Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Mer hundkunskap önskas

Ibland önskar man att folk hade lite mer hundkunskaper. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en annons om en hund som ska omplaceras ”annars avlivas den”, gärna med tillägget ”det sker imorgon kl. 0000”. Eller än värre de som inte ens ids bry sig om att söka ett nytt hem utan säger till nån släkting – ”ja hittar du ett hem innan imorgon så får den väl leva vidare”. Är inte hundens liv värt någonting alls? Kan man inte ens bemöda sig att finna ett nytt hem? Vi människor är bra egoistiska och okänsliga. Ett liv är väl ett liv oavsett?

Jag är inte emot avlivningar, i vissa fall är det sista utvägen och till och med nödvändigt. Men att inte ens bemöda sig att försöka ge hunden en ny chans tycker jag är oerhört omänskligt. Lathet går före. En hund kan få ett mycket gott liv hos någon annan, ett liv som hunden förtjänar. Har man skaffat hund eller tagit över en hund har man ett ansvar. Det gäller även när det inte längre fungerar.

Personligen har jag svårt när man omplacerar hundar för att de inte fungerar till den aktivitet man tänkt sig eller när den ska pensioneras från en aktivitet. Oavsett om det är jakthund, agility eller lydnad. Hunden går ju in med de förutsättningar den har. Om den har gett sitt ”yrkesliv” åt dig så förtjänar den väl att få pensioneras i samma trygga hem? Det är inte slit och slänggrejer. Sen förstår jag ägare som blir besvikna om den hund de tagit hem inte fungerar till den aktivitet de tänkt sig. De kanske inte har plats för ”endast en sällskapshund”. Men jag tycker inte det är ok när det gäller ett liv/individ. Vi har alla våra fel och brister, ingen är perfekt. Man kan ändå bidra till mycket och kanske öppna ögonen för andra aktiviteter, våga prova nytt, eller bara lära sig njuta av livet utan krav också. Hundar kan lära oss så mycket som vi människor ibland glömmer bort.

Sedan detta svåra ämne med hund och barn. Hur gör man på ett bra sätt för att hunden och barnen ska gå bra ihop? Speciellt om det inte är min hund?

Själv försöker jag tänka att mina hundar är mitt ansvar runt barn. Jag belönar alltid hundarna när de är lugna kring barn eller när de själv väljer att gå ifrån. Jag tror inte på att gorma på hunden, platsa den eller schasa iväg den så fort den är nära barn. Risken är att den förknippar barnen med något negativt. Om hunden blir ivrig och välter barnet så tror jag inte på att fya eller gorma. Förebygg hellre om du vet att hunden är livlig eller bli glad. Straffa inte beteendet och framför allt LÄR barnet hur de ska umgås med hundarna. Om man inte sett en situation så vet man inte vad som föregått den. Ett barn kan ju ha lockat fram hunden från platsliggningen, då tycker jag det är orättvist att gorma på hunden.

Men sen dagens klokaste: Läs i Expressen här om att vi hundägare inte är ansvariga för andra människors hundrädsla. Jag känner igen det där med bajspåsedödssynden! Haha! Är så plikttrogen när det gäller att plocka upp hundbajset att jag nästan är beredd att städa upp efter andra för att slippa blickarna och de sura minerna när icke-hundägare passerar hundbajs. Det är inte min hund som skitit där bara för att vi passerade! Skäms ton när jag glömt bajspåse även om jag då ser till att taxarna rastas i skogen eller på andra ställen där hundbajset faktiskt gör så liten skada som möjligt. Kommer fortfarande ihåg när jag med diskbråck försökte rasta Alf efter cykelvägen och han satte sig och bajsade. Jag tog mig verkligen inte ner då ryggen var helt orörlig. Jag stapplade iväg bara för att ta mig hem och då ropar en kvinna ”TA UPP BAJSET”. Ja jo jag vet men jag KAN ju faktiskt inte BÖJA mig. Nu låg det inte heller i mitten av gången eller där barn leker. Kändes som att om jag till 100 % alltid plockar upp och nu vid ett tillfälle av sjukdom inte klarade av det så är det ingen big deal men det är ju alltid just DÅ det står någon och ser på som inte vet det. Dock ides jag inte ropa tillbaka utan la mig  halvt rullandes i snön och fick upp skiten i påsen. Fan va ont det gjorde!

