Den gamla hunden

Det är mycket skriverier nu om ”cornavalpar” och information och instruktioner till de som funderar på att skaffa hund. Budskapet: tänk efter före. Alla påtalar att hunden lever längre än en eventuell pandemi tvingar oss att jobba hemifrån. Men få skriver om hur det faktiskt är att ha en gammal hund i hemmet.

Man får göra mer anpassningar när man har en gammal hund, det tycker jag vi är skyldiga dem för den tid och det liv de delat med oss. Alla träningsstunder, alla minnen, alla nya bekantskaper, all kunskap och kärlek som följt med hundägarlivet. En äldre hund får sämre sinnen så hörsel och syn kan försämras. Balans och rörelseförmåga påverkas ofta. En del hundar är pigga och glada länge, andra blir sakta sämre medan några blir det hastigt.

Hur underlättar man för en äldre hund i hemmet?
– se till att hunden kan få lugn och ro. Förvänta dig inte att hunden själv ska gå ifrån, en äldre hund vill gärna vara nära ”flocken” dvs familjen. Så se till att skapa förutsättningar att den får vara med. Låt hunden få en paus från ”syskon” (mänskliga som fyrfota) ibland, de kan stressa eller trötta ut.
– en äldre hund som får sämre syn/hörsel/balans kan bli oroligare och ogillar förändringar. Undvik att möblera om och flytta på saker.
– hunden mår bättre av tydliga rutiner särskilt när kroppen börjar svika.
– se över foder och tillskott. Förändrat näringsbehov kan göra att hunden går upp eller ner i vikt.
smärta kommer smygandes. Artros, rasrelaterade problem eller utsliten kropp kan börja värka. Kolla upp alla typer av beteendeförändringar! (som vi själva märkt på Alf så har han inte visat de typiska ”smärttecknen” utan mer oro/ångest/förvirring. Vi började med en smärtutredning som förbättrade hans tillstånd. Vi kommer även utreda det mer om han fortsätter vara orolig. Det finns bra hjälp att få även för äldre oroliga hundar).
träning och motion är fortfarande viktigt för kropp och knopp men på hundens villkor. Alf och Theo älskar fortfarande att göra trick men det blir inga hopp eller fysiskt krävande trick längre. Rallylydnaden har vi lagt på hyllan även om det är en sport som mycket väl kan passa lite äldre hundar då det ofta inte är så fysiskt krävande skyltar, men för att inte pressa med träning så gör vi hellre trick och lek nu mer.
– värme. Äldre hundar kan ha svårare att reglera kroppstemp. Å även om hunden inte fryser så är varma muskler mindre ömma och mindre risk för skada än kalla. Investera i ett bra täcke och ev skor kan vara en bra idé för en del.

Så skaffar du hund – var beredd på att det kommer att innebära anpassningar i ditt ”människoperspektiv” både som valp men även som gammal. Inget gör så ont i mig som att se äldre hundar omplaceras med olika omskrivningar. Ja ibland är det nödvändigt men många gånger tror jag ägaren kan göra mer – om man vill!

En äldre hunds klokhet och vänliga ögon gör allt värt det. En äldre hunds sällskap och kärlek förtjänar man genom åren och minnena man skapar tillsammans. En äldre hunds vishet ger trygghet. En äldre hund förtjänar att behandlas som en kunglighet, med lite extra allt!

Husdjur är ett ansvar inte en mänsklig rättighet och inget som man har ”när det passar”. Så t ä n k e f t e r f ö r e.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Viftande svansar

Alf har börjat vifta på svansen mer och det är ett gott tecken. Känns som att han sakta blir bättre. Fortfarande orolig av sig så vi får se om det också ger med sig eller om han behöver nåt ångestdämpande också.

Theo är återställd. Går, viftar på svansen, äter, gör behov, gör lekinviter. Så nu är utmaningen att få studsbollen att ta det lugnt. En balans mellan att han ska få vara sig själv, röra på sig och att ta det lugnt och inte påfresta ryggen för mycket.

Vi har fått låna en hundramp (tänkt till bagageluckor) för soffan. Hade planen att dom inte längre ska få vara i soffan men eftersom de har fått vara där hela livet så är den svår vana att bryta. Risken är att dom bara hoppar upp och ner som vanligt istället. Alf har använt rampen upp men hoppade ner. Theo får man vakta hela tiden, han väljer den om man visar men såg när han tog satts och kom springande för att skutta upp så hann stoppa honom!

Tackar veterinärerna för så bra medicinering på Theo! Vilken skillnad bara på två tabletter. Ett dygn och han går från att inte röra sig alls till att vara sitt gamla studsiga jag. Nu har vi täcke på honom även om han bara rastas på gården. Helst får dom gå ut en och en för att inte börja leka. Alf fick nåt bryt å sprang och sprang å sprang i gångarna som husse kört upp med snöslungan.

Livet börjar återvända.

Tog en förmiddagspromenad utan grabbarna, i ljuset. Bästa tiden på vintern är nu och framåt!

Sen såg vi några roliga kompisar på vägen hem. Tre rådjur som pulsade fram i snön.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

2021 börjar inte bättre

Ja vad ska man säga? 2021 börjar inte bättre än 2020 slutade. 2020 var ett ekonomiskt katastrofår! Förutom en pandemi av osedda mått så fick vi avloppshaveri, bilen gick sönder och när delen skulle bytas så fanns fler fel som skulle bytas som gav fler fel osv tills beloppet var 5 siffrigt istället för några 1000 lappar, Theo fick ont i ryggen igen i augusti och fick åka med honom akut till veterinären, vattenpumpen gick sönder innan jul och Alf har mått sämre över julhelgen.

