Alfs operation verkar lyckad

Husse har nu varit och hämtat hem Alf. Veterinären sa att körteln satt närmare tarmen än vad de trodde så det var lite svårt att få bort men det ska ha blivit bra. Han får antibiotika och smärtlindande och så klart tratt.

Theo är uthyrd till svärföräldrarna idag och imorgon så Alf får kvickna till.

Nu hoppas vi att Alfs problem en gång för alla är bort!

Så glad att vi har försäkring också. Vår del blev 3200 kr med självrisk men hade vi ingen försäkring hade det blivit närmare 8000 kr.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Årsmöte och föreläsning

Matte fick äran att hämta upp föreläsaren, en leg sjukgymnast från djursjukhuset, och ta med henne till årsmötet i Byske. På vägen hade vi massor av tid att prata och diskutera olika hundrelaterade grejer.

Årsmötet flöt på bra och efteråt fick vi beröm från föreläsaren om att vi kunde hålla så sams trots att vi har en ras med så stora variationer inom rasen. Det måste vara tråkigt att vara med i en klubb där man inte kan hålla sams eller god ton. Utgångspunkten som alla har gemensamt är ju det man älskar mest, sin ras/hund. Oavsett inriktning eller aktivering så älskar man ju sin ras och vill utveckla den till det bästa den kan bli. Man måste ju acceptera att andra har andra åsikter och uppfattningar om saker eller prioriterar annorlunda. Antingen får man vässa sina egna argument och läsa på eller så får man helt enkelt konstatera att man tycker olika och lämna det där. Varför dra igång ett bråk som skadar både klubb och relationer?

Jag tycker man alltid ska utgå från de egenskaper rasen ursprungligen var avlad för. Att värdera de egenskaperna och utveckla dem men att även kunna se och pröva nya grenar som kan vara bra aktiviteter och där hunden kan ha talang. Tråkigt där vissa raser delats upp i två, för att man inte kan enas eller där skillnaderna är så stora i vad man använder sin hund till.

Efter årsmötet fick vi ta del av en bra föreläsning om hundhälsa genom hela hundens liv. Allt från aktivering och utfodring av valpar och unga hundar till hårt arbetande hundars behov.

Det vi tar med oss är att alla foder i Sverige i grunden är bra. Det gäller att hitta det som passar just min hund och hundens kondition, päls, avföring och allmänhälsa får avgöra vad som är bäst. Att vanligaste orsaken till att senorna går av på hundar i Norrbotten är stålkanten på skidor (?!). Så bäst att välja skidor utan stålkant. (Vi som tänkt skaffa skidor och börja åka på isen).

Sen fick vi veta att det allra bästa sättet att få en hund att bygga starka, smidiga och hållbara kroppar är att skritta i skogen vilket är ett kvitto på att vi gör helt rätt med våra hundar. Skönt att få en sån bekräftelse av någon kunnig. Då vet man att man är på rätt spår. Koppelpromenader i skogen där hunden får använda sin “fyrhjulsdrift” är riktigt bra träning. Så bara köra på med träningen nu i vinter i snön och sen till våren och sommaren i skogen.

Over and out.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Naturen och djurens inverkan i rehabilitering

Mycket är självklart här i livet men ibland är det så intressant när man får en vetenskaplig förklaring till varför det är så självklart.

De flesta kan nog skriva under på att människor mår bra av natur och djur. I stressar av, det inger lugn och vi får ny energi av att bege oss ut i naturen eller klappa/kela med husdjur. Men varför är det så?

Idag har matte lyssnat på en superintressant föreläsning av läkare/psykiater Inga Lena Bengtsson. Den handlade om naturen och djurens påverkan rent fysiskt på kroppen ur ett vetenskapligt och teoretiskt perspektiv (miljöpsykologi). Alltså reaktioner i kroppen som man kan mäta med prover. Självläkning som egentligen all vård är, eftersom det endast är kroppen som kan läka skador. Vi kan bara ge kroppen rätt förutsättningar genom medicin, omvårdnad och återhämtning.

