Välkommen!

Utvalda

Det här är bloggen om livet med två taxar som startade 2010. Alf och Theo fick somna in en fredag i mars 2022 då kropparna inte orkade mer, de fick gå tillsammans hos vår veterinär i byn. Vi har skrivit om det som intresserar, irriterar, roar eller gläder oss. Bloggen har blivit lite av en dagbok för oss, att följa våra framsteg och bakslag, tokigheter och äventyr. Vi hoppas även kunna inspirera andra i ämnen som berör livet med hund. Du hittar mer information om huvudpersonerna i menyn ovanför.

Följ oss gärna på Facebook, Instagram eller Youtube. Du hittar länkarna högst upp och längst ner på sidan. Ge oss gärna feedback genom inlägg i antingen bloggen eller i gästboken. Det glädjer oss. Tills vi ses igen! 🙂

OM VÅRA BILDER/FILMER
Vi hoppas att Ni respekterar att alla bilder och filmer som vi själva producerat i bloggen tillhör oss (©www.echosierra.se) och får inte kopieras, spridas, delas eller på annat sätt användas utan vårt medgivande. Om du är intresserad av våra bilder/filmer är du välkommen att höra av dig via gästboken.

Ni får gärna länka till bloggen eller ett inlägg. Lämna gärna en kommentar om du kikar förbi.

Blogginläggen kommer löpande i nyast först, se nedan.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Sådärja Certified Trick Dog Instructor

Nu är jag färdig med min klickertränar utbildning! Fick beskedet igår att min examensvideo tillsammans med provfrågorna var godkända.

Nu återstår lite pyssel med sidan ECHOSIERRA HUND så kommer ni att kunna läsa där vad jag kan erbjuda!

Det ska bli så spännande och roligt! Så tacksam för alla som hejar på, stöttar och är villig att låna ut sin hund till mig 🙂 Det behövdes ingen egen hund, fanns många som var intresserade att hjälpa till.

Mer info kommer!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Citat

Bara ca 10 % av hundträning handlar om särskilda beteenden, som sitt, ligg eller kom. De andra 90 % av hundträning handlar om att få din hund i en sinnesstämning där han är villig och förmår att ge dig uppmärksamhet och lära sig.

– Jane Killion (Fritt översatt av mig själv från engelska till svenska)
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En träningskompis

Röja

Idag har jag fått hänga med denna söta tjej: Röja, 10 månader Podengo. Hon har lärt mig klickerträning och shejping. Vi har filmat och nu ska jag klippa ihop det till en film som ska skickas in för bedömning. En kompis hund som bor med ett gäng taxar.

Jätteduktig tjej som jobbade på trots störningar runtomkring av en vaktmästare med gräsklippare, några barn och en springkler.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att följa sina drömmar…

Sen jag var liten har jag alltid drömt om (säkert som de flesta barn vill bli veterinärer) att vara en hundinstruktör (eller djurinstruktör för den delen). Nu har jag anmält mig och börjat en klickerinstruktörsutbildning! Ska bli så kul.

Nej jag kommer inte säga upp mig från jobbet och starta något eget. Endast på hobbynivå! (Jag gillar mitt dagjobb lite för mycket).

Nu kanske några kommer på idén att påpeka att jag inte har några egna hundar (eller andra husdjur för den delen) och så är det ju. Men man ska inte se hinder bara möjligheter! Så jag löser det när det kommer till den praktiska delen. Nu är det bara teori ett tag.

Men så kul å motiverande!

(Äntligen har min förkylning börjat släppa efter 5 veckor! Började med snuva, tappat rösten, slemhosta, tryck i bihålorna, halsfluss och sen en bihåleinflammation på det)

Nu är det sommar och sol!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

4 månader

4 månader har gått sen Alf och Theo somnade in. 4 långa månader. Saknaden är stor efter dom, men kanske inte lika stort efter hundlivet igen. Det är ändå mycket ansvar, mycket planerande och prioriteringar. Nu med en tvåårig tjej i familjen är det en liten lättnad att inte behöva oroa sig för Alf och Theo i värmen. Att inte behöva ordna med hundvakt om vi vill åka någonstans där dom inte kan följa med.

