Naturen och djurens inverkan i rehabilitering

Mycket är självklart här i livet men ibland är det så intressant när man får en vetenskaplig förklaring till varför det är så självklart.

De flesta kan nog skriva under på att människor mår bra av natur och djur. I stressar av, det inger lugn och vi får ny energi av att bege oss ut i naturen eller klappa/kela med husdjur. Men varför är det så?

Idag har matte lyssnat på en superintressant föreläsning av läkare/psykiater Inga Lena Bengtsson. Den handlade om naturen och djurens påverkan rent fysiskt på kroppen ur ett vetenskapligt och teoretiskt perspektiv (miljöpsykologi). Alltså reaktioner i kroppen som man kan mäta med prover. Självläkning som egentligen all vård är, eftersom det endast är kroppen som kan läka skador. Vi kan bara ge kroppen rätt förutsättningar genom medicin, omvårdnad och återhämtning.

Föreläsningen utgick från stressrelaterad ohälsa där stress kan beskrivas som när man blir utsatt för påfrestningar men saknar resurser att klara av dem. 

Människan har precis som alla däggdjur ett autonomt nervsystem. Det som sköter livsviktiga funktioner i kroppen men som vi inte behöver tänka på att vi gör (andning, matsmältning, hormoner, blodtryck osv).

När vi utsätts för stress sätts det sympatiska systemet igång, som är tänkt som ett kortvarigt tillstånd som förbereder kroppen på att antingen fly eller fäkta. När detta system är igång för länge så tappar kroppen till slut förmåga att skapa energitoppar och kroppen går in i ett “playing dead” tillstånd. Högsta broms och högsta gas är på trots att personen kan uppfattas apatisk.

När faran är över så sätts det parasympatiska systemet igång, vårt återhämtningssystem. Kroppen går in i vila, sömn och läketillstånd. Kroppen är helt dränerad på krafter och återhämtar sig. I detta tillstånd finns ett ämne som heter oxytocin som får kroppen att må bra. Ämnet hjälper till att öka social förmåga, inlärning, koncentration, kreativtet och nyfikenhet. Alla minnen som triggar positiva minnen hos oss startar detta system. Det är här miljöpsykologin kommer in. Genom beröring, att smeka någon person eller djur så ökar oxytocinet i kroppen.

Våra kroppar har en genetisk dragning till naturen som går att mäta. Vi reagerar med lugn av att stå på en öppen höjd med  något träd där vi kan se vatten då en sådan miljö skapar trygghet. Öppna landskap gör att vi ser ev fiender, träd ger oss skydd och vatten symboliserar näring/mat.

Människan får instingtiv oro av vissa saker så som spindlar, hög vegetation där du sätter fötterna, vassa klippblock, stup osv då det antas kan utsätta oss för fara. Det tar tusentals år för hjärnan att förändra sådana medfödda reaktioner, därför har människan fortfarande inte “vant sig” med moderna samhället med konstant brus av mobiler, trafik, intryck, högt tempo osv. Det gör oss sjuka.

Idag talar man bland annat i England om diagnosen “naturbrist“. Människor som inte varit i kontakt med naturen utvecklas sjukdom då kroppen inte får återhämtning. Barn vet inte längre var mjölken eller köttet kommer ifrån. De vet inte vilka djur som lever i skogen och kroppen går hela tiden på högvarv och i beredskapsläge av allt brus runtomkring.

Naturen är det äldsta botemedlet som finns och är känt sedan antiken. Många forskare och läkare har långt tillbaka förespråkat motion, rörelse och naturen som botemedel mot många sjukdomar. I USA har man framgångsrikt sett att fångar som får jobba i trädgård mår bättre, får bättre självkänsla och utvecklar ett yrke och har betydligt lägre återfallsstatistik än fångar som inte fått delta i sådan aktiviteter. På äldreboenden vet man att dementa som får gå i en trädgård som stimulerar sinnena (syn, doft, känsla osv) mår bättre, är mindre oroliga och fungerar bättre. Många historier finns om sjuka, näst intill döende personer, som tillfrisknat när de fått se sitt nyfödda barn, träffa sin älskade hund eller åka ut till någon minnesvärd plats.

En viktig förklaring är hur hjärnan hanterar intryck. Genom riktad koncentration ( tex bilkörning) sållas allt brus bort och man fokuserar på uppgiften. Detta tar mycket energi och tröttar ut hjärnan. Det är den konstanta bortsållningsfunktionen som tröttar ut. Vid spontan uppmärksamhet, t ex när man är ute i naturen, behöver inte hjärnan lösa problem. Hjärnan går i ett viloläge. Detta har man mätt via EEG och ser samma vågor som just innan man ska somna. Kallas ofta vaken vila, soft fascination. Därför mår vi så bra i naturen och i miljöer där vi kan se, lukta och känna naturen nära. Bara genom att se naturen minskar behov av smärmedicin, förkortas vårdtiden och patienten har inte lika stort behov av att kalla på hjälp från personal, enligt en studie av gallopererade personer. Ena gruppen bodde så att de endast såg parkering och betong utanför fönstret, medan den andra gruppen såg himmel, horisont och moln. Den andra gruppen hade de positiva resultaten. Det är ju ganska fantastiskt hur lite som behövs egentligen? 🙂

De som är sjuka har ökad mottaglighet för naturen då det har ett stort behov av den återhämtning som kommer med att vistas i naturliga miljöer.

Man kan inte rycka upp en planta och sätta den på ett nytt ställe och spara in på förutsättningarna som jord och näring och förvänta sig att den producerar lika bra eller mer“. En ganska talande beskrivning som jag tar med mig från föreläsningen. Det är just det som många i yrkeslivet utsätts för, ständiga förändringar, mer nerdragningar och höga prestationskrav vilket resulterar i utbrändhet.

Intresset för naturen grundas före 6 års ålder. Har man ingen eller få kontakter med naturen innan det så kommer man inte att utveckla det efteråt heller. Att bli sjuk av att aldrig vistas i naturen eller i naturliga miljöer som bondgårdar, jordbruk, skogsbruk osv har en stor negativ inverkan på hälsan. En viktig faktor att tänka på för de som bor i städer kanske?

Djur har en helande effekt på människor med olika ohälsoproblem. Med djuren får de vara utan krav på att prestera (prata, interagera, vara social) och ta saker i sin egen takt.

Mycket intressant och viktigt ämne. Den enda risken som jag kan se är att uttalanden som “barn mår bra av att växa upp med djur” och “människor mår så mycket bättre om de har husdjur” osv kan göra att människor skaffar djur mer för sin egen skull än vad de egentligen har möjlighet att ta hand om. Det är så viktigt att man ser till att ha förutsättningarna att ha djur innan man går och skaffar ett.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

2 Svar på “Naturen och djurens inverkan i rehabilitering”

  1. Terése

    Superintressant ju! Vill också gå på sådana där föreläsningar, och tack för att du delar med dig av vad de tog upp 🙂

    Svara
    • Matte Sofia Inläggsförfattare

      Ja hon var så duktig hade gärna lyssnat i flera timmar till!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.