Föreläsningen utgick från stressrelaterad ohälsa där stress kan beskrivas som när man blir utsatt för påfrestningar men saknar resurser att klara av dem. 

Människan har precis som alla däggdjur ett autonomt nervsystem. Det som sköter livsviktiga funktioner i kroppen men som vi inte behöver tänka på att vi gör (andning, matsmältning, hormoner, blodtryck osv).

När vi utsätts för stress sätts det sympatiska systemet igång, som är tänkt som ett kortvarigt tillstånd som förbereder kroppen på att antingen fly eller fäkta. När detta system är igång för länge så tappar kroppen till slut förmåga att skapa energitoppar och kroppen går in i ett “playing dead” tillstånd. Högsta broms och högsta gas är på trots att personen kan uppfattas apatisk.

När faran är över så sätts det parasympatiska systemet igång, vårt återhämtningssystem. Kroppen går in i vila, sömn och läketillstånd. Kroppen är helt dränerad på krafter och återhämtar sig. I detta tillstånd finns ett ämne som heter oxytocin som får kroppen att må bra. Ämnet hjälper till att öka social förmåga, inlärning, koncentration, kreativtet och nyfikenhet. Alla minnen som triggar positiva minnen hos oss startar detta system. Det är här miljöpsykologin kommer in. Genom beröring, att smeka någon person eller djur så ökar oxytocinet i kroppen.

Våra kroppar har en genetisk dragning till naturen som går att mäta. Vi reagerar med lugn av att stå på en öppen höjd med  något träd där vi kan se vatten då en sådan miljö skapar trygghet. Öppna landskap gör att vi ser ev fiender, träd ger oss skydd och vatten symboliserar näring/mat.

Människan får instingtiv oro av vissa saker så som spindlar, hög vegetation där du sätter fötterna, vassa klippblock, stup osv då det antas kan utsätta oss för fara. Det tar tusentals år för hjärnan att förändra sådana medfödda reaktioner, därför har människan fortfarande inte “vant sig” med moderna samhället med konstant brus av mobiler, trafik, intryck, högt tempo osv. Det gör oss sjuka.

Idag talar man bland annat i England om diagnosen “naturbrist“. Människor som inte varit i kontakt med naturen utvecklas sjukdom då kroppen inte får återhämtning. Barn vet inte längre var mjölken eller köttet kommer ifrån. De vet inte vilka djur som lever i skogen och kroppen går hela tiden på högvarv och i beredskapsläge av allt brus runtomkring.

Naturen är det äldsta botemedlet som finns och är känt sedan antiken. Många forskare och läkare har långt tillbaka förespråkat motion, rörelse och naturen som botemedel mot många sjukdomar. I USA har man framgångsrikt sett att fångar som får jobba i trädgård mår bättre, får bättre självkänsla och utvecklar ett yrke och har betydligt lägre återfallsstatistik än fångar som inte fått delta i sådan aktiviteter. På äldreboenden vet man att dementa som får gå i en trädgård som stimulerar sinnena (syn, doft, känsla osv) mår bättre, är mindre oroliga och fungerar bättre. Många historier finns om sjuka, näst intill döende personer, som tillfrisknat när de fått se sitt nyfödda barn, träffa sin älskade hund eller åka ut till någon minnesvärd plats.

En viktig förklaring är hur hjärnan hanterar intryck. Genom riktad koncentration ( tex bilkörning) sållas allt brus bort och man fokuserar på uppgiften. Detta tar mycket energi och tröttar ut hjärnan. Det är den konstanta bortsållningsfunktionen som tröttar ut. Vid spontan uppmärksamhet, t ex när man är ute i naturen, behöver inte hjärnan lösa problem. Hjärnan går i ett viloläge. Detta har man mätt via EEG och ser samma vågor som just innan man ska somna. Kallas ofta vaken vila, soft fascination. Därför mår vi så bra i naturen och i miljöer där vi kan se, lukta och känna naturen nära. Bara genom att se naturen minskar behov av smärmedicin, förkortas vårdtiden och patienten har inte lika stort behov av att kalla på hjälp från personal, enligt en studie av gallopererade personer. Ena gruppen bodde så att de endast såg parkering och betong utanför fönstret, medan den andra gruppen såg himmel, horisont och moln. Den andra gruppen hade de positiva resultaten. Det är ju ganska fantastiskt hur lite som behövs egentligen? 🙂