Kan också känna igen mig i att vi hundägare nästan är lite kuvade. Det är mycket skyldigheter vi har men få rättigheter. Vi tar gärna på oss det men är det alltid så att vi ska be om ursäkt för att vi har en hund brevid oss? I andra länder känns det som en större öppenhet mot att ha hund som sällskap och vän. De är mer välkomna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett ”Å herre gud” inlägg igen

Ja man slutar aldrig förvånas över allt elände man får läsa. Vi lever år 2017, man skulle kunna tro att världen har kommit långt när det gäller kunskap om inlärning, om förståelse, resonemang och empati. Men nej.

Fick upp ett inlägg från en Amerikansk sida om varför det inte är bra att ”aga” (aka slå) sina barn. Inlägget hade hundratals, om inte tusentals kommentarer om att ”jag blev minsann agad som barn och jag tog ingen skada”, ”om mina barn behöver a good spanking så kommer de att få det”, ”när inget annat fungerar så är aga nödvändigt”.

Istället för att vända på det – om inget annat fungerar har väl du som förälder misslyckats?

Om man inte förstår detta om sina egna barn, hur ska man då förvänta sig att det landet ska behandla sina djur/husdjur bättre? Det är så tragiskt att när kunskapen tar slut så tar våldet vid, och bortförklaras som något nödvändigt, stärkande och tydliggörande.

Fick också upp en namninsamling för hårdare straff mot de som döms för djurplågeri i Sverige. En fin tanke som många står bakom. Tyvärr är det ju få som fälls för det. Men när jag läser texten så står det bara om hur man ska öka straffen och välja hårdare straff för djurplågeri. Tyvärr tror jag vi måste börja i en annan enda. Så länge djur i vårt land betraktas (i lagens mening) som gods eller vara så kommer vi knappast se någon skärpning av straffen. Om vi istället skulle få in en lagändring där djur ses som levande individer, med förmåga till relationsskapande och kommunikation med andra arter, så skulle vi på ett mycket bättre sätt kunna skärpa straffen. Då gör du ju faktiskt illa någon! Att slå på en byrå och slå på en hund är samma handling men det får två helt olika konsekvenser eftersom hunden far illa av detta på ett fysiskt och känslomässigt plan.

Jag tror tyvärr inte namninsamlingen tas på allvar av rättsväsendet om man bara yrkar på skärpta straff utifrån en känslomässig åsikt att det fel och grymt. Men får vi in att djur är individer med känslor och tankar så borde straffen så höjas ordentligt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det närmar sig!

Oj så fint det blir i huset. Nu syns det hur det kommer att se ut. Vi har verkligen haft en fantastisk entreprenör sen vi bröt kontraktet med den förra. Det händer saker varje dag. Allting flyter på. Vi får veckovis rapporter och vi är ju så klart där och ser på.

Det enda tråkiga nu är att det visade sig att brunnen i badrummet var felgjord. Hade fel lutning och det går inte att lägga mattan då. Så det ska dom göra om. Det blir att laga och fixa. När jag frågade VVS:aren om han trodde de kan fixa detta så sa han ”har vi satt människor på månen ska jag nog fixa det där” 😀 Skön inställning. Tråkigt att dom får ägna sig åt att reparera istället för att göra det dom är bäst på. Men bara det blir bra i slutändan!

Målaren tyckte det var ett mycket gott utfört underarbete. Han sa att det var roligt att måla när det är så fint! 

Idag kom det bästa samtalet. Vi ligger före tidsplanen och kanske får flytta in snart! Nu blir jag nervös. Pratar vi inflytt? Det vi skulle ha gjort för två år sen? Är det verkligen så?!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En vårvinterdag med fyra taxar

Som hund och husvakt har vi haft en skön helg.Jag hade helt glömt bort att vi bokat in hundsim på lördagen men det tyckte taxarna var väldigt roligt 🙂 Alf har blivit så mycket bättre på att simma nu. Han far egna lovar runt i vattnet och vill inte komma upp som tidigare. Denna gång var det Theo som var mer tveksam. 

Vårvinterdagar går till och med frusna taxar ut! 

Ett besök i stugan där svärfar skär korv. Tror det föll nån bit också 😉

Någon ligger i knät vid brasan 😉

Det är ju tur dom är söta för de två ”problembarnen” Elsa och Theo har haft lite bråkerier med kisseriet i helgen. En ska kissa hela tiden, den andra går ut och sen in och kissar. 🙂 Mindre roliga…

Blir det för kallt så får man åka i jackan. Tur dom är små!

Flera besök ut till huset då jag varit ledig. Nu händer det massor av grejer. Färdigmålat snart, köket kommer upp, två rum helt klara!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxträff!

