Finns det kvar några ”riktiga” golden retrievers?

När matte var liten, vilket är läänge sedan, så var alla golden retrievers just golden (guldbruna i färgen). Idag ser vi bara helvita goldens. Finns det några ”riktiga” kvar? De hette väl golden pga deras gyllene färg?

Har man medvetet valt att avla bort den gyllene färgen och varför? Bara för utseendet eller av hälsoskäl?

Personligen föredrar jag de mer gyllenbruna och undrar bara varför skillnaden idag är så stor.

*kan inte komma ihåg sist jag såg en gyllene golden*

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående ”farliga hundar”

Såg ett inlägg på facebook där en ägare berättade om att hens ”kamphund” hade räddat livet på hens dotter genom att larma att dottern hamnade under vattnet så de kunde rädda henne. En jättefin historia om hur hundar kan vara livräddare. Men hela inlägget avslutades med orden ”dela gärna detta då våra raser behöver all positiv uppmärksamhet som finns”. Det gjorde mig lite brydd.

Jag vill förtydliga en sak ur mitt eget perspektiv, som är respekt och viss rädsla för dessa raser och deras ägare. För mig handlar det inte om raser eller om vad som står i tidngarna i första hand. Det handlar om hur ägarna själva beskriver ”vad de har i snöret”. De flesta jag mött med såna hundar säger alltid ”Jag vet vad jag har i snöret. Man måste vara hård, tydlig och bestämd. Man får inte låta dom ta över och tro att dom bestämmer. Det gäller att sätta dom på plats direkt”.

DET skrämmer mig. Okunskapen om vad de har i kopplet! Jag har inte en hund av kamphundsras. Jag kommer aldrig skaffa en heller. Men till och med jag har läst och pratat med instruktörer, för att förstå att dessa hundar är allt annat än svårdresserade bestar som försöker ta över familjen varje chans den får. Snarare tvärt om. Förarveka, signalkänsliga och  lite mesiga nästan. 

I mina öron blir kombinationen av en ägare som anser att hunden snabbt ska tryckas ner för att inte bli ett monster, och en signalkänslig, förarvek hund som på grund av denna behandling utvecklar osäkerhet och rädsla, en dödlig kombination! Just därför tror jag att det sker dessa angrepp. Ägaren har försökt ”uppfostra sin hund” och ”sätta den på plats” vilket har skapat en osäker och rädd hund som gör utfall.

för mig handlar det inte om hunden eller rasen. Jag hade inte varit rädd om dessa ägare istället beskrivit sina hundar som snälla, vänliga och lättlärda. Hundar med humor som kräver en tydlig men vänlig hand. Då hade jag förstått att de ”vet vad de har i snöret”.

Så istället för att försöka sprida budskapet om att de kan göra hjältedåd så försök ändra attityden hos de, i mina öron majoriteten av, hundägare som fortfarande tror att en muskelhund behöver tryckas ner med våld!

Om rasklubbarna eller medlemmarna själva lyckas med detta så kan vi nog alla leva i fred med varandra. Inget gott kommer ur rasförbud som införts i vissa länder. Men jag kan nog förstå varifrån de tankarna kommer…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Raser som har det svårt i värmen

Såg ett filmklipp på Instagram av en ägare som filmade sin flämtande och kraftigt grymtande bulldog, som hade så många kommentarer om hur söt hunden var. Okunskapen är stor över hur vissa hundar mår under varma perioder och vilket handikapp de har pga människans inblandning i aveln.

Tyvärr finns det många raser som har mycket svårt att andas under sommaren när det blir varmt.

Det innebär ofta stort lidande för hunden att ”kippa” efter andan som dom gör när dom grymtar på det viset. Inget gulligt alls i det tycker jag.

Man måste se över aveln och omgående utesluta alla som inte avlar på hundar utan andningsproblem (hur små de än må vara). Ingen hund ska behöva kippa efter andan pga värme eller lågintensiv träning.

