För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.

Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).

Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med “ge beröm” och “det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.

Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.

Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.

Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.

Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.

Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.

Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.

Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.

Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är “sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.

Kom ihåg att ge beröm.

Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot “. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .

Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.

Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.

BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.

När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.

Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.

FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.

Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats “. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.

Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.