De som är sjuka har ökad mottaglighet för naturen då det har ett stort behov av den återhämtning som kommer med att vistas i naturliga miljöer.

Man kan inte rycka upp en planta och sätta den på ett nytt ställe och spara in på förutsättningarna som jord och näring och förvänta sig att den producerar lika bra eller mer“. En ganska talande beskrivning som jag tar med mig från föreläsningen. Det är just det som många i yrkeslivet utsätts för, ständiga förändringar, mer nerdragningar och höga prestationskrav vilket resulterar i utbrändhet.

Intresset för naturen grundas före 6 års ålder. Har man ingen eller få kontakter med naturen innan det så kommer man inte att utveckla det efteråt heller. Att bli sjuk av att aldrig vistas i naturen eller i naturliga miljöer som bondgårdar, jordbruk, skogsbruk osv har en stor negativ inverkan på hälsan. En viktig faktor att tänka på för de som bor i städer kanske?

Djur har en helande effekt på människor med olika ohälsoproblem. Med djuren får de vara utan krav på att prestera (prata, interagera, vara social) och ta saker i sin egen takt.

Mycket intressant och viktigt ämne. Den enda risken som jag kan se är att uttalanden som “barn mår bra av att växa upp med djur” och “människor mår så mycket bättre om de har husdjur” osv kan göra att människor skaffar djur mer för sin egen skull än vad de egentligen har möjlighet att ta hand om. Det är så viktigt att man ser till att ha förutsättningarna att ha djur innan man går och skaffar ett.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Glada Alf

Trots tratten är Alf lika glad och lekfull som vanligt. Han verkar ha lärt sig knepen för att ta sig upp i soffan och komma runt hörn osv med tratten på. Han dricker med den också men mat får vi ge honom från handen för att han ska få tag i köttbullarna.

Alfs sår ser mycket torrare ut nu. Det röda inflammerade området ser mindre ut men svullnaden har inte gått ner. Vi ropar inte hej ännu men det ser ut att gå åt rätt håll.

Det som oroar är ju att han haft liknande sår vid två tillfällen tidigare. Så är risken stor att det kan komma tillbaka? Är det någon allergi? Torra slemhinnor? Blir galen av att inte veta vad det är. Nu väntar vi ju ändå på svar från biopsin så förhoppningsvis får vi veta då vad det kan vara.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Imorgon blir det biopsi

Imorgon ska Alf tillbaka till djursjukhuset för att göra en biopsi (provtagning) på såret som aldrig läker. Nu håller vi tummar och tassar att allt går bra. Det är ju inget stort ingrepp men han ska sövas så det är ju ändå en risk. Tyvärr kunde inte farfar åka och hämta Alf när han är klar så han måste stanna där tills matte slutar jobbet. Stackars Alf. Han som är så osäker kring nya människor. Han gillar inte att vara utan oss. Matte kommer att vara orolig hela dagen imorgon tills han är hemma igen. Vi hoppas ju få svar på vad som är fel så han kan få rätt behandling. Lilla lilla Alf.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När är det nog?

Länsstyrelsen i Norrbotten har, med stöd av djurskyddslagen, tvångsomhändertagit och avlivat en hund. Hunden var förlamad i bakdelen och släpade sig fram på frambenen men ägaren vill inte låta hunden somna in. Veterinären i Kalix kontaktade länsstyrelsen som omhändertog och avlivade hunden. Läs nyheten här.

