han andas häftigare än Alf. Han tar fler andetag och andas mer ljudligt, även i vila. Eftersom han inte har verkat må dåligt av det utan varit väldigt aktiv och pigg, ätit och druckit bra osv så har jag inte funderat desto mer på det. Men nu ska jag kolla upp det. Ska mäta hans andning och puls varje dag i några dagar och se vad det ger.

Igår låg han på 32 andetag/minut i vila. Det var dock varmt och han flämtade nästan hela dagen. Så får se om det hade något med värmen att göra.

Ska kolla pulsen också. En frisk hund ska ligga på mellan 10-30 andetag/minut och pulsen 80-120 slag/minut enligt Fjällveterinären.

Andningen kontrollerar du genom att titta på hundens buk. Tar hunden korta, tunga andetag eller andas den med öppen mun. Normal andning för en hund i vila är ca 10-30 andetag i minuten.

Hundens puls hittar du lättast om du känner med handen på insidan av ljumsken/låret. Sätt fingrarna högt upp på insidan av låret/ljumsken, nära hundens benfäste. Flytta fingrarna tills du hittar pulsen. Normal puls för en hund är 80-120 slag per minut”.

Sånt kan ju vara bra att ha koll på. Skulle det visa nåt avvikande kommer jag låta en veterinär titta på det. Funderar på att skaffa en sån där adaptil-grej. Någon som provat?

I natt har det åskat. Vid 3-tiden small det till ordentligt. Tog upp Theo i sängen då för han tycker inte om åska. Theo har sovit oroligt i natt. Vankat och vandrat. Nu är vi ju på en helt ny plats igen men samtidigt så tror jag dom har det bättre nu för de kan vara ute i stugan med svärföräldrarna hela dagarna när vi jobbar. Det är ju deras favoritplats! Han kan bada och sola och jaga ekorrar.

DSC_0037 DSC_0050

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"