Etikett: Husdjur

Planering inför en ny individ

Publicerat den av

Äntligen har min dotter börjat säga ”Mamma jag vill ha en kanin”. Hon verkar än så länge dela mitt djurintresse men jag vill absolut inte pressa henne och frågar inte om det. Utekaniner skulle passa oss bra. Vi har inte i nuläget möjlighet att ha fler hundar även om det är drömmen så klart.

Så här tänker jag kring att skaffa kaniner.

Det är på alla sätt mitt ansvar som vuxen. Att vi skaffar husdjur handlar också om att lära vår dotter att vårad och ta hand om en annan individ. Men hon är bara fyra år. Allt ansvar ligger på mig som vuxen. Jag kommer att lära henne att vi tar hand om kaninerna även när det regnar, eller när dom är sjuka, även om dom inte tycker om att bli klappade osv. Jag kan inte och kommer inte att tvinga henne, om hon vägrar så är det jag som sköter om allting med kaninerna. Dock kommer vi att prata om vad det innebär. Djur ska inte flytta runt för att vi tröttnar på dom. De skapar också relationer och band.

Utrymme och tid. Jag upplever och ser att många har kaniner i alldeles för små burar. En del med möjlighet att gå under buren och komma i kontakt med gräs. Men i dessa små burar får kaninerna inte utlopp för naturliga beteenden som att hoppa, röra på sig (och inte bara vända på sig), gräva, gömma sig, klättra osv. Så vi kommer att skaffa ett kaninhägn. Dvs en utehage med isolerat bohus. Eftersom kaniner är familjedjur så ska de inte bo ensamma utan minst två. Då behövs flera bohus. Om en kanin blir sjuk och behöver vara isolerad måste det gå att ordna.

Det kommer att gå åt tid till att sköta om dem. De behöver inte bara daglig tillsyn, nytt strö, vatten och mat. De behöver omvårdnad, kloklippning, pälskoll samt träning och socialisering. Ingen problem för mig, det är mitt stora intresse. Skönt att kunna ha hemma på gården också, istället för att åka iväg till ett stall t ex. Allt är på mitt, vuxna, initiativ då vår dotter är för ung för att förstå ansvar men genom att föregå med gott exempel och involvera henne kan hon lära sig mycket för framtiden.

Jag är sugen på new zeeland red, Havanna, holländare eller belgisk hare. Vi får se vad det blir.

Vilket är erat drömhusdjur?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Tankar om döden

Publicerat den av

Kopierar från Björn Natthiko Lindebland:

Ibland är den enklaste kärleken i ett människoliv till ett djur. Tänk dig att du har ett älskat husdjur. Tänk dig sedan att djuret är allvarligt sjukt. Det kan inte längre gå eller stå, äta, dricka, hålla sig rent eller göra sina toalettbestyr självt. Husdjuret får ont snabbt av att sitta och ligga, dom enda två återstående möjligheterna. Liggandes, kan hen inte få tillräckligt med luft utan behöver en maskin som hjälper till. Experterna meddelar att det bara kommer bli värre. Du ser sakta ditt älskade djur tyna, lida, och förlora sina glädjekällor en efter en. Tills du har svårt att hitta en enda kvarvarande. Det kommer kanske en dag när du känner att den största kärlekshandlingen vore att ta din ögonsten till veterinären, och få hjälp att ge hen en smärtfri och värdig död. Av kompetent personal, med hjärtat på rätta stället. Du kanske gör det. Du kanske inte gör det. Oavsett vilket, så finns möjligheten att göra det i Sverige. Tack och lov. Fast bara för djur. Tänk dig istället att du, eller en nära kär, är i djurets situation. Vi människor har dessutom förmågan att otvetydigt kunna kommunicera våra önskemål till varandra. Tänk dig sedan att du, eller din närstående, gör klart för omvärlden att du/hen innerligt önskar att få sätta punkt innan sjukdomen gör det. Innan en förmodligen utdragen period av växande smärta och obehag, innan den sista glädjekällan, den sista värdigheten och den sista självständigheten rinner dig/hen ur händerna. Vet du vad? Just där och då överger hela det svenska omsorgs-maskineriet dig. Du är helt ensam, helt plötsligt. Det finns idag inget lagligt sätt i Sverige att få hjälp med detta av yrkeskunnig personal i en trygg och värdig miljö.80% av svenska folket tycker att den möjligheten, under vissa omständigheter, borde finnas för dom av oss som vill. Men politiker av alla kulörer har fegat i fyrtio år nu. Råkar du ha närmare en kvarts miljon över i kalla cash på banken, ett ostrons tålamod, och är hög-kompetent på engelska, nätverkande och digital administration, så kanske, kanske du kan få hjälpen du behöver i Schweiz. Låter det här som det Sverige många av oss är stolta över? Det tycker inte jag. Rätten till en värdig död erbjuds i allt fler länder. Senast klev Spanien och Italien in i familjen av dussintalet länder som erbjuder sina medborgare denna rättighet, som borde vara självklar. Det här blir första, och sista, gången jag gör ett inlägg med politiska undertoner. För det här ville jag verkligen få sagt. Tack för att du hängde med ända hit.

