Vi har kommit långt med Theos kloklippning sen han kom till oss. När han kom 8 månader gammal fick vi knappt röra hans tassar. Vi masserade och strök på honom lite då och då för att vänja honom vid beröring. Vi klippte en klo och lät honom gå. Tog en annan klo nästa dag osv. Vi har använt fil i perioder då klotången gett honom kalla kårar. Vi har aldrig hållit fast honom eller tvingat honom. Utan släppt honom innan han själv börjat streta emot. Vi har gett honom kontrollen över det otäcka.
Titta på honom nu. Denna bild tog jag idag efter att jag klippt alla klor på honom vid ett tillfälle, utan godis som belöning eller muta. Helt avslappnad.
Jag förstår verkligen inte människor som säger att “hunden ska bara acceptera hantering” eller att “du får inte låta hunden gå så den vinner, den ska förstå att du bestämmer” osv. Vilken känsla skapar man då kring hantering av sin hund i vardagen?
Titta på Theo, är det inte så det ska vara när man hanterar sin hund, lugnt och avslappnat. Att tvinga hunden, hålla fast den och kanske göra illa den skapar bara motstånd och obehag vid hantering. Du får mer motstånd nästa gång eftersom hunden inte ser fram emot hanteringen. Så många beskriver att hunden springer och gömmer sig när klotången kommer fram. Ja det går att vända. Det går att omprogrammera till något positivt. Om man vill. Om man har tålamodet.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"