Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Free the ”Galgos”

Viktigt ämne som vi alla Hundägare kan ha åsikter om! Stoppa djurplågeriet och kräv att dessa länder uppdaterar sin syn på djur från slit och slängprylar till tänkande och kännande individer!

Ibland måste vi se hemska bilder och förstå att världen inte alltid är så vacker för att vi ska bli förbannade och agera! Min vän och hennes hundar vill förändra – stötta dom! #freethegalgos

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kyla och inaktivitet

Livet för taxarna just nu är lite som att gå i ide. Det har varit kallt (-20 till -30) i några veckor och de vill helst inte gå ut. Med tofflor å fodrade täcken så går det ändå att få med dom till slut men kortare rundor. Man kan ju förstå dom, det skiljer ju 50 grader mellan inomhus temperaturen och dito ute. Så till alla de som tycker att ”hundar är hundar och ska klara sig” så bör man ju tänka på att de allra flesta hundar idag inte lever utomhus. Våra bor inomhus, gärna under en filt eller täcke på natten. Sover i soffan mesta tiden av dagen och är ute några timmar totalt. De skulle omöjligt ”klara sig” utan kläder.

Det är inte att förmänskliga hundar att klä på dom. Allt beror på syfte och utformning på kläderna. Täcken och tossor för att hunden ska slippa frysa och därmed spänna musklerna, är en god idé särskilt när man har taxar med trasiga ryggar. Vi märker direkt på Theo när han spänt sig ute. Han blir mer stilla inne och vill inte röra sig lika mycket. Själv blir jag också väldigt stel när jag har frusit och det sätter sig mest där jag är svagast i ryggen.

Ljuset har äntligen återvänt. Nu är det vackert ute! Kyligt men vackert. Världen blir blåskimrande på dagarna nu istället för olika nyanser av svart.

Ja när man är med i ”Ryggskadades riksförbund” så får man åka pulka när man blir trött 🙂 Husse skämdes för grannarna men Theo verkade nöjd. Alf skuttade på ovanligt pigg idag.

Fick till ett pass på balansbollarna idag. Inte så mycket avancerat utan mest stå och lyfta framtassar. Alf fick prova lyfta baktassarna också för han har bättre balans än Theo. Theo skäller mest och undrar varför det inte regnar godis hela tiden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Efterlysningarna har börjat

Nyårsdagen 1 januari 2019. Jag har redan sett flera efterlysningar av bortsprungna hundar nu på morgonen. Sen även otroligt tragisk hästolycka där skrämda hästar rusat ut i trafiken och en tvingats avlivas på plats.

Snälla människor håll era hundar i koppel även dagarna efter nyår. Det är tyvärr inte bara på 12 slaget det smälls och även en tidigare orädd hund kan bli skrämd! Det är inte värt att chansa.

Såg även någon som tagit med sin hund igår till fyrverkerierna i stan 🙁 Vilken behållning har hunden av det? Fulla människor överallt som inte ser var de går och på det smällare och fyrverkerier. Nä tänk om! Lämna hunden hemma!

Vi kom hem till två glada taxar igår. Vi åkte in till stan för att se kommunens fyrverkerier. Själv är jag för ett förbud för privatpersoner eftersom gemene man saknar vett och sans. Våra hundar har inte reagerat tidigare så därför vågade vi lämna dom själva inomhus, välrastade och aktiverade. Vi hade fördraget alla fönster, TV stod på och lamporna var tända. Våra grannar skjuter inte raketer heller så därav kändes det tryggt att lämna dom en stund. Hade det smällt mycket härikring hade vi inte lämnat dom ensamma.

Hoppas alla bortsprungna djur kommer hem välbehållna. Hur det går för de vilda djuren, ja det kan vi ju bara gissa.

Den här bilden föreslås visa vilda fåglar som flyr i panik när nyårsfyrverkerierna sätter igång. Se bilden här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Året i bilder 2018

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

Riga

December

Gott nytt år önskar bloggen Historien om Alf! Nästa år hoppas vi bloggandet kan prioriteras lite högre igen. Det är ju så roligt att skriva och dokumentera livet med två speciella taxgrabbar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mellandagsnöje

I mellandagarna har vi ägnat oss åt lite isvägspromenader. Theos form går upp och ner. Vissa dagar går han stelt och galopperar hela tiden. Andra dagar går han som vanligt. Så ryggen spökar lite men han verkar inte ha ont. Han leker och busar och vill vara med hela tiden. Samma glada kille.

Isvägarna i Luleå!

Det har varit kallt men inte kommit så mycket snö vilket gör det lite lättare i terrängen för Theo. Vi fick rådet att gå med honom i lite ojämn terräng, vilket är svårt eftersom han bara är 10 cm från backen. Ojämt är typ… gräs… 🙂 Han får lyfta på fötterna vid minsta ojämnhet och då blir han mycket stelare efteråt. Så vi håller oss ändå till lite planare underlag med honom. Jag tror, men det är bara min oprofessionella bedömning, att hans smärta i februari i år berodde på rekordmängden snö som kom och att han hela vintern fick gå och lyfta på benen mer än vad han orkade.

