Öppnade försiktigt en påse med hundben i köket. Ser ett huvud sticka fram bakom frysen. Sekunden senare ser jag tax nr två i altandörren. Hur hörde han det ända ut?! Han som dessutom börjat få sämre hörsel. Eller..? Blir hörseln mer selektiv med åldern?
Theo brukar också komma när man skär paprika på skärbrädan. Inte om du skär gurka för det tycker han inte om. Alltså dessa knasbollar 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Nu har det hänt igen. Alf har fått en panikattack och gått på persiennen igen. Skillnaden var att nu var husse hemma på gården och TV:n var på inomhus. Senast igår var vi ute på gården och Alf låg lugnt i soffan och sov. Han tittade ut ibland och såg att vi var där men idag hjälpte inte ens det.
Det känns som att om han blir så här panikslagen om han inte ser oss så blir det ohållbart och framför allt ett stort lidande för honom. Vi kan inte ha med honom över allt och om man en gång glömmer bort och går in i garaget eller på toa – får han panik då?
Tankarna snurrar och vi har börjat prata om att Alf kanske kommer att få somna in. Inte idag. Det känns dock som ett svårt beslut eftersom han fysiskt inte mår dåligt. Han är i god form. Fått en genomgång hos veterinären i juni och då fick han OK på allting. Är det då rätt att avliva honom? Lider han? Hur vet man? På något sätt hade det varit enklare om han hade varit fysiskt sjuk. Samtidigt vet vi ju inte. Beteendet kom plötsligt, från en dag till en annan kunde fick han panikattacker. Tumör? Demens? Stroke? Sjukdom? Vad orsakar det?
Han ligger kloss i en hela tiden hemma nu. Springer efter husse som bara går ut i garaget (som sitter ihop med huset) för att hämta något. Det känns inte som att det här är något som går att träna bort.
Alf är 10 år gammal (fyller 10 den 28/8). Jag vill inte utsätta honom för några undersökningar eller röntgen/operationer. Även om taxar kan bli äldre än så så känns det inte rättvist mot honom. Han är väldigt stressad hos veterinären. Alf har ju alltid varit orolig av sig men har haft världens bästa hundvakter på dagarna så han inte behövt vara ensam.
Hur ska man tänka?
Just nu är han nog rätt nöjd, kom åt halva älgsteken som stod och svalnade så han är nog mätt och glad!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Ja det börjar märkas att våra grabbar börjar bli gubbar. Theo är 7 år och Alf fyller 10 i slutet av augusti. Hade trott att Theos ADHD skulle ha minskat med åren men icket. Han är lika hoppig, skällig, rastlös och galen som vanligt. Men hans livsglädje går det inte att ta miste på. Allting vi hittar på tycker han är roligt! Bara det händer något. Han är först till bilen när man hämtar bilnycklarna, han är först vid altandörren på morgonen för att gå sin ”vaktrunda” runt tomten, han kryper upp på en när det inte hänt något spännande på länge.
Promenaderna blir kortare och färre. De njuter mest av att bara vara hemma på gården. Tigger mat oftare, det är som att de ”glömmer bort” att de nyss ätit 🙂 Kan visserligen ha med att dom ofta får ben/mat/tuggis/dentastix eller något annat när dom tigger. Gamla gubbar får ofta som dom vill. Båda två sover längre på morgonen nu. Alf går upp och sen lägger han sig på altanen eller i soffan. Byter plats någon gång. Theo jagar fåglar på gården eller skäller på grannarna.
Hälsan är god, för det mesta. Theo har inte haft ett återfall i ryggen på över ett år! Dom luktar lite från munnen så vi borstar tänderna lite då och då men veterinären sa att tänderna såg fina ut och inte behöver åtgärdas sist vi var på kontroll.
Vaccination om ett år igen men annars två friska, lite gubbiga taxar med långsammare vardag. Alf har fått ökad separationsångest och lämnas inte alls hemma nu mer. Han har ju Theo så han är ju inte ensam men det verkar inte hjälpa.
Just nu har Theo sökt upp husse i garaget och skäller för att få uppmärksamhet! 😀
Emellanåt kommer ett bussryck eller två då dom tumlar runt på gräsmattan.
Mycket har hänt sedan vi hämtade Alf för 9 år sedan i Höör. Åkte några 100 mil för att hämta en ranglig, mager ungtax som knöt ann till Husse direkt. Han hade inte hälsat på någon av de andra valpköparna som tingade syskonen men kröp upp hos husse direkt vi kom dit. Flög till Stockholm och hyrde bil till Höör.