Läst på SKK

Avsikten med aveln i flera raser har varit att erhålla plattnosiga hundar, men med detta har följt att ett antal individer i dessa raser väsentligen helt saknar nos med därav följande svårigheter att andas obehindrat och även med en defekt termperaturreglering.
Starkt förknippat med det platta ansiktet är förekomsten av missbildningar i luftvägarna som knipta näsborrar, förlängd förtjockad gom, förtjockade och kollapsande väggar i svalg, strupe och bronker vilket leder till hinder i luftflödet.”

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Älskade stövare

Mattes faster och farbror har fött upp stövare under många år. Matte har fått sitta i valplådan många gånger och agera miljöträning a la ”vana-med-barn” 🙂 Underbara, vackra, fina, eleganta stövare. Grannarna har skaffat en Rex, Lusernstövare, som nu är ca 15 månader gammal. Supersöt!

Nyregistreringen för jakthundar har minskat kraftigt de senaste åren och lägst är det tydligen för stövarraserna, drivande jakthundar. Hamiltonstövaren har varit en av sveriges populäraste raser. För 25 år sedan registrerades 2000 hamiltonstövare varje år, 2012 registrerades 241 (!) st. De är så få stövare i landet att avelsmaterialet är så lågt att raserna riskerar att försvinna helt.

Hamiltonstövare är en svensk nationalras. I senaste nr av Hundsport (nr 9/2013) kan man läsa på sidan 12 om att diskussioner förs om att kunna korsavla de olika stövarraserna (finns fyra svenska stövarraser i Sverige) för att kunna hålla raserna livskraftiga.

Det är så tråkigt på en så fin och trevlig ras. Själv hade vi gärna haft stövare om vi kunde avseende utrymme, tid och jaktmöjligheter. Gå gärna in på Stövarklubbens hemsida och läs mer om dessa fina hundar och deras egenskaper.

Lite fakta om hamiltonstövare

Hamiltonstövaren är en skalldrivande hund som användes vid jakt på hare och räv. Hamiltonstövaren har ett klangfullt skall, ofta med nyansering. Drevsättet är livfullt, omväxlande drev med god fart och fläkt. Nackdelen är att detta drevsätt också kan orsaka ”förspringningar” som då kan ge tappter och därmed upplevs drevet som hackigt.

Stövarna får inte jaga rådjur eller hjortdjur. För att kunna bedriva en ändamålsenlig jakt bör man ha ett cirka 200 ha välarronderat skogsområde, något större för rävjakt.

Stövaren jagar med skall efter viltet, normalt ligger hunden mellan 1 minut och upp till 10 minuter efter drevdjuret. Jägarens uppgift är att försöka räkna ut vart haren/räven har sina övergångar och ”komma i pass”. Eftersom bägge viltarterna är mycket vaksamma, speciellt räven, gäller det att jägaren är smidig. Minsta rörelse kan spoliera ett skottillfälle.

De flesta stövarraser är markdrivare och har ett spårnoga drevsätt som inte hetsar drevdjuret. Detta har uppnåtts tack vare en målmedveten avel sedan 1950-talet där uppfödarna tillvaratagit denna egenskap.

Stövaren jagar som ensamhund och skall vara rådjursren. Hamiltonstövaren skall vara trefärgad, rektangulär, proportionerligt byggd utan att vara tung. Den skall ge intryck av utpräglad kraft och uthållighet. Könsprägeln skall vara tydlig. Hamiltonstövaren skall vara en vänlig hund med lugnt temperament.

Mankhöjden ska ligga på; Hanhund 57 cm (idealhöjd)  53-61 cm (tillåten variation) och för Tik på  53 cm (idealhöjd) 49-57 cm (tillåten variation). Enligt försäkringsbolagens statistik tillhör stövarna de friskaste raserna i landet. Den har en bruksålder upp till cirka 12 år, lite varierande mellan de olika raserna.

