Hjärtat gråter! 123 taxar omhändertagna av myndigheter

Läs nyheten här. Alltså hur kan sådant här pågå? Jag förstår inte. Länsstyrelsen har omhändertagit 123 taxar som levt i misär på en så kallad kennel. Denna kennel är SKK registrerad och har utställningsmeriter. Huvudpersonen har varit aktiv i många sammanhang både inom taxklubben och på forum i sociala medier. Haft någon slags massuppfödning under lång tid. Hur kan SKK gå med på att en person registrerar 100-tals hundar? Att man då inte i högre utsträckning ifrågasätter hur dessa tas om hand? Vem har utrymme och tid att hålla 123 hundar i gott skick med tillräckliga ytor, god vård och omsorg, veterinärkostnader osv? Valpköparna har fått se en del av ägarnas liv medan de stackars hundarna fått bo i en annan del. Jag har fått för mig att denna kennel inriktat sig på lite udda färger också. Det brukar vara en varningsklocka när färgvalet styr, det går oftast ut över hundarnas hälsa som inte prioriteras.

Jag tänker alltid hur kunde ingen märka detta? Var fanns grannar, vänner, bekanta, arbetskamrater osv? Fanns det ingen som kunde märka att vad dessa personer höll på med?

Jag hoppas för allt i välden att människorna döms för grovt djurplågeri! Även om straffen idag är orimligt låga för dessa brott. Risken är väl att personerna drar till Norge eller byter län så de kan fortsätta sin verksamhet. Det är så viktigt att såna här fall uppmärksammas och att det kommer fällande domar. Det har ju visat sig i forskning och i projekt från andra länder (bland annat Australien) att där myndigheter samarbetar och där man tar djurplågeri på allvar så kan man i många fall avslöja och förhindra barn, familjer eller andra att fara illa. Människor som kan göra så här behöver stoppas, erbjudas hjälp och sättas i fängelse! Missären, våldet, det psykiska och fysiska lidandet stannar sällan vid djuren, något som föreningen Se Sambandet jobbar för att uppmärksamma!

Jag hoppas vi alla i taxvärlden kan ställa upp och hjälpa dessa individer om/när de behöver omplacering. Kunde jag skulle jag ta hem allihopa. Det brukar alltid finnas några som är i så dåligt skick att de behöver avlivas. Stackars taxar. Ni förtjänade bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Tankar om döden

Kopierar från Björn Natthiko Lindebland:

Ibland är den enklaste kärleken i ett människoliv till ett djur. Tänk dig att du har ett älskat husdjur. Tänk dig sedan att djuret är allvarligt sjukt. Det kan inte längre gå eller stå, äta, dricka, hålla sig rent eller göra sina toalettbestyr självt. Husdjuret får ont snabbt av att sitta och ligga, dom enda två återstående möjligheterna. Liggandes, kan hen inte få tillräckligt med luft utan behöver en maskin som hjälper till. Experterna meddelar att det bara kommer bli värre. Du ser sakta ditt älskade djur tyna, lida, och förlora sina glädjekällor en efter en. Tills du har svårt att hitta en enda kvarvarande. Det kommer kanske en dag när du känner att den största kärlekshandlingen vore att ta din ögonsten till veterinären, och få hjälp att ge hen en smärtfri och värdig död. Av kompetent personal, med hjärtat på rätta stället. Du kanske gör det. Du kanske inte gör det. Oavsett vilket, så finns möjligheten att göra det i Sverige. Tack och lov. Fast bara för djur. Tänk dig istället att du, eller en nära kär, är i djurets situation. Vi människor har dessutom förmågan att otvetydigt kunna kommunicera våra önskemål till varandra. Tänk dig sedan att du, eller din närstående, gör klart för omvärlden att du/hen innerligt önskar att få sätta punkt innan sjukdomen gör det. Innan en förmodligen utdragen period av växande smärta och obehag, innan den sista glädjekällan, den sista värdigheten och den sista självständigheten rinner dig/hen ur händerna. Vet du vad? Just där och då överger hela det svenska omsorgs-maskineriet dig. Du är helt ensam, helt plötsligt. Det finns idag inget lagligt sätt i Sverige att få hjälp med detta av yrkeskunnig personal i en trygg och värdig miljö.80% av svenska folket tycker att den möjligheten, under vissa omständigheter, borde finnas för dom av oss som vill. Men politiker av alla kulörer har fegat i fyrtio år nu. Råkar du ha närmare en kvarts miljon över i kalla cash på banken, ett ostrons tålamod, och är hög-kompetent på engelska, nätverkande och digital administration, så kanske, kanske du kan få hjälpen du behöver i Schweiz. Låter det här som det Sverige många av oss är stolta över? Det tycker inte jag. Rätten till en värdig död erbjuds i allt fler länder. Senast klev Spanien och Italien in i familjen av dussintalet länder som erbjuder sina medborgare denna rättighet, som borde vara självklar. Det här blir första, och sista, gången jag gör ett inlägg med politiska undertoner. För det här ville jag verkligen få sagt. Tack för att du hängde med ända hit.

