Alf sätter i halsen

Tänkte skriva ett inlägg om hur jag börjat övergå från att träna “hundmöten” till att bara träna kontakt vid hundmöten. Att det började gå framåt när jag inte fokuserade på att “vi ska möta hundar” till att “nu tränar vi på kontakt“. I kombination med detta tränar vi ju skvaller, vilket Alf gör på relativt korta avstånd. Han klarar dock inte själva mötet/passagen ännu.

Idag satte dock Alf godisen i halsen. På riktigt. Inte bara sådär som hundar gör ibland när de kraxar upp en bit som de svalt fel. Han satte i halsen. Fick inte luft. Tills jag lyfte upp baken på honom och tryckte lätt på magen – då började han andas igen! Fy fan! Dom sekunderna kändes som en evighet.

Jag brukar inte ge godis vid själva mötet just för att det inte ska hända nåt sånt, men han måste ha haft kvar godisen i munnen och vid mötet satte han den fel.

Alf och Theo är inte intresserade av att leka eller leksaker så det har endast fungerat med godis för dom två. Idag hade jag hårda godisar, jag brukar varva mellan något mjukare eller typ paprika till foderkulor och andra godisar. Kommer aldrig mer ge hårda godisar! Det var så hemskt att höra han kippa efter andan.

Som tur var repade han sig och verkade inte fatta vad som hände. Nu ligger han här brevid i soffan och sover. Vi tog oss ändå runt sjön så han verkar må helt ok 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alltid är det något

Är det inte hunden som är sjuk så är det nån av människorna. Matte har fått tid hos läkare för misstänkt gallsten/inflammation. Dessutom måste nog en tand lagas också för den ilar 🙁 Allt på en gång liksom. Nå vi tar en sak i taget. Hoppas slippa operation bara men måste man så måste man. Det är ju aldrig en bra tid att bli sjuk men man styr inte över det. Idag blir nog en tråkig dag för hundarna. Ska försöka ta oss ut sen beroende på vad läkaren tycker är lämpligt och vad det är för fel på mig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Apropå avel och att hitta nya hem

Polisen i vår kommun har idag omhändertagit en liten valp när de gjorde ett tillslag i en missbrukskvart. De skriver bland annat så här på facebook:

“Genom arbetet på fältet kan man konstatera att väldigt många personer som är inne i ett narkotikamissbruk, också väljer att skaffa djur och då oftast hundar. Av den anledningen kommer man ofta, inom ramen för narkotikaarbetet, också i kontakt med djurskyddslagen. I djurskyddslagen framgår det bland annat att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, att dom skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn samt att dom skall hållas och skötas i en god djurmiljö.

Är man inne i missbruk har man ofta svårt att ta hand om sig själv. Dels på grund av den ständiga berusningen som i sin tur gör att man tappar verklighetsuppfattningen och därigenom förmågan att kunna göra skillnad på rätt och fel. Många gånger kan det också bero på den ekonomiska möjligheten eftersom större delen av pengarna går till att köpa mer droger. Förnekelsen och oförmågan till självinsikt spelar också en avgörande roll. Anledningarna kan vara många men gemensamt är att dom oftast leder till brister när det gäller förmågan att kunna ta hand om ett djur.

Likt ett barn kan djuren inte fatta egna beslut. Dom finner sig i den situation som råder eftersom dom helt enkelt inte har något val. Vet du om något djur som far illa eller som du misstänker inte har det bra? Tveka inte att kontakta polisen. Du kan alltid tipsa oss genom att ringa 114 14

Det är så hemskt att läsa hur en del hundar får fara så illa på grund av vilken ägare som valt att köpa just dom. De kan inte välja sin ägare och de kan inte välja att ta sig därifrån heller.

Det är så viktigt att den som föder upp hundar (eller vilket annat djur som helst för den delen) tar ansvar för och gör allt i sin makt för att försäkra sig om vart hunden kommer att hamna sen. Tyvärr dras ju en del personer till vissa typer av hundraser då dessa anses vara “skräckinjagande” och ser “farliga ut“. För de uppfödarna är det om än viktigare att försäkra sig om vem det är som köper valpen.