Theo kom helt oplanerad. En kompis skickade en annons på blocket därför att hon såg en tax som såg precis ut som Alf. Som behövde ett nytt hem. Som inte hade fått en bra start i livet då valpköparna inte tog hand om honom. Theo behövde någon som Alf och Alf behövde någon som Theo.
Älskade, tokiga taxar som ger en gråa hår och mycket kärlek och skratt. Vi har hotat emellanåt med att köpa en golden retriever som inte är så förbaskat envis alla gånger! Det vore så klart skönt med hundar som ville gå i alla väder, som inte skällde på allt och alla hela tiden (vilket inte är ett taxdrag i sig men just båda våra har problem med okända) och som man slapp diskutera med och löneförhandla allting med! Men det är ändå något särskilt med taxarna. Deras personlighet, deras intelligens och kommunikationsförmåga! De är lätta att ha med och de flesta man möter ler stort när de ser ett par taxar.
Historien om Alf
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"”Är det något där?
Skäll.
Är du inte säker på om det är något där?
Skäll.
Kan det ha varit något där?
Skäll.
Är det inget där men kan tänkas komma något dit?
… skäll för säkerhets skull.”"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Läs mer här.
Ja ni läste rätt! Taxarna får ett eget museum i Bayern.
”Ett nytt museum i Bayern tillägnas en tysk nationalsymbol – taxen. Över 4 500 leksaker, porslinsfigurer och andra föremål visas upp i hjärtat av staden Passau”.
Ja vad ska man säga? Det var på tiden! Det som fattades världen, eller hundvärlden. Här hemma kan man kanske säga att vi har ett taxmuseum själva. Här finns det att beskåda kuddar i form av en tax eller med taxmotiv, smörknivhållare, ringhållare, handdukar, dörrstoppar, halsband, tavlor och tryck och till och med en tavelhylla i form av en tax! Kanske skulle jag platsa där i Bayern? Saknar dock en taxtatuering. Vore väl nåt? Men nej. Jag kommer inte tatuera mig (igen). Det räcker så gott med den jag har (gjorde som 19 åring och inget hundmotiv alls), som inte stör men som jag hade kunnat leva utan idag. Tänk på det om ni funderar på att tatuera er. Den stannar för evigt.
”Världen behöver ett korvhund-museum. Ingen annan hundras i världen åtnjuter samma erkännande eller popularitet som Bayerns symbol, korvhunden”, säger Seppi Küblbeck, en av grundarna, enligt BBC”.
Dags att boka in en resa i sommar kanske.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Vilken välbehövlig ledighet och långhelg. Trodde inte jag skulle behöva det då jag älskar mitt nya jobb och trivs så bra. Men ledigheten kom lägligt och det har varit riktigt skönt! Toppenväder hela helgen dessutom med strålande sol och plusgrader på dagarna. Dock kommer detta fenomen i värmen:
Efterlängtat slask på ett sätt eftersom över 1 m snö ska smälta men det är så trist att med allt vatten! Allting man har på sig blir blött. Bilarna stänker ner en också.
Vi njuter av att grilla korv ute. Även hundarna myser i solen. Tog oss ut på isvägarna med bilen också vilket var uppskattat. Lite mer glesbefolkade öar (fast med vädret under påsk har jag nog aldrig sett så många bilar ute på isen tidigare).
Theo var med och älskade att få gå fritt. Han drog iväg efter skoterspåret en bit på egen hand. Men kom tillbaka när det vankades korv. Idag såg han lite stel ut, kan vara träningsvärk då han varit i stillhet i två månader eller så är det höfterna som spökar. Har inte fått svar ännu om de vill göra en röntgen eller om det syns på den röntgen som redan är tagen. Vi har bestämt att Theo ska få vara och leva som han vill så länge det håller. Får han ont får han medicin och funkar inte det i längden så får man ta ett beslut då. Han är en sån kille som man inte kan hålla i stillhet, det är inget liv för honom. Han blir bara frustrerad och mer utagerande. Bättre han får ha ett gott liv så länge det går. Han verkar må bra och är glad å pigg. Så hoppas stelheten släpper.
Jag har tagit över som webansvarig för rasklubbens lokalförening. Har tagit det på stort allvar och varit nervös över att radera allt gammalt och göra en ny sida. Men det behövdes. En uppdatering, uppfräschning och förhoppningsvis en modernare och mer aktiv sida ska det bli. Känner mig lite nöjd ändå 🙂 Sen kan man inte göra alla nöjda, finns säkert de som inte tycker om utseendet men styrelsen får bestämma om den håller måttet och funktionen. Idag sköts ju mycket över Internet och en bra hemsida är viktigt för alla föreningar, eftersom de flesta människor googlar sig till information. Så vi får se hur det här slutar. Roligt är det i alla fall med en ny utmaning. Jag är inte direkt någon supernörd på Internet och hemsidor men har viss hjälp av husse som är det."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja man är ju inte alltid stolt över sina små stjärnor men ibland kan man inte låta bli att skratta åt dom.
Följande har hänt under hösten.
Där våra grabbar vistas dagtid när vi jobbar, har grannarna höns i en hönsgård. Ni behöver inte få panik ännu, taxarna har i n t e varit in i hönsgården och tagit någon höna! De bryr sig inte in ljudet eller lukten av dom när dom varit hemma på sin gård.
En dag gick Theo bakom vedboden och kom sedan fram och satte sig brevid hundvakten med en livs levande höna i munnen! Han hade inte skadat den som tur var utan hittat den baki vedboden och burit den till daghusse. Hönan återlämnades till sin ägare som berättat att hönan sedan några dagar tillbaka hade smitit. Nu var den då återfunnen. Som tack fick Theo ett paket hönsägg.
Sen gick det en tid. Plötsligt en dag får Alf upp något i nosen.Sticker in i skogen. Kommer tillbaka täckt i dun och en stackars höna har fått sätta livet till. Jaktinstinkten tog över. Denna dag var hönsen lösa, utanför sin hönsgård och hade irrat iväg från sin egen tomt. När tumultet utbröt med att Alf stack, var plötsligt Theo försvunnen. När hundvakten rusar tillbaka för att hitta Theo, sitter han bland alla höns på gården och bara tittar 🙂
Vilken syn och vilken cirkus! Nu är de inte längre lösa på sin gård längre då vi inte vill ha fler döda höns. Till Alfs försvar var hönsen inte i sin hönsgård men han ska ju ändå inte jaga dom. Tyvärr har han jaktinstinkt vilket Theo uppenbarligen inte har!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ett försök att skriva ett litet humoristiskt inlägg om när kommunikationen inte fungerar 🙂
Idag slog den beryktade taxbromsen in med full kraft. När vi skaffade hund trodde vi att man skulle få gå många långa promenader ute, ett sätt att ta sig ut mer. Men vad gör man när man råkade få största soffpotatisarna genom tiderna?! Men vill man leka jakthund emellanåt kan inte dagarna bestå av att ligga i soffan å vända sida som herr Alf verkar tro. Då måste man även ägna sig åt sådant som motion. Pga att hösten bestått av mestadels nederbörd i form av blöta droppar har motionen legat på minussidan. Så idag slår solen till och det är dessutom minus en grad så backen är inte längre blöt utan frusen med lite snö på. Perfekt väder att ta sig ut och få lite D-vitamin och friskluft tyckte matte.
Taxbromsen är den kraft som slår i backen när man ska gå ut och taxen i fråga bara inte känner för det. Ingen skada, sjukdom eller annat acceptabelt skäl ligger bakom utan bara ren ovilja. De flesta taxägare verkar ha stött på fenomenet som oftast slår i, i början av promenaden för att sedan släppa vid hemgång.
Jag vet att om jag börjar promenaden med att låta dom ta sig god tid på att lukta, pinka å komma igång så brukar taxbromsen endast bli en liten test för att se om man kommer undan med att vända näsan mot huset och få gå in igen. Men visar man då att vi ska fortsatta gå så släpper det.
Men idag. Jag och Alf blev verkligen ovänner. Började med att det tog 10 minuter att gå 20 meter då det skulle rullas till höger och vänster. Nåja dom får hållas. Täckena är ju på och det kliar väl lite. Men sen tyckte matte att om vi ska hinna få någon sol denna årstid då ljusets timmar är mycket begränsade till mitt på dagen och vi redan förhalat promenaden i vad som kändes timmar av rullande så började jag ställa kravet på att vi skulle röra oss framåt. I 20 minuter (!?) hade Alf i backen, blängde på mig och surade.
Skulle vända näsan hemåt och slog i taxbromsen. I n t e e t t s t e g. När jag blev redigt less på att förklara för Herr tax att idag skulle vi njuta av vädret och gå en SKÖN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD FRAMÅT och till slut medelst knuffa tax framför mig, så beslöt sig taxen för att antingen hoppa ner i diket och blänga på matte eller kasta sig ut i vägbanan! Var han skadad? Var han sjuk? Hade han ont? Nope. Inte ett dugg.
Vet inte hur jag ska förklara hur det känns att gå med 10 kg tax släpandes i armarna som bara inte känner för att medverka. Man skäms för grannar och känner sig som en djurplågare, man kämpar inombords med ilskan och frustrationen över att taxfan inte kan njuta av EN LUGN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD I DET FINA VÄDRET!
