R +

Ju mer jag läser och ju mer jag lär mig så blir jag än mer övertygad om att positiv förstärkning är det enda och bästa sättet att skapa förtroende och inlärning (hos alla individer). Jag har så svårt att förstå varför folk fortfarande hänger kvar vid gamla föreställningar om dominans, rang, energier och annat gammalt förlegat och faktiskt felaktiga tolkningar.

Screenshot_2016-02-12-20-20-29
Why use treats?

Forskning och kunskap visar på så mycket mer man får ut av sin relation med sin hund genom att vara vänlig. Jag är inte perfekt men jag är villig att lära mig och ju mer jag övertygar mig själv om rätta vägen desto fler verktyg får jag i olika situationer.

Just den här bilden säger allting om hur jag ser på hundträning. Ja hunden kan utföra ett beteende som den har lärt sig grundligt. Jag kan kräva att den ska göra det om och om igen. Men vilken känsla skapar jag hos hunden om jag inte belönar rätt beteende varje gång?

Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: Ummm Torsdag?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …. den 12:e?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …..??
Instruktören: Jag fortsätter ställa dig samma fråga, och du gav mig det rätta svaret, men jag uppmärksammade det inte så. Så du ändrade ditt svar, och du blev frustrerad och förvirrad. När du inte belönar hunden för rätt svar, gör de på samma sätt.

IMG_20160212_150710Vilken stolthet ligger det i att ha en hund som gör som ägaren säger av rädsla? Såg exemplet på det hos våra tidigare grannar. En stor malinois som jävlar inte rörde en muskel utan att titta på ägaren. För den okunnige kanske hunden uppfattades som extremt lydig men jag såg hur ägaren tryckte ner hunden i diket, ryckte och gormade på den för små skitgrejer. Hunden fick inte ens leka med andra hundar utan kommandon från ägaren i leken. Vad har den hunden för liv? Jag såg då inte upp till denna ägare. Tyckte synd om hunden och tragiskt att ägaren valde detta sättet mot hunden. Verkade i övrigt vara en trevlig och fin hund.

Så vilken hundägare vill man vara? Vad gör dig stolt som hundägare?IMG_20160212_202720

Som tur är kommer mer och mer kunskap spridas och fler välja den vänliga vägen. Inte att förväxlas med mutor eller utan regler utan av glädje, samarbete och framgång!

Det var dagens filosofiska inlägg.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf på simträning

Vilket mod och självförtroende han fått Alf. Nu vågar han ut i bassängen och vända själv. I början simmade han närmast kanten och försökte ofta klättra upp. Nu ser han ut att njuta lite mer.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Öppet hus och simmning

I torsdags var vi på lokala kennelklubbens öppet hus med Theo. Han fick träna lite rally men framför allt vänja sig med miljö av andra hundar utan att skälla på alla. Skvallerträning. Han skötte sig helt ok. Fick bli lite omklappad också.

Idag åkte vi på hundsimmet för lite träning. Det är så trist väder ute och för kallt för att gå några längre promenader så för att få lite fysträning så simtränar vi ibland.

Till min förvåning var det Theo som var lite mer osäker denna gång. Alf körde på som aldrig förr, simmade ut mitt i bassängen, han som brukar hålla sig vid kanten. Trötta och förhoppningsvis nöjda killar åkte sedan hem med fleecetäcken och filtar i bilen.

Theo tax simmar IMG_0168

Hundsim Theo simmar Alf i vattnet Alf

Se alla bilder i albumet här. Film kommer.

Passade på att köpa på oss lite tuggben och frysta märgben. Är sugen på köpa nya matskålar åt dom i av återvunnet material. Vi behöver nya då svärföräldrarna tagit våra gamla. Matte har fullt upp med att få iväg alla kallelser till årsmötet för övre norrlands taxklubb, några hundra kuvert som ska skickas… 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför har man kvar hunden?

Jag möter ofta en person som har en stor svart hund, på ca 30 kg. Deras promenader ser inte trevliga ut. Hunden går och lufsar bredvid sin ägare men personen rycker och sliter i kopplet hela tiden. Hunden har en tunn strypkedja på sig.

Om man försöker se det ur hundens perspektiv: Personen tar ut hunden på en promenad. Hunden följer med och tycker antagligen om att vara ute, som de flesta hundar gör. Hunden får många intryck, syn, hörsel, lukt osv. En hund på promenad vill uppleva saker inte ta sig från A till B. Det är nog min uppfattning i alla fall. Hunden intresserar sig för dessa intryck och dofter – som hundar gör – men får aldrig en förvarning om att det inte är tillåtet just då. Hunden får en lukt i nosen, man ser huvudet vända sig, nosen vädrar och öronen åker lite framåt. Precis när hunden gör detta och är på väg att ta ett kliv åt sidan – fattar personen tag i kopplet med båda händerna och rycker så att denna stora hund (i mina ögon vars hund väger 9 kg) lättar från backen och trycks mot henne.

