Att ”ta seden dit man kommer”

Läste en artikel som fick mig att må mycket illa, av två skäl. Läs hela artikeln här.

Det handlar om att stjärnkusen Åke Svanstedt fått kritik för att han, på tävling i USA, drivit sin häst för hårt. Hans svar gör mig mycket orolig och upprörd.

– Ja, det är klart att jag drev hårt. Hade jag vetat att han skulle bli tvåa hade jag inte drivit någonting, men jag var tvåa och jag ville vinna. Sen vet jag hur reglerna är på Meadowlands och alla kuskar driver hårt.

– Vill man vinna lopp får man ta seden dit man kommer. Jag var tvåa och hade chans att vinna, då är det klart att man kräver det yttersta ”

När man tävlar så förstår jag att om man är en vinnarskalle så vill man prestera på topp. Skillnaden när man har med djur att göra är att djuret inte har valt att tävla. Även om många hästar kan tycka om det dom gör så anser jag inte att det är okej att driva hästen till bristningsgränsen. Det som gör mig förbannad är att han försvarar sitt eget agerande med att det är tillåtet just där, på den banan. Men var är hans egen moral och etik? Han säger längre ner att om andra kuskar var snällare så skulle han också vara det.

Det finns hästar som dött på grund av att de blivit för hårt drivna. Djur gör allt för att vara till lags och när män (företrädelsevis) tycker sig ha rätten att driva hårt utan att tänka på vad de utsätter hästen för så kan det gå så illa att hästen dör. Det om något är djurplågeri, oavsett vilka ”regler” som gäller på det stället där det utförs!

Det gör mig spyfärdig att rättfärdiga sitt eget handlande utifrån hur andra gör. Att andra gör fel eller inte har ett etiskt förhållningssätt spelar ingen roll just då. Men om situationen var annorlunda skulle jag inte göra så? Vad är det för fegspel!

Han kommenterar debatten i Sverige gällande hans eget agerande så här:

– Jag har läst allting, men det spelar ingen roll vad folk i Sverige tycker. Travförbundet i Sverige kan inte påverka någonting för amerikanerna vet knappt var Sverige ligger. De skiter fullständigt i vad som händer på andra sidan Atlanten så folk kan skriva och debattera – men de bryr sig noll

Såna här uttalanden gör mig orolig. Man ska alltså inte protestera eller debattera för att andra inte bryr sig? Är det inte just därför man ska protestera och debattera? För att så ett frö, starta en diskussion som i längden kan resultera i ändrade regler? Jag tycker det är jätteviktigt att visa sitt motstånd och avsky mot oetiska regler. Det kanske inte ger den effekt man önskar sig idag, men om man inte yttrar sig i tron att den andra parten inte bryr sig då kan man aldrig starta en förändring heller. Han borde själv föregå med gott exempel och ta diskussionen dit! Han är ju på plats och därigenom ha stort inflytande på sporten. Att bortförklara sig med att det inte är hans sak att förändra gör att jag tror att han inte alls tycker reglerna behöver ändras, egentligen. Dom ger honom rätt att fortsätta på det sätt han egentligen tycker är bäst. För annars hade han väl inte ställt upp på det?

Den här mannen har nog missat Internets kraft i fråga om påverkan, även från ett litet land som Sverige. Sociala medier kan ha stor genomslagskraft i frågor, stora som små. Hoppas han snart blir varse om detta och hoppas så klart att vi håller debatten levande och sprider den hela långa vägen till USA. De som inte vet var Sverige ligger då får väl slå upp det i en kartbok!

Vad tycker du om Åkes uttalande?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man kan inte bestraffa rädsla

 En studie om hästar visar att det inte har någon effekt att straffa en rädd häst. Torde vara lika för alla levande varelser. Orginaltexten nedan:


 

Equine Version: It makes no sense to punish a fearful horse.

1. Fear is not voluntary. Horses cannot turn it on and off at will. If you think that’s untrue, try increasing your heart rate by thinking about it. In fact, wariness and flight are a result of natural selection and help these sensitive animals to survive.

2. By definition, the punishment itself must be sufficiently unpleasant (to that individual). Punishing a fearful animal “effectively” will therefore increase, not decrease, its fear.

3. The nastiness of the experience is judged by the horse, not by the punisher. If the horse happens to be sensitive or ‘soft’, even verbal scolding can startle and have negative effects.

4. Anxiety and fear are not the same thing. Anxious animals are temperamentally more susceptible to stress than non-anxious animals. Punishment of fear-based behavior can increase risk of freezing or flight at the moment, but punishment of an anxious horse may have more insidious and long-lasting consequences.