Men ett hem utan hund är bara ett hus. Så känns det. Kanske en dag blir det tax igen. Då blir det en korthårig tax mest troligt. Som tur är, är matte med i taxklubben fortfarande och får på så sätt del av andra taxars liv.

Jag funderar på att gå en utbildning inom hundbranschen som jag länge velat men eftersom jag inte planerar på att vare sig försörja mig på eller starta eget inom hundsport så har det känts mer som en personlig utveckling. Men ibland kan man väl få göra saker bara för sin egen utvecklings skull? Sitt eget intresse? Är tiden rätt nu?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lära barn umgås med djur

Några tankar sedan vi på nationaldagen åkte till en besöksgård för kosläpp. Man fick gå in till fåren och lammen vilket barnen uppskattade. Men några observationer gör mig bekymrad. Barn som jagar djuren runt runt och inga föräldrar som tycks se eller ingripa (släppt in barnen och står å pratar utanför eller näsan i mobilen?), barn som springer fram till djuren när dom får mat och föräldrar som inte säger något. Är det här samma föräldrar som sen blir förfärade om deras barn någon gång blir biten av en hund eller sparkad av en häst? Har man inte lärt sina barn hur man umgås med djur på ett respektfullt sätt så kommer olyckor att hända, även med de snällaste djuren, och det är INTE djurens fel!

Vad behöver barn kunna för att umgås med djur?

  • Jaga inte djuren, sätt dig på huk eller vänta/locka lite. Om djuren inte kommer så vill dom inte hälsa på dig, respektera det! Precis som du inte går fram och pratar med okända till höger och vänster, särskilt de som går undan när du kommer, eller hur?
  • Man går inte fram till djur som äter eller dricker. De behöver få vara ifred. I naturen är det vanligtvis konkurrens om mat/vatten och det kan göra att vissa djur vaktar sin mat och en del kanske till och med attackerar då.
  • Klappa djur eller stryka på djur? Man behöver inte slå på djuren, man kan stryka. De flesta djur känner en fluga som sitter på huden, finns ingen anledning att vara hårdhänt. Vad djur ”tål” och vad djur tycker är behagligt är inte samma sak.
  • Djur kommunicerar hela tiden. Ett morrande, att gå undan eller att nafsa är kommunikation och får aldrig bestraffas! Lyssna på vad djuret vill – har du kommit för nära? Är du hotfull (kommer springande eller kommer uppifrån…)? Är det fel tidpunkt (djuret kan vara trött, ha ungar i närheten, äta, vara skadat osv…) BACKA!
  • Det är ingen mänsklig rättighet att klappa eller gulla med djur, respektera dem precis som du respekterar andra människor som inte vill.

Den viktigaste frågan är dock – hur lär man sina barn detta?

De flesta tycks tro att man säger det en gång och sedan kan man stå och skratta på sidan om ”när det blir fel”.

Nej, för att effektivt lära sina barn detta så:

  • Berätta innan var ni ska och vad som förväntas finnas där och hur man uppför sig
  • När ni kommer till platsen fråga vad barnet vill besöka/se och prata då hur ni kan närma er.
  • VISA med ditt eget kroppsspråk, ditt eget tonfall, ditt eget beteende hur du gör. Barn gör som vi gör, inte som vi säger att vi gör.
  • Framför allt – var närvarande – stå bredvid, se och hör vad som händer!
  • Be den som äger djuret berätta hur just det djuret fungerar, vad den tycker om, vad den inte tycker om. Barn lyssnar lättare på andra än föräldrar ibland, och att få lite bakgrundsinformation kan både vara lärorikt och ge en känsla för individen.

Framför allt – skaffa inte husdjur till barnet om du själv inte har kunskap! Det blir lidande för djuret i de allra flesta fall. Man måste lära barn ta hand om djuren – se om dom är skadade, om de är sjuka, om de behöver något (berikning, ändrad kost, tillskott) och framför allt – barn kan ledsna då måste du som vuxen ta över. Djur är inga slit och slängprylar utan skapar nära band till den som tar hand om dem. Det är heller inte bra att lära sitt barn att om du ledsnar så säljer vi djuret utan att faktiskt ta ansvar för något man tagit på sig (dock gäller det äldre barn eftersom små barn inte har konsekvenstänkande och uthålligheten).

