Naturliga rörelser

Är det fler än jag som önskar att man fick se fler bilder från utställningar där hunden visas med löst hängande koppel? Det flödar in bilder i olika sammanhang från hundshowernas hundshower – Crufts. Bilder och filmer diskuteras flitigt. Är det djurplågeri? Kan en schäfer verkligen vinna BIS eller är de  som ras helt förstörda? Är hundarna glada eller stressade? Tvingas dom till ett onaturligt inomhusliv eller får de vara hundar utanför konkurrensen?

Det har ju diskuterats tidigare och för något år sedan kom ett förtydligande från SKK om att reglerna gällande utställningar är sådana att hunden ska visas med sina naturliga rörelser. En hund som hängs upp i kopplet kan knappast visas i naturliga rörelser.

När ska utställningsvärlden ta till sig och agera? Det måste vara oerhört påfrestande och smärtsamt med dessa tunna koppel högt uppe under hakan. Jag har inget emot utställningar som sådana, det har varit trevliga tillställningar för oss människor. Man träffar likasinnade, får råd och stöd. Men kan upplevas något stressande för många hundar. Där kan man ju dock som ägare göra mycket genom att avskärma med tält/bur/gå ifrån och vara med hunden i lugn och ro.

Värsta kommentaren jag hört när jag påtalat detta var att ”hunden vilade ju hakan mot kopplet”. Men snälla någon, hunden vilar inte hakan mot kopplet när hundens hela huvud hålls upp i en helt onaturlig ställning där det smala kopplet sitter bakom käken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utställningens baksida är ful

Har fått mycket feedback på föregående inlägg om utställningsverksamhet och baksidan med utställningsvärlden. Det har mörknat rejält tycker jag. Beskrivningar om folk som skakar små hundar för att de ska vara yra och stå stilla på bordet, färgning av päls för att dölja felfärgade hundar, hot och våld mot medtävlande eller domare och förgiftning av medtävlandes hundar.  Även från uppfödare själva kommer oron och kritiken gällande vad som försiggår och hur hundar ställs mot varandra. Finns det ingen gräns för hur vuxna människor beter sig?!

Det känns mer och mer som att det vore önskvärt att ta bort tävlingsdelen ur utställningsverksamheten och enbart ha exteriörbeskrivningar, utan rosetter eller titlar. Det är ju galet hur avundsjuka kan få människor att agera.

Den stora internationella utställningen Crufts pågår just nu och det kommer rapporter även därifrån om att en hund skulle ha blivit förgiftad av någon. Vet dock ej om detta är bara ägarens version eller om det är bevisat att det faktiskt förhåller sig så. Läs nyheten här.

Vad gör SKK åt detta? Vad kan man göra? Och hur får man människor att bete sig som vuxna tänkande individer?

Inget är så klart bara negativt men att det fanns så mycket fusk, så mycket trix och fix på bekostnad av hundens välmående hade jag ingen aning om.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utställningssäsongen är igång

Utställningssäsongen är ju igång på många håll. Vi ställer ju inte ut Alf mer då han inte tycker om situationen med domare och bord. Utställningar kan vara trevliga tillställningar med många rasentusiaster som samlas och utbyter erfarenheter, tips och råd. Man får chans att se alla fantastiska hundar och knyta kontakter. Men det finns det som gör tillställningarna till ett obehag att vara på. Avundsjuka. Nedlåtande kommentarer om den som ställer. Rivalitet och hårda ord. Det kan skrämma många nya hundägare och valpköpare som söker sig till en utställning för att få mer information om rasen. Inget är ju svart/vitt men det är viktigt att prata om det som inte fungerar så bra, annars kan ingen förändring ske.

Av mina egna observationer av utställningar så tycker jag det är allt för många ägare som ”tävlar för egen del” och hundens bästa kommer i andra hand. På flera ställen såg vi hundägare som mer eller mindre ”hänger” hunden i det smala halsbandet. Frambenen lyfter från backen. Hunden får sitta i en trång stålbur under lång tid, ibland alldeles för liten bur i förhållande till storleken på hunden. Stressig miljö, mycket folk och hundar och långa dagar. Och alla dessa hundar som lämnas i varma bilar mitt i sommaren! Man kan ju tycka att den som vill ställa ut sin hund vore mer rädd om sin kompis?! Men nej då, på flera utställningar vi har varit så har det ropats ut i högtalare registreringsnummer och hot om att slå in rutor. Det är rätt skrämmande.

Än mer skrämmande är det hur vi människor är villiga att gå över lik för att vinna en rosett. Se denna tänkvärda film men jag varnar för innehållet, det kan vara obehagligt att se (därför direktlänkar jag ej). Se filmer här. Dog show or dog abuse? Ja det kan man ju fråga sig!

Domare och funktionärer är för dåliga på att omedelbart tilltala, rapportera och stänga av såna här idioter som verkligen utsätter sina hundar för djurplågeri!  Det ska omedelbart stoppas!

FCI kom med förtydligande av reglerna att hund ska visas i löst hängande koppel därför att de naturliga rörelserna ska synas och hunden ska slippa kippa efter andan. Det lät först som att SKK hade infört samma regler från 1/7 2014 men sedan har de tydligen tolkat de nya FCI reglerna som att de redan inryms i de befintliga svenska reglerna. Jag kan tycka att det alltid är bra att vara övertydlig i alla sammanhang. Att det står i de svenska reglerna att hundar inte får utsättas för otillbörlig hantering eller åsamkas smärta verkar ju inte bekomma någon eftersom det inte rapporteras, personen blir ju aldrig avstängd utan kan visa sin hund gång på gång.

Själv är jag skeptisk till utställningsverksamheten som den ser ut idag. Det ursprungliga syftet – att bedöma hundrasernas utseende efter de användningsområden som hunden ska ha – har urholkats mer och mer. Domare har under lång tid premierat allt för avvikande drag och vi har därför fått raser som blivit lidande på grund av detta. Självklart har uppfödarna själva det största ansvaret men någonstans bidrar ju rosetterna till att människor fortsätter avla på det som blir allt för extremt.

Innan vi skaffade Alf var vi på en utställning för att få mer information om rasen och se alla varianter och träffa uppfödare. Vid ett tillfälle kom en kvinna fram och pratade med oss, hon hade ett gäng taxar med sig i koppel. Sen blev det plötsligt lite bråttom då hennes hund skulle in, vips så slängde hon ett koppel på oss och bad oss hålla den andra hunden som inte skulle följa med. Där fick vi sitta med en hund som inte var våran och om vi hade gått iväg, hade hon hittat sin hund igen? Hon visste inte vem vi var, vad vi hette eller varför vi var där. Jag undrar om kvinnan inte var lite onykter också, fick det intrycket. Hunden blev så klart lite orolig när ägaren (antar jag att hon var) sprang iväg men det var en snäll och söt liten hund och vi gjorde vad vi kunde för att få den att trivas med oss tills hon kom tillbaka. Själv skulle jag inte lämna över min hund till någon okänd människa.

Jag hoppas allt fler börjar träna sina hundar att själv ställa upp sig och springa i lätta och lediga rörelser med högt huvud (om det nu är det man absolut strävar efter?!) genom positiva metoder som klicker. Då kan fler njuta av att gå på hundutställning och se alla vackra raser utan att bli illa berörd av alla ägare som inte ser sin hunds behov.

Brukar du ställa ut din hund?

  • Nej och har inga planer på att börja (45%, 5 Votes)
  • Ja men tvekar på att fortsätta pga klimatet på utställningar (18%, 2 Votes)
  • Annat (18%, 2 Votes)
  • Ja och jag har bara positiva erfarenheter inom min ras/-er (9%, 1 Votes)
  • Ja och jag bryr mig inte om de andra som ställer ut (9%, 1 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utställning på gott eller ont?

Senaste numret av Tidningen Hundsport har kommit (12/2014). På sidorna 20-23 diskuterar man utställningens syfte och framtid.

Handen på hjärtat, varför ställer vi egentligen ut våra hundar? Är de t för tävlingsmomentet och pirret i magen, eller för att få en avelsbedömning? Eller kanske mest för att ha en trevlig dag? Använder vi utställningsresultaten, och i sådant fall till vad?