Men så kommer det där fenomenet när taxbromsen bara släpper. Utan anledning, utan mutor, utan att man tagit till våld på taxen. Vips bara när vi kommit en bit in i byn så slår Alf om och så är det bara fina raska steg framåt med en skuttande glad tax som vänder sig om för att kolla om matte är med och njuter av alla dofter och intryck! ”Titta matte en traktor”, ”Titta matte, hästar”. Han nästan ler mot mig när han vänder sig till mig för att visa vad han uppmärksammat.
Vad hände? När hände det? Vad jagade ut demonen ur min tax?!
Så här är bilden jag har i mitt huvud av när vi går en lugn och avkopplande promenad och njuter av det fina vädret och friskluften. Vilket uppnåddes efter 20 minuters onda blickar mellan varandra och morrande från matte, och varade i ca 40 minuter tills vi var hemma.
Nu är vi hemma och vänner igen. "The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Theos ögon är nu friskförklarad. Trycket i båda ögonen ligger nu på 18 vilket är normalt (låg på 12 när han hade inflammationen). Så nu ska han bara äta klart kortisonkuren sen är han fri 🙂 Lycklig liten kille som slipper dropparna nu å det onda i ögonen. Kostar ju en del med akutbesök och två återbesök hos veterinären men vad gör man inte för att lilla ♥ ska må bra.
Lilla taxen Elsa som var samtidigt som Theo hos veterinären har fått tandlossning och fått dra ut 11 st tänder! Krya på dig nu Elsa, vi skickar taxkramar.
I veckan satt jag och målade lite på skoj och la upp två taxbilder jag hade målat i en taxgrupp på fb. En kvinna ville så gärna köpa den ena men då jag inte känner mig som en konstnär så skickade jag den gratis till henne. Bara roligt att någon gillar det man gör. Nu skickar hon jättefina stickade vantar som tack! Så gulligt av henne 🙂 Kanske en ny karriär man kan få? Som taxkonstnär – en taxpicasso 🙂
Målade med akvarellpennor. Blev inspirerad så ska måla med akrylfärgerna nån dag bara för att det är roligt. Den övre var den populära bilden som jag skickade iväg. Storlek A4."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Fick ett samtal vid lunch igår av hundvakterna. Theo ville inte öppna ögonen och det kom var. Han knep med ögonen och verkade ha svårt att titta. Ingen svullnad runt ansiktet eller så och inget som de kunde komma på att han skulle ha gjort. Det kom hastigt, på typ 30 minuter.
Ringde veterinären som ville att vi skulle komma in akut, eftersom det gäller ögonen. Blev upphämtad på jobbet av en liten Theo som inte hade det så bra! I väntrummet låg han och blundade i famnen, knep med ögonen men reagerade på ljud och var vaken och med så att säga men ville inte öppna ögonen. Det kom små varklumpar i ögonvrån.
Han fick bedömningssalva i ögonen och sen kollades ögontrycket, hornhinnan och allmän blodstatus då ögonsjukdomar kan vara symtom på andra ”fel” i kroppen.
Han var jätteduktig och snäll. Fick beröm av veterinären för att han tog all behandling med ro. Han protesterade aldrig trots läskiga pennor i ögonen eller blodprover. Det enda som var svårt var att han inte ville öppna vänster öga när hon skulle kontrollera hornhinnan.
Medan vi väntade på provsvaren så kröp han nära och gömde sig under armen. De släkte ner i rummet och drog för rullgardinen så han fick mörkt då han verkade mycket besvärad av ljuset.
Han hade i underkant på trycket i ögonen och små pupiller (förutom det uppenbara svullnaden av ögonslemhinnorna och irritationen i ögonen). Att pupillerna drar ihop sig och krampar är tydligen väldigt smärtsamt. Så när allt annat var uteslutet fick vi åka hem med ögondroppar x 2 samt kortisontabletter. Han har en inflammation i båda ögonen. Exakt vad som orsakat det är svårt att veta då han inte har några andra sjukdomssymtom. Verkar inte vara smuts heller men svårt att säga. När han får de pupillvidgande dropparna får han inte vistas ute i solljus. Så det blir lite vila för herren nu.
Vi hoppas på snabb bättring och har återbesök om en vecka. Theo charmade många där på djursjukhuset. Han såg så ynklig ut när han kisade och försökte se!
Det lär väl kosta en slant men de skulle direktreglera med försäkringsbolaget. Medicinen gick på endast 200 kr så det var ju inget att säga om. Bara han blir frisk!
Sen fick vi ju höra, å skymtade i väntrummet, att vår taxkompis Elsa också fått komma in lite halvakut med tandproblem! Nu håller vi tummarna att alla taxar blir friska snabbt!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"