Älskade Theo tax!

Jag tror dessutom att det är bra för hans rygg att röra på sig. Vi går inte så långa promenader med honom. Längsta är väl på 4 km kanske. I övrigt tar han sitt jobb som gårdshund på största allvar. Han älskar att vakta gården. Så fort vi kommer hem, springer han till altandörren och vill ut och gå sin patrullrunda. Oavsett om vi rastat honom eller inte. Han går först till vänster om huset, ner mot fågelbordet, bakom veden, sen upp vid köksträdgården, förbi eldplatsen och sen in på höger sida.

Alf latar sig mest. Han får vi, lite motvilligt ibland, ta med på långpromenader. Han blir dock lite spattigare på promenaderna utan Theo så jag tror det är bra för dom båda att gå separata promenader ibland. Alf blir mer samarbetsvillig då.

Stiligaste killarna i stan!

Inser i år när man sammanfattar månaderna som varit att bloggandet har legat nere väldigt mycket. Framför allt i sommar/höst. Vi har lagt ner mycket tid i huset och med alla projekt, invändigt och utvändigt. Allt vi gjort med hundarna har vi inte dokumenterat, det har varit mycket promenader och bara ”vara” på gården. Alf fick dock gå en kurs i balansboll och stretching! Vi har inte direkt hållit uppe träningen sen dess men vi ska köra på framöver. Det har varit skönt att bara landa i huset. Det har ju tagit ett tag kan man säga.

Allting är inte hellre frid och fröjd, fortfarande har det strulat mycket med vatten och avlopp (enskild brunn/gemensamhetsanläggning). Men nu verkar det mesta strulet ha lagt sig (hoppas vi).

Men vi trivs och älskar vårt svarta slott! En dröm att få bo här. Bara en sån sak som att alla hälsar på en. Igår när vi gick över isvägen ropade ett par från bastun som ligger ute i viken (året runt) att den var ledig och varm om vi ville basta efter dom!

Hösten ägnades som vanligt åt älgjakten. I år har det gått bra och husse har fått skjuta sin första trofé! Den var dom glada i, grabbarna. Vilket liv det var hemma när den låg i garaget. Först skulle dom ut i garaget hela tiden, låg och pep vi dörren. När vi släppte ut dom så gick dom inte nära älghuvudet utan stod och skällde på den. In igen. Pipa och ska ut igen. Samma visa 🙂 Men nu hänger den på väggen och dom bryr sig inte längre.

I November fyllde matte och mormor (60 år) år så vi överraskade mormor med resa till Riga, otroligt vacker stad! Vi gick på spa och njöt av god mat.

”De tre bröderna”

Fåglarna matas nu när kyla kommit med svål (fett) från slaktrens och nötter och frön. Vi har ett gäng tjocka talgoxar, nån hacke och sparvar. Inte sett till ugglan på ett bra tag nu. Hoppas paret kommer tillbaka.

Det har varit ett skönt och arbetssamt år med mesta snömängden sen 70 talet och varmaste sommaren på 30 år, eller var det mer? 🙂

Nyårsafton blir lugn. Vi ska ut och äta på kvällen och se stadens fyrverkerier. Grannarna härikring smäller knappt några raketer och våra hundar har inte reagerat särskilt så vi lämnar dom hemma med fördragna gardiner och musik på den stund vi är borta. Vi motionerar dom väl på dagen och aktiverar dom med lite sök och lek. Hoppas er nyårsnatt blir skön och avkopplande. Läste någonstans att det är på gång ett förbud mot fyrverkerier för privatpersoner. Det låter rimligt och bra med tanke på alla djur, egendom och personer som skadas varje år eller pga rädsla lider…

Hoppas alla med hundar tänker på att ha dom kopplade nu inför nyår, det smälls ju lite i tid och otid. Många hundar springer bort efter att ha blivit skrämda, trots att de inte tidigare reagerat.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Snön kom

Så kom då äntligen snön, igen. Förra året denna tid kom rekordsnön, allt på tre dygn, redan i oktober eller november. I år hoppas vi det kan fördela sig lite jämnare. Så vackert och mysigt snöfall igår. Tog en långpromenad utan hundarna. De får såna snöbollar under magen och på benen så de kan knappt gå när det är kramsnö ute.

Idag vaknar vi till 0-gradigt och lite småregn = kramsnö delux som väger ton! Skotta plogvall tillhör väl mina mindre nöjsamma aktiviteter även om vintern är min favoritårstid.

I år ska vi vara försiktiga med Theo och hans rygg. Att gå i djupsnö blir nog inte ett alternativ för honom. Han vill ju gärna springa runt på baksidan som är inhägnad å nosa och titta men med hans förträngning i ryggen så tror jag inte det är bra för honom. Vi får skotta upp gångar åt honom senare i vinter. Han fick ju ont i februari och i maj i år. Tror den stora mängden snö och svårigheterna för en tax som är 1 dm ifrån backen att ta sig fram gjorde att han fick överanstränga sig varje promenad. Vi har ju alltid täcke på från +5 å neråt som veterinären ordinerade.