Tyvärr sker mycket av uppfödandet hos personer som inte planerat sin kull mer än att “de vill ha en söt valp efter sin fina hund“. Då är risken stor att man också säljer iväg valparna till första bästa som vill köpa en hund och inte uppenbarligen verkar konstig. Eller så är man bara ute efter pengarna. I vilket fall som helst så är det ju valpen så får fara illa av det.

Nu blev valpen i denna händelse omhändertagen men den var svårt skadad. Låt inte fler valpar hamna i såna här hem!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Avelsdiskussioner

Hamnade i en diskussion om avel efter att ha läst följande text på facebook:

Finns det någon (rasnamnet) tjej som vill para sig med våran (blandras)? han är väldigt snäll och fin!

Jag frågade vänligt vad personen hade tänkt sig med aveln av just den kombinationen?  För oavsett vad man avlar på (renras eller blandras) bör man ju ha en tanke bakom valet. Det framgår inget om hunden, hur gammal den är, vilka styrkor den har eller ens om den är frisk.

Personen i fråga verkade vara en trevlig person som tyckte mycket om sin hund. Det förstår jag. Det var en väldigt vacker hund på bilden. Denne ville ha en valp efter sin fina hund, vilket jag också förstår. Men jag påminde också personen om alla de valpar som hamnar på blocket. Det är så många att man blir mörkrädd. Det gäller ju inte bara att hitta ett hem, utan ett BRA hem till valparna. Jag förklarar mer längre ner…

De flesta som har hund anser ju att just deras hund är den mest fantastiska och fina hund som finns. Man ser alla bra egenskaper och njuter av de många fina stunder man har tillsammans. Men trots allt detta, bör man avla på sin hund?

Att jag ställde motfrågor, på ett enligt mig vänligt sätt, mottogs som kritik och som negativitet. Själv anser jag att OM jag nu sökte en partner till min hund skulle jag inte ta den som först ropade “Ja!” utan den som verkade mest nyfiken och ställde mest frågor. Då får man ju en person som verkligen tänkt igenom sitt beslut…

För det första måste man fundera på vad de kommande valparna kommer att ha för egenskaper? Vad vill man avla på? Detta för att kunna hitta bra hem, inte bara ett hem, utan ett bra hem. Man måste veta vilka krav man bör ha på de blivande valpköparna. För säljer du hunden till “vem som helst” så är risken stor att hunden inte får det bra. Det kan bero på många saker, t ex att ägarna inte förstår hundens nedärvda behov och därför utvecklar hunden problembeteenden. De nya ägarna blir ledsna och besvikna när hundägandet inte blev som de hade trott. Antingen kan hunden då hamna i en omplaceringskarusell på internet, eller så får hunden leva kvar i en negativ miljö. I värsta fall avlivas en frisk hund bara för att ägarna inte förmår klara ut problemen eller ge hunden en ärlig chans.

Som uppfödare måste man ju vara ärlig och rak mot de nya valpköparna. Vad kan de förvänta sig när de köper en av valparna? Vad är det troligt att det blir för typ av hund? Aktiv och arbetande egenskaper eller lugna och stillsamma med lågt aktiveringsbehov?

Sen måste man veta att den hund man själv har och den blivande partnern som hunden ska paras med är friska. Hälsotester, mentala kontroller och arbetsprov bör man ha som minsta krav. Även om det är blandraser. Även blandraser har ju några nedärvda egenskaper och man bör ju kolla att hunden är tillräckligt frisk för att få ett gott liv. Ju aktivare hundras/raser desto större krav bör man ställa på arbetsprov/meriter, t ex att hunden har tävlat eller aktiverats med någon sport. Om inte annat för att kunna informera valpköparna om hur hundarna fungerar.

Sen måste man ha kunskaper kring försäkringsfrågor, ekonomiska avtal och vad man enligt konsumentköplagen har för rättigheter och skyldigheter.

