Ny medicin för Theo

Fick prata med en veterinär igår ang Theos medicin. Gabapentinet som han åt i början av augusti när han fick återfall hade mer effekt på hans smärta än onsioret som han nu ska äta i 6 månader. Upplever att han nu gått tillbaka till att inte vilja gå så långt, vänder hem, vill bara vara kring gården. Så veterinären skrev ut mer gabapentin som han ska få i 3 månader. 3 gånger om dagen så blir mycket att hålla reda på. Men viktigast att han blir smärtfri! Så kan vi börja med massage och lite rehabträning igen när han blir mer rörlig. Han är nog en riktig kämpe. Säkert haft lite småont eller stelhet länge men krigat vidare.

Gonos

Idag höll vi på bli av med bilen! Från ett låst företagsgarage har det försvunnit saker och verktyg samt bilnycklar. När husse skulle hem från jobbet var nyckeln borta! Åkte hem och tog den andra nyckeln å när vi kommer tillbaka så har en företagsbil blivit stulen och andra saker också! Som tur var hade de sett till att parkera in våran bil så den inte gick att få ut även om du har nyckel. Annars hade någon kört iväg med den. Så obehagligt att ha tjuvar i farten. Tror det är första gången jag fått något stulet på riktigt. Blev av med en kamera för några år sedan men den tappade jag själv, gled ur kameraväskan och jag vet precis var men när jag upptäckte det och gick tillbaka så var den borta. Inte hela världen men obehagligt att någon annan har ens bilder. Nu var säkert 90 % bilder på två taxar men ändå.

Får se om man vågar sova i natt eller är vaken ifall det dyker upp tjuvar med en bilnyckel och vill sno bilen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En glad Theo

Theo har ju sällan velat gå långa promenader, han går en bit och sen vill han vända hem eller åka (i barnvagnen). Idag travade han på genom hela byn (ca 1 timme) trots att jag erbjöd honom att åka i barnvagnen flera gånger. Långtidsmedicineringen verkar fungera! Gullehunden

Theo med blå sele.
Den lilla verkade också njuta i ”värmen” 🙂 Mormor stickar både kläder och mössor åt henne.
Theo fick avsluta med det bästa han vet – vatten!

Så skönt att han mår så mycket bättre!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo är hemma igen

Det blev ingen sömn i natt. Theo började gnälla efter midnatt och när jag gick och satte mig med honom så skrek han när jag tog i honom. Sjukgymnasten som Theo träffade förra gången detta hände förklarade för mig att förträningen i korsryggen kan klämma på nerven som går till huden, det gör att han inte tål beröring på bakbenen. Vi övervägde där ett tag om vi skulle ringa jouren mitt i natten.

Vi provade istället att lyfta ut Theo i buren, på gräsmatten för att se om han kunde pinka och bajsa. Det är det som har varit det akuta problemet tidigare, han kissar inte och då måste han in inom 24 timmar till veterinär innan det blir livshotande. Han tog sig ur buren och kissade, bajsade en lös hög. Sen kröp han in igen och vi bar in den stora buren. Jag hörde honom börja snarka en stund senare. Lättade väl trycket. Sen vaknade vår bebis och ville inte somna om så det blev att mata och vagga fram till 06.

På morgonen var Theo ännu sämre. Ville inte alls gå eller kissa ute. Ringde veterinären så fort dom öppnade. Här i stan hade de inga akuta tider kvar men fick en tid i Öjebyn kl 11. Lämnade Alf hos svärföräldrarna och åkte iväg med Theo.

När vi kom fram rörde han på sig och gick runt i rummet. Efter undersökning kunde de konstatera att han reagerade mer i vänster ben. Tidigare har det varit höger ben. Det är höger ben han har svårt att placera under sig när han står. Han ligger också mer på höger sidan, vilket enligt sjukgymnasten berodde på smärtan. Han vill ligga på den sida han har ont.

Vi kom fram till att påbörja en längre tids medicinering med medicin mot nervsmärta och antiinflammatorisk medicin. Sen ska han även få kosttillskott för lederna och så ville de att han gick ner lite i vikt.

Vi vet att han är lite rund. Vi har ju som sagt släppt på de mesta reglerna och de får äta rester och en ostbit ibland. Men veterinären tyckte att han kan ha flera år kvar om han går ner i vikt vilket minskar belastningen på bakbenen och ryggen. Så nu ska vi prova dietfoder från Royal Canin.

Vi övervägde ny röntgen men kom fram till att symtombehandling räcker denna gång. Vi vet att han har en förträning, kanske blir den sämre med åren. Hittills har han haft ”anfall” vartannat/var tredje år vilket jag tycker är försvarbart. Skulle han få fler anfalla och oftare så skulle vi ta ett annat beslut.