Kloka ord från en man som vet vad det innebär att leva och vad som är värdigt när det kommer till döden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Den gamla hunden

Det är mycket skriverier nu om ”cornavalpar” och information och instruktioner till de som funderar på att skaffa hund. Budskapet: tänk efter före. Alla påtalar att hunden lever längre än en eventuell pandemi tvingar oss att jobba hemifrån. Men få skriver om hur det faktiskt är att ha en gammal hund i hemmet.

Man får göra mer anpassningar när man har en gammal hund, det tycker jag vi är skyldiga dem för den tid och det liv de delat med oss. Alla träningsstunder, alla minnen, alla nya bekantskaper, all kunskap och kärlek som följt med hundägarlivet. En äldre hund får sämre sinnen så hörsel och syn kan försämras. Balans och rörelseförmåga påverkas ofta. En del hundar är pigga och glada länge, andra blir sakta sämre medan några blir det hastigt.

Hur underlättar man för en äldre hund i hemmet?
– se till att hunden kan få lugn och ro. Förvänta dig inte att hunden själv ska gå ifrån, en äldre hund vill gärna vara nära ”flocken” dvs familjen. Så se till att skapa förutsättningar att den får vara med. Låt hunden få en paus från ”syskon” (mänskliga som fyrfota) ibland, de kan stressa eller trötta ut.
– en äldre hund som får sämre syn/hörsel/balans kan bli oroligare och ogillar förändringar. Undvik att möblera om och flytta på saker.
– hunden mår bättre av tydliga rutiner särskilt när kroppen börjar svika.
– se över foder och tillskott. Förändrat näringsbehov kan göra att hunden går upp eller ner i vikt.
smärta kommer smygandes. Artros, rasrelaterade problem eller utsliten kropp kan börja värka. Kolla upp alla typer av beteendeförändringar! (som vi själva märkt på Alf så har han inte visat de typiska ”smärttecknen” utan mer oro/ångest/förvirring. Vi började med en smärtutredning som förbättrade hans tillstånd. Vi kommer även utreda det mer om han fortsätter vara orolig. Det finns bra hjälp att få även för äldre oroliga hundar).
träning och motion är fortfarande viktigt för kropp och knopp men på hundens villkor. Alf och Theo älskar fortfarande att göra trick men det blir inga hopp eller fysiskt krävande trick längre. Rallylydnaden har vi lagt på hyllan även om det är en sport som mycket väl kan passa lite äldre hundar då det ofta inte är så fysiskt krävande skyltar, men för att inte pressa med träning så gör vi hellre trick och lek nu mer.
– värme. Äldre hundar kan ha svårare att reglera kroppstemp. Å även om hunden inte fryser så är varma muskler mindre ömma och mindre risk för skada än kalla. Investera i ett bra täcke och ev skor kan vara en bra idé för en del.