Matte har varit sjuk hela veckan i förkylning, så det har blivit mycket tid hemma. Tråkigt tycker Theo. Men han håller matte sällskap. Fint väder har det dock varit så promenader och lite friskluft behöver man ändå.Äntligen fick vi komma på en taxträff igen. Så kul att få träningstillfälle och nu har Röger hundtjänst dessutom utökat sin lokal så den är väldigt mycket större. Vi blev många fler taxar än tidigare så det var roligt.

Alf och Theo skeptiska som vanligt men efter ett tag har dom lugnat ner sig och det går riktigt bra att träna. Bollhavet är ju kul (tycker Theo men Alf är tveksam)…
Alf och husse tränar – runda konen. Något som matte kämpat med hemma i köket men när husse gör det så kan han det på en gång 🙂

Theo.

Tunnel är bäst!

Alf provar skateboard 🙂 

Alf fick gå rallylydnadsbana igen. Se så kul han har, mattes lilla stjärna!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trött på mörkret som tornar upp sig

Är det bara jag som är trött på allt hat, allt våld, alla hårda metoder och bestraffningar. Trött på presidenter och diktatorer,  trött på länder och regeringar, trött på människor och mig själv.

På internet, på nyheterna, i diskussionen, i hemmet, hos grannen. När ska vi människor inse att vänlighet och omtanke, om oss själva och andra, är enda sättet att ro allting i land. Miljöförstöring, diskriminering, inlärning och beteendeförändringar.

Jag behöver fylla på med positiva motbilder så jag inte förlorar mig i det mörker som verkar torna upp sig. Lugnet före stormen?  Men efter regn kommer solsken ☀ det är jag övertygad om.

Blue monday.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Agria och rävjakten

Agria verkar sitta i en minst sagt klämd situation just nu. De ville sponsra Räv-SM för stövare men bland andra Djurens rätt protesterade mot detta men jag tycker man blandar ihop ”sak och person” i denna fråga.

För det första – Agria försäkrar väldigt många olika hundar och hundägare i sitt bolag. Alla med olika intressen. Agria bör därför kunna sponsra alla typer av aktiviteter. Här tycker jag man är orättvis om man säger ”jag vill inte sponsra rävjakten med mina pengar”. Jag tävlar inte i agility med inte protesterar jag mot att mina pengar läggs på sponsoravtal i andra grenar än mina egna! Agria bör ju kunna få företräda samtliga aktiviteter, som är lagliga i Sverige och som representerar någon av deras kundgrupper.

Om man är för eller emot jakt hör inte till saken för Agria äger inte jaktfrågan. Då debatterar man i fel forum! Jag respekterar den som väljer vegetariskt/veganskt och som inte heller anser jakt vara nödvändigt. Men det är en helt annan fråga. Försäkringsbolaget Agria har ingen rätt att utesluta en så står kundgrupp som alla jakthundar från all sponsring, för att andra kundgrupper inte gillar jakt.

Nu råkar det vara Agria i denna fråga men jag tror alla försäkringsbolag slits mellan alla sina kundgrupper. Speciellt när det blir så polariserat som i denna fråga. Hör många som vill byta bolag efter denna debatt (de som har jakthundar t ex som inte tycker Agria så uteslutande ska lyssna på Djurens rätt) men jag tror inte det handlar om detta bolag i sig. Jag förstår att man med sin kundkraft vill påverka och tycker detta är orättvist. Det sker liknande saker hela tiden där bolag måste vara rädd om sin ”image” och vilka man företräder.

Själv har jag valt bolag utifrån det försäkringsskydd jag anser mig vara i behov av och kommer stanna där så länge inte försäkringsvillkoren eller premien förändras avsevärt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur länge är man sitt förflutna?

Stötte på en människa från mitt förflutna. En person som jag aldrig haft nån relation till förutom att vi red i samma stall. Nu pratar vi 15 år bakåt i tiden.

Minnena kom upp. De minnen jag hade för 15 år sedan. De var inte vackra minnen. Minnen av en person som kastade sig bakåt i sadeln med hela sin tyngd, som spöade hästen rätt hårt och som i övrigt hade en väldigt hård ridstil.

Personen jobbar idag inom hästindustrin och i mitt stilla sinne tänkte jag att ”jag skulle aldrig lämna en häst där och aldrig rekommendera denna person till någon annan”. Sen slog det mig – kan personen ha förändrat sitt sätt? Kan kunskapen ha ökat, de hårda metoderna bytts ut mot en mjukare och lugnare ridstil? Vem vet.

Detta är fortfarande ingen person i min bekantskapskrets så jag kommer inte få förstahandsinformation om det har skett någon revolutionerande förändring. Men jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att personen har utvecklats i positiv riktning! Mognad och kunskapsutveckling.

