Tog ut grabbarna på en längre promenad runt sjön tänkte jag. Klädde på oss och gick ut. Ibland är det väldigt frustrerande att gå med två strejkande taxar. Theo stannade var femte meter. Skulle inte gå. Ibland var det snö mellan tårna, ibland ville han bara inte gå eller så skulle Alf stanna å stirra ut i skogen *suck* Bestämde mig för att inte locka och pocka till slut utan gick bara. Man kommer inte framåt när dom är på det humöret.

Taxar är ju inte hundar som accepterar att bli tvingade till saker, då möter man bara mer motstånd men till slut stod vi stilla hela tiden.  Då gick jag bara och de fick hänga med. Arga blickar fick jag. De strejkar tills vi gått halvvägs då plötsligt vänder det och dom springer före en. De busar, leker och är på allmänt gott humör.

Så här fint går dom när vi kommit förbi ett visst ställe.

Mötte en kvinna som gick över isen så frågade henne om isen var nog tjock nu. Hon sa att den är ca 20 cm så då är det lugnt att gå på den. Släppte bestarna så de fick springa fritt. Jäklar vilken fart dom hade.

Inte lätt att vara långhårig i blötsnö. Stackars Alf fick jättestora snöbollar på benen. De fick åka in i duschen när vi kom hem för att smälta bort bollarna.

Vi kom 6 km iaf (hela vägen runt sjön är 6,6 km men eftersom dom strejkade och det tog tid i början så genade vi över isen hem).

Ikväll ska matte och mormor fira födelsedagar på restaurang 🙂 Då får grabbarna stanna hemma och vila istället.