Hamiltonstövaren ska vara lätt att få rådjursren och är mycket lättlärd och hanterbar.

Så idag slår vi ett slag för våra jaktkompisar stövarraserna! För den som är intresserad av och har möjlighet till jakt på hare och räv så ta en titt på stövarraserna, framför allt hamiltonstövaren. Det kan mycket väl vara det du letar efter!

[Tyvärr kan vi inte lägga ut några bilder på dessa vackra hundar då man inte får låna bilder från nätet hur som helst. Matte har inga egna bilder på stövare för tillfället. Men kommer det så läggs de till…]

Alf å grannens luzernstövare.

IMG_20130910_172823

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxen i tidningen

Vad glada Vi blev när vi läste senaste nr av härliga hund (nr6 /2013).

På omslaget är det en tax och på sidan 60 är det en rasbeskrivning där de faktiskt trycker på att taxen är en jakthund och inte trivs som enbart sällskapshund. Det glöms lätt bort och många ser den söta lilla hunden som en liten kelgris men glömmer behoven.

De skriver bland annat att taxen är intelligent och för att bli den coola och harmoniska kamraten behöver den stimulering och mentala utmaningar. De trycker även på att en understimulerad och ouppfostrad tax lätt blir besvärlig att handskas med. En nöjd och väluppfostrad tax som får sina fysiska och psykiska behov tillfredsställda har alla förutsättningar att bli en underbar familjehund.

IMG_20130626_190734

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Veterinären ryter till

En intressant artikel om hur människans strävan efter perfektion blir till djurplågeri.

Läs nyheten här. Med tanke på att detta är skrivet 2009 och väldigt lite har hänt sedan dess så är det högst aktuellt! Avel går så fort att på några få generationer går många saker att rätta till om man vill.

Kalmar 2009-04-01 |

Suzanne Sandquist, veterinär och vd för Kalmar djursjukhus, är upprörd över att rasaveln har gjort hundarna så tillgjorda att de måste opereras.

– Vi ser avarterna hela dagarna här och vi tar konsekvenserna. Det är så jäkla onödigt. Ur veterinär synpunkt är det otroligt upprörande, säger Suzanne Sandquist, veterinär och vd på Kalmar djursjukhus.

Sluttande ryggar på schäfrar som avlas fram av estetiska skäl på bekostnad av hundens förmåga att gå är bara ett exempel.
– Det är inte ju ens vackert. Och bassethunden. Där tycker jag fortfarande att det inte är så mycket bättre i Sverige än någon annanstans. De har så långa öron så de snubblar på dem.

Att det inte skulle förekomma inavel på svenska kennlar håller hon inte alls med om. Det har bara ett finare namn, linjeavel, och är mycket vanligt bland uppfödare, menar Suzanne Sandquist. Hon tycker att de som ska bearbetas för att få till stånd en förändring för friskare hundar är utställningsdomarna. Så länge som sjuka men ”rastypiska” hundar får utställningsmässiga fördelar gentemot friska tror hon inte att problemen kommer försvinna.

Den hjärnsjukdom som kan drabba Cavalier spaniel har hon sett fall av även i Kalmar. Det kallas för cavalierklåda eftersom hundarna kliar sig väldigt mycket på den sida av huvudet som de har ont.

Det hon tycker är bra i Sverige jämfört med i England är att problemen inte sopats under mattan. Men hon tycker inte att det gjorts tillräckligt.
– Vi veterinärer har påtalat avelsproblemen under många år. Det är otroligt upprörande att hundavel sker på bara utseende i stället för funktion”.

Ja det är tragiskt att se Bassethounds som är jakthundar, med så mycket överhäng på skinnet att de inte kan gå. Magen släpar i backen och ögon och öron hänger långt nedanför där de borde vara. Fruktansvärt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur ska en tax se ut?

Ja rasstandard är ju en sak men hur bör taxen se ut för att vara funktionsduglig, tålig och fri från smärta, sjukdomar och risk för förslitningsskador?

Så här skulle vi föredra taxen:

images (2)

Lite mer långbent och inte så rak rygg. Ser bekvämare ut och sundare.

Jämfört med detta:

images (1)För korta ben, magen släpar i backen, det måste kosta på de små benen att bära den tyngden i den vinkel som blir på lilla tassen.

Sen har säkert båda dessa hundar bra/mindre bra dag i övrigt, som en domare ser på. Men just längden på benen tycker jag säger en hel del om funktion och belastning. Behöver de vara så himla kompakta? Kan de inte likna mer den ursprungliga taxen för 100 år sen.

1897dachshund

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Diskbråck och taxar

Många förknippar taxar och sjukdomar med diskbråck eller taxförlamning som det också kan kallas. Ibland får vi höra att alla taxar drabbas förr eller senare och det är ju inte sant. Här kommer lite information om ämnet.

Taxen är ju en relativt frisk ras som kan bli riktigt gammal, inte ovanligt att de uppnår 15 års ålder. Enligt Agrias sjukstatistik (2002) så är vanligaste dödsorsaken hos tax diskbråck eller trafikolyckor. Enligt statistiken så är det ovanligt att taxar besöker veterinären om de inte har diskbråck men det är en ovanligt olycksdrabbad ras.

Diskbråck är en smärtsam och ärftlig skada i ryggen som kan leda till  ”taxförlamning”. Det är ett symtom på diskbråck som är så allvarligt att de leder till att taxen blir förlamad.

Anledningen till alla diskbråcksfall är inte, som många tror, taxens långa rygg utan de korta benen. Det är genom en medvetet framavlad skelettrubbning som kallas kondrodystrofi som taxen delvis fått sitt utseende. Hos vissa raser ger kondrodystrofi även försvagade ryggdiskar.

För att bromsa antalet diskbråck hos taxen har de nordiska taxklubbarna valt olika strategier. I Danmark pågår ett projekt med ryggröntgen där man kan se hur många förkalkade diskar en tax har. Det finns ett vetenskapligt bevisat samband mellan förkalkningar och risken att få symtom på diskbråck, och att förekomsten av förkalkningar är ärftlig. Man röntgar hundar som ska gå i avel  när de är 2-3,5 år gamla för då syns förkalkningarna bäst. Sedan graderar veterinären resultatet via bilderna . En tax med 0-2 förkalkningar är det fritt fram att avla på. Har den 3-4 förkalkningar kan den få någon enstaka kull, om den andra föräldern har 0. Taxar med 5 eller fler förkalkningar ska inte användas i aveln. Det totala antalet diskar är 25.

I Sverige har taxklubben valt en annan väg: att uppfödarna ska sortera bort konstaterade diskbråcksfall, deras valpar samt eventuellt föräldrar och syskon ur aveln. För att detta ska fungera så ska svenska taxar ha fyllt tre år innan de går i avel. Då är deras föräldrar minst sex år gamla och har passerat en del av den mest kritiska åldern (5-8 år) vad gäller diskbråck.

Det viktiga är att fortsätta prata om det och göra allt för att förebygga. Det kräver att man vågar rapportera in fall och inte ta det personligt. Det är ju för hundens bästa även rasbundna sjukdomar måste diskuteras.

Så här såg taxen ut för 100 år sedan:

1897dachshund


Om hunden har ont i ryggen så har den automatiskt inte ett diskbråck. Ont i ryggen hos hunden kan bero på många olika orsaker. Nedan beskriver Agria försäkringsbolag olika ryggproblem som kan drabba hunden.

Ole Frykman är konsult i kirurgi och arbetar som specialist samt med utbildning på nio olika veterinärkliniker runt om i Sverige. Genom åren har han opererat många hundar med skadade ryggar. Tråkigt nog är okunskap en stor orsak till ryggskador.
– Otränade och dåligt uppvärmda hundar är de som löper störst risk att skada ryggen, berättar Ole.