Det viktigaste man måste tänka på är de kommande valparna. Hur kommer deras liv att bli? Det är ditt ansvar (även som hanhundsägare) om du sätter dom till världen.

Vi har ju själv en liten Theo här hemma som fått utstå hemska konsekvenser när det går dåligt. Ägarna förstod inte vad rasen krävde, eller så var de inte beredda på det jobb som en valp (oavsett ras) innebar. Framför allt hade de inte kunskap eller förmåga att söka hjälp när det började kännas jobbigt. Konsekvenserna av det fick Theo ta. Han blev lämnad. Han blev troligtvis slagen. Han fick svälta. Han fick inte vara valp! 

Därför brinner jag för dessa frågor och att inga fler valpar ska få utstå de han fick gå igenom oavsett vilka orsakerna är. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf är på benen

Vi fick hem en betydligt piggare Alf denna gång än förra gången. Han vilade i ca två timmar sen började han själv röra på sig, gick till dörren och ville ut. Han var hungrig och gick flera gånger till köket men vi väntade till kvällen innan han fick en matsked blötfoder från veterinären. Sen fick han en till matsked innan vi gick och la oss.

Han travar på ute och verkar rätt ok. Theo är försiktig och går inte på och leker som han alltid annars gör med Alf. Eftersom Alf kissade ute fick han sova i sängen som vanligt och låg mellan oss med tratten  🙂

Som tur är har det frusit på ute så det blir inte någon gegga under magen på hundarna. Han drar inte upp massa skit i såret. Nu har han fått morgonens medicin med lite mat. Han vill dock inte äta ännu.

Så nu hoppas vi det lilla såret läker snabbt och att han slipper vara sjuk mer.

Det är nyttigt att gå med Theo själv ute. Han är inte alls lika säker och vill mest sitta och titta på saker och folk. Han skulle behöva fler promenader utan Alf. Han möter hundar utan problem och vill inte gå så långt hemifrån. Tyvärr har man ju inte alltid möjlighet att gå med dom separat. Men nu när husse byter jobb så kommer vi kunna gå med dom på kvällarna separat om vi vill.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu hoppas vi på sista operationen

Nu på morgonen har vi lämnat in Alf på djursjukhuset igen. Nu är det, förhoppningsvis, sista operationen på grund av hans tumörsjukdom (godartad körtelförändring på svenska. Sen har det något latinskt namn som jag inte kan). Sen ska allt vara borta och enligt veterinärerna (två olika djursjukhus som bedömt) ska det vara ytterst liten risk att det återkommer. Hela historien började 2011 med en knöl som kom och gick, vid analöppningen. Efter flera besök hos veterinär under flera år så beslutades att göra en biopsi i november 2013. I mars 2014 opererades en knöl bort då det hade bildat ett sår som inte ville läka.

Här kan ni läsa tidigare inlägg:

Stygnen tas bort

Operation 2

2013-11-18

Biopsi

Kontroll av såret

Histiocytom

Det är tredje gången Alf sövs. Hittills har han gjort en biopsi och en operation för att få bort en stor knöl/sår som inte läkte. Känns inte kul att söva honom igen men det är ju för hans eget bästa. Vi har även haft tur med försäkringsbolaget som stått för de mesta av kostnaderna hittills. Agria har även direktreglerat kostnaderna utan krångel. Det tackar vi för! 🙂 Veterinärerna har även varit hjälpsamma och pratat med Agria i förväg så vi har fått tydliga besked om vad försäkringen täckt och inte. Första chipkastreringen vi gjorde gick inte på försäkringen t ex. Nu var inte det någon stor kostnad men det känns skönt att veterinären och försäkringsbolaget har en snabb kommunikation. Det blir lättare att planera ekonomiskt för oss. För oavsett vad det kostar så ska han ju få den vård han behöver. Tänk vad mycket djursjukvården kan göra och hur duktiga dom är?

Stackars Alf, han gillar ju inte att vara ifrån oss. Han är ju osäker kring nya människor men alltid vänlig. Lilla hjärtat.

