Mer hundkunskap önskas

Ibland önskar man att folk hade lite mer hundkunskaper. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en annons om en hund som ska omplaceras ”annars avlivas den”, gärna med tillägget ”det sker imorgon kl. 0000”. Eller än värre de som inte ens ids bry sig om att söka ett nytt hem utan säger till nån släkting – ”ja hittar du ett hem innan imorgon så får den väl leva vidare”. Är inte hundens liv värt någonting alls? Kan man inte ens bemöda sig att finna ett nytt hem? Vi människor är bra egoistiska och okänsliga. Ett liv är väl ett liv oavsett?

Jag är inte emot avlivningar, i vissa fall är det sista utvägen och till och med nödvändigt. Men att inte ens bemöda sig att försöka ge hunden en ny chans tycker jag är oerhört omänskligt. Lathet går före. En hund kan få ett mycket gott liv hos någon annan, ett liv som hunden förtjänar. Har man skaffat hund eller tagit över en hund har man ett ansvar. Det gäller även när det inte längre fungerar.

Personligen har jag svårt när man omplacerar hundar för att de inte fungerar till den aktivitet man tänkt sig eller när den ska pensioneras från en aktivitet. Oavsett om det är jakthund, agility eller lydnad. Hunden går ju in med de förutsättningar den har. Om den har gett sitt ”yrkesliv” åt dig så förtjänar den väl att få pensioneras i samma trygga hem? Det är inte slit och slänggrejer. Sen förstår jag ägare som blir besvikna om den hund de tagit hem inte fungerar till den aktivitet de tänkt sig. De kanske inte har plats för ”endast en sällskapshund”. Men jag tycker inte det är ok när det gäller ett liv/individ. Vi har alla våra fel och brister, ingen är perfekt. Man kan ändå bidra till mycket och kanske öppna ögonen för andra aktiviteter, våga prova nytt, eller bara lära sig njuta av livet utan krav också. Hundar kan lära oss så mycket som vi människor ibland glömmer bort.

Sedan detta svåra ämne med hund och barn. Hur gör man på ett bra sätt för att hunden och barnen ska gå bra ihop? Speciellt om det inte är min hund?

Själv försöker jag tänka att mina hundar är mitt ansvar runt barn. Jag belönar alltid hundarna när de är lugna kring barn eller när de själv väljer att gå ifrån. Jag tror inte på att gorma på hunden, platsa den eller schasa iväg den så fort den är nära barn. Risken är att den förknippar barnen med något negativt. Om hunden blir ivrig och välter barnet så tror jag inte på att fya eller gorma. Förebygg hellre om du vet att hunden är livlig eller bli glad. Straffa inte beteendet och framför allt LÄR barnet hur de ska umgås med hundarna. Om man inte sett en situation så vet man inte vad som föregått den. Ett barn kan ju ha lockat fram hunden från platsliggningen, då tycker jag det är orättvist att gorma på hunden.

Men sen dagens klokaste: Läs i Expressen här om att vi hundägare inte är ansvariga för andra människors hundrädsla. Jag känner igen det där med bajspåsedödssynden! Haha! Är så plikttrogen när det gäller att plocka upp hundbajset att jag nästan är beredd att städa upp efter andra för att slippa blickarna och de sura minerna när icke-hundägare passerar hundbajs. Det är inte min hund som skitit där bara för att vi passerade! Skäms ton när jag glömt bajspåse även om jag då ser till att taxarna rastas i skogen eller på andra ställen där hundbajset faktiskt gör så liten skada som möjligt. Kommer fortfarande ihåg när jag med diskbråck försökte rasta Alf efter cykelvägen och han satte sig och bajsade. Jag tog mig verkligen inte ner då ryggen var helt orörlig. Jag stapplade iväg bara för att ta mig hem och då ropar en kvinna ”TA UPP BAJSET”. Ja jo jag vet men jag KAN ju faktiskt inte BÖJA mig. Nu låg det inte heller i mitten av gången eller där barn leker. Kändes som att om jag till 100 % alltid plockar upp och nu vid ett tillfälle av sjukdom inte klarade av det så är det ingen big deal men det är ju alltid just DÅ det står någon och ser på som inte vet det. Dock ides jag inte ropa tillbaka utan la mig  halvt rullandes i snön och fick upp skiten i påsen. Fan va ont det gjorde!

Kan också känna igen mig i att vi hundägare nästan är lite kuvade. Det är mycket skyldigheter vi har men få rättigheter. Vi tar gärna på oss det men är det alltid så att vi ska be om ursäkt för att vi har en hund brevid oss? I andra länder känns det som en större öppenhet mot att ha hund som sällskap och vän. De är mer välkomna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"