Så skaffar du hund – var beredd på att det kommer att innebära anpassningar i ditt ”människoperspektiv” både som valp men även som gammal. Inget gör så ont i mig som att se äldre hundar omplaceras med olika omskrivningar. Ja ibland är det nödvändigt men många gånger tror jag ägaren kan göra mer – om man vill!

En äldre hunds klokhet och vänliga ögon gör allt värt det. En äldre hunds sällskap och kärlek förtjänar man genom åren och minnena man skapar tillsammans. En äldre hunds vishet ger trygghet. En äldre hund förtjänar att behandlas som en kunglighet, med lite extra allt!

Husdjur är ett ansvar inte en mänsklig rättighet och inget som man har ”när det passar”. Så t ä n k e f t e r f ö r e.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Viftande svansar

Alf har börjat vifta på svansen mer och det är ett gott tecken. Känns som att han sakta blir bättre. Fortfarande orolig av sig så vi får se om det också ger med sig eller om han behöver nåt ångestdämpande också.

Theo är återställd. Går, viftar på svansen, äter, gör behov, gör lekinviter. Så nu är utmaningen att få studsbollen att ta det lugnt. En balans mellan att han ska få vara sig själv, röra på sig och att ta det lugnt och inte påfresta ryggen för mycket.

Vi har fått låna en hundramp (tänkt till bagageluckor) för soffan. Hade planen att dom inte längre ska få vara i soffan men eftersom de har fått vara där hela livet så är den svår vana att bryta. Risken är att dom bara hoppar upp och ner som vanligt istället. Alf har använt rampen upp men hoppade ner. Theo får man vakta hela tiden, han väljer den om man visar men såg när han tog satts och kom springande för att skutta upp så hann stoppa honom!

Tackar veterinärerna för så bra medicinering på Theo! Vilken skillnad bara på två tabletter. Ett dygn och han går från att inte röra sig alls till att vara sitt gamla studsiga jag. Nu har vi täcke på honom även om han bara rastas på gården. Helst får dom gå ut en och en för att inte börja leka. Alf fick nåt bryt å sprang och sprang å sprang i gångarna som husse kört upp med snöslungan.

Livet börjar återvända.

Tog en förmiddagspromenad utan grabbarna, i ljuset. Bästa tiden på vintern är nu och framåt!

Sen såg vi några roliga kompisar på vägen hem. Tre rådjur som pulsade fram i snön.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

2021 börjar inte bättre

Ja vad ska man säga? 2021 börjar inte bättre än 2020 slutade. 2020 var ett ekonomiskt katastrofår! Förutom en pandemi av osedda mått så fick vi avloppshaveri, bilen gick sönder och när delen skulle bytas så fanns fler fel som skulle bytas som gav fler fel osv tills beloppet var 5 siffrigt istället för några 1000 lappar, Theo fick ont i ryggen igen i augusti och fick åka med honom akut till veterinären, vattenpumpen gick sönder innan jul och Alf har mått sämre över julhelgen.

Varit med Alf till veterinär igen i januari, fakturorna från alla avlopp och pumpar kommer och när jag kommer hem säger husse att Theo ligger i sängen och vägrar röra sig. Skriker när han försökte röra honom.

Kan det bli bättre någon gång? Man är inte gjord av pengar!

Som tur är har jag kvar av Theos smärtmedicin och gav honom när jag kom hem. Nu rör han på sig och han har kissat ute. Ligger stilla och vill inte gå så vi kör samma procedur som de tidigare gångerna – stillhet, värme, smärtlindring, bäras ut och kissa (i buren, vi har inga trappor) och in.

-33 grader så inte så konstigt om han spänner alla muskler han har både i tassar och rygg! Fick försiktigt på honom tofflorna så han till slut kunde ställa sig på snön och kissa.

Ibland vill man bara ge upp!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare