Läxa flockhanteringskurs 2

Ja då har jag knåpat ihop lite bilder av den läxa vi fått – hunden som individ. Något som har ändrats sen ni började träna? Beskriv din hund med hjälp av stödord.

Theo

Sen vi börjat träna med Theo har han blivit något lugnare inomhus. Han kan gå iväg och lägga sig på sin filt en stund och somna. Det hade han svårt med tidigare. Han är mycket lätt att shejpa och är väldigt intresserad av att lära sig trick, tror kanske det mest handlar om att han gillar att kommunicera (att vi talar samma språk just då och förstår varandra) och givetvis godisbiten. Han har gått lite mer upp i varv vid hundmöten men d är nog för att han härmar Alf.

Flockhantering Theo

 

Alf

Alf har blivit lite bättre vid hundmöten, det fungerar till viss del dom tekniker vi har fått lära oss med att ge honom mer utrymme, skvallerträning osv. Men han har fortfarande sitt ”stirra ut” beteende som vi måste jobba bort. Fokus och kontakt.

Alf är en härlig individ. Har upptäckt hur kontaktsökande han är och faktiskt söker vägledning. Nu måste vi bara hitta samma språk så han blir tryggare i att vi kan stötta honom i svåra situationer.

Flockhantering Alf

 

Största vinsten som jag ser det från första kursen är att jag verkligen släppt stressen kring att Alf inte vill hälsa på folk: Jag bryr mig inte alls att han skäller på människor. Vi går därifrån eller ber folk ignorera honom så att han får hälsa i sin takt. Funkar sådär. Folk är dåliga på att följa instruktioner. Men det stressar inte mej mer att han skäller på folk. Kan vara skönt ibland också till och med om man går själv i mörkret. Då varnar han långt innan någon okänd kommer nära. Känns tryggt 🙂

Jag har också blivit mycket bättre på att titta på mina hundar, vilka signaler dom ger. Sen hinner jag inte alltid avbryta innan det går till att dom börjar skälla men jag ser mer och mer tecken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att stå upp för det man tror på

Jag gillar att följa andra hundägare på Instagram och i bloggar. Jag blev blockerad av en Instagram användare nyligen för att jag ifrågasatte användandet av ett så kallat stackel (prong training collar). Förklarade att sådana var olagliga i vårt land pga. att de strider mot djurskyddslagar. Helst vill jag ju inte att människor ska använda såna medeltida grejer för det är så orättvist mot hunden. Samtidigt måste jag acceptera att alla inte ser på hundträning som jag gör men jag blir så provocerad när man tycker att våld/tvång är en bra lösning. Människan har empati, det ingår i att vara människa att med vår intelligens faktiskt hitta andra sätt än att tvinga på någon vårt ledarskap. Störde mig lite på blockeringen men samtidigt så tänkte jag på ordspråket –

”Har du fiender? Bra. Det betyder att du någon gång i ditt liv stått upp för någonting”. /Winston Churchill

Så det känns bra att jag åtminstone inte bara lät det passera. Förhoppningsvis fick någon annan en tankeställare och kanske inte väljer sådana halsband. Fick faktiskt medhåll av många när jag ifrågasatte användandet av bur när hunden lämnades ensam. Känns skönt att andra också reagerar.

Så för att vända det till nåt positivt så gjorde jag en lista på löften till mina hundar. Det här är vad jag vill ge mina hundar för liv, den korta versionen:

tomydog

Den lite längre versionen som kanske kommer ändras lite och läggas till på:

To my dog

Because you are my best friend, I promise you:

I will give you clean water and healthy food every day

I will give you a warm bed to sleep in, you are welcome in mine

I will try to help you better understand my world and not punishing you for trying to cope in it

I will listen to my heart and not to what everyone else think I should do, they don’t know us and don’t know what we´ve been through

I will try to keep you safe with the leash just as a safety-line not a training tool

I will never use force, pain or training tools to try to control your reactions

I will give you tasks to do so you have a job and know how important you are

To never leave you in a hot/cold car, tied up in front of a store or in any other way leave you where you can get hurt

