Taxbromsen

Ett försök att skriva ett litet humoristiskt inlägg om när kommunikationen inte fungerar 🙂

Idag slog den beryktade taxbromsen in med full kraft. När vi skaffade hund trodde vi att man skulle få gå många långa promenader ute, ett sätt att ta sig ut mer. Men vad gör man när man råkade få största soffpotatisarna genom tiderna?! Men vill man leka jakthund emellanåt kan inte dagarna bestå av att ligga i soffan å vända sida som herr Alf verkar tro. Då måste man även ägna sig åt sådant som motion. Pga att hösten bestått av mestadels nederbörd i form av blöta droppar har motionen legat på minussidan. Så idag slår solen till och det är dessutom minus en grad så backen är inte längre blöt utan frusen med lite snö på. Perfekt väder att ta sig ut och få lite D-vitamin och friskluft tyckte matte.

Taxbromsen är den kraft som slår i backen när man ska gå ut och taxen i fråga bara inte känner för det. Ingen skada, sjukdom eller annat acceptabelt skäl ligger bakom utan bara ren ovilja. De flesta taxägare verkar ha stött på fenomenet som oftast slår i, i början av promenaden för att sedan släppa vid hemgång.

Jag vet att om jag börjar promenaden med att låta dom ta sig god tid på att lukta, pinka å komma igång så brukar taxbromsen endast bli en liten test för att se om man kommer undan med att vända näsan mot huset och få gå in igen. Men visar man då att vi ska fortsatta gå så släpper det.

Men idag. Jag och Alf blev verkligen ovänner. Började med att det tog 10 minuter att gå 20 meter då det skulle rullas till höger och vänster. Nåja dom får hållas. Täckena är ju på och det kliar väl lite. Men sen tyckte matte att om vi ska hinna få någon sol denna årstid då ljusets timmar är mycket begränsade till mitt på dagen och vi redan förhalat promenaden i vad som kändes timmar av rullande så började jag ställa kravet på att vi skulle röra oss framåt. I 20 minuter (!?) hade Alf i backen, blängde på mig och surade.

Skulle vända näsan hemåt och slog i taxbromsen. I n t e e t t s t e g. När jag blev redigt less på att förklara för Herr tax att idag skulle vi njuta av vädret och gå en SKÖN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD FRAMÅT och till slut medelst knuffa tax framför mig, så beslöt sig taxen för att antingen hoppa ner i diket och blänga på matte eller kasta sig ut i vägbanan! Var han skadad? Var han sjuk? Hade han ont? Nope. Inte ett dugg.

Vet inte hur jag ska förklara hur det känns att gå med 10 kg tax släpandes i armarna som bara inte känner för att medverka. Man skäms för grannar och känner sig som en djurplågare, man kämpar inombords med ilskan och frustrationen över att taxfan inte kan njuta av EN LUGN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD I DET FINA VÄDRET!

Men så kommer det där fenomenet när taxbromsen bara släpper. Utan anledning, utan mutor, utan att man tagit till våld på taxen. Vips bara när vi kommit en bit in i byn så slår Alf om och så är det bara fina raska steg framåt med en skuttande glad tax som vänder sig om för att kolla om matte är med och njuter av alla dofter och intryck! ”Titta matte en traktor”, ”Titta matte, hästar”. Han nästan ler mot mig när han vänder sig till mig för att visa vad han uppmärksammat.

Vad hände? När hände det? Vad jagade ut demonen ur min tax?!

Så här är bilden jag har i mitt huvud av när vi går en lugn och avkopplande promenad och njuter av det fina vädret och friskluften. Vilket uppnåddes efter 20 minuters onda blickar mellan varandra och morrande från matte, och varade i ca 40 minuter tills vi var hemma.

Nu är vi hemma och vänner igen. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett ynkligt gäng taxar

Igår bestämde vi oss för att vi skulle ta en långpromenad idag med hundarna. Vi skulle gå i den nyligen invigda (igår) parken som kommunen byggt (i flera år med trafikkaos som följd). Kliver upp och gör oss iordning. Precis när vi tänker åka så kommer en geting in hos oss. Husse sitter på toa. Först jagar getingen mig i mitt ansikte. De är ju rätt slöa och aggressiva denna årstid. Sen flyger den mot hundarna. Alf är en notorisk insektsjagare. Han blir helt galen när han hör något surrande flygfä i närheten. Försöker få tag i getingen samtidigt som jag ropar åt Alf att låta bli den men han hinner före! Han gör inga ljud men han kniper getingen i luften å tuggar i sig den!

