Tvång för jakthundar

För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.

Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).

Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med “ge beröm” och “det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.

Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.

Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.

Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.

Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.

Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.

Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.

Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.

Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är “sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.

Kom ihåg att ge beröm.

Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot “. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .

Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.

Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.

BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.

När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.

Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.

FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.

Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats “. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.

UttalandeMissuppfattningVetenskapen säger
För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden.Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation.
Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på!
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot.Att hunden frivilligt kommer greppa apporten.När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten.
Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden.
Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas.Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen.
Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla.
(man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) Att en hund ska tåla tvångsträning.Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet “tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg.Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt.Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta?
Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen “du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av “JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt.Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött.
Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning).
Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt!
Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar.Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende.
Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan “se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord.Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används.Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå.
Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det.
Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta.
Det är bättre att ha en hund som med självförtroende gör fel, än en hund som inte vågar fatta beslut på grund av rädsla av att göra fel.

Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hönsjakten…

Ja man är ju inte alltid stolt över sina små stjärnor men ibland kan man inte låta bli att skratta åt dom.

Följande har hänt under hösten.

Där våra grabbar vistas dagtid när vi jobbar, har grannarna höns i en hönsgård. Ni behöver inte få panik ännu, taxarna har i n t e varit in i hönsgården och tagit någon höna! De bryr sig inte in ljudet eller lukten av dom när dom varit hemma på sin gård.

En dag gick Theo bakom vedboden och kom sedan fram och satte sig brevid hundvakten med en livs levande höna i munnen! Han hade inte skadat den som tur var utan hittat den baki vedboden och burit den till daghusse. Hönan återlämnades till sin ägare som berättat att hönan sedan några dagar tillbaka hade smitit. Nu var den då återfunnen. Som tack fick Theo ett paket hönsägg.

Sen gick det en tid. Plötsligt en dag får Alf upp något i nosen.Sticker in i skogen. Kommer tillbaka täckt i dun och en stackars höna har fått sätta livet till. Jaktinstinkten tog över. Denna dag var hönsen lösa, utanför sin hönsgård och hade irrat iväg från sin egen tomt. När tumultet utbröt med att Alf stack, var plötsligt Theo försvunnen. När hundvakten rusar tillbaka för att hitta Theo, sitter han bland alla höns på gården och bara tittar 🙂

Vilken syn och vilken cirkus! Nu är de inte längre lösa på sin gård längre då vi inte vill ha fler döda höns. Till Alfs försvar var hönsen inte i sin hönsgård men han ska ju ändå inte jaga dom. Tyvärr har han jaktinstinkt vilket Theo uppenbarligen inte har!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan)."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Jaktdag utan avslut

Idag har Theo och Alf fått vara på drevjakt med mig, pappa och husse. Alf hade sin nya väst till GPS:en som funkade bra. Ett drev blev det, på vad vi tror var rådjur (vi såg aldrig djuren dom drev). Inget avslut dock. Tror Alf tappar modet lite när det inte har fällts något för honom än. Harpesten härjar här så vi ser knappt nå harspillning alls. Dock mötte vi en jaktkollega som hade fällt en hare tidigare så det finns nån i alla fall. En drever hade drivit rådjur kort innan.

Theo skällde också på rådjur men kom snabbt tillbaka. Vet inte om han blev rädd eller vad som hände. Han visar ju inte lika stark jaktlust som Alf.

Alf lyckades på vägen tillbaka från drevet passera mig och pappa utan att vi såg eller hörde honom. Han spårade sig själv ända tillbaka där vi började. Som tur var såg vi på GPS:en att han bakspårade så husse gick efter och mötte honom.

Härlig dag i skogen och god korvgrillning."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hunden Billy hämtas av sin italienske ägare

Mitt hjärta gråter. Mannen förtjänar inte att få tillbaka hunden! Läs nyheten här.

Den italienske jägaren lämnade sin hund att dö i skogen då den inte kom tillbaka när jakten var slut. Så han åkte hem till Italien och lämnade Billy åt sitt öde! Nu kommer han alltså tillbaka hit å får hämta hem hundstackarn!

