Jinx

Ja men om någon trodde året skulle avslutas på något annat sätt än med fortsatta sjukdomar så blev de besvikna (jag!).

Ögoninflamation

Kräk och diarré (besök på jourcentral + flertalet telefonsamtal till 1177 när en tvååring inte äter och dricker)

Tandvärk (och hur lätt det är att få tag i en tandläkare efter julhelgerna!)

Kylskåp som krånglar (julmaten klarade sig)

Så vi ser fram emot nyår och lämna året som var!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fina kommentarer

Än så länge har jag inte stött på en enda människa som sagt något klumpigt som “Det var ju bara en hund” eller “Det går över om ni skaffar en ny” eller något liknande. Det känns skönt. Vi har istället fått så mycket stöd och fina kommentarer. Den här tyckte jag var så klok och tänkvärd:

Har märkt att skulden är ett sår ihop med skadan av förlust ungefär som törst hör ihop med diabetes och för att hjärnan är gjord som den är så gör den en googling på allt som matchar sökordet skuld och man får hur många träffar som helst. Att komma ihåg att man ser minnen pga känslan istället för tvärtom av att känna skuld av minnen så är det lite lättare att inte ta dom personligt. Det är symptom inte sanning.  jättestor kram “

Jag skriver om sorgen, saknaden och ensamheten eftersom det kan hjälpa någon annan. Även om det inte handlar om en hund så kanske det skänker tröst. Världen har mycket gott och fint att ge, bara vi sållar bort det tokiga.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu är dagen här

Idag åkte jag med Alf till veterinären för att ta lite blodprover och följa upp medicineringen. Kollade vikten: 9,7 så han har gått ner 0,5 kg.

Hon började i munnen och upptäckte direkt vad som var fel. Hon sa: Du har varit tydlig från början att Ni inte vill utsätta honom för mer. Det är dags nu.

Alf ,13 år, har troligtvis en tumör i munnen, som sällan är godartade. Alternativt så är det en tandskada som skulle innebär att tanden ändå måste opereras ut. Han har ont. En tand är skadad. Ryggen värker, tassarna värker. Sinnet sviktar. Hörseln sviktar. Han har sin medicinering men smärtan i munnen går inte att medicinera bort. Det är dags nu.

Så hem med tårarna rinnandes nedför kinderna. Informerade husse. Vi har beslutat att båda två får somna in tillsammans. Det är det finaste vi kan ge dom. Theo, 10 år, har ont i sin rygg. Han har sin stress. Det är dags nu.

Imorgon ringer vi och bokar tid.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny trickutmaning

Sådär, i sista sekunden fick vi komma in med en sen anmälan till Februaris trickutmaning. Legat i vinterkräksjuka hela helgen så hann inte anmäla mig till 31/1.

Så nu ska Theo och Alf få lite mer utmaning i vardagen igen. Det har dom säkert saknat, särskilt efter denna helg då dom i stort sett inte fått någon uppmärksamhet alls. 15 år sen sist jag hade vinterkräksjukan (eftersom senaste årens kräkningar varit gallsten och inte alls så illa som detta). Husse har aldrig haft vinterkräksjukan tidigare. Nu har han det. Han frågade om det var så här det kändes att föda barn 😀

Uppdatering:

Herregud vad Theo behövde det här med trickutmaning igen! Han är som ett godståg i köket! Springer över, river, sätter sig på, välter, rusar igenom, skäller och snurrar. Allt annat än det han ska göra. Han är en utmaning, jag får backa, andas och göra rätt.

Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas.

