Tankar om döden

Kopierar från Björn Natthiko Lindebland:

Ibland är den enklaste kärleken i ett människoliv till ett djur. Tänk dig att du har ett älskat husdjur. Tänk dig sedan att djuret är allvarligt sjukt. Det kan inte längre gå eller stå, äta, dricka, hålla sig rent eller göra sina toalettbestyr självt. Husdjuret får ont snabbt av att sitta och ligga, dom enda två återstående möjligheterna. Liggandes, kan hen inte få tillräckligt med luft utan behöver en maskin som hjälper till. Experterna meddelar att det bara kommer bli värre. Du ser sakta ditt älskade djur tyna, lida, och förlora sina glädjekällor en efter en. Tills du har svårt att hitta en enda kvarvarande. Det kommer kanske en dag när du känner att den största kärlekshandlingen vore att ta din ögonsten till veterinären, och få hjälp att ge hen en smärtfri och värdig död. Av kompetent personal, med hjärtat på rätta stället. Du kanske gör det. Du kanske inte gör det. Oavsett vilket, så finns möjligheten att göra det i Sverige. Tack och lov. Fast bara för djur. Tänk dig istället att du, eller en nära kär, är i djurets situation. Vi människor har dessutom förmågan att otvetydigt kunna kommunicera våra önskemål till varandra. Tänk dig sedan att du, eller din närstående, gör klart för omvärlden att du/hen innerligt önskar att få sätta punkt innan sjukdomen gör det. Innan en förmodligen utdragen period av växande smärta och obehag, innan den sista glädjekällan, den sista värdigheten och den sista självständigheten rinner dig/hen ur händerna. Vet du vad? Just där och då överger hela det svenska omsorgs-maskineriet dig. Du är helt ensam, helt plötsligt. Det finns idag inget lagligt sätt i Sverige att få hjälp med detta av yrkeskunnig personal i en trygg och värdig miljö.80% av svenska folket tycker att den möjligheten, under vissa omständigheter, borde finnas för dom av oss som vill. Men politiker av alla kulörer har fegat i fyrtio år nu. Råkar du ha närmare en kvarts miljon över i kalla cash på banken, ett ostrons tålamod, och är hög-kompetent på engelska, nätverkande och digital administration, så kanske, kanske du kan få hjälpen du behöver i Schweiz. Låter det här som det Sverige många av oss är stolta över? Det tycker inte jag. Rätten till en värdig död erbjuds i allt fler länder. Senast klev Spanien och Italien in i familjen av dussintalet länder som erbjuder sina medborgare denna rättighet, som borde vara självklar. Det här blir första, och sista, gången jag gör ett inlägg med politiska undertoner. För det här ville jag verkligen få sagt. Tack för att du hängde med ända hit.

Kloka ord från en man som vet vad det innebär att leva och vad som är värdigt när det kommer till döden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på check hos veterinär

Tog en check med Theo hos veterinären igår. Han har inte gått upp i vikt, vilket jag var rädd för. Har en bit kvar till målvikten men det går åt rätt håll.

När vi nu sett hur bra resultat medicinerna gett Alf så tycker jag att Theo också förtjänar att leva livet fullt ut. Så veterinären kollade att det inte tillkommit något nytt förutom den ryggproblematik han har. Så bestämde vi att han ska få stå på gabapentin permanent, men låg dos. Så han får livskvalité. Vi har sedan tidigare bestämt att om han får stora problem med ryggen så kommer vi att låta honom somna in, inte plåga honom mer. Men än så länge är det försvarbart och under kontroll. Även om han i vardagen hemma, inne och ute på gården, rör sig som tidigare så märks det att promenaderna blir kortare och kortare, han vill inte leka med Alf och han går undan mer. Så för att han ska få vara sitt vanliga tokiga jag så ska han inte hindras av smärta.

Sen får han fortsätta leva sitt gårdshundsliv med Alf, lagom utmaningar i tillvaron och så får det bli så långt liv det blir. Han ska i alla fall leva gott, gubben 🙂

Båda står nu på låga doser smärtmedicin mot ålderskrämpor.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf har inte haft ångestattacker på ett tag

Alf verkar må mycket bättre nu. Inga ångestattacker på ett par dagar nu. Tyvärr har dom ratat ”demens” fodret, åt bra första veckan sen mindre och mindre. Nu vill dom inte alls äta det. Har börjat gå över till det gamla fodret igen och då äter dom bara kulorna från det gamla och lämnar demensfodret.

Men kosttillskott, smärtlindring och parkinsonmedicinen verkar ju ändå funka för Alf. Så kanske vi klarar oss utan fodret. Vi har fått tillbaka vår lilla Affe!

Bäbisen är olidlig just nu. Kör runt i sin gåbil och jagar hundarna. Man får vakta henne hela tiden. Stackars Theo blir lite stressad. Som tur är går han undan, och lägger sig i sovrummet – där kommer hon inte åt honom.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Viftande svansar

Alf har börjat vifta på svansen mer och det är ett gott tecken. Känns som att han sakta blir bättre. Fortfarande orolig av sig så vi får se om det också ger med sig eller om han behöver nåt ångestdämpande också.