5. A fearful horse can easily injure herself and the people around (or on) her. It’s wise as well as humane to change any undesirable behavior with sound, gentle methods.

6. The goal of behavior modification should be to increase confidence and decrease stress. Fearful horses lack confidence and are already stressed, and punishing them for manifesting those things will not make them better.

Fear and anxiety are at the root of many behavior problems. Some – such as biting or kicking – may not seem to be anxiety-related, but in fact they often are. If you’re tempted to punish a behavior but are not sure about its motivation, err on the side of ethological caution and try a different strategy. If the (unwanted) behavior is truly voluntary, use positive reinforcement of an alternative behavior. But if it’s emotional, physiological or stress-related, give the horse a break and remove him from that situation (simple avoidance), or try classical conditioning methods such as desensitization and counterconditioning. “Correcting” such behavior is likely to make it worse.

Från ”Reisner Veterinary Behavior & Consulting Services”.


En kort sammanfattning på Svenska:

Varför straff inte fungerar på rädda hästar:

1. Rädsla är inte något som djuret styr över, de kan inte påverka reaktionen.

2. För att bestraffning ska ha någon effekt måste tillräckligt obehagligt för djuret, så att bestraffa på ett ”effektivt” sätt kommer öka, inte minska, rädslan hos djuret.

3. Det är hästens upplevelse av obehaget inte människans som avgör effekten. Ett känsligt djur kan få mycket negativa effekter bara av verbal tillsägelse/hot.

4. Oro och rädsla är inte samma sak. Oroliga/lättstressade djur är temperamentsmässigt mer mottagliga för stress än icke-oroliga djur. Bestraffning av beteenden av rädsla kan öka risken för att djuret fryser eller flyr i situationen, medan bestraffning av lättstressade djur kan få mer långtgående mentala konsekvenser.

5. En rädd häst kan lätt skada sig själv eller personer runt sig. Det är klokare och mer humant att förändra oönskade beteenden med mjukare metoder.

6. Målet med beteende förändring borde vara att öka självförtroendet och minska stressen. Rädda hästar/djur saknar självförtroende och är redan stressade, att bestraffa dem för att de visar dessa beteenden kommer att skada dem och inte göra dem bättre.

Rädsla och oro är grunden till många beteendeproblem. Några – som att bitas eller sparka – kanske inte ser ut att vara stressrelaterade men de är ofta det. De rekommenderar sedan att man provar andra metoder än att bestraffa, så som positiv förstärkning av alternativa beteenden. De skriver vidare att om problemen är känslomässigt, psykologiskt- eller stressrelaterat bör man ge hästen en paus och ta dem från den situationen eller pröva desensibilisering eller counterconditioning  av beteendet.


 

Kan bara hålla med    Det är ju inte direkt något magiskt över att träna med djur. Man kommer längre om man är vänlig och djur (som är tämjda sedan många tusen år) har en inbyggd instinkt att försöka följa oss och förstå vad vi menar. De flesta problem sitter i att vi människor inte är nog tydliga i vår kommunikation.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

The Carrot man

Precis som inom hundvärlden så har händer det även positiva saker inom hästvärlden. Många känner nu mer till begreppet ”Natural horsemanship” som baseras på etologisk forskning om djurs beteenden. Här är en man som kallar sig för ”the carrot man”. Se ett inslag om honom här.

I inlägget vill de få det till att han har en ovanlig och unik metod och att detta är något nytt. Så är inte fallet. Det har funnits länge men inte varit lika känt som de traditionella och mer kravbaserade metoderna.

Idag förstår fler och fler att du måste få en avslappnad ridning och en häst som hittar sin egen form. Ingen häst är den andra lik, rent anatomiskt. Det får du inte genom att dra ihop den antingen med muskelstyrka eller med diverse olika hjälptyglar. Vill du få en avslappnad häst som kan utföra svåra samlingar så måste du låta hästen finna denna bärande hållning själv. Hästen måste även få bygga upp sina muskler över tid och få chans till återhämtning, precis som idrottsmän.

I dag förstår också de flesta kloka människor att hästen inte gör något för att jävlas (precis som hos hundar). Om hästen inte utför en övning beror det antigen på smärta, skada/obehag eller på för högt ställda krav och obehagliga/hårdhänta hjälper.

Pat Parelli är ett känt namn för den som vill googla mer om ämnet. På facebook kan jag varmt rekommendera mannen som heter Manolo Mendez Dressage  . Se på hans illustrativa bilder, där han tydligt visar musklerna och ledernas och skelettets plats i hästkroppen när den rör sig. Då får man förståelse för att ”dra ihop” hästen inte fungerar och gör mer skada än nytta!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"