Han verkar ju inte ens ångra sig eller förstå lidandet som den utmärglade Billy haft när han hittades!

Stackars hundar som måste bo hos den mannen och att han har mage att säga att han ska komma tillbaka å jaga här! Det var heller inte första gången det hände heller.

Vi lever på 2000 talet och hundar behandlas inte bättre, särskilt inte i andra länder. Känns hopplöst ibland och som att man vill kunna göra något, sprida kunskap."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lydiga jakthundar

Jag har varit lite tveksam till att läsa böcker om lydnadsträning för jakthundar av den anledningen att man tyvärr fortfarande hör många av den äldre skolan predika om att hunden inte ska ha så mycket kontakt med ägaren för att det försämrar jaktlusten, att hunden ska tuktas till lydnad eller att hunden ska jaga in sig själv. Tack och lov har vi börjat gå ifrån den synen på jakthunden som verktyg till att se hunden som jaktkamrat och en i jaktlaget.

Efter 15 års frånvaro har jag upptäckt bibliotekets fördelar och lånat hem lite böcker i ämnet.

Första boken är Lydiga jakthundar av Erik Wilsson, Jägareförlaget 2005. Lättläst bok med många bilder.

För första gången har jag läst en bra beskrivning av det jag själv försökt skilja på, krav och tvång.

Alla lydnadsmoment kännetecknas av att vi ska kunna kräva ett utförande. Kravet betyder att hunden får uppskattning när den gör rätt och att den tillrättavisas då den gör fel. Skillnaderna mellan effekterna av korrigeringar och beröm skapar en kontrastverkan som gör att hunden aktivit söker uppskattning från sin ledare. Det är just detta som leter till att kontakten med hunden förbättras under lydnadsträningen.

Tvång innebär något helt annat, då tvingar vi hunden att utföra en handling och hunden lyder för att undvika något obehagligt. Träning under sådana betingelser ger en kuvad, tryckt hund som lyder av rädsla. Dressyr med tvång kan ge ett visst mått av ovillkorlig lydnad, men det skapar ingen kontakt mellan hund och förare“.

Så bra beskrivning på skillnaden och det positiva som ligger i att ställa krav på hunden. Den gör det för belöning/uppskattning inte för att den är rädd eller försöker undvika stryk.

De beskriver väldigt bra målsättning med lydnadsdressyren och hur denna bidrar till att skapa kontakt och motivation hos hunden att lyda. Att inte fokusera så mycket på om man har nytta av lydnadsmomentet i sig utan att tänka att man alltid har nytta av en god kontakt med sin hund.

Här blir det också tydligt att vi måste bli tydligare mot taxarna med frikommando för att vara konsekventa i vår träning. Det slarvar vi faktiskt med.

Enda kritiken jag har mot boken är väl att man uppmanas att med ett “lätt ryck” lära hunden sitt eller att följa med. Det behövs faktiskt inte! För handen över huvudet på hunden så ska du se att den sätter sig på rumpan rätt fort. Fram med godiset och belöna! Man behöver inte heller ruska om hunden som de beskriver när hunden gör fel. Bara ett bestämt tag i hunden och ett bestämt “nej” så löser det sig. Många hundar är signalkänsliga och vårt kroppsspråk i kombination med “nejet” räcker gott och väl för att visa missnöje.

Men spännande läsning! Ser fram emot de andra böckerna jag lånade om jakt med små drivande hundar t ex! 🙂"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nybyggen och harspår

Bild

De har röjt skog för att göra plats åt de nya studentbostäderna. Bygget har fått igång hararna och Alf är på helspänn och spanar och nosar hela vägen runt berget. Dom är i rörelse…

Vänta bara… om jag får tag i er…

P1020972

P1020978

 

Theo förstår inte riktigt vad Alf letar efter men man ser att han försöker härma Alfs beteende. Han nosar också och spanar men han vet inte vad han söker 🙂 Han vill bara busa! Hela tiden! Dra i koppel, dra i mattes byxben, dra i vantar, bära pinnar…