Uppvärmning och träning A och O

Idag lär sig många hundägare väldigt mycket om sitt specifika område till exempel jakt, lydnad eller agility. Om hundens fysik är det dock få som läser på lika mycket.
– Mest om ämnet vet de som håller på med greyhound-racing för deras hundar utsetts för så stora påfrestningar att det inte skulle gå annars.

En jägare skulle till exempel aldrig släppa lös en jakthund som inte lärt sig hur den jagar men annan träning kan det vara si och så med.
– För att hundar ska hålla måste man dock träna dem fysiskt och värma upp dem inför deras uppgifter, säger Ole.

Om hunden sträcker en muskel tar det mellan fyra och sex veckor för den akuta inflammationen som sträckningen orsakar att läka. Men hunden kanske bara visar smärta i en till två veckor vilket kan bli ett problem.
– Om en muskelskada inte får läka ut ordentligt kan den bli kronisk, berättar Ole.

Under läkningstiden som är betydligt längre än symtomtiden ska hunden vila. Vila innebär dock inte bara att ligga still utan det handlar om kontrollerad motion i form av långa koppelpromenader.

Diskbråck

Förutom muskelskador i ryggen kan hunden råka ut för bland annat diskbråck.
– Det finns flera olika typer av diskbråck men rent tekniskt betyder det att något går sönder, det vill säga diskbråck ska inte förväxlas med en förflyttning (degeneration) av diskarna i ryggen, förklarar Ole.

Diskbråck är nämligen en ganska missanvänd diagnos.
– En tax som har ont i ryggen har inte automatiskt diskbråck.

Ryggen på en hund består av en massa leder då varje ryggkota har tre leder. Mellan alla kotor (förutom mellan C1 och C2) finns diskar vars viktigaste funktion är att fånga upp stötar i ryggen.
– Normalt sett har diskarna en geléaktig konsistens men om de blir broskaktiga och förkalkade kan de inte dämpa stötar i ryggen på samma vis.

Anledningen till att diskbråck kan göra fruktansvärt ont och orsaka förlamning hos hunden är att ryggmärgen och nervrötterna som löper längs ryggraden påverkas.

DLSS eller L7-S1

En annan ryggsjukdom som hundar kan drabbas av är Degenerativ Lumbo-Sakral Stenos (DLSS), ofta kallad L7-S1.
– Hårt arbete och ansträngande rörelser (t.ex. kryp som ger en översträckning där korset trycks uppåt) ökar risken att drabbas av DLSS men även anatomiska defekter bidrar, säger Ole.

Precis som kombinationen diskbråck och tax är schäfer en ras som många tänker på när de hör DLSS.
– Schäferns anatomi i kombination med det bruksarbete som de oftast utför ökar dock tyvärr risken, förklarar Ole.

Problemet DLSS uppkommer mellan den sista ryggkotan (L7) och den första korskotan (S1) på grund av trycket på nervtrådarna som blir.
– Ischiasnerven ligger där längst bak och kommer ofta i kläm vilket medför mycket smärta.

Ett av de första tecknen på DLSS är att hunden inte vill hoppa in i bilen och att den har ont när den sträcker sina bakben.
– Om man opererar hunden tidigt är dock prognosen att komma tillbaka god. 78 procent av de hårt arbetande hundar jag opererat har återgått till sina ordinarie arbetsuppgifter, berättar Ole.

Spondylos

Spondylos är ytterligare en orsak till att hundar får ont i ryggen. Sjukdomen hänger ofta ihop med hundens ålder, det vill säga äldre hundar drabbas oftare än yngre om det inte gäller den ärftliga typen som finns hos boxer.