Kommer du på fler saker?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Två månader

Så har det gått två månader. Redan. Det känns som igår. Sträckte ut handen i soffan igår och skulle klappa Alf och klia Theo. Dom är här men ändå inte. Dom finns, men så långt borta.

Blir det lättare? Ja faktiskt. Jag saknar Alf och Theo, men just nu saknar jag inte allt med hundlivet. Vi plockar upp de sista bajshögarna som tinar fram nu när snön smälter. Det saknar jag inte. Att slippa ordna med hundvakt hela tiden då dom inte kunde följa med på allt. Det saknar jag inte. Men jag saknar DOM. Varje dag. Men livet går vidare, jag vet att dom har det bättre där dom är idag och vi kommer att ses igen. Jag vet det.

Mina vackra änglar
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Etik i djurhållning

Detta inlägg är endast tänkt att skapa reflektion och eftertanke – inte en åsikt huruvida vissa djurägare är bättre än andra. Ingen är perfekt och ingen mår alltid bra.

Att djur gör att vi människor mår bättre har konstaterats många gånger, både i forskning och bland oss som har med djur att göra – vi vet att det är så. Människor kan uppmanas att skaffa ett husdjur för att må bättre, att komma ut, minska oro/ångest, få socialt stöd och många andra anledningar – ur människans perspektiv. Men har du någon gång funderat hur det blir för djuret att vara ”vårdare” åt oss människor? Kan vara bra att fundera över det.

Att vistas i stallet, skaffa en hund eller katt för att minska sin egen stress -att se djuret som en rehabiliteringsresurs för vårt mänskliga stressade liv, som kanske är mer eller mindre självvalt, är det etiskt riktigt?

Vi vet ju också genom forskning att djur, oavsett sort, kan få både fysiska sjukdomar (som magsår) och utveckla stereotypa beteenden av stress eller av att vistas i miljöer de inte trivs i.

Vi har tack och lov kommit långt kunskapsmässigt idag och många djurägare förstår att det man förut såg som ”problembeteenden”, ”trots”, ”ouppfostran” eller ”utmanande beteende” idag förstås som signaler från djuret på smärta eller obehag/otrivsel.

Djur är helt klart bra för oss människor men är stressade människor bra för djuren? Vet vi hur det är för våra husdjur att möta och hantera människor med ångest, utmattning, hög stressnivå osv?

Djurens beteenden är ofta en spegel på vårt eget. Att få ett gott samspel med våra djur kräver att vi själva är lugna och har tålamod.

Det finns många djur och människor som hjälper varandra genom livets utmaningar och svårigheter. Djur är precis som oss människor olika tåliga och blir olika oroliga av omgivningen. Det gäller kanske att passa ihop? Att om jag har stort behov av ett husdjurs som stöd – så behöver det husdjuret ha en personlighet och stabila gener för att klara av det.

Viktigaste av allt tror jag är att se till att djuret alltid får sina egna behov tillgodosedda – god omvårdnad, en lugn plats, att få välja när det vill vara socialt och när det vill gå undan och vara ifred, att få hälsosam kost och gott om rörelse och motion. Om jag som person inte har förutsättningar att ge allt detta i perioder då jag mår dåligt behöver jag se över vilket skyddsnät som kan träda in och stötta upp – så att både djur och människa får återhämtning och kan må bra! Ingen ska behöva ha dåligt samvete, varken för att man lider av psykisk eller fysisk ohälsa eller att man har ett husdjur som hjälper en i svåra stunder – så länge man ser till att det finns balans och motvikt.

Som jag brukar förklara på mitt jobb:

Det jobbiga och det ”sjuka” behöver vi aldrig leta upp i livet – det ramlar alltid över oss. Det vi då måste fokusera på är motvikten. Vi måste aktivt sökta upp det som skapar återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva stress så länge du ger dig tid till återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva krav så länge du finner stunder då du har valfrihet.

Det är inte farligt att uppleva nedstämdhet så länge du kan söka upp det som ger glädje och hopp.

Osv…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"