Blodproverna såg väldigt bra ut. Alla inom normalvärden för blodsocker, lever och njurar. Återbesök om ett år för nya prover då medicinen kan skada just njurar och lever.

Så än kastar vi inte in handduken. Han verkar må lite bättre redan. Går, ostadigt, och ligger ute i solen.

Som tur är är vår gård handikappanpassad då vi har enplanshus med ramp ut och in, både i trädgården och på framsidan. Så han behöver inte gå i trappor eller bäras (vilket gör mest ont).

Lilla vän.

I väntan på veterinären.

Ja år 2020 går till historien som ett år då det mesta som kunde gå fel gjorde det. Jag ska till tandläkare på fredag också så detta kommer bli en dyr månad.

Min fantastiska buske har börjat blomma och vilka blommor som kommer!

Vilken härlig sommarfärg. En av få växter som klarade denna vinter, som tog död på det mesta.
Jag vet inte vad den heter men den blir stor och fluffig!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När det blåser…

Det har varit väldigt blåsigt här i maj månad. Riktiga stormar. När det blåser ute så skallrar det inomhus, i fläkten, kaminen, fönster (om de är i vädringsläget) och innerdörrarna om de är stängda. Vi har fem olika lägen på våra fönster och i vissa lägen så ligger de och ”klickar” i spärrarna när det blåser hårt.

Igår när jag och Alf var hemma så började det blåsa på kvällen och han kröp närmare och närmare mig. Sen la han sig nästan på mitt ansikte i soffan och skakade så soffan skakade. När jag slog på TV:n så lugnade han sig. Så det KAN vara så att det blåsiga vädret har gjort honom rädd för att vara hemma.

Vi har ju bott i vårt hus i två år men för honom är det kanske inte så länge. Det är lite ny miljö ändå. Eftersom huset är nybyggt så sker det ju hela tiden olika projekt för att få huset mer och mer klart. Så det kanske räcker för att hans oro ska bli panikattacker vid hemavistelse?

Funderar på att skaffa Adaptil eller zylkene + börja om med ensamhetsträningen och se om det hjälper honom. Så ska vi så klart inte lämna honom hemma när det blåser heller. Nu på sommaren så låter det även utifrån då grillöverdraget låg och slamrade mot rutan halva natten så kan förstå om han tyckt det varit läskigt. Det viner i takplåten och sopen på bron slår mot väggen där den hänger…

Kanske ett steg närmare en lösning…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ok stämpel i rumpan

Idag har Alf varit till veterinären för seniorkontroll. Ett första steg i att utreda varför han får panikattacker när han lämnas korta stunder.

Allt såg bra ut. Fina tänder för att vara 10 år gammal, inget blåsljud på hjärtat och proverna såg bra ut. Fin i pälsen och gott hull. Ingen smärta å lymfkörtlar ok.

Skönt att veta att han är frisk. Dock återstår frågan om vad som utlöser paniken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Svaret på Theos ryggröntgen

Idag fick vi telefonsamtalet från veterinären. De hade fått Theos resultat från USA (avläsningen av DT:n sker där). Ja det var väl inte helt oväntat negativa besked men ändå lite tråkigt.

De såg flera degenerativa förändringar men dom behöver inte ge upphov till problem. Däremot har han en stor förträngning i korsryggen vilket då troligen orsakar smärtan han har. Sjukgymnasten vi var hos ska kontakta oss för mer information och träningsprogram.

Målet nu är att hitta en livsstil och träning som ger Theo så mycket rörelse som möjligt utan att få ont/försämringar. Han ska få vara med så länge det går och så länge han inte får ont eller har stora problem med sin rygg. Förhoppningsvis får han hänga med tills han är en 10-12 år i alla fall. Det är ju en normal ålder för taxar idag. Jag hade ju gärna sett honom till 16-18 år men det är ju att hoppas på lite mycket.

Skönt att få bekräftat även om vi så klart hade sluppit alltihopa från början. Nu ska vi se framåt och försöka hjälpa honom på bästa sätt. Det är han värd! Lillskrutten.

Googlade lite på degenerativa diskförändringar. Detta är en beskrivning för människan men antar att det gäller samma för hund:

”Degenerativa förändringar innebär att vätskehalten i diskkärnan minskar och att collagenkapseln blir styvare. Tjockleken på disken minskar och sprickor i collagenkapseln kan uppstå. Detta ger förutsättningar för ryggsmärtor och för uppkomst av diskbråck som kan trycka på en nervrot. När disken blir tunnare belastas facettlederna mer och genomgår artrosförändring (samma artrosförändring som kan uppstå i höft- och knäleder)”. Källa.

Har du erfarenhet av diskbråck hos hund?

  • Ja, har tax (56%, 14 Votes)
  • Nej (32%, 8 Votes)
  • Ja, annan ras än tax (12%, 3 Votes)
  • Vet inte (0%, 0 Votes)
  • Min hund utreds just nu för ryggproblem (0%, 0 Votes)

Total Voters: 25

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Äntligen en undersökning

Jag har letat efter den bästa på att utreda smärta/nervsmärta hos hund och blivit rekommenderad en särskild sjukgymnast. Så idag var jag och Theo iväg. Å äntligen någon som fick undersöka honom! Han var så klart skeptisk och vi hade munkorg för allas säkerhet.

Hon fick fram att han:
1. Har stor smärtpåverkan/nervsmärta
2. Har neurologiska symtom då hans högra bakben inte har kraft att stå på. Han har även smärtkänslighet i huden vilket kan vara tecken på att nerven ligger i kläm
3. Han har reflexer i båda bakbenen.
4. Han är lite överrörlig vilket kan innebära att även lederna i ryggen kan vara det och då kan de orsaka nervsmärta/inklämning/svullnad som trycker.
5. Vi hittade ett läge/övning där Theo slappnade av och man riktigt såg på honom hur skönt det var så den övningen får vi med oss hem!

Så förslaget är en CT röntgen på Töre djurklinik. Har mejlat djursjukhuset och frågat om de kan remittera dit. Då får man mer info om var det ligger, om det är en disk som klämmer på nerverna eller om det kan vara lederna som är överrörliga.

I vilket fall som helst är vi ett steg närmare svaret. Så hoppas på en remiss och att röntgen kan visa vad som är fel. Först när vi vet om det är en trasig disk, buktande disk eller lederna som skaver så kan han få en plan för åtgärd…

Även om det skulle visa dåliga nyheter på hela ryggen så vet vi åtminstone det. Då kan vi fatta beslut sedan om det inte är värt att låta honom fortsätta leva om han får ont igen. Men förhoppningsvis visar det att det finns något vi med rehab och livsstil kan göra för att få ha honom kvar i många år!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Värsta tänkbara

Ja igår fick vi åka in med Theo till veterinären igen då han och Alf kom ihop sig på torsdag kväll. Dom bråkar i stort sett aldrig men Theo fick för sig att han hade ett ben att vakta innan för dörren, så när Alf kom springande så rök dom ihop. Efter det fick han ont igen.

Husse fick åka med honom till veterinären. Djursjukhusets växel låg nere dessutom, när man har nog panik och försöker komma fram. Nå det löste sig via e-post 🙂

Ny veterinär. Hade önskat vi fått samma som sett honom tidigare. Det gick så klart inte att undersöka honom denna gång heller då han skriker och får panik. Så i med smärtlindring, utan diagnos hem. Som tur är svarar han riktigt bra på smärtlindringen. Han får Bupaq av veterinären i spruta i nacken och sen metacam med oss hem. Hon hade lite försiktigt framfört att ”ja, om han fortsätter ha ont och ortopeden inte hittar något så kanske det är dags att avsluta lidandet”.

Värsta tänkbara! Det vill man inte höra men vi har så klart själva förstått att det är så. Kan vi inte hitta orsaken till smärtan och han får ont igen och igen så måste man fundera.

Men jag vill ge honom en chans! Han svarar så bra på smärtlindringen. Idag är han ”som vanligt” om än lite stelare. Äter och dricker, gör businviter när han kan (och ja, han är i stillhet mest i en stor bur eller i kompostgallerhage på gården och får inte leka med Alf!)

Så på måndag ska jag ringa runt till lite olika ställen och se om det finns någon som är superduperultra bra på smärtutredning av en tax som man inte får röra och där CT röntgen inte visar något.

Jag tror själv inte att det är något som är trasigt. Han har ju svarat bra på medicineringen och när den har varit slut så har han ju inte fått ont igen, direkt, utan kunnat leva på, om än i lite lugnare takt. Han har ju så sent som förra veckan hängt med på nån km promenad och fått korta buspass med Alf på gården utan problem.

Han viftar på svansen och kan stå på benen, har inga neurologiska bortfall. Han skulle dessutom trivas som gårdshund, alltså när vi får uppstaketet som kommer nästa vecka. Han är ingen tävlingshund eller jakthund och trivs bäst när han bara får tölta runt på gården å nosa. Vi har ju stor gård så det ska han få göra. Så ett stillsammare liv skulle han klara men promenader varje dag om än inte milslånga.