I will take you to the vet when you need it

Never hold a grudge or shut you out

To think of my own body language when addressing you

To calm you when you are scared and praise you for being a good dog,

Never blame you for my failures or telling you off on a bad day

Not to jerk on your sensitive neck even if you don’t listen to me

Let you run of leash as much as possible and go to places you enjoy

Where I go  you go, I do things you can be a part of too

To give you a peaceful ending when your body no longer can bare

To always love you and never forget you

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lugnande signaler

Jag verkligen älskar böckerna vi fick på kursen. Hoppas alla läser boken ”On talking terms with Dogs: Calming Signals” av Turid Rugaas. Hundar kommunicerar hela tiden med oss. När vi blir för fokuserade på att hunden ska utföra något kan det bero på att hunden hela tiden försöker få oss att lugna ner och fokus för hunden kommer bort från själva inlärningsmomentet. Vi människor måste lära oss kommunicera utan ord, det är så enkelt egentligen, så naturligt och vi gör mycket lugnande signaler själva utan att vara medvetna om det. Vi har en skyldighet mot våra hundar att lära oss se och läsa av dem.

Hon beskriver så bra hur alla djur och hundar har dessa lugnande signaler för att försöka kontrollera och påverka omgivningen i en positiv riktning. Ingen vill leva i stress eller hotfullhet. Varför har då så många människor valt att använda hotfulla signaler i kontakten med hunden? Och dessutom inte förstå (inte kunna läsa av) när hunden gör allt den kan för att visa att den inte vill ha konflikt. Hunden blir fullt upptagen med att kommunicera lugn till sin ägare, som fortsätter kommendera på ett hotfullt sätt till hunden. Kommunikationsbrist!

Det här sammanfattar allt så bra:

Inlärning

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för ”felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot ”dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, ”tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ledarskap och hantering

Blir alltid lika illa berörd när människor tvingar sina hundar till hantering vid t ex kloklippning, bad eller annan hantering med motivering att ”det stärker ledarskapet att visa vem som bestämmer” och ”hundar måste acceptera vissa sker vare sig de vill det eller inte”. Det första stämmer överhuvudtaget inte alls. I det andra ligger en viss sanning – ja hundar måste i viss mån acceptera att bli hanterade, det kan till och med rädda livet på hunden. Men varför kan man då inte istället för att tvinga sig på hunden, göra situationen till nåt som hunden uppfattar som trevligt?

När det kommer till kloklippning så finns det betydligt trevligare sätt att hantera hunden och göra kloklippningen enklare än att trycka ner, hålla fast eller nypa/gorma på hunden. Ta det stegvis. Börja med att massera hunden när den ligger på sidan eller på rygg. Stryk på hunden och prata lugnande. Låt klotången ligga brevid. Klipp en klo och fortsätt massera. Går hunden iväg så låt den. Klipp en annan klo senare. Då tvingar du inte hunden till något och hunden kommer sannolik inte att att förknippa klotången med tortyr (en del hundar överdriver kanske sina reaktioner genom att skrika). Det stärker ledarskapet skulle jag säga då du inte blir orsaken till obehag. Så ta dig tid!

Med godismotiverade hundar kan man klicka in klotången/klippning/kamming osv. För en del funkar det att göra det till en lek. Gör det till träning och belöna för alla steg hunden tar som underlättar kloklippning. Gör man rätt kan man få en hund som sätter tassen i handen på dig och sitter stilla när klippningen pågår. Ha även förståelse för om hunden har blivit klippt i pulpan någon gång. Det är ingen katastrof men det känns ändå för hunden och det kommer den så klart ihåg.

Med Theo klipper vi en tass åt gången. Sen får han gå. Allt för att undvika konflikter. Det går lättare för varje gång och vi slipper bråka om det.

Samma sak gäller för bad, hantering av okända (inför tex veterinärbesök) osv. Gå långsamt fram och belöna istället för att bli arg så kommer du mycket längre. Ja det kan ta lite längre tid de första gångerna men du vinner ju igen den tiden på att slippa ta fighterna varje gång. Just att träna okända att röra vid hunden är bra, just inför t ex veterinärbesök. Alf har ju haft svårt för detta, bland annat därför vi slutade ställa ut för han tyckte att domare var otäcka. Vi har låtit olika människor klappa på honom, stryka på honom osv genom att belöna när han står kvar och låta han gå ifrån om han tycker det är obehagligt. Han tycker fortfarande inte att det är helt ok att folk närmar sig honom men han accepterar att bli ompysslad av andra och han accepterar att bli hanterad vid veterinärbesök.

