Såg en diskussion kring någon tidningsartikel tidigare där en speciell kommentar fastnade hos mig. Det var en artikel om någon hund som varit plågad och sedan fått ett bra liv. Inget nytt, vi vet att det pågår och de flesta människor blir illa berörda av något sådant. De flesta vill aktivt stoppa dessa plågoandar.

Kommentaren som fick mig att reagera var att någon tyckte att de som kommenterade detta och fasade så över vad detta djur hade fått vara med om inte brydde sig om människor, om de som dör i krig eller svält. Personen ansåg att problemet låg i att de som kommenterat artikeln behandlade sina djur bättre än medmänniskor.

För mig är det självklart att bry sig om alla levande ting. Men utifrån kommentaren har jag försökt komma på ett bra svar till varför. Det handlar om empati. Att bry sig om när djur far illa, betyder inte att man inte bryr sig om alla människor som far illa. Man kan bry sig om flera saker samtidigt, det tar inte ut varandra eller står i motsatts till varandra. Lidande är lidande.

För mig finns det inget försvar mot att medvetet (alltså att man tillfogar/behandlar/agerar på ett sådant sätt att man uppenbart skrämmer, tillfogar smärta och/eller annat lidande samt dödsångest) skada något annat levande. Vi människor har inte den rätten. Det är emot allt vetande och etiskt riktigt. Man kan förklä det i religion, seder, traditioner eller vad man vill. Det har ingen betydelse vad du kallar det – det hör inte hemma i vår moderna tid och med den tillgängliga kunskap som finns! Att könsstympa flickor, att tortera djur i tron att köttet smakar bättre, att slakta djur utan bedövning och låta dem förblöda för att köttet skall anses “renare” är vidrigt och ska inte vara tillåtet. Finns så klart många fler exempel men ni får står bilden. (Sen finns det en del där man inte förstår att man tillfogar lidande och det är svårare att komma åt men med kunskap och forskning som bas kommer man långt genom att utbilda människor).

Att djur har lägre status i många länder har mycket med människors värdighet att göra. Läste ett citat:

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur”

Mahatma Gandhi

Och det ligger mycket i det. Ett samhälle där djuren får högre status och där man tar djurens lidande på allvar är ett samhälle där även människor kan få det bättre. Det handlar inte om att behandla djuren bättre än människor. Det handlar om att lidande inte är förbehållet människor. Många andra levande individer lider pga oss människor. Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, var man bor eller hur mycket resurser man har, så är lidande ett lidande oavsett om det är en hund som utsätts för misshandel eller ett barn. Det är inte värdigt i vår moderna tid!

Vi måste aktivt jobba för att lidandet ska minska och framför allt det medvetna lidandet som människor tillfogar andra.

Jag har svårt att tro att den man som stannat i Syrien för att ta hand om hemlösa djur under kriget där familjer flytt och lämnat allt – skulle ställa sig och skjuta andra människor. Varför? För att personen har empati! Personen ser lidande oavsett vem som lider. Däri ligger kärnan tror jag.

Den som klarar av att plåga djur och kan bortförklara det på alla möjliga tokiga sätt – är en människa som saknar empati. Kanske tycker den personen synd om andra människor som lider och vet att det är fel att göra illa andra människor. Men om man inte kan se att djur lider av plågsam behandling, att djur kan känna dödsångest, att djur kan få panik och känna skräck, smärta och rädsla – då har man inte tillräckligt med empati.

Rodeo är något jag har mycket svårt för, än värre tjurfäktningar eller tjurrusningar och liknande event. Det är i vad som ska klassas som välutvecklade länder, där man kallar det för tradition, som detta vansinne får fortgå! Det är vidrigt och ovärdigt oss människor! Djuren lider något oerhört och dödas till slut, eller tillåts plågas tills kroppen ger upp. Det finns inte ord för vad jag tycker om dessa “traditioner”. De härstammar från en tid då kraft och styrka var avgörande drag och premierades. Idag lever vi i samhällen där kraft och styrka inte är avgörande längre och där andra kvalitéer värderas högre. Alltså ska inte tradition få gå före lidande! Punkt. Traditioner förändras, seder förändras men framför allt måste kunskap få styra. Det som är självklart för en empatisk människa är att om du ser in i ett djurs ögon ser du samma lidande som hos en människa. Djur känner smärta. Djur känner sorg. Djur känner ångest och rädsla. Elefanter och delfiner har ritualer. Hundar kan lära sig förstå tusentals mänskliga ord för att försöka passa in och anpassa sig till en värld de själva inte styr över.

Att ta parti för de svaga, de som inte kan tala för sig själva och än mer för de som vi människor påtvingat vår beslutanderätt på – det är värdigt en människa. Oavsett vem den svage är.

Att det kan vara lättare att känna empati, att skriva eller reagera på en artikel om en hund kan ju vara för att det känns mer nära än kriget i t ex Syrien. Att ett krig är så mycket mer och komplicerat än att man kan förfasas över detta på t ex Internet. Att hänga ut en djurplågare och få någon dömd för brott mot djurskyddslagstiftning kan kännas lite närmare, något jag kan göra något åt. Kriget kan jag inte påverka.

Många bidrar till att förbättra situationen för både djur och människor vilket är underbart. I det stora hela har världen blivit en bättre plats för fler människor (och nej det betyder inte att folk inte svälter men situationen är inte lika illa idag som för 20 år sedan). Ta del av Hans Rosling och Gapminders information.

Fortsätt stödja! Fortsätt bidra!

Det vi alla kan göra som en enkel men stor gest för att göra världen bättre är att sprida kunskap. Med kunskap minskar våldet.

Ta avstånd från sådant som bidrar till lidande. Tala om det! Genom handling kan vi förändra.

Så är det negativt att bry sig om djurs lidande? Lider djur mindre än människor? Uppfattas lidande på samma sätt? Är man mindre brydd om människors lidande? Kan en person bry sig om båda två? Varför jämförs lidande? Vad tycker du?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"