Alf verkar må mycket bättre nu. Inga ångestattacker på ett par dagar nu. Tyvärr har dom ratat ”demens” fodret, åt bra första veckan sen mindre och mindre. Nu vill dom inte alls äta det. Har börjat gå över till det gamla fodret igen och då äter dom bara kulorna från det gamla och lämnar demensfodret.
Men kosttillskott, smärtlindring och parkinsonmedicinen verkar ju ändå funka för Alf. Så kanske vi klarar oss utan fodret. Vi har fått tillbaka vår lilla Affe!
Bäbisen är olidlig just nu. Kör runt i sin gåbil och jagar hundarna. Man får vakta henne hela tiden. Stackars Theo blir lite stressad. Som tur är går han undan, och lägger sig i sovrummet – där kommer hon inte åt honom.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Alf har börjat vifta på svansen mer och det är ett gott tecken. Känns som att han sakta blir bättre. Fortfarande orolig av sig så vi får se om det också ger med sig eller om han behöver nåt ångestdämpande också.
Theo är återställd. Går, viftar på svansen, äter, gör behov, gör lekinviter. Så nu är utmaningen att få studsbollen att ta det lugnt. En balans mellan att han ska få vara sig själv, röra på sig och att ta det lugnt och inte påfresta ryggen för mycket.
Vi har fått låna en hundramp (tänkt till bagageluckor) för soffan. Hade planen att dom inte längre ska få vara i soffan men eftersom de har fått vara där hela livet så är den svår vana att bryta. Risken är att dom bara hoppar upp och ner som vanligt istället. Alf har använt rampen upp men hoppade ner. Theo får man vakta hela tiden, han väljer den om man visar men såg när han tog satts och kom springande för att skutta upp så hann stoppa honom!
Tackar veterinärerna för så bra medicinering på Theo! Vilken skillnad bara på två tabletter. Ett dygn och han går från att inte röra sig alls till att vara sitt gamla studsiga jag. Nu har vi täcke på honom även om han bara rastas på gården. Helst får dom gå ut en och en för att inte börja leka. Alf fick nåt bryt å sprang och sprang å sprang i gångarna som husse kört upp med snöslungan.
Livet börjar återvända.
Tog en förmiddagspromenad utan grabbarna, i ljuset. Bästa tiden på vintern är nu och framåt!
Sen såg vi några roliga kompisar på vägen hem. Tre rådjur som pulsade fram i snön.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja vad ska man säga? 2021 börjar inte bättre än 2020 slutade. 2020 var ett ekonomiskt katastrofår! Förutom en pandemi av osedda mått så fick vi avloppshaveri, bilen gick sönder och när delen skulle bytas så fanns fler fel som skulle bytas som gav fler fel osv tills beloppet var 5 siffrigt istället för några 1000 lappar, Theo fick ont i ryggen igen i augusti och fick åka med honom akut till veterinären, vattenpumpen gick sönder innan jul och Alf har mått sämre över julhelgen.
Varit med Alf till veterinär igen i januari, fakturorna från alla avlopp och pumpar kommer och när jag kommer hem säger husse att Theo ligger i sängen och vägrar röra sig. Skriker när han försökte röra honom.
Kan det bli bättre någon gång? Man är inte gjord av pengar!
Som tur är har jag kvar av Theos smärtmedicin och gav honom när jag kom hem. Nu rör han på sig och han har kissat ute. Ligger stilla och vill inte gå så vi kör samma procedur som de tidigare gångerna – stillhet, värme, smärtlindring, bäras ut och kissa (i buren, vi har inga trappor) och in.
-33 grader så inte så konstigt om han spänner alla muskler han har både i tassar och rygg! Fick försiktigt på honom tofflorna så han till slut kunde ställa sig på snön och kissa.