Kloka ord från en man som vet vad det innebär att leva och vad som är värdigt när det kommer till döden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Att bli övergiven

Publicerat den av

Man ska inte tro allt man läser och jag är nog lite skeptisk till all information i artikeln men jag tycker den väcker en viktig fråga. Läs hela artikeln här.

En hund övergavs på en flygplats av sin ägare. Efter att i två månader ha väntat och letat efter ägare, som aldrig återkom, blev hunden så sjuk att den inte kunde äta och dog.

Oavsett sanningshalten i alla delar av artikeln så är hunden ett djur som lojalt älskar sin husse/matte oavsett. Ovillkorligt. Det är för mig obegripligt hur tänkande, intelligenta (sägs det) människor kan överge djur (oavsett om vi pratar sommarkatter, hundar, sköldpaddor eller fåglar som släpps ut i det vilda och får klara sig själv). Att bli övergiven av den individ du blivit beroende av för mat, skydd, tröst och sällskap måste vara ett av de hårdaste straffen en individ kan bli utsatt för. Att bli bortvald. Känna sig oälskad. Slängas bort som sopor.

Det är ovärdigt människan som art att bete sig så mot en annan individ. Nog för att okunskap i många fall ligger bakom att en del människor tar beslutet att ”släppa ut” djuret i ”frihet”, där det får leva i frid och harmoni på ett naturligt sätt. Disneyfieringen av djur kan leda till många okloka beslut. Det är djuren som lider när människan inte tar reda på tillräckligt med fakta! Man kan inte gömma sig bakom ”jag visste inte” eller ”jag trodde inte…”. Med internets framfart finns ingen ursäkt till att inte söka rätt på information från trovärdiga källor. Allting är bara en Googlesökning bort typ.

Ett djur som inte kommer från det vilda, som inte uppfostrats av sina artfränder i det vilda, kommer att ha svårt att anpassa sig till det vilda. Särskilt om det djuret är framavlat av människor för egenskaper som vi har behov av i vårt samhälle. De djuren far direkt illa av att ”leva i det fria”.

Släpp aldrig ut husdjur i det fria! En sköldpadda blir inte lycklig i en damm eller sjö i Sverige. Den kommer antagligen dö. En katt kan till synes se ut att klara sig själv i det fria men den kan ha svårt att klara kalla vitrar, skaffa sig tillräckligt med näringsrik och riktig mat, skydda sig och hävda ett revir, bli skadad om den söker sig till bebyggelse med risk för påkörningar osv.

Ge fan i att skaffa djur om du inte långsiktigt har tänkt ta på dig ansvaret. Ett djur skapar band till människan oavsett vad vi anser om det eller vad vi vill, de har helt enkelt inget val eftersom vi styr de viktigaste grundläggande behoven som när de får äta, vila, rasta, värme osv. Jag hoppas att problemet inte är allt för stort i vårt land men kunskapen är ändå låg och antalet husdjur ökar sägs det. Man kan ju även hoppas att kunskapen sprids till andra länder där de än så länge fortfarande ser på djur som varor, utan känslor eller värde."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Sofia
Trickhundsinstruktör
Klickerinstruktör
Författare

Om något händer dig

Publicerat den av

Har du funderat på vad som händer med dina husdjur om något händer dig? Vem får meddelande om att något hänt dig och kan ta hand om dina husdjur? Vem finns där och kan ta hand om dom om något hänt?

Kanske inte något man funderar på varje dag men tyvärr så är det något man bör tänka på i förväg, för när något väl har hänt är det inte så enkelt som man kan tro. Sjukvård och kommun (socialtjänst, hemtjänst osv) har sekretess vilket i många fall hindrar personal från att dels ta reda på om du har husdjur och framför allt meddela någon som kan åka och ta hand om dem. Är du inte kontaktbar eller inte i möjligt skick att förmedla dig eller inte i stunden tänker på dina djur i första hand så vem får då veta detta?

Har i mitt yrke stött på detta problem några gånger, där det framkommit att det finns djur men personen inte gett sitt samtycke till att kontakta någon anhörig eller helt enkelt inte kunnat säga att de har djur förrän långt senare.

Om ett djur omhändertas av polis efter beslut av t ex länsstyrelsen (om man måste ta sig in i en bostad t ex) så förstår jag det som att man förlorar äganderätten till djuret? Frågan är om polis/länsstyrelse fattar beslut om omhändertagande om ägaren t ex pga sjukdom inte kan ta hand om sina djur."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Sofia
Trickhundsinstruktör
Klickerinstruktör
Författare

Våra husdjur bestämmer rätt mycket i svenska hem

Publicerat den av

Våra husdjur har stort inflyttande på våra hem. Vi bygger om tack vare våra hundar, köper möbler och renoverar för våra husdjurs skull. Ja det kan vi skriva under på. Vi bygger ju till och med ett nytt hus som ska pass oss bättre – eftersom vi har hund! 🙂

Läs mer här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Sofia
Trickhundsinstruktör
Klickerinstruktör
Författare