Man kan ju inte döma någon för saker som hänt för länge sen. Däremot ska man komma ihåg att hur man behandlade andra för länge sen inte suddas ut. Så behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad – oavsett om personen är någon du vill/måste umgås med eller är en flyktig bekantskap. Du vet aldrig när era vägar möts igen – vilka minnen kommer upp då?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Glädjen är tillbaka

Igår fick jag komma in och se huset sedan innerväggarna börjat byggas. Det är nureglat och satt OSB skivor där alla väggar ska vara. Isoleringen kommer efter att elektrikern har varit och dragit alla elkablar som ska dras genom huset. Men så fint det blir! Snickarna har också gett oss ett förvaringsutrymme extra som de kom på att vi kunde använda. Sådant uppskattas.

Nu kan man se hur ritningen blir verklighet. Hallen blir större än vad den ser ut att vara på ritningen. Vardagsrum och kök kommer smälta ihop och badrummet blir tillräckligt rymligt.

Jag var nästan redo att flytta in igår. Bara ta dit mina saker och hänga upp tavlorna på de halvfärdiga väggarna. Det har varit sådan lång väntan. Betonggolvet värms ju redan upp av golvvärmen så lite industri-look 😉

Snickarna är noggranna och alla kapade sidor är raka. Allting ser ut att sitta fast ordentligt och framför allt så håller dom rent och snyggt. Det är ordning och reda på alla saker, ingenting ligger framme, det är sopat och städat undan när de går hem för dagen. Som det ska vara. Riktigt professionellt!

Tyvärr skulle ju isoleringen till taket redan ha kommit men det har inte lagts in ännu. Vi hoppas på att det görs så snart som möjligt så huset blir färdigisolerat och vi slipper så höga elräkningar 😉

Tittade på lite utomhusfärg och på golv. Vi har ändrat oss lite från tidigare tankar om färgval osv. Lånade hem prover så får vi se vart det landar.

Vi passade på att åka förbi ett av förråden där vi har våra hemmagjorda köksbord (2st). Det större köksbordet har inte slagit sig nånting alls så det kommer bli perfekt att använda. Åkte till en antik loppis och fyndade tre fina stolar till köksbordet. En härlig känsla. Med alla motgångar som varit innan är det så skönt att se huset växa fram äntligen. Det blev en av den mörkare varianten och två av den ljusare. De två svarta stolarna var jag jättesugen på att köpa men vi avvaktar lite. Eftersom vi gjort ett eget farm table så har vi tänkt ha lite olika stolar till som en effekt.

Känner en glädje att planera detta projekt igen. En skön känsla. Hundarna fick komma med in också och titta hur det ser ut. Genom Instagramkontot vann vi en julklapp till mosters katter 🙂 Uppskattat med lite gomat och leksak.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför är det så viktigt att bli arg på hunden?

I många diskussioner jag hamnar i eller lyssnar på så hör jag alltid följande påståenden:

låt hela himlen ramla ner över hunden om den...”
du måste ta hunden i ögonblicket och bli riktigt arg på den så den förstår
Jag blir jävligt arg på hunden men i rätt sekund”.

Varför tycks det så viktigt att bli arg på sin hund? Vad i ilskan är det man vill förmedla? Med största sannolikhet så är det enda man uppnår ett obehag eller en förskräckt hund. Det känns som att ilskan/bestraffningen endast har effekt för den som bestraffar/är arg.

Alternativet är att man ser till att undvika situationer där hunden kan göra ”fel” eller ställa till det. Om hunden tuggar på skor – se till att hunden alltid har tuggben och hjälper inte det ställ undan skorna alt använd kompostgaller eller annat för saker den inte får tugga på tills beteendet försvunnit.

Om hunden stjäl mat – lämna inte mat framme. Ställ in maten i kylen, i ett skåp eller på en höjd där hunden inte kommer åt.

Att bli arg är en mänsklig känsla men man måste inte agera på den. Man kan bli arg, pausa och tänka och agera utifrån en inlärningssituation -vad vill jag lära hunden? Lär hunden det! Belöna när hunden går ut ur köket, när hunden backar i från skorna, när hunden gör det du vill att den ska göra.

Med det sagt så vill jag inte påstå att jag aldrig blir arg på mina. Vi har vår akilleshäl som är Theos skällande. Ibland lessnar jag å ropar åt honom att vara tyst. Han lyssnar inte på något annat hittills. Vi ska så klart träna bort detta och jag biter mig i tungan många gånger för att inte ropa och avleder istället. Det jag menar är att vissa verkar använda ilskan som något bra i hundträningen, vilket jag inte tycker det är. Det är ett misslyckande från MIN sida varje gång jag ropar åt Theo.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"