Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall”.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden ”knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den ”snarkar”, ”knorrar” eller ”grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde ”söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på ”efterfrågan” eller ”trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Malin

Tycker köparna till viss del har ett ansvar som ovanstående skrev. Blir även chockerad över när vi var ute tillsammans med en hund vars hundras är en av de sjukare raserna och hen inte hade någon aning om att det var en sjuk ras. Det står ju iofs inte på skk’s sida att den rasen är mer sjuk än andra. Jag blir så ledsen, är 3e hunden ( och de enda hundarna av den ras jag vet om) som nu avlivas innan 7 års åldern pga sjukdom. Det är förödande! Även om många uppfödare verkligen gör sitt bästa så är det svårt att bli av med den onda spiralen:(

Terese

Jag tycker iofs att en allt ska få bita i det sura äpplet som hundägare, eller konsument om så vill, också. Om en inte känner viss skuld så blir det svårare att ta ansvar. Det finns ju liksom ingen större anledning att förändra aveln om det finns köpare till hunden, precis som utställningsdomare har ett ansvar att inte lyfta fram sjuka hundar.

Ärligt talat så undrar jag lite vad det är för kunskaps – och verklighetsskygga människor som inte tar sin hund till dessa veterinärer i rädsla för att få höra lite skit om hunden. Jag hade nog snarare sprungit dit med min hund. Perfekt tillfälle att få nyttig ärlig information inför nästa hundköp. Jag är säker på att de flesta veterinärer också vet att en kan bli lurad som hundköpare, att det finns ett stort komplext problem kring hundavel som grundar sig i kriterier som inte är hälsosamma för hunden. Att en kan tro att en köper en hund som har chansen att vara frisk, men att det inte alltid blir så ändå.

Jag har omformulerat detta jag skrivit i omgångar. Jag vill inte låta för hård. Men jag vet ju själv att jag säkert hade kunnat gjort mer för att få en frisk hund, och då gjorde jag ändå en hel del. Jag vill göra bättre. Jag vill det bästa för alla blivande valpar. Är ju då provocerande att det finns hundköpare som inte vill behöva ta något ansvar alls. För mig är det som att välja kaffet med den snyggaste förpackningen framför det rättvisemärkta kaffet i affären när priset är detsamma. Men skulle jag skälla ut den personen? Nej, självklart inte. Precis som när det kommer till det detta blogginlägg handlar om, så är det viktigaste att nå fram med information och kunskap. Men då gäller det ju att personen lyssnar och tar åt sig också.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.