Det har gjorts en enkätundersökning bland klubbar och utställare och där man nu ska analysera svaren. Utställning är nog den största verksamheten för de flesta hundklubbar inklusive SKK. Samtidigt kostar det pengar att arrangera och det krävs ideella personers engagemang för att andra ska kunna ställa ut. En aspekt många kanske glömmer bort.

Så varför ställer vi ut hundar? Thomas Uneholt från SKK förklarar:

Det handlar i grund och botten om att beskriva och dokumentera det kynologiska värdet av en viss individ”.

Utställningens grundsyfte är ju egentligen att få en utvärdering av vad hunden tillför rasen utifrån rasstandarden och att få detta dokumenterat. Kritiklappen, bedömningen, är alltså det viktigaste verktyget. I vissa raser kan man dock undra över om de hundar som vinner flest utmärkelser egentligen är de mest representativa med tanke på de rasbundna sjukdomarna som drabbar många individer hårt. Är det alltid champion som har fått den bästa kritiken? Jag tror inte alltid det är så. Därför bör man nog läsa mer på kritiklappen än titta på antalet rosetter.

Utifrån enkätsvaren framkom att många uppfödare inte använde sig av detta verktyg i sin avelsplanering.

Dokumentationen över bedömningen, det vill säga kritikerna, ansågs nämligen inte vara av något större värde för avelsplaneringen

Det uppfödarna ansåg viktigast var deras egna erfarenheter, klubbens anvisningar och det tilltänkta valparnas inavelskoefficient.

Kritiken du får på en hundutställning är en dokumentation över din hunds exteriöra förtjänster. Det borde väga tyngre än eventuella titlar. Men tvärtom rankades kvalitetspris högre vid uppfödarnas avelsplanering, säger han” (Thomas Uneholt).

Vidare föreslås olika förändringar för att förbättra och förenkla användningen av kritiken genom bland annat digitala lösningar. De flesta idag äger ju en surfplatta och/eller smartphone och då skulle man t ex kunna få resultat digitalt på en gång. Digitalisering är nog en förutsättning för att fortsätta finnas kvar. I dagens samhälle är det lite så att om det inte finns på Internet så finns det inte 🙂 Då skulle man kunna läsa kritiken innan man ser ev titlar. Kanske blir det mer intressant att se vilka förtjänster just den hunden har och inte vilken titel?

I rörelse Bedömning

Även om utställningen har ett syfte så åker många på arrangemangen av sociala skäl, för att få ha trevligt tillsammans med likasinnade. Själv kan jag sälla mig till den skaran. När vi ställde ut Alf så var första gången för att få en bedömning av hur väl han stämde överens med rasstandarden. Men sen blev det mer en social tillställning som var trevlig. Nu ställer vi inte ut längre då Alf inte tycker om det men vi har ändå besökt utställningar, utan att vara med 🙂 Finns ju inget bättre än att diskutera sin favoritras!

En kritik som framkom i enkäterna var att domaren var en avgörande faktor för vilka utställningar man åkte på. Man ansåg att domarna hade för dåliga raskunskaper och att det kunde skilja sig mycket mellan olika domare. Detta kommer ses över, bland annat domarutbildningen. En del utställare åker bara på utställningar med vissa domare, lite som att dom bara ställer ut om dom vet att dom kan vinna. Känns ju inte särskilt rättvist i någon mening.

Ja oavsett vad man tycker om utställningar och varför man själv deltar så tycker jag det viktigaste man måste ha för ögonen är hundarna. Mår hunden bra av att åka runt på olika utställningar? Trivs den med det?  Och hur ofta bör man släpa med sig sin hund land och rike runt?

Å sen förstår jag att folk gillar tävlingsmomentet och den sociala samvaron, men glöm inte bort varför vi har utställningar. Tappa inte bort bedömningen i havet av rosetter. Titta på innehållet, inte bara förpackningen. Jag är varken för eller emot utställningar. Jag tycker bara man måste komma ihåg varför man är där och syftet. Att hundens bästa ska vara drivkraften inte vad jag som människa tjänar på eller vad som ser bäst ut.

Ha en trevlig lördag alla som orkat läsa 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"