Annars ser det väl mest ut så här hemma hos oss just nu:

Har kommit igång med lite målande igen, bara på skoj. Det märks när man har varit ifrån det ett tag, det krävs att man håller igång lite för att få bra teknik. Här målas det mest för att det är kul och kreativt, inte för att det är vackert eller ska visas upp! 😀 Vet inte vad jag ska göra av alla bilder sen men det spelar ingen roll…

Den här blev jag ändå lite nöjd med. 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxens budord

”Är det något där?

Skäll.

Är du inte säker på om det är något där?

Skäll.

Kan det ha varit något där?

Skäll.

Är det inget där men kan tänkas komma något dit?

… skäll för säkerhets skull.”"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att överskatta sin förmåga

Läste en intressant artikel som bekräftar något jag själv tycker mig ha observerat. Läs den här.

Handlar åter igen om ridning men som med mycket går det att applicera på andra fenomen. En ny studie visar att hästfolk överskattar sin förmåga vilket går ut över hästarnas välmående.

Forskarna drar slutsatsen att hästfolk har en övertro på sin egen kompetens, lite av ett uppblåst självförtroende utan att inse att de saknar kunskap. Detta fenomen kallas i forskarvärlden Dunning-Kruger-effekten, i korthet “den som är inkompetent är också oförmögen att förstå att denne är inkompetent”.

Vad får då detta för betydelse för hästsektorn menar forskarna. De menar att det är en väckarklocka som har påverkan på hästarnas väl och ve och deras säkerhet när hästmänniskor tror sig kunna mer än de kan.”

Allt för ofta har man sett ryttare med det ena bettet märkligare än det andra, den ena hjälptygeln efter den andra och jag har många gånger funderat på om personen på hästen ens vet vad sakerna har för funktion och hur de används? Samma fenomen när föräldrar köper häst åt sin älskade unge, utan att själva kunna särskilt mycket. Ungen får betsla på hästen ”coola” bett men har barnet en endaste aning om hur bettet inverkar eller hur hjälptygeln fungerar? Felanvänd utrustning är en stor källa till skada, obehag och problembeteenden vill jag hävda.

Samma grej gäller ju även inom andra sporter. Har man en övertro på sin egen kunskap (eller felaktigt tolkar sin egen åsikt som fakta) så är det ofta djuret som drabbas. Alla dessa träningsmetoder (eller redskap för den delen) för ditt å datt som utgår efter en persons egen tolkning av något istället för fakta om hur inlärning och beteendeträning fungerar. Om du inte förstår hur ett redskap fungerar och på vilka grunder det används (eller i många fall inte borde användas alls pga. att effekten kommer ur skrämsel/chockverkan) så utsätter du djuret för vardaglig långvarig stress och dina tolkningar av att det ”fungerar” utgår från ditt mänskliga öga (att se att symtomen försvinner eller i många fall bara undantrycks) tills djuret en dag inte klarar av det längre och agerar ut på något sätt. ”Det small bara till” eller ”det kom utan förvarning” tror jag inte på… Det kom många signaler innan men om man tolkar djurens beteenden som ”problembeteenden” och inte kommunikation (som det egentligen är) så blir resultatet många gånger motsatsen till vad man önskade…

För att utvecklas inom ett område är det väsentligt att ha insikt om sin egen förmåga och prestation, det är en grundbult för alla som vill agera professionellt, oavsett ämne.”

Ja det tåls att fundera på – hur ärliga och öppna vågar vi vara om vår egen förmåga? Vågar vi se vår egen brist på kunskap?

Om vi skulle sluta tänka att det är ”fult” att visa sin okunskap eller be om hjälp och istället erbjuda hjälp istället för att kritisera. Om vi var öppna för andra människors kunskap (obs! Kunskap, inte åsikt/tyckande) så skulle nog fler djur få det bättre i vår omsorg…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Stadshund på landet

Det är bara att konstatera. Alf är en stadsjycke. Betonghund. Förortslimpa. Här har man flyttat ut till landet, mindre trafik, ljud och mer lugn. Alf är väl halvnöjd. Han trivs på altanen och att slippa trappor. Han gillar att ligga i gräset på den inhägnande gården. Men när lyser han upp? Jo när vi åkte in till stan och tog en promenad. Han blev som valp på nytt! Å han skällde inte på en enda hund. Inte ens ett gruff. Han gjorde sina små ”hoppsasteg” som han gör när han är glad. Att strosa på trottoarerna och lukta i diket  – det är grejer det. Vem vill bo på landet då? 🙂

Nä jag tror Affe är nöjd med vårt hus å så men det var så kul att se honom lysa på promenaden när vi gick på ett ny-gammalt ställe.

Idag kom första snön också. Den stannade inte särskilt länge men tycks ovanligt tidigt. Med tanke på att förra året var rekordtidig snö och att den stannade länge med stora snömängder hela vintern så hoppas jag att det inte har tänkt bli lika illa i år. 1,8 m snö är lite väl mycket, även för en norrlänning. Blir så mycket att skotta.

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"