Jag är lika nervös varje gång jag lämnat honom där. Även om jag vet att dom är proffs och tar bra hand om honom. Nu väntar jag bara på att dom ska ringa och säga när vi får komma och hämta honom. Som tur är får vi hem honom i eftermiddag redan. Ska bädda ner oss på golvet med honom när han kommer hem. Vi har bokat tvättid och ska tvätta filtar så dom är rena också.

Inte kul när dom små är sjuka men det går ju inte att undvika. Varför det blir så för en del hundar får man säkert aldrig svar på. Han hade ju histiocytom när han var liten också, kanske har han haft högre hormonproduktion än andra hundar? Eller så har han varit mer känslig för hormoner eftersom både histiocytom och den nuvarande tumörsjukdomen är hormonpåverkade? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll, bara han blir frisk.

Hoppas att eländet är över snart och att såret läker snabbt denna gång. Förhoppningsvis slipper han stygn denna gång, för de irriterade i det förra såret. Sen fick matte en chock när husse kom ut och hade lämnat Alf till veterinären. Han hade vägt honom för att få exakt vikt. Sist vi vägde honom låg han på 9,6 kg. Senaste gången han vaccinerades tyckte veterinären att han kunde gå ned lite grann i vikt för att må så bra som möjligt. Vi höll med om att vi kunde öka motionen och minska maten (eller främst godis vid träning, byta till nyttigare). När husse vägde honom idag låg han på 10 kg! Inte konstigt att veterinären tyckte han kunde gå ner lite i vikt!

Ett hg på en liten hund kan motsvara flera kilo på en människa som jämförelse. Det visar också hur viktigt det är att regelbundet väga sin hund. Vi har inte sett att han ökat i vikt men svart på vitt så har han ju det. Så nu blir det en översyn av motion och kost. Det främjar även husse och mattes hälsa om vi motionerar mer 😉

Till råga på allt så är matte jätteförkyld och febrig men som tur är är husse ledig idag och imorgon. Vår boxer till TV:n gick sönder igår också men husse kom ju på att vi kan se basutbudet via analoga nätet så vi har i alla fall några kanaler att se på.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gallsten

Verkar inte bättre än att matte fått gallsten (inte magsjuka). Nytt anfall med smärta på höger sida av revbenen, strålar ut mot ryggen och uppblåst mage. Dags att se över kosten alltså…

Hundarnas magsjuka gick då över. De mår prima 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vilken natt!

3 av 4 i detta hushåll är dåliga i magen och har varit vakna hela natten. Husse vaknade av att Theo kräktes vid 1 tiden. Matte vaknade av att Alf pep och skulle ut för att skita vid 4 tiden och matte har själv sprungit på toa hela natten.

Bara ställa in alla aktiviteter idag. Inte vad vi hade planerat. Nu har vi sovit bort halv dagen också och det regnar och blåser ute. Den här helgen är förstörd kan man säga.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alltid lär man sig

Tror jag har hittat orsaken till att Alf varit dålig i magen och den heter MATTE. Matte trodde hon hade läst på och hade koll på läget men det visade sig att en liten detalj hade hon missat. Man ska inte blanda torrfoder och barf foder då ben och torrfoder har olika smältbarhet och kan göra hunden sjuk. Vi har ju gett torrfoder som godis ibland och ibland gett ett mål torrfoder och ett mål barf. Det måste i så fall gå 12 timmar mellan målen för att hunden ska må bra!

Nå bra att få den informationen nu! Bättre sent än aldrig. Då kan vi undvika att upprepa det. Daghusse/matte har torrfoder hos sig ifall hundarna behöver vara där länge nån gång. Men då ska vi se till att inte ha gett dom barf på morgonen.

Det är bekvämt av många skäl att de även kan äta ett bra torrfoder ibland, när man inte kan ha med barf eller om det är väldigt krångligt att ha med köttbullarna. Men nu vet vi att vi får ha koll på när dom äter och vad dom äter.

Dessutom ska vi hitta annat hundgodis när vi tränar som inte är torrfoder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"