Hur ska hunden tolka detta? Hen ger ingen förvarning om att hunden inte bör gå fram. Hen ger ingen förvarning om att de ändrar tempo, bara ska passera eller stannar. Vid ett tillfälle stod de stilla och hunden luktade på något. Jag tror personen pratade i telefon men det vet jag inte säkert. Plötsligt kommer dubbelfattningen på kopplet och ett kraftigt ryck framåt – hen vill fortsätta gå. Hade hen inte kunnat locka på hunden, visa att ”nu är vi klara och ska gå vidare”. Att få ett fint koppelgående kommer inte av sig självt, man behöver träna in det, engagera sig. Kan ju inte vara bra för personen heller att hela tiden behöva ta i så mycket.

Jag tycker detta är grymt orättvist mot hunden! Ska hunden gå som en rälsbuss klistrad i sin ägare hela tiden? Och om det nu är det man strävar efter – kan man inte LÄRA hunden det då istället för att jämt jämt jämt slita? Jag undrar helt ärligt om denna person ens tycker om sin hund? Varför har man kvar hunden då hen verkar så himla missnöjd med den hela tiden. Jag möter dem så pass ofta att detta måste vara deras vardagliga promenader. Att man tappar fattningen vid något tillfälle eller har en dålig dag kan säkert hända oss alla. Det är dock stor skillnad på att konstant leva sitt liv med en oförutsägbar ägare som bara bestraffar och rycker i kopplet hela tiden. Hunden ger ju upp till slut – det spelar ju ingen roll vad den försöker med eftersom den inte kan koppla ihop koppelryckningarna med något särskilt beteende. Det rycks ju för 100 olika orsaker och olika tillfällen.

Äger man en stor och stark hund så behöver man ju ha kontrollen över hunden. Jag anser dock inte att man får kontroll på hunden genom detta förhållningssätt. Snarare väcker man ju en osäkerhet och ett motstånd hos hunden mot att samarbeta med sin ägare. Vem vill vara kompis med nån som ger en obehag/skada?

Jag är glad att jag hittills inte mött dom med mina hundar för jag tror inte den hunden mår så bra. Jag mår lite dåligt när jag möter vissa hundägare just på det sätt dom behandlar sina hundar. Varför skriver jag om det här? Kanske för att förhoppningsvis få folk att tänka efter om hur andra kan uppfatta dem, kanske för att få någon att reflektera över sitt eget förhållande till sin hund och fundera över om man vill fortsätta på det sättet. Jag hoppas att hundägare som upplever problem söker hjälp av professionella.

Kopplet – i mina ögon – är en säkerhetslina, inte ett uppfostringsredskap.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundträningens nyårslöfte

Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.

Vi vet bättre. Vi kan göra bättre. 

Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.

Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.

Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trägen vinner kanske?

Som jag tidigare beskrivit så finns jag ibland (när jag orkar diskutera) på internationella forum för hundar och taxar. Envetet försöker jag på ett så snällt sätt som möjligt med en god ton att sprida kunskap om att man t ex inte ska ha hunden i en bur 10-18 timmar per dygn (8 timmar på natten och sen dagtid när ägarna jobbar). Det är för mig helt ofantligt ofattbart att man skaffar en levande individ men stänger in denna på 1×1 m mestadelen av dygnet. Sen undrar man varför hunden inte klarar av att möta andra, uppföra sig inomhus eller bete sig som en perfekt familjehund. Nä, tro fan det när den aldrig får några intryck!

Jag blir förbannad. Jag blir ledsen och ibland även förtvivlad att en del håller så hårt fast vid detta tankesätt – att hunden ska ”burtränas” att tycka det är ok att vara instängd hela dagen. Att de inte ifrågasätter sina egna tankegångar när de bara utgår från att så måste de göra för att kunna ha hund. Tycker inte man ska skaffa hund då, när man ändå inte umgås med den. Okunskapen är stor och naiviteten lika stor tyvärr.

Så förhoppningsvis vinner envisheten i längden. Försöker översätta om jag hittar bra forskningsartiklar och bidra med kunskapsbaserad information. Förändrar man situationen för en enda hund så kanske det sprider sig som ringar på vattnet.

R+ FTW!

saynotocrate

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"