Kom ihåg att genom tvång skapas bara motstånd! Ett motstånd mot dig och det kan aldrig bygga ett förtroendefullt ledarskap.

Det var min åsikt om det hela.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Motion och motion?

Jag läser allt som oftast om att man inte rekommenderar att taxar får hoppa upp och ner i soffan, gå i trappor eller kanske till och med inte gå långa promenader alls eftersom de då skulle få problem med ryggen. Just det här med ryggen används som argumentet mot att aktivera hunden, eller att man ska vara försiktig med att låta dom leka med andra hundar osv. Det blir som en motsatt effekt av att man skyddar hunden för mycket.

Jag vill klargöra några saker, ur min synvinkel (! jag är dock inte veterinär vill jag poängtera !) men hur ska en aktivt jagande ras bygga muskler om den inte motioneras eller tränas? Precis som människan så kan en hund behöva stretching, massage och uppvärmning/nedvarvning för att kroppen ska må bra och återhämta sig. Men man ska inte vara rädd för att aktivera sin tax.

Det finns dom som tävlar i agility (en bana med hinder, balansbrädor och tunnlar som hund och förare springer genom) med tax. Det gäller dock att bygga upp rätt muskler och ta hand om taxen så att den klarar belastningen.

Ja jag kan förstå att man inte behöver låta dem hoppa upp på höga möbler. Vår säng är t ex alldeles för hög för våra normaltaxar att hoppa upp i (dom har dock bevisat ett antal gånger att det går). Så vi har en extra fotpall som de får som trappsteg. Om vi pratar om ett höghus utan hiss bör de kanske slippa gå i trapporna hela vägen upp, men en halvtrappa här eller en kortare trappa tror jag inte skadar taxen. Uppför går ofta lättare än nerför.

Om man aktiverar hunden med mer än promenader regelbundet, så tror jag inte det är skadligt för en tax att hoppa upp i en fåtölj ibland. Däremot en tax som inte motioneras mer än kortare rundor ”runt kvarteret” riskerar nog att skadas då de saknar muskler.

Så klart ska inte skadade/sjuka, unga eller gamla hundar utsättas för den sortens belastning! Där håller jag med om att man får bära hunden.

Men för att hålla en tax i god kondition och förebygga ohälsa (inte bara diskbråck) så måste man motionera och aktivera sin hund.

Simning är en bra form, taxen är ju inte anatomiskt optimal för simning och därför ska hunden alltid har flytväst som hjälp.

IMG_0980

 

Långa skogspromenader över stock och sten, dogparkour (när hunden får hoppa upp och ner, balansera, luta mot, hoppa över, krypa under) bygger både balans och styrka. Kom ihåg att ha sele på hunden så du kan hålla i och stötta där det behövs! I ett halsband riskerar hunden att skada sig (hängas i värsta fall)!

Lite dogparkour i lekparken
Lite dogparkour i lekparken

En del cyklar med sina taxar och det kan man göra om man börjar försiktigt och på ”mjukt” underlag. Asfaltvägar är sällan bra för varken människa eller hund då stötdämpningen försämras och det sliter mer på kroppen. Rekommendationen är väl typ skogsvägar, grusvägar osv. Samma här, använd sele för att inte få onödiga slitningar i nacken.

Doggiepilates är ju en annan bra träningsform där man använder en liten pilatesboll där hunden får träna balans och styrka i korta pass. Våra älskar det. Dom är dock lite för snabba upp på bollen så man hinner knappt hålla i den.

P1010611

Rallylydnad bygger kanske inte upp kroppen på lika bra sätt men det stärker samarbete och bygger förtroende, både självförtroende och relationen mellan hund och förare. Alf gillar rally, han har så fint fokus, när han är på rätt humör 😉

AIMG_5078

Jag vet många taxar som bor och lever med stora hundraser, t ex gråhundar, jämthundar, plotthundar osv. Är de rätt tränade och känner varandra väl, händer sällan olyckor. Men en olycka kan hända när och var som helst när hundar leker.

DSC_1576

Så håll din tax i god kondition, börja bygga upp kroppen med lagom lekfulla aktiviteter och fortsätt sedan utmana hunden att pröva nya saker. Både roligt och stimulerande för hund och ägare.

Vi har fått höra att Alf varit i jättefin kondition (innan kastreringen då han gick upp lite i vikt) och någon har sagt att dom aldrig sett en så vältränad tax. Vi har på inget sätt medvetet lagt upp ett träningsschema utan hela tiden sett till att under lekfulla former träna upp kroppen, mest i skogen. Sen har vi provat på massa olika nya saker som t ex doggiepilates som ger mer specifik fysisk träning och balans. Vi kör korta pass, ca 5 minuter på pilatesbollen då och då. Därutöver får de vanliga promenader och springa fritt på gräsmattan i stugan.

Om ni har sett en tax ta sig fram i eländig terräng så förstår man hur smidiga dom är i kroppen om de håller sig i form. Det går undan, upp och ner, hoppandes över gräset för att se och krypandes under vegetationen för att följa spåret… Taxen är verkligen en fantastisk ras!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att låta hunden vara chef

Läste ett mycket intressant blogginlägg på Norska om en ägare som hade dåligt samvete för att styra hundarnas liv för mycket. Läs inlägget här.

Tänk så mycket vi bestämmer i hundens liv. Var den ska sova, när den ska äta, när den får kissa osv. Tänk om du istället ger hunden valmöjligheter i så många situationer som möjligt? Istället för att tala om för dem vad de ska göra så får de välja var de vill vandra, vad de äter, när de vill leka eller träna.

En intressant tanke. Speciellt när bloggerskan beskriver detta så bra:

Resultaten är häpnadsväckande! Jag ser förtroende växa i mina hundar som aldrig förr. De är mindre stressade, och de behandlar svåra situationer och förändringar bättre. Asocialt beteende har minskat och önskat beteende ökat. Min teori är att när de känner att de har kontroll över sina liv, de får högre livskvalitet och ett bättre liv”.

Vi har kanske använt oss lite av detta tänk med våra. När stigen delar sig i skogen så brukar vi ofta följa våra hundar, inte tala om var de ska gå. Inte alltid men så ofta vi kan. Nu har vi en ras som gärna tar egna initiativ och inte tycker om att styras från grunden. Andra raser kan ha svårare med detta då de är avlade på att samverka med människan på ett annat sätt.

Tess beskriver sedan i bloggen hur hon har olika lådor med grejer som hunden får välja från. Det kan vara en träningsväst, leksaker eller tuggben. Så får hunden som just då är Chef välja vad den vill göra.

Tycker det känns som ett klokt och mycket etiskt sätt att förhålla sig till hunden. Tänk dessutom på hur spännande att inte veta hur den dagen kommer se ut, utan hunden får bestämma 🙂 Kan ju bara bli bra!

Att låta hunden själv välja belöning måste ju vara bingo varje gång 🙂 Kanske något bökigare för ägaren att alltid ha flera sorter hemma men allt går med planering. Tess understryker att det är viktigt att vara tydlig med när hunden får välja och inte, annars blir den förvirrad. Hunden kanske får välja var ni ska gå på morgonrundan, och du bestämmer på eftermiddagen? Om du inte har tid att låta hunden välja mat på morgonen så gör det på eftermiddagen, eller kliv upp tidigare.

Vidare beskrivs det att du kan låta din hund vara Chef om:
– Du har grundat din relation med din hund på ömsesidig respekt och positiva träningsmetoder.
– Du är tydlig med när och var hunden får vara chef.
– Du har redan tränat din hund i självkontroll, samarbete och inkallning.
– Fortsätta att utöva självkontroll, samarbete och inkallning för att behålla säkerheten detta ger.
– Du har en självständig hund, som du låter välja endast i situationer som du fortfarande har kontroll över
– Du har flera hundar, låt bara en hund i taget vara Chef.
– Du kan lita på din hund.

Jag ska definitivt fundera över detta och ge hundarna mer valmöjligheter.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Byta taktik

Ja någon klok sa en gång att om man gör som man alltid har gjort så får man samma resultat som man alltid har fått.