Ibland vill man bara ge upp!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Åkte med Alf på uppföljning hos (nya) veterinären i byn. Hon hade fått journalerna från Alfs besök på Evidensia. Då Alf ändå är piggare och ser lite gladare ut (i ögonen) efter Metacam kuren så tror vi att han har en smärtproblematik. Visade filmen när Alf tappar balansen och hon trodde också det kan bero på ryggsmärta. Hon tyckte själv att han såg piggare ut och han reagerade mindre vid undersökning denna gång.
När han stannar till så tappar han balansen. Händer även ibland när han står stilla.
Vi pratade om att ev röntga ryggen framöver – inte för att det ändrar behandlingen men för att det kan vara till hjälp för beslut längre fram om han blir sämre. Vi gjorde ju så på Theo till slut. Begärde förhandsbesked via försäkringsbolaget som tog kostnaden (10 000kr) för CT röntgen.
Alf ska gå på normaldos nu i 2 veckor för att få full effekt, sen ska vi sakta trappa ner till att hitta en lägsta dos som han har effekt av så han kan äta den länge. Han ska även få massage om han vill.
Huruvida hans ”ångest” symtom försvunnit är svårt att säga då vi inte lämnar dom ensamma, en av oss är ju alltid hemma nu mer. Han följde efter mig och ligger brevid mig i datarummet nu när jag skriver här men husse är i rummet intill. Vi får väl se om det också blivit bättre annars skulle vi utreda det vidare.
Våra fantastiska gamla vackra underbara kloka hundar.
Kan ni inte leva för evigt?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Idag åkte jag med Alf till veterinären här i byn. Hon kollade igenom honom och vi diskuterade hans beteende.
Han ska få prova smärtlindrande, en kur, först. Kan vara artros, då han t ex inte längre gillar att få klorna klippta, och smärtan kan göra honom orolig. Hans darrningar/skakningar ville hon kolla genom att ta blodtrycket på honom.
Han har fått smärtlindring utskrivet som vi kan hämta i eftermiddag. Ska på återbesök om två veckor och då har hon begärt ut hans journaler från Evidensia för att se vad dom gjort tidigare. Då bestämmer hon om nya blodprover behövs.
Om han inte reagerar på smärtlindringen då kommer vi prova psykofarmaka i någon form.
Vi hoppas Alf mår bättre snart! I morse var han mer som vanligt igen.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Alf har haft bra dagar och dåliga dagar. Mest bra dagar. Men man märker tydligt att han blir äldre. Äter bra vissa dagar, mindre andra, och ingenting enstaka dagar. Hör sämre, reagerar sämre. Men jag upplever inte att skakningarna blivit sämre.
Idag är en dålig dag. Han står mest och tittar, ser olycklig ut. Känns otrygg å beter sig allmänt annorlunda. T ex i normala fall är han där vi är, ligger i knät i soffan. Nu ligger han i hallen och tittar på oss, går undan i tvättstugan osv. Verkar inte ha ont, får klämma och känna igenom hela honom, magen fungerar (med undantag julafton då han hade diarré pga lite för många goben). Inte velat ha sin mat idag men tog en ostskiva så han äter i alla fall. Magrat av lite men är inte undernärd (revbenen sticker inte ut men känns tydligt).
Så svårt när det inte verkar var något fysiskt fel på honom utan mer kognitivt/neurologiskt (?!) jag är ju inte veterinär men vi tog honom till veterinär förra sommaren när det började med skakningarna. Då var han i fysiskt väldigt gott skick. Blodvärden var bra, inga hjärtfel osv. Så frågan är om det ens är lönt att ringa en veterinär igen? Vad ska dom kunna göra om felet inte är fysiskt?
Vi hoppas på att få ha kvar vår Alf, fyller 12 år till sommaren, och att detta också bara är en svacka idag och sen får han flera fina dagar. Igår lekte han med Theo, tränade lite trick och var mer som vanligt. Bara vänta och se.