Spondylos orsakas av att rörligheten mellan två ryggkotor ökar och med tiden så bildas bryggor mellan dem.
– Ryggkotorna ”växer ihop” och ryggen stelopererar mer eller mindre sig själv. När det sker har hunden inte längre ont om det inte är så att nerver ligger i kläm.

Stelheten och rörelsestörningarna kan dock leda till att smärta uppkommer i andra delar av kroppen.
– Stelhet i ryggen, ospecifik smärta och rörelsestörningar är tecken på spondylos, säger Ole.

Rehabilitering tar tid och kraft!

Många ryggskador och sjukdomar går idag att operera och behandla. Det man som djurägare måste vara medveten om är att det tar lång tid att rehabilitera en hund efteråt.
– Rehabiliteringsperioden efter en operation av diskbråck består till exempel av strikt burvila i ett par veckor. Till att börja med klarar hunden inte av någonting själv utan behöver till och med hjälp att kissa.

Efter burvila väntar fysioterapi i form av simning eller sjukgymnastik för att bygga upp muskulaturen och det tar upp till ett halvår innan hunden är återställd.

Även efter en operation av DLSS är konvalecentperioden runt ett halvår innan hunden kan aktiveras för fullt igen.
– Har hunden spondylos är det också långvarig fysioterapi som gäller för att bibehålla resultatet då grundproblemet alltid finns kvar, avslutar Ole.

Källor:

Agria

Taxklubben

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är taxen världens mest olydiga hund?

Enligt denna artikel är taxen högst upp på listan över olydiga hundraser, eller ja översättningen är nog mer med glimten i ögat typ ”busigaste” eller ”retsammaste”.

Ja nog kan taxar vara roliga och smarta. Ibland för sitt eget bästa. Ofta ser man Alf försöka göra nåt med glimten i ögat, han vet att han inte får ta våra skor eller kläder, men ibland ser man att han bara vill skojjas. Han tittar på en och hela han ler busigt och så smiter han iväg och kommer med mattes socka eller husses toffla. Då vill han busa!

Skämt åsido. Tyvärr är många hundraser underskattade. Folk förstår inte vad rasen kräver i motion och aktivering. En understimulerad eller stressad hund hittar ofta på egna äventyr för att roa sig själv. De vill inte vara olydiga eller försöker jävlas, de har bara jäkligt tråkigt och måste få utlopp för sin energi och uppfinningsrikedom! Man måste komma ihåg att alla hundar behöver ett syfte, få visa sina färdigheter, komma på nya sätt att lösa problem. Det stärker självkänslan och är grunden för att få en lycklig hund!

Det mest tragiska att se är en schäfer som går håglös brevid sin ägare och följer minsta vink som ägaren ger. Mer radiostyrd och själslös hund finns inte och det får det att tåras i ögonen (kan vara vilken ras som helst men tyvärr verkar schäfrarna här i området vara de som lider mest av att ha fått en militärisk tråkmåns till ägare!) 🙁

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Missförstånd?

Jag kan ju förstå varför man kan uppfatta taxar som lata och som trivs inomhus. När Alf är hemma ser det allt för ofta ut så här:

 

Men taxen är ju faktiskt en jakthund ursprungligen. Att man på Animal planet Dogs 101 uppger att taxar gärna trivs inomhus och att man kan lära dom gå på låda är så korkat! Alla hundar behöver utevistelse och motion/aktivering för att må bra. Om man ser till att taxarna också kan ha problem med diskarna i ryggen så är det än viktigare med motion och rörelse. Att sprida det som en sanning att taxar funkar som sällskapshundar utan behov av aktivering är fel. Man får både olyckliga taxägare och hundar om man köper en tax med den inställningen…

Att Alf sover och tar det lugnt inomhus är ju en effekt av att han aktiveras utomhus och får motion i den utsträckning han behöver. Han kan gott nöja sig med att vissa dagar blir mer inomhusvistelse utan några superlånga promenader, t ex när matte hade diskbråck. Han mår bäst när han får lagomt av båda 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"