Dagens utmaning: Vegetariska dagen! Kul och annorlunda variant av “sända till kon” 😀 Film kanske kommer. Om inte annat på Instagram!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tankar om döden

Kopierar från Björn Natthiko Lindebland:

Ibland är den enklaste kärleken i ett människoliv till ett djur. Tänk dig att du har ett älskat husdjur. Tänk dig sedan att djuret är allvarligt sjukt. Det kan inte längre gå eller stå, äta, dricka, hålla sig rent eller göra sina toalettbestyr självt. Husdjuret får ont snabbt av att sitta och ligga, dom enda två återstående möjligheterna. Liggandes, kan hen inte få tillräckligt med luft utan behöver en maskin som hjälper till. Experterna meddelar att det bara kommer bli värre. Du ser sakta ditt älskade djur tyna, lida, och förlora sina glädjekällor en efter en. Tills du har svårt att hitta en enda kvarvarande. Det kommer kanske en dag när du känner att den största kärlekshandlingen vore att ta din ögonsten till veterinären, och få hjälp att ge hen en smärtfri och värdig död. Av kompetent personal, med hjärtat på rätta stället. Du kanske gör det. Du kanske inte gör det. Oavsett vilket, så finns möjligheten att göra det i Sverige. Tack och lov. Fast bara för djur. Tänk dig istället att du, eller en nära kär, är i djurets situation. Vi människor har dessutom förmågan att otvetydigt kunna kommunicera våra önskemål till varandra. Tänk dig sedan att du, eller din närstående, gör klart för omvärlden att du/hen innerligt önskar att få sätta punkt innan sjukdomen gör det. Innan en förmodligen utdragen period av växande smärta och obehag, innan den sista glädjekällan, den sista värdigheten och den sista självständigheten rinner dig/hen ur händerna. Vet du vad? Just där och då överger hela det svenska omsorgs-maskineriet dig. Du är helt ensam, helt plötsligt. Det finns idag inget lagligt sätt i Sverige att få hjälp med detta av yrkeskunnig personal i en trygg och värdig miljö.80% av svenska folket tycker att den möjligheten, under vissa omständigheter, borde finnas för dom av oss som vill. Men politiker av alla kulörer har fegat i fyrtio år nu. Råkar du ha närmare en kvarts miljon över i kalla cash på banken, ett ostrons tålamod, och är hög-kompetent på engelska, nätverkande och digital administration, så kanske, kanske du kan få hjälpen du behöver i Schweiz. Låter det här som det Sverige många av oss är stolta över? Det tycker inte jag. Rätten till en värdig död erbjuds i allt fler länder. Senast klev Spanien och Italien in i familjen av dussintalet länder som erbjuder sina medborgare denna rättighet, som borde vara självklar. Det här blir första, och sista, gången jag gör ett inlägg med politiska undertoner. För det här ville jag verkligen få sagt. Tack för att du hängde med ända hit.

Kloka ord från en man som vet vad det innebär att leva och vad som är värdigt när det kommer till döden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på check hos veterinär

Tog en check med Theo hos veterinären igår. Han har inte gått upp i vikt, vilket jag var rädd för. Har en bit kvar till målvikten men det går åt rätt håll.

När vi nu sett hur bra resultat medicinerna gett Alf så tycker jag att Theo också förtjänar att leva livet fullt ut. Så veterinären kollade att det inte tillkommit något nytt förutom den ryggproblematik han har. Så bestämde vi att han ska få stå på gabapentin permanent, men låg dos. Så han får livskvalité. Vi har sedan tidigare bestämt att om han får stora problem med ryggen så kommer vi att låta honom somna in, inte plåga honom mer. Men än så länge är det försvarbart och under kontroll. Även om han i vardagen hemma, inne och ute på gården, rör sig som tidigare så märks det att promenaderna blir kortare och kortare, han vill inte leka med Alf och han går undan mer. Så för att han ska få vara sitt vanliga tokiga jag så ska han inte hindras av smärta.

Sen får han fortsätta leva sitt gårdshundsliv med Alf, lagom utmaningar i tillvaron och så får det bli så långt liv det blir. Han ska i alla fall leva gott, gubben 🙂

Båda står nu på låga doser smärtmedicin mot ålderskrämpor.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"