En äldre hund behöver ofta mer rutiner, mer förutsägbar vardag och lugnare tillvaro. För Alf har corona och föräldraledighet varit perfekt – vi är hemma hela dagarna (inte för att han var ensam innan men nu slipper han åka iväg på morgonen), det är betydligt färre besök hos oss och bara av personer han verkligen gillar.
Uppdatering: Kom ju på att vi har gratis rådgivning med veterinär via försäkringen så bokad tid idag. Fick goda råd och hopp om att Alf kan ha flera bra år kvar med god kvalité men att han kan behöva ångestdämpande och/eller antidepressiv medicin som gett gott resultat hos hundar. Så jag kommer boka veterinärtid och be att de utreder om han kan behöva något sådant. Känns lite bättre nu!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Fick prata med en veterinär igår ang Theos medicin. Gabapentinet som han åt i början av augusti när han fick återfall hade mer effekt på hans smärta än onsioret som han nu ska äta i 6 månader. Upplever att han nu gått tillbaka till att inte vilja gå så långt, vänder hem, vill bara vara kring gården. Så veterinären skrev ut mer gabapentin som han ska få i 3 månader. 3 gånger om dagen så blir mycket att hålla reda på. Men viktigast att han blir smärtfri! Så kan vi börja med massage och lite rehabträning igen när han blir mer rörlig. Han är nog en riktig kämpe. Säkert haft lite småont eller stelhet länge men krigat vidare.
Gonos
Idag höll vi på bli av med bilen! Från ett låst företagsgarage har det försvunnit saker och verktyg samt bilnycklar. När husse skulle hem från jobbet var nyckeln borta! Åkte hem och tog den andra nyckeln å när vi kommer tillbaka så har en företagsbil blivit stulen och andra saker också! Som tur var hade de sett till att parkera in våran bil så den inte gick att få ut även om du har nyckel. Annars hade någon kört iväg med den. Så obehagligt att ha tjuvar i farten. Tror det är första gången jag fått något stulet på riktigt. Blev av med en kamera för några år sedan men den tappade jag själv, gled ur kameraväskan och jag vet precis var men när jag upptäckte det och gick tillbaka så var den borta. Inte hela världen men obehagligt att någon annan har ens bilder. Nu var säkert 90 % bilder på två taxar men ändå.
Får se om man vågar sova i natt eller är vaken ifall det dyker upp tjuvar med en bilnyckel och vill sno bilen!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Theo har ju sällan velat gå långa promenader, han går en bit och sen vill han vända hem eller åka (i barnvagnen). Idag travade han på genom hela byn (ca 1 timme) trots att jag erbjöd honom att åka i barnvagnen flera gånger. Långtidsmedicineringen verkar fungera! Gullehunden
Theo med blå sele.Den lilla verkade också njuta i ”värmen” 🙂 Mormor stickar både kläder och mössor åt henne.Theo fick avsluta med det bästa han vet – vatten!
Så skönt att han mår så mycket bättre!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Det blev ingen sömn i natt. Theo började gnälla efter midnatt och när jag gick och satte mig med honom så skrek han när jag tog i honom. Sjukgymnasten som Theo träffade förra gången detta hände förklarade för mig att förträningen i korsryggen kan klämma på nerven som går till huden, det gör att han inte tål beröring på bakbenen. Vi övervägde där ett tag om vi skulle ringa jouren mitt i natten.
Vi provade istället att lyfta ut Theo i buren, på gräsmatten för att se om han kunde pinka och bajsa. Det är det som har varit det akuta problemet tidigare, han kissar inte och då måste han in inom 24 timmar till veterinär innan det blir livshotande. Han tog sig ur buren och kissade, bajsade en lös hög. Sen kröp han in igen och vi bar in den stora buren. Jag hörde honom börja snarka en stund senare. Lättade väl trycket. Sen vaknade vår bebis och ville inte somna om så det blev att mata och vagga fram till 06.