Kom på idéen att testa en ny strategi med Alf och Theo gällande skällandet på alla ljud som kommer utifrån. Det är främst Theo som skäller så fort han hör en hund utanför lägenheten. På sommaren har vi ofta öppet vädringslucka eller balkongdörr så går en hund förbi och skäller så sätter båda igång.

På nätet och framför allt Youtube finns tydligen allt. Så letade upp en video med bara hundskall. Satte på den och klickade så fort de inte svarade på skallen. Belönade även all form av notis om ljuden utan att de svarade upp. Theo vänder huvudet t ex när det är små hundar som skäller – ett ljusare högre skall. De verkade inte reagera lika mycket på stora hundars skall. Så klickade hela frukosten och vips så höll de tyst. Tänkte att det kanske avdramatiserar och minskar triggern av skällande ljud. 

När vi sen kom ut så passerade vi två skällande hundar – inte ett ljud! I eftermiddag satt en hund i bilen brevid på en parkering och skällde, inte ett ljud! Ha ha jag kanske har överlistat dom? 😉

Alla sätt är bra utom dom dåliga tydligen 🙂 Hoppas det håller i sig. Fortfarande är hundmöten ett problem där framför allt Theo har börjat gå igång ordentligt. Nästan så han gör utfall. Men hoppas med denna träning att ljud och syn av hund inte ska bli lika triggande. För egentligen vet han inte vad han skäller på. Som med allt annat. Det är Alf som har den verkliga osäkerheten vid hundmöten, Theo har bara ”hakat på och förvärrat” så att säga. Snart ska vi hitta en bra strategi för hela kedja.

Han är för söt för sitt eget bästa den där Theo…

Theo väntar otåligt på att Alf ska komma tillbaka!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya utmaningar

Hittade en blogg där jag för första gången kom i kontakt med nåt som kallasDo as I do – träning. Det går ut på att lära hunden att härma det beteendet du gör. Du visar, säger ”do as I do” och sen ”Do it” och då får hunden göra så. Superintressant! Detta ska vi testa, när vi flyttat in i huset och fått lite mer ordning i kaoset. Här är det för trångt, ingen ro osv som inneboende. När vi har egen tomt ska vi kunna träna massor! Längtar.

Kolla in bloggen här.

Nu har vi kollat lite på staket till tomten och funderat hur vi skulle vilja göra för att inrama gården (hindra Alf från att jaga harar som det verkar finnas gott om). Känns som att det går sakta med husbygget. Jag kan ju inget om att bygga hus. Det är fyra månader kvar till vårt hus ska vara inflyttningsklart. Dom håller på med tomten nu, träd är fällda, stubbarna ska nu bort och fyllnadsmassorna ska ut. Kommer dom att hinna? 🙂 Får hålla tummarna. Vi har totalentreprenad och nyckelfärdigt avtal.

Man märker på Theo att han är lite stressad av flytten och att vara inneboende. Även om det är på platser han är van att vara. Han stresskäller på alla ljud, mer än han brukar. Får tokutbrott om han ser andra hundar. Så klickern får nog följa med på varje promenad nu så vi kan förebygga och skvallra istället.

Ingen sommar ännu. Har inte ens haft på mig bikini eller baddräkt än. Vattnet är under 15 grader så nej tack! Man har varit bortskämd tidigare år då det varit jättevarmt.

Men latat oss i solen har vi gjort, trots allt. När den väl varit framme.

Theo fick smaka lite kokt ris.

DSC_2158

 

Min nya väska har kommit! Så nöjd med taxtyget 🙂

DSC_2161

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning, myter och jakthundar

Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.

Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte ”visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all ”olydnad” från hundens sida beror på ”bristande ledarskap” och att ”återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.

Här vill jag visa på motsatsen!

Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).

Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.

Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.

En klok sak jag läste är:

Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)

En instruktör sa till mig tidigt att ”du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation”. Ja det är faktiskt så enkelt.

Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen ”släcks” beteendet sakta ut.

Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!

Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.

Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.

Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin”. (klickerklok.se)

        

Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör ”fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.

Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna ”till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.

Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?

Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.

När det kommer till jakthundar har man en fördel av att  döda föremål är något helt annat än vilt.  Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel”. (Klickerklok.se)

Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra ”som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"