Men när Alf ger igen så är det Theo som får lägga sig. Alf är tyngre och hårdare i kroppen. Man ser att han snöbadar Theo ibland 😉

140222

P1020983

P1020985

P1020986

P1020987

P1020993

P1020996

 

Nu försöker vi återhämta oss efter en tung början på året. Mattes farbror och faster dog med en veckas mellanrum i januari och nu har begravningarna varit. Vila i frid. Faster V tyckte om Alf och Theo. Hon hade själv stövare som var hennes bäbisar. Vi fick ett av hennes retrieverkoppel hon hade på stövarna. Funkar bra när man bara ska ut och snabbpinka 🙂

Imorgon laddar vi upp för Övre norrlands taxklubbs årsmöte! :-)"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Finsk beagle

Roligaste/gulligaste på länge! Med en tvist på slutet 🙂

Tydligen inte ett helt ovanligt beteende på en oerfarenhund. Det betyder inte att hunden inte är en bra jakthund. Den är bara inte van att se vad den ska jaga så att säga 🙂 Hunden kan fortfarande bli en bra jakthund med rätt ägare. Men så kul det ser ut!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Föreläsning om jakt med små drivande hundar

Hans och Erik från Norrbottens beagleklubb höll en bra, informativ och rolig föreläsning om jaktens alla delar; från ursprunget, rasernas bakgrund och injagning till utrustning, goda råd och filmer för att illustrera det som berättades.

Det jag tar med mig från föreläsningen är:
– skaffa den hundras som passar den jakt du själv vill utöva
lär känna din ras och rasens bakgrund men
se hunden som individ och inte som ett genomsnitt av rasstandarden. Alla hundar är olika och har olika behov för att bli bra jakthundar
– på vägen till att lyckas sker många misslyckade jaktdagar.
– ha tålamod och kul tillsammans med din hund.
– välj utrustning som passar dig och din hund som gör jakten säkrare, mer spännande och roligare då du kan följa hunden via dagens teknik. Du lär dig hur din hund jagar, hur och var den söker, när den tappar och hur den gör för att hitta tillbaka.
– en vältränad hund skadar sig mer sällan och gör inga dumma grejer ute i skogen, aktivera hunden inför jakten på lämpligt sätt.
– Det är inte hundens fel om jakten inte blir som du tänkt dig. Du måste väga in sådana faktorer som vilket underlag det är, markerna du jagar på, temperatur och väder, vind, viltet som rör sig i området och när på hösten du jagar. Det som för dig kan se ut som en perfekt jaktdag kan för hunden innebära att den inte känner några dofter alls. Spår kan om det är frusit på “fastna i frosten” eller regna bort.
spår ändrar karaktär vilket gör att hunden kan sluta följa det
– olika djurslag släpper olika mycket vittring
– lär känna det djurslag du vill jaga.
– jakten ska bedrivas på ett etiskt sätt, att aldrig utsätta hund eller vilt för risker eller stress i onödan.

Så intressant och bra föreläsning!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos första släpp

Bild

Idag fick Theo sitt första uppdrag att vara i skogen med oss. Målet var bara att se vad han gör lös och om man kommer på inkallning samt om han vågar söka ut från oss. Inga krav eller planer bara upptäcktsfärd. Theo tyckte det var jätteroligt och tittade på fåglarna som han gärna ville jaga efter lite. Han höll sig nära men vågade ändå söka ut 50-80 meter och upptäcka runt ikring. Han höll uppsikt över oss hela tiden och kom på inkallning. Han har dock inte samma sök som Alf har som alltid har nosen i backen men med tanke på att Theo fått tillbringa sina första månader ensam på en balkong så kan man ju inte förvänta sig att han ska veta hur man gör. Han behöver bara få upptäcka omgivningen och veta att han alltid har oss nära.

IMG_20130929_092103

IMG_20130929_102255

IMG_20130929_102336

IMG_20130929_102411

IMG_20130929_102450"The world is changed by your exampel, not by your opinion"