Varit med Alf till veterinär igen i januari, fakturorna från alla avlopp och pumpar kommer och när jag kommer hem säger husse att Theo ligger i sängen och vägrar röra sig. Skriker när han försökte röra honom.

Kan det bli bättre någon gång? Man är inte gjord av pengar!

Som tur är har jag kvar av Theos smärtmedicin och gav honom när jag kom hem. Nu rör han på sig och han har kissat ute. Ligger stilla och vill inte gå så vi kör samma procedur som de tidigare gångerna – stillhet, värme, smärtlindring, bäras ut och kissa (i buren, vi har inga trappor) och in.

-33 grader så inte så konstigt om han spänner alla muskler han har både i tassar och rygg! Fick försiktigt på honom tofflorna så han till slut kunde ställa sig på snön och kissa.

Ibland vill man bara ge upp!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos vila och rehab

Ja Theo tax är mer vild än tam. Det är svårt att hålla honom mer i stillhet. Som mamma sa, han blir mer studsig och hoppig ju längre han ska vila vilket ökar risken att han far å hoppar i möbler eller hoppar mot oss och faller. Nu verkar han inte ha ont någonstans i alla fall. Jag försöker massera och stryka på honom och han reagerar ingenting. Det som oroar mig just nu är det knastrande bakknä som veterinären uppmärksammade oss på. Han galopperar ju hela tiden ute, även när man går sakta. Han springer och busar utan problem så verkar inte ha ont, men något kanske är knasigt?

Vi kan inte ha honom stilla hela tiden, han håller på krypa ur skinnet. Så nu får han gå korta promenader och så får de gå lösa och springa på plant underlag på gården när vi har skottat. Vi har gångar som de kan springa i men Theo vill gärna ut i snön och hoppa! De får inte busa med varandra eller brottas. Han har hela tiden täcke på sig enligt veterinärens order. Från +5 grader och ner ska han ha täcke på ryggen.

Vi har fått tid på onsdag till veterinären för återbesök. Sen ska han till sjukgymnasten veckan efter. Hoppas de kan reda ut mer om hans bakben. Sen blir det rehabträning för hela slanten.

Tur Theo har sån livsglädje. Han är verkligen en liten solstråle.

_20160123_153325"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Del 2 Boktipset

Tankar om avel (Del 2 utifrån boken ”Hundens språk och flockliv” av Lars Fält)

När man studerar och jämför beteenden är det viktigt att skilja hur de ser ut, formen, och hur ofta de förekommer, frekvensen. Det senare är bl.a. beroende av hur lätt det är att utlösa dem. (…) Vid avelsförsök, framför allt med råttor och möss, har man visat att beteendenas form är mycket svårare att påverka genetiskt medan frekvenserna är mer lättpåverkade” (sidan 21).

”I århundraden har hundavlen varit mycket funktionsinriktad, vilket skapat våra specialister som drivande hundar, vallhundar, vinthundar osv. Idag finns en tendens till att man överbetodar deltajer i hundens utseende och lägger mindre vikt vid funktionen”.

Här tycker jag att man som uppfödare har ett, borde vara lagstadgat, åtminstone etiskt ansvar att fundera över vad man avlar på och vilka anlag man förstärker och överdriver.  Vi har makten att i stort sett avla hundar till vad vi än vill skapa, men har vi rätten att göra det? Är det verkligen försvarbart att forma om hundar i oändlighet utan att ha en tanke på hur den förändringen påverkar djuret? Jag anser att man som uppfödare (SKK registrerad eller inte) har ett jättestort ansvar för konsekvenserna av sin avel på de djur som ska leva vidare. För mig är det nästan avskräckande hur allvarliga konsekvenserna kan bli när människan i sin iver att skapa något i vissa fall istället sysslar med djurplågeri. Kan låta hårt men titta på vissa rasers utseende och funktion, andningssvårigheter, svårigheter med födsel eller rörelsemönster. Det ligger på uppfödarnas samvete tycker jag. Så att avla enbart på utställningsmeriter är, enligt mitt tycke och smak, inte tillräckligt bra underlag för att föra aveln vidare. Jag håller med Lars om behovet av funktionstester även om inte den nya ägaren är intresserad av att pyssla med någon formel träning/tävling så får man en värdering av hundens funktionsduglighet.

Inom taxen diskuteras det flitigt om ryggröntgen ska användas som avelsverktyg för att minska förekomsten av diskbråck hos hundarna. Det råder ganska skilda meningar om ryggröntgen är meningsfullt eller inte.

Ja sidan hävdar att det i i stort sett alla studier som gjorts på de ryggröntgade taxarna i våra nordiska grannländer går att utläsa att om hunden har förkalkningar som syns på röntgen så ökar risken för diskbråck.

Nej sidan hävdar att det inte är förkalkningarna i sig som avgör om en hund får diskbråck och det har mycket med var förkalkningen sitter vilket inte utläses från ryggröntgenresultat. Man hävdar också att det inte enbart går att få ett index på en tax utifrån det egna röntgeresultatet utan då borde hundens avkommor också räknas in samt ärftligheten bakåt, som blir en sammantagen bild av just den hundens risk att föra diskbråck vidare.

Själv är jag inte så insatt men försöker läsa på om ryggröntgen och jag kan ju tycka att det verkar ju stå klart att förekomsten av förkalkningar som syns på röntgen och diskbråck verkar vara relativt klar. Om det sedan behövs andra verktyg för att få en bra ”klassifiering” för avelshundens risk att föra diskbråck vidare kan jag inte svara på. Hoppas kloka människor kommer fram till något bra och jag är för alla försök till att få en friskare ras!

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"