Åter igen, kan man älska ihjäl sitt husdjur?  En hund som inte kan gå och som inte har prognos att bli bättre med hjälp av operation eller andra behandlingar lider ju. Speciellt om den tvingas släpa sig fram. Det kan inte vara ok att låta en sådan hund leva. Det är ett mycket smärtsamt beslut att ta men är vi inte skyldiga våra bästa vänner att avsluta deras lidande i tid?

Bra att länsstyrelsen agerade säger vi.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett lästips

Mänsklig girighet leder till valpfabriker som leder till lidande. Sprid kunskap och medvetande. Låt det få ett slut. Läs gärna bloggen om Rosie här. Kanske inte ett så stort problem i Sverige men oseriösa uppfödare finns även här. De som avlar utan att kolla om föräldradjuren är friska, inte vaccinerar eller hälsoundersöker valparna innan försäljning, som inte bryr sig om vart valparna hamnar, som håller hundarna under vidriga förhållanden. Det sker även i Sverige. Olämpliga hundägare finns även här. Med kunskap om hur man köper av seriösa uppfödare och att inte stödja aveln av sjuka hundar så kan vi minska efterfrågan.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Veterinärbesök

Bild

Alf skötte sig bra i väntrummet. Han skällde inte på en stor st Bernard däremot på en svart hund som kom in. Vi hade åkt in för att kolla såret som inte läker. Veterinären såg att det såg rent ut, ingen infektion. Det blir antiinflammatoriska mediciner och går det inte bort blir det en antibiotikasalva. Håll tummarna!

Veterinären vägde Alf för att kunna ordinera medicin, han väger nu 9,2 kg! 🙂 Lite har han gått upp av att han äter mer nu och säkert bygger bättre muskler.

IMG_20131017_173601

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

28 pudlar söker nya hem

Helt galet men polisen i Jönköping har varit tvungna att omhänderta 28 pudlar och två katter från ett och samma hem!

När hundarna omhändertogs var hade de toviga pälsar, tandsten och oklippta klor. Några av dem hade också problem med sina ögon och öron. Några var magradade och reserverade.

Ett hundpensionat och ett hundhotell har nu tillfälligt tagit över hundvårdnaden. Och sakta börjar de må bättre“.

Här finns en facebookgrupp för den som är intresserad och har möjlighet att ta hand om en pudel eller två – Facebook.

Stackars hundar. Det är så tråkigt när människor som uppenbarligen inte mår bra kan skaffa sig djur och sedan får de föröka sig och blir inte omskötta och får lida. Blir alltid lika förvånad av att ingen sett detta i personens omgivning? Finns inga anhöriga, grannar, bekanta?

Skönt att de får nya hem nu.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alfs sår vill inte läka

Vi blir inte kloka på vad det kan vara? Han får ju alltid ett litet sår vid analen varje vår. Första året åkte vi till veterinär för vi visste inte vad det var. De visste inte heller för det är inte analsäckarna.

Nu har han gått med det här hela sommaren. Han verkar själv rätt opåverkad. Han är inte där och slickar särskilt mycket, nån enstaka gång ser man. Han kasar inte på rumpan och han har ingen feber och äter och dricker normalt. Han verkar helt obrydd. Men det är ändock ett sår. Sår ska man inte ha.

Ringt till veterinären igen. De vet fortfarande inte vad de ska rekommendera men istället för kortisonsalvan vi kört så ska vi nu prova att torka ut det. Så nu tvättar vi och smörjer. Får se om det ger nån effekt, annars åker vi in igen. Det är inget var så ingen infektion.

Vad gör man? Det är ju på ett obekvämt ställe men han verkar som sagt inte påverkad. Det är ett öppet litet sår som är svullet, det är svullet runt hela analen men som sagt inte analsäckarna. Dom är intakta.

Vi har haft teorin att det kan vara hemoroider, att han blir torr, att han blir fuktig och varm vilket orsakar skavsår eftersom det är mellan svansen och analen som såret är…

Vi kliar oss i huvudet!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"