Husse ropar från toaletten och frågar vad som pågår (han hör mig ropa). När vi klär på oss och ska gå ut så ser jag att Alf slickar sig runt munnen mycket så kollar i munnen men ser inget.

Vi sätter oss i bilen och åker mot parken. Kollar Alfs mun igen och ser då att han är stucken på tungan som har börjat svälla upp. Ringer så klart direkt till veterinär och får rådet att avvakta och bevaka honom i minst två timmar om det skulle komma en allergisk reaktion. Ja ställer in våra planer om att åka till parken och åker till stugan istället. Tänker att det är nog inte så bra att anstränga honom om han har ett bett i munnen.

I stugan är Alf precis som vanligt trots sin böld på tungan. Kollar den var femte minut att d inte sväller men Alf är busig och vill gå ut. Så vi går den korta biten (några 100 m) till vattnet.

De besöker Asta (grannhunden) och går ut i vattnet. Rejsar runt och mår gott i solen.

När de två timmarna har gått och Alf inte besväras alls av sitt bett så bestämmer vi oss för att ändå åka till parken. Svullnaden verkar dessutom ha börjat gå ner.

Alf är hur pigg som helst och går före oss andra, vilket sällan händer.

En mysig park som ska dölja vatten och avloppsledningarna som lagts ner. Blir nog fint när allt gräs och blommorna slår ut till våren. När vi gått en bit och är på väg hem så ser vi att Theo slickar sig om tassen. Husse lyfter upp honom och jodå han har skavt ett litet sår på ena trampdynan. Buren till bilen och åker hem.

Nu kan väl denna dag få sluta utan fler sjukdomar eller skador!

Ser fram emot en konstträff med mina gamla kollegor och ska nu förbereda ett motiv. Får se vad det blir 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Faror från ovan

Det är så skönt att äntligen ha flyttat in. Det kaos som nu råder rår vi själva för. Det minskar med kartonger för varje dag. I veckan kom vår garderob som var allt annat än lätt att montera. Hög också så det var svårt att få in den i rummet utan att skrapa mot väggar eller tak. Nu är den dock på plats. Hundarna har väl varit mer än måttligt roade av att vi monterar möbler å packar upp. Men de har fått sin del också. Tog en promenad runt byn för nån dag sen bland hästgårdar, hundgårdar, lera och ängar. Alf njöt riktigt av vårvädret. Mötte hästar efter vägen men de skötte sig bra med lite ”mutor”.

Vi har haft extremt, extremt kall maj månad. Knappt så det går över 0 grader! Helt galet kallt. Det fryser på natten i diken och snön tinar långsamt. Dagstemp är inte mer än 4 grader. Knappt sett solen heller.

Idag fick vi se havsörn på riktigt nära håll på morgonen. Hann dock inte få upp kameran i tid. Otroligt mäktiga och vackra fåglar men har man små hundar är det mindre kul att ha dom inpå knuten. De kan nämligen ta mindre hundar. Även om de kanske inte skulle orka lyfta hunden så har den slagit ner i hunden har hunden troligtvis dödliga skador efter klorna. Så vet inte vad jag ska tycka om det. Ska tydligen finnas ett häckande par här på ön. Man såg tydligt på omgivande fåglar att det var rovfåglar i luften. Det var skränigt och många fåglar som samlades och ”höll koll”/jagade efter örnarna. De flög mäktigt runt och cirkulerade fram och tillbaka. Ljudlöst och högt över marken. Ser ofta fiskgjuse här också hovra och söka föda över vattnet. Mindre än örnar men häftiga dom också. Även min första uggla på nära håll skådades i början av förra veckan. Otroligt coolt. Satt där i trädet och flög så klart i väg när vi närmade oss med kameran.

Hundarna kommer inte få vara ensamma ute på gården i alla fall. Undrar om havsörn även stannar över vintern? Vi kommer ju plantera lite buskar och träd i framtiden men det tar ju ett tag innan dom växer upp. Tre rådjur dök upp bakom knuten förra helgen, dock sent. Två ivriga hundar som satt och spanade i fönstret. Nu när dom kan se ut själva 🙂

Jag gillar fåglar och vilda djur så nära inpå. Kommer sätta ut ett fågelbord/hus längst ner på tomten så att vi kan mata fåglar året runt.