Så han ska få en chans och jag hoppas verkligen inte vi på många år behöver ta beslutet att låta honom somna in. Inte på grund av det här i alla fall.

En gammal bild på Theo.

Apporterar pinne
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Återfall för Theo

Theo fick åter ont i ryggen igår. Samma symtom – vill inte röra på sig men kan röra bakbenen. Har ont och piper och skriker om man rör i honom. Vill inte kissa och bajsa. Ringt veterinären nu på morgonen, gett honom en dos Metacam igår av det vi hade kvar men såg ingen förbättring.

Har fått tid idag kl 13 på djursjukhuset så förhoppningsvis kan han få samma dos av dundermedicinen han fick sist för då släpper krampen/smärtan och han kan kissa och bajsa. Får se om vi då tar en konsultation med ortopeden.

Alltså vad svårt det är när dom inte kan prata! Ryggen verkar inte vara problemet, knät är inte problemet, syns inte spår av artros. Höften? Nervsmärta efter diskbråck? Något i kläm? Lösa ben/broskbitar? Muskelspänningar? Något som gått sönder? Denna gissningslek.

Det är ingen idé dom försöker undersöka honom igen. Jag strök honom över pälsen igår, precis så jag kände pälsen och han skrek när jag kom till bakdelen. Så rädd för smärta.

Lilleman. Att du ska få ha det så bråkigt."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos rehabmöte

Ja då har vi varit på rehabmöte med en fysioterapeut på djursjukhuset. Theo blev lite osäker redan när vi kom in, säkert kände han igen lukten å lokalen. Han var väldigt skeptisk till att hon skulle få röra i honom så hon började med att locka med godis å få honom att sitta och stå. Sen satte vi honom på britsen och hon fick försiktigt klämma igenom höger ben men sen var det kört. Han blev mer och mer osäker och rädd. Stressmjäll över hela ryggen. Hon fick klämma igenom ryggen och en liten markering men inte något mer. Han började sen att markera i luften med att vända huvudet och hugga mot henne och kröp in under min arm. Han ville inte att hon skulle röra mer.

Så vi kom inte så långt. Lite mer undersökning av gång och rörelser så kunde hon konstatera att hans vickande höfter när han går är en rörelsestörning. Eftersom hon inte fått känna igenom höfterna så kunde hon inte uttala sig varifrån det kommer.

Så teorin är alltså att det inte går att utesluta diskbråck helt men att det lutar mer åt att Theo har dåliga höfter. Inte så dåliga just nu då han till synes rör sig utan smärta men pga hans rörelsemönster och att smärtan som de hittills kunnat få fram mest troligt kommer från höften och inte ryggen så kan det vara där problemet sitter. Han har ju alltid haft ”rullande” gång med höfterna. Han har också alltid suttit ”groda” (med benen ut på sidorna) vilket hon sa var ett tecken på att d kan vara höfterna.

Vi kom inte längre och hon skulle ta kontakt med veterinären som undersökte Theo och sedan ortopeden. Går det att se på de röntgenbilder som redan är tagna hur höfterna ser ut eller måste man ta specifika bilder på dem? Om de tror att en ny röntgen ger mer information så blir det rekommendationen och ev en undersökning hos ortoped med lugnande så att han inte blir så stressad.

Alf skakade som ett asplöv och trodde att han skulle bli indragen i något obehagligt. Han som bara var med som stöd (för att inte sitta i en kall bil) fick också lite godis.

Vi har inga mer svar på Theos smärta mer än att han är jätterädd för smärtan. Fullmatad med godis å ett glatt humör då han inte är långsint och ofta förlåter personalen ganska snabbt så åkte vi hem igen.

Oavsett varifrån smärtan kommer så får Theo inte hoppa mer (upp å ner i möbler) eller busa lös med andra hundar. Han får börja gå kortare promenader och ska få lite stabilitetsövningar att göra. Lilla toktass. Han kommer inte få simma mer, även om hon inte förbjöd det och sa att för vissa hundar gör det ingen skada men det är inte en rekommendation när de har ont i nedre delen av ryggen. Han som älskar att simma. I stugan ska han ändå få gå i vatten och simma lite kortare sträckor om han vill, när det är varmt.

Hon sa att han är ung och inte verkar lida så mycket just nu vilket är goda tecken även om det skulle vara artros eller pålagringar i höfterna (eller nåt annat). Vi vill ju ha kvar honom i många år till. Om man bara kunde förklara för honom vad vi gör och att det inte är för att skada honom utan för att få honom att må bättre…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"