Om Matte

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Välkommen!

Utvalda

Det här är bloggen om livet med två taxar som startade 2010. Vi skriver om det som intresserar, irriterar, roar eller glädjer oss. Bloggen har blivit lite av en dagbok för oss, att följa våra framsteg och bakslag, tokigheter och äventyr. Vi hoppas även kunna inspirera andra i ämnen som berör livet med hund. Du hittar mer information om huvudpersonerna i menyn ovanför.

Följ oss gärna på Facebook, Instagram eller Youtube. Du hittar länkarna högst upp och längst ner på sidan. Ge oss gärna feedback genom inlägg i antingen bloggen eller i gästboken. Det glädjer oss. Tills vi ses igen! 🙂

OM VÅRA BILDER/FILMER
Vi hoppas att Ni respekterar att alla bilder och filmer som vi själva producerat i bloggen tillhör oss (©www.echosierra.se) och får inte kopieras, spridas, delas eller på annat sätt användas utan vårt medgivande. Om du är intresserad av våra bilder/filmer är du välkommen att höra av dig via gästboken.

Ni får gärna länka till bloggen eller ett inlägg. Lämna gärna en kommentar om du kikar förbi.

Blogginläggen kommer löpande i nyast först, se nedan.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En bok blir nog tre

Ja matte har ju påbörjat detta projekt med att göra bloggen till en bok. Men det finns så mycket viktigt, roligt, ledsamt och intressant att det inte räcker med en. Det får helt enkelt inte plats. Så bloggen blir:

En bok med Alf och Theos vardag – bloggens största innehåll, det som rör just dom, våra aktiviteter och rasen tax. 300 sidor.

En bok med de läsvärda inläggen – den kategori jag skapade för inlägg som rör hundträning, djurägarskap och omvärldsbevakning i stort. Mest forskningsartiklar jag kommenterar, inlägg eller TV debatter/dokumentärer. Jag har kommit till 2016 – augusti månad och den boken är uppe i över 100 sidor redan! Ja, åsikter och intressanta ämnen att prata om fattas då inte.

Det jag är mest nöjd med i bloggen är att jag från början gjorde ”Året i bilder” – ett inlägg där jag på nyårsafton sammanfattade året i en bild/månad. Den som följt bloggen hängde med, andra fick se fina bilder i alla fall. Det blir en bildbok som nr3 där jag bevarar de minnena. 48 sidor.

Roligt projekt att få läsa om allt igen, allt man glömt, tyckt till om och skrivit om. Alla fina kommentarer man fått och allt det som man hade planer på eller hoppades på.

Någon som provat göra sin egen blogg till en bok? Själv använder jag Solentro, som jag använde till boken om vårt (kaosartade) husbygge. Mycket nöjd med priset och kvalitén. Det här kommer dock ta lite längre tid att sammanställa. Men det gör inget, bloggen lever och finns ännu. Men roligt att få samla alla tankar och bevara dom på något sätt. Vad som kommer hända med bloggen på lång sikt får vi se…

Böckerna är i det här skedet endast tänkt för mitt eget behov av att bevara minnena. Om det blir något annat av det får vi se. Denna blogg som från början var ett sätt att dokumentera Alfs resa för att hans uppfödare 200 mil bort skulle kunna följa honom, växte ju i sig till något större – samarbeten med företag, sponsorer, vinster, rekommendationer och gästbloggsskrivande!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

First vets reklam

Någon mer än jag som reagerat på First vets reklam? En corgivalp. Ägaren ringer för att valpen ätit handkräm men jag reagerar mest på att den hoppar ner från fåtöljen! Tror inte jag ringt veterinären om hunden ätit handkräm, däremot om en valp hoppar så där! 🙂 Ja man lägger märke till olika saker…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mysteriet med soffan

En historia från i somras. Alf och Theo var hos hundvakterna i stugan. Alf började markera mot deras soffa, nosade, krafsade och var intresserad. De förstod att något var där så de stängde in Alf i sovrummet. Lyfte och tog fram soffan, rullade även ut bäddelen under soffan. Ingenting. De släppte ut Alf igen som fortsatte markera mot soffan. En runda till och leta men ingenting där!

När Alf inte gav sig fick de till slut syn på orsaken. En katt hade tagit sig in i stugan och hoppat upp i stoppningen i soffan. När de lokaliserat katten och ägaren kommit och hämtat den (en granne) så var mysteriet löst. Alf har dock varit väldigt noga med att inspektera soffan varje gång vi varit dit…

Nosen är det inget fel på!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf Expert Trick dog

Sådär nu fixade också Alf sin titel. Vi fick inte till tricket ”Fiska” då han ska dra upp en korg över en avsats. Han har inte varit på humör för att träna. Men vi fick återanvända ett trick – Ö från Alfabetsutmaningen då de ska gå på två plankor. Jag var inte säker vi skulle hinna få ihop alla trick då han blir allt sämre märker jag, i knoppen. Hänger inte med lika bra.

Hejja Alf! Gammal, döv och dement men lika fin ändå!

Här är hans film på ett urval av tricken vi lekt med de senaste månaderna:

Älskade gamla gubbe, du har lärt mig allt jag kan och du har haft sånt tålamod med mig.

Jag vet att jag inte kommer att få ha kvar dom för evigt, kanske inte ens särskilt länge till. Så njuter av varje dag vi få ihop.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo Expert trick dog!

Så där ja! Den gamla pensionären Theo kan han 🙂 Lägger in en liten film på de senaste månadernas trick vi lekt med. I yngre dagar vågade jag ställa mer krav på honom men inte nu med ryggvärken och åldern. Så ta i beaktande hans skick så tycker jag han är riktigt duktig 🙂

Så mycket glädje i en liten tax!

Trodde faktiskt inte vi skulle nå Expertnivån, tänkte att det var för höga krav men man får hjälp att sätta rimliga krav utifrån hunden genom sitt Spark Team så här är han vår lilla stjärna! Med tanke på att detta är mina första hundar och jag lärt mig eftersom om klickerträning och belöning så tycker jag vi får till det riktigt bra. En expert kan säkert göra det snyggare men det är inte det viktiga. Det viktiga är att ha roligt tillsammans och göra saker för kom ihåg:

Du behöver inte vara bättre än någon annan för att tycka att du är bra!

Jag är grymt stolt över min lilla tax!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att anpassa mig

Vi har satt ytterligare ett mål som vi ska nå i höst – men vi vågar inte uttala det än. Ni vet så man inte jinxar det 😉

Det handlar om en ny nivå, att våga testa mer än vad man tror vingarna bär. Efter snart 15 år med tax (och hund för den delen), så känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Kan vi? Borde vi? Går det?

Grabbarna kan och vill, men jag inser att när vi tränar så behöver JAG anpassa mig, inte bli frustrerad. Nu har det blivit väldigt tydligt hur mycket äldre dom blivit, i sinnet, i kroppen men inställningen är detsamma: Va roligt att vi gör något tillsammans!

Så blir lite frustrerad över mig själv som har lite för bråttom, som tror att bara för att de kunde detta tidigare så kan vi bara ”bygga vidare” men det går inte längre. Vi måste börja från början, visa mer (då Alf snart är döv och inte hör kommandon) och göra om. Små steg. Shejpa. Men det går! Sakta. Framåt!

Alf hör också dåligt så han verkar inte märka klickern längre. Har bytt till en klicker med hårdare ljud som han verkar höra än så länge.

Världens bästa grabbar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"