Alf tycker det är skönt att äntligen få sova på sin tempurmadrass igen. Knappt så man får upp honom på morgonen 🙂

Ikväll ska vi ta det lite lugnt, förutom lite vedstapling. Se lite film och njuta av att det är sol ute. Midnattssolen är ju mer eller mindre här nu. Blir aldrig mörkt på nätterna. Lite skymning men inte mörkt.

Hundarna håller på att ”skälla in sig” på området nu. De skäller åt alla ljud de hör ute och inne. Så gör de alltid tills de vänjer sig med omgivningen och vilka ljud som är ok och inte. Tröttsamt för grannarna kanske 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En ny start i livet – Huset är klart!

In i det sista var det strul med papper men det gick till slut. Innan utsatt datum fick vi i fredags tillstånd av kommunen att flytta in i vårt hus! Två års slit och oro är nu över. Vi får nu äntligen ta med alla våra saker och skapa ett nytt liv!

Veckan har gått åt till att flytta in alla möbler, få någon ordning på det viktigaste – kläder, kök och toalett. Snön ligger (tack och lov) ännu tät över gården så vi slipper se de tråkiga fyllnadsmassorna. Gården får bli sommarens stora projekt. När snön har smält har vi förhoppningsvis koll på allt inomhus (om än allt inte är perfekt). Vi kommer sälja möbler och byta ut en del som inte passar i det nya.

Jag som nyss börjat på ett nytt jobb har inte möjlighet att ta semester men husse är hemma med hundar och packning 🙂

Kaminen är på plats men ska installeras av proffs.

Den fina inflyttningsblomman från familj och vänner 

Lite hemtrevligare i stöket med en lykta på kvällskvisten. Vi går mot ljusare tider och nu går det snabbt. Det blir mörkt efter kl 22 nu på kvällarna. Snart ljust dygnet runt. Bästa tiden att flytta in.

Mest av allt har jag saknat min Tempursäng! Köpte den några månader innan vi sålde lägenheten så hann knappt sova i den men ryggen mår såååå mycket bättre i en tempur.

Ja det är långt ifrån klart med all uppackning men det går sakta framåt. Det här kaoset är mycket trevligare att leva i. Nu vet jag ju att jag har alla mina saker här, sen var i vilken låda, det är ett mindre bekymmer.

Vackra kvällar med dis och dimma. Hundarna ska ha sina promenader också. De tycker vi är tråkiga som bara packar och packar och inte leker med dom hela tiden.

Det kändes som att vi aldrig skulle nå denna dag men med vår nya entreprenör har det gått bra och vi är så nöjda just nu. Vi hoppas att det inte döljer sig några överraskningar men huset är besiktat och godkänt. Vi har inte hittat några konstigheter.

Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N Ä N T L I G E N

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundens beteende – en protest?

Ser ibland inlägg här och där och diskussioner om hundar som ”protesterar” mot sina ägare. Det kan handla om att hunden biter sönder något när den är hemma, börjar kissa inne osv. Jag skulle vilja säga så här.

Hundens beteende är alltid information. Om en hund förändrar sitt beteende så bör du bli nyfiken. Vad har hänt nu? En äldre hund som ”protesterar” mot att bli lämnad ensam kan ju t ex börja märka av att sinnena (syn, hörsel, balans osv) försämras och blir mer orolig att lämnas hemma. Även om samma hund tidigare inte haft problem. En hund som börjar kissa inne gör inte det för att protestera mot sin ägare utan det är en beteendeförändring. Då bör man kolla upp hälsa först och sedan om beteende annars kan bero på stress (förändringar i miljön eller foder eller vanor) eller något annat.

Se hundens beteende som ledtrådar istället för en protest mot dig. Hundar tänker inte så. Den vill i bästa fall kommunicera med dig – något är inte rätt – och i värsta fall så är den sjuk och inte kan kontrollera sitt beteende.

Så innan du dömer din hund – ta reda på varför beteendet förändrats!

Bjuder på en vintrig bild från dagens lunchpromenad. Fick muta Theo för att få med honom på bild. Han har extremt känsliga tassar. -4 ute och han vill ändå inte riktigt gå, stannar å slickar på tassarna. Men får han springa lös på gården så är d inget fel på honom. Han är lite rolig. Med koppel går han inte. Tar man bort kopplet så går han utmärkt, gärna nära en. Ska han va lös på gården sitter han å piper vid staket, öppnar man grinden så går han på andra sidan och sätter sig/lägger sig och är jättenöjd. Han vill bara inte bli styrd 😀

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En ny hundängel

Har följt en tragisk historia på facebook där en liten tax blivit attackerad och illa biten, så illa att käken gått av. Ägaren har gjort precis allting för att försöka rädda sin älskling och har fått bidrag av flera för att klara veterinärkostnaderna. Det slutade dock på värsta tänkbara sätt idag. Kasper fick somna in då skadan var för allvarlig och han fick lida så.

