Idag hade Theo nåt skumt för sig. Han gillar att komma ut och han tycker om snö. Sista dagarna har han fått problem med stora snöbollar som fastnar mellan trampdynorna så han har fått ett par fleecetofflor som han gärna går med. Då fastnar inte heller gruset.
Så vi går en promenad och Theo gillar att hålla sig nära hemmet, han vill inte gå allt för långt bort. Så han börjar halta efter halva vägen. Vi stannar och jag kollar alla tassar. Inget fel vad jag kan se. Han går några meter sen stannar han och gnager på en tass. Vi stannar och jag tar av tofflan och kollar, inget fel. Han går ett par meter och stannar igen. Så håller han på. Haltar, lyfter på ett ben, strejkar, vill inte nosa eller gå efter Alf. Så när vi har gått en bit till och vänder hem då plötsligt är alla hans symtom borta. Han skuttar hej vilt fram och tillbaka, busar, leker, travar på helt utan problem och stannar utan att frysa på en enda tass. Luras han? Är det hemlängtan? Det verkar inte vara något fel på honom nu iaf. Vi hade ju gått en bit så hade han haft ont eller så borde han ha haltat en även på hemvägen. Det är en väg vi ofta brukar gå så han känner igen sig i området. Knashund.