Theo är återställd. Går, viftar på svansen, äter, gör behov, gör lekinviter. Så nu är utmaningen att få studsbollen att ta det lugnt. En balans mellan att han ska få vara sig själv, röra på sig och att ta det lugnt och inte påfresta ryggen för mycket.

Vi har fått låna en hundramp (tänkt till bagageluckor) för soffan. Hade planen att dom inte längre ska få vara i soffan men eftersom de har fått vara där hela livet så är den svår vana att bryta. Risken är att dom bara hoppar upp och ner som vanligt istället. Alf har använt rampen upp men hoppade ner. Theo får man vakta hela tiden, han väljer den om man visar men såg när han tog satts och kom springande för att skutta upp så hann stoppa honom!

Tackar veterinärerna för så bra medicinering på Theo! Vilken skillnad bara på två tabletter. Ett dygn och han går från att inte röra sig alls till att vara sitt gamla studsiga jag. Nu har vi täcke på honom även om han bara rastas på gården. Helst får dom gå ut en och en för att inte börja leka. Alf fick nåt bryt å sprang och sprang å sprang i gångarna som husse kört upp med snöslungan.

Livet börjar återvända.

Tog en förmiddagspromenad utan grabbarna, i ljuset. Bästa tiden på vintern är nu och framåt!

Sen såg vi några roliga kompisar på vägen hem. Tre rådjur som pulsade fram i snön.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

2021 börjar inte bättre

Ja vad ska man säga? 2021 börjar inte bättre än 2020 slutade. 2020 var ett ekonomiskt katastrofår! Förutom en pandemi av osedda mått så fick vi avloppshaveri, bilen gick sönder och när delen skulle bytas så fanns fler fel som skulle bytas som gav fler fel osv tills beloppet var 5 siffrigt istället för några 1000 lappar, Theo fick ont i ryggen igen i augusti och fick åka med honom akut till veterinären, vattenpumpen gick sönder innan jul och Alf har mått sämre över julhelgen.

Varit med Alf till veterinär igen i januari, fakturorna från alla avlopp och pumpar kommer och när jag kommer hem säger husse att Theo ligger i sängen och vägrar röra sig. Skriker när han försökte röra honom.

Kan det bli bättre någon gång? Man är inte gjord av pengar!

Som tur är har jag kvar av Theos smärtmedicin och gav honom när jag kom hem. Nu rör han på sig och han har kissat ute. Ligger stilla och vill inte gå så vi kör samma procedur som de tidigare gångerna – stillhet, värme, smärtlindring, bäras ut och kissa (i buren, vi har inga trappor) och in.

-33 grader så inte så konstigt om han spänner alla muskler han har både i tassar och rygg! Fick försiktigt på honom tofflorna så han till slut kunde ställa sig på snön och kissa.

Ibland vill man bara ge upp!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alfs uppföljning hos vet

Åkte med Alf på uppföljning hos (nya) veterinären i byn. Hon hade fått journalerna från Alfs besök på Evidensia. Då Alf ändå är piggare och ser lite gladare ut (i ögonen) efter Metacam kuren så tror vi att han har en smärtproblematik. Visade filmen när Alf tappar balansen och hon trodde också det kan bero på ryggsmärta. Hon tyckte själv att han såg piggare ut och han reagerade mindre vid undersökning denna gång.

När han stannar till så tappar han balansen. Händer även ibland när han står stilla.

Vi pratade om att ev röntga ryggen framöver – inte för att det ändrar behandlingen men för att det kan vara till hjälp för beslut längre fram om han blir sämre. Vi gjorde ju så på Theo till slut. Begärde förhandsbesked via försäkringsbolaget som tog kostnaden (10 000kr) för CT röntgen.

Alf ska gå på normaldos nu i 2 veckor för att få full effekt, sen ska vi sakta trappa ner till att hitta en lägsta dos som han har effekt av så han kan äta den länge. Han ska även få massage om han vill.

Huruvida hans ”ångest” symtom försvunnit är svårt att säga då vi inte lämnar dom ensamma, en av oss är ju alltid hemma nu mer. Han följde efter mig och ligger brevid mig i datarummet nu när jag skriver här men husse är i rummet intill. Vi får väl se om det också blivit bättre annars skulle vi utreda det vidare.

Våra fantastiska gamla vackra underbara kloka hundar.

Kan ni inte leva för evigt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om Alfs mående

Idag åkte jag med Alf till veterinären här i byn. Hon kollade igenom honom och vi diskuterade hans beteende.

Han ska få prova smärtlindrande, en kur, först. Kan vara artros, då han t ex inte längre gillar att få klorna klippta, och smärtan kan göra honom orolig. Hans darrningar/skakningar ville hon kolla genom att ta blodtrycket på honom.

Han har fått smärtlindring utskrivet som vi kan hämta i eftermiddag. Ska på återbesök om två veckor och då har hon begärt ut hans journaler från Evidensia för att se vad dom gjort tidigare. Då bestämmer hon om nya blodprover behövs.

Om han inte reagerar på smärtlindringen då kommer vi prova psykofarmaka i någon form.

Vi hoppas Alf mår bättre snart! I morse var han mer som vanligt igen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"