Jag blir så fruktansvärt förbannad på alla dessa lösa hundar! När man har en liten hund vet man att skadorna en större hund kan orsaka kan leda till döden! När svärfar gått ut med våra och påtalat för en ung herre med sin ”pitbull” att han måste koppla (eftersom killen gick å stirrade ner i telefonen och inte hade en susning om vad hunden gjorde) så får han höra ”surgubbe”. Vad är det för fel på folk?! Det är ju på grund av nonchalanta hundägare som detta åter får hända!

Många argumenterar att i andra länder så kan hundar vara lösa utan problem så varför skulle det inte gå här? Ja vad är det som är fel på oss då? Varför kan inte våra hundar vara lösa utan att attacker ska ske? Är vi sämre på att läsa av hundar? Är vi mer hårdhänta som gör våra hundar osäkra? Är våra hundar mer sönderavlade? Vad är det för fel?!

Så lata och oansvariga hundägare är mina värsta fiender just nu. OM något händer ta då för tusan ansvar för vad hunden ställt till med! Lär av misstagen. Denna förtvlivlade ägare förlorade sin bästa vän. Fick se honom lida svårt pga vad DIN hund orsakat.

Ska man behöva vara rädd för att gå ut med sina hundar? Har två små. Nog får jag upp dom i famnen men det är lite bökigt och risken att jag tappar dom är stor eftersom dom är rätt stora taxar.

Vila i frid Kasper ♥ Alf och Theo hälsar till dig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att skryta om sin (o)förmåga

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och ”spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, ”pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig ”ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att ”vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. ”Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som ”sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur ”saker har varit”:

Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en ”kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad säger kopplet om dig?

Vad tänker du på när du ser ditt koppel som du har till hunden? Är det en trygghet? En säkerhetslina? En börda? Ett bevis på att du är en dålig hundägare? En assecoar?

Vad är det som gör att det är så svårt för så många att ha sina hundar kopplade? Hundar har attackerat boskap, skrämmer folk i parker, jagar änder, jagar andra hundar osv. Läser varje vecka nyheter eller inlägg om otrevliga hundmöten där en lös hund varit orsaken.

Här är en nyhet i raden. Här en annan. Vilda djur som får avlivas pga hundattacker. Konsekvenserna kan bli allvarliga. Det vet man ju sällan innan. Eller så vet man att ens hund kan attackera men man ignorerar det?

Jag vill åter påpeka att jag anser att en duktig hundförare inte har sin hund lös överallt (även om de rent teoretiskt skulle kunna ha det). En duktig hundförare vet när det är läge att ha hunden lös och när det inte är det. En hund mår inte dåligt av att ha ett koppel på sig i vissa situationer, när den i andra får springa fritt och leka.

Jag funderar på om det är så att folk ser negativt på sitt koppel. Att det skulle vara något slags skam att använda det. Att om man har hunden lös visar man att man är en bra hundägare? Hunden får frihet, hunden får gå sin egen väg. Själv är jag högst tveksam till personer jag möter med lös hund. Jag har nästan börjat utgå från att det är någon som inte har tillräcklig kontroll på sin hund och att jag mer eller mindre får vänta mig att hunden springer fram till oss fast jag inte vill.

DSC_0107

Själv ser jag kopplet som en säkerhetslina. Mina jagar och det vet jag om, de är lättriggade och klarar inte av hundmöten. Jag använder även det omdiskuterade flexikopplet men inom den räckvidden så funkar min inkallning! Så mina hundar springer inte fram till folk när flexit är på. Jag kallar in dom, låser och passerar med kort koppel, som man ska göra. Jag har mina hundar lösa där det fungerar, där vi har goda förutsättningar för inkallning och inte stör andra och där mina hundar inte triggas att jaga (de är ju trots allt jakthundar). Vi tränar i koppel också så de förknippar inte kopplet med tråkiga promenader. När de går i koppel får de oftare godis än utan koppel. Utan koppel är friheten i sig lite av en belöning men vid inkallning kommer godiset.
IMG_0295

Så till alla er som har hundarna lösa, fundera en gång till. Är det lämpligt? Kan min hund skrämma/störa någon annan? Kan min lösa hund trigga någon annan hund? Finns det andra platser där min hund kan få vara lös som stör mindre? Ta ansvar för f a n. Blir tokig om jag hör en hundägare till med ”HAN ÄR SNÄÄÄÄLL”; ”Han har aaaaldrig gjort så tidigare” osv. Koppel på! Alla kan göra misstag men då lär man sig och gör om gör rätt nästa gång.

Å till dig som tänker att ”det gäller inte mig och min hund” så tänk om! Alla tänker säkert så men ändå händer det. Utgå från att det lika väl kan vara din snälla lösa hund som ställer till oreda. Det är ju i alla fall mindre risk om du har koppel på att något händer.

DSC_0409

(I stugan kan man gå lös från stugan till badstranden. Där känner man alla grannar och de hälsar på en och de har sin kompis Asta i granngården som de besöker). 

Sen hoppas jag att polisen börjar ta hundattacker på allvar. De kan skylla på bristande resurser men då får de begära mer resurser. Man kan inte strunta i brott för att man inte har resurser. Alla brott måste tas på allvar, speciellt när det kan drabba många om en hundägare i ett område sprider skräck pga en lösspringande hund som de inte tar ansvar för. För i ärlighetens namn så tror jag det kan dölja sig mer bakom fasaden om man är så obrydd om sin omgivning och inte tar eget ansvar, skiter i vad omgivningen säger och låter hunden ställa till med skada. Jag får många tankar om ett sånt scenario….

Jag är övertygad om att ju fler ”småbrott” man klarar upp och tar på allvar, så minskar de grövre brotten. Chansen är stor att man förebygger och upptäcker personer som behöver hjälp.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När kroppen inte är formad i samma mall

Vi har ett litet problem med Theo. Han har alltid nött klorna på sin högra framtass när han går. Han skrapar den mot backen när han travar. Hittills har detta inte varit något problem. Vi har bara inte behövt klippa klorna på den tassen då dom nötts ned. Nu har han dock börjat halta i bland och kollar jag på klorna så är pulpan nästan synlig. Har sökt skor och provat många olika modeller men inget passar en taxtass! Vad gör man?

Paws är för stora och klumpiga, de mindre får han inte över benet.

REdogs glider ner.

Fleecetofflor funkar bra på vintern men inte på asfalt.

Allväderskor tappar han när han går. Sitter även för högt upp på benet.

Någon med kortbent hund som lyckats lösa detta?

P1020719

Vi har alltid gått långpromenader, det är det bästa jag vet. Att ta med hundarna, en flaska vatten å sen bara gå. Vi har gått en mil utan problem och vill gärna fortsätta med det. Men vill inte att Theo ska ha ont.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Försiktig Dogparkour

I helgen har det regnat och varit tråkigt väder men igår passade vi på när det var uppehåll. Tog oss ut till en park där vi hittade lagom höga träd och stubbar att balansera på 🙂

Är dom inte söta? Mattes ♥♥DSC_0687 Theo fick träna på att balansera mot träd och hoppade frivilligt upp på stenar. Lite oförsiktig är han trots allt så man får hålla han i kort koppel. Alf fick prova att balansera mellan grenarna på en rönn som hade förgreningar vid roten. Han slängde sig upp som ingenting. Tur matte var beredd att hålla i selen.DSC_0691

Modiga grabbar. Så stolta dom är när dom får visa vad dom kan.

Vi hade några mindre lyckade hundmöten på smala vägar. Sen blev d extra jobbigt då tågbommen gick ner när vi skulle passera järnvägen. Bara stå och vänta ut malmtåget med sina 67 vagnar. Marken skakar när malmtåget kommer så Alf blev väldigt stressad och dessutom fick vi då sällskap av en större spetshund.

Sista mötet gick bättre. På väg tillbaka över spåret så tog vi den obevakade övergången och fick möte med en kelpie. Matte gick åt sidan i gräset och lät taxarna gnaga köttbulle medan hunden fick förbi. Inte ett ljud. Köttbullen var godare än att skälla på hunden 🙂

Önskar så vi fick till bättre träning med just hundmöten. Ofta hamnar vi trots allt i trängda situationer, som man gör i en stad. Man kan inte alltid gå ut i sidan. Försöker hålla oss där det är större grönområden så vi alltid kan ta ut svängarna. Fungerar till viss del men själva mötena går sällan bra.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"