På morgonen var Theo ännu sämre. Ville inte alls gå eller kissa ute. Ringde veterinären så fort dom öppnade. Här i stan hade de inga akuta tider kvar men fick en tid i Öjebyn kl 11. Lämnade Alf hos svärföräldrarna och åkte iväg med Theo.
När vi kom fram rörde han på sig och gick runt i rummet. Efter undersökning kunde de konstatera att han reagerade mer i vänster ben. Tidigare har det varit höger ben. Det är höger ben han har svårt att placera under sig när han står. Han ligger också mer på höger sidan, vilket enligt sjukgymnasten berodde på smärtan. Han vill ligga på den sida han har ont.
Vi kom fram till att påbörja en längre tids medicinering med medicin mot nervsmärta och antiinflammatorisk medicin. Sen ska han även få kosttillskott för lederna och så ville de att han gick ner lite i vikt.
Vi vet att han är lite rund. Vi har ju som sagt släppt på de mesta reglerna och de får äta rester och en ostbit ibland. Men veterinären tyckte att han kan ha flera år kvar om han går ner i vikt vilket minskar belastningen på bakbenen och ryggen. Så nu ska vi prova dietfoder från Royal Canin.
Vi övervägde ny röntgen men kom fram till att symtombehandling räcker denna gång. Vi vet att han har en förträning, kanske blir den sämre med åren. Hittills har han haft ”anfall” vartannat/var tredje år vilket jag tycker är försvarbart. Skulle han få fler anfalla och oftare så skulle vi ta ett annat beslut.
Blodproverna såg väldigt bra ut. Alla inom normalvärden för blodsocker, lever och njurar. Återbesök om ett år för nya prover då medicinen kan skada just njurar och lever.
Så än kastar vi inte in handduken. Han verkar må lite bättre redan. Går, ostadigt, och ligger ute i solen.
Som tur är är vår gård handikappanpassad då vi har enplanshus med ramp ut och in, både i trädgården och på framsidan. Så han behöver inte gå i trappor eller bäras (vilket gör mest ont).
Lilla vän.
I väntan på veterinären.
Ja år 2020 går till historien som ett år då det mesta som kunde gå fel gjorde det. Jag ska till tandläkare på fredag också så detta kommer bli en dyr månad.
Min fantastiska buske har börjat blomma och vilka blommor som kommer!
Vilken härlig sommarfärg. En av få växter som klarade denna vinter, som tog död på det mesta.Jag vet inte vad den heter men den blir stor och fluffig!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Det har varit väldigt blåsigt här i maj månad. Riktiga stormar. När det blåser ute så skallrar det inomhus, i fläkten, kaminen, fönster (om de är i vädringsläget) och innerdörrarna om de är stängda. Vi har fem olika lägen på våra fönster och i vissa lägen så ligger de och ”klickar” i spärrarna när det blåser hårt.
Igår när jag och Alf var hemma så började det blåsa på kvällen och han kröp närmare och närmare mig. Sen la han sig nästan på mitt ansikte i soffan och skakade så soffan skakade. När jag slog på TV:n så lugnade han sig. Så det KAN vara så att det blåsiga vädret har gjort honom rädd för att vara hemma.
Vi har ju bott i vårt hus i två år men för honom är det kanske inte så länge. Det är lite ny miljö ändå. Eftersom huset är nybyggt så sker det ju hela tiden olika projekt för att få huset mer och mer klart. Så det kanske räcker för att hans oro ska bli panikattacker vid hemavistelse?
Funderar på att skaffa Adaptil eller zylkene + börja om med ensamhetsträningen och se om det hjälper honom. Så ska vi så klart inte lämna honom hemma när det blåser heller. Nu på sommaren så låter det även utifrån då grillöverdraget låg och slamrade mot rutan halva natten så kan förstå om han tyckt det varit läskigt. Det viner i takplåten och sopen på bron slår mot väggen där den hänger…
Kanske ett steg närmare en lösning…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
