Etikett: Sorg

Vi har förlorat vår Loa

Publicerat den av

Igår förlorade vi vår älskade Loa. I tisdags tyckte jag han rosslade när han andades så tog in honom i garaget. Sen gick det fort och andningen blev snabbt sämre och det kom var ur näsborrarna. Igår tog jag det svåra beslutet att avliva Loa. Sorgligt och jag har velat fram och tillbaka – hur länge ska man försöka och ge vård och när är det nog?

Vem ska jag nu gosa med på morgonen? Han kom alltid glatt skuttande och vill ha kli. Han knorrade så gulligt. Åt med god aptit. Nu blir det tomt för Nya.

Jag som varit så nöjd med kaninhägnet, den stora uteburen på 12 kvm + två uppvärmda boningshus där flera kaniner ryms samt hus och gömställen utomhus, tunnlar och en grävlåda. Rengör två gånger dagligen + mat och vatten. Här skulle ju ett gäng kaniner få bo och må gott. Nu har vi förlorat Gun och Loa inom ett år. Så sorgligt.

Nu har vi lilla Nya kvar. Vi kommer att övervaka henne nu någon vecka så att hon inte smittas av kaninsnuvan om det var det Loa hade. Om hon verkar frisk och pigg så behöver vi sedan hitta nya kompisar åt henne. En kanin ska inte leva ensam.

Känslan när man ser Loas tomma bur i garaget. Samma känsla som när man går till veterinären en sista gång med hunden och kommer ut med bara kopplet. Den smärtan är hemsk. Men samtidigt vet man ju att djur blir sjuka. Men just nu är det inte roligt att vara kaninägare här. Vi som har skaffat stor gård för att kunna ha djur i någon form. Tungt och ledsamt. Vila i frid Loa och hälsa Gun att vi saknar henne också. Jag såg så mycket potential i både Gun och Loa som både sällskap och klickerträningskompisar.

Blä usch och skit.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Vi har förlorat vår Guld

Publicerat den av

Det gick snabbt då infektionen i det sydda såret i ansiktet började sprida sig. Ringde veterinären kl 16 när jag såg att det började svälla, fick en akut tid kl 18 men hon var redan död då. På 20 minuter hade det svällt ännu mer. Trots antibiotikabehandlingen. Det känns så orättvist. Fina Guld. Det var ju inte så här det skulle bli. Jag såg framför mig tre glada kaniner som kunde bo ihop i vinter. Nu har jag två kvar som får bo grannar då jag inte kommer våga göra om detta igen. Trots att jag förberedde mig i flera veckor och läste på och gjorde enligt konstens alla regler hann Gun få ett bett som blev så djupt att infektionen inte gick att stoppa.

En sorgens dag.

Hon var en så fin kanin, modig och klok som en bok. Jag och djurskötaren skojade om att hon kommer bli en mycket bra klickerkanin. Nu hann vi aldrig uppleva det.

Vi har trots allt Nya och Loa kvar. Nu får vi fokusera på att ge dom ett så bra liv som möjligt och se om dom är intresserade av att träna med klicker.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Tecken från ovan

Publicerat den av

Låg i solstolen och tittade på molnen igår. Tänkte på Alf och Theo och plötsligt dyker det upp ett tydligt hjärtformat moln, sedan ett som tydligt liknade Alfs busskutt och sedan Theos stora tassar. Kanske tänker dom på oss också.

Mötte också en granne som alltid hälsade på Alf och Theo. Fick berätta att dom var i hundhimlen. Men de finns alltid med oss. Använder mina Alf och Theo örhängen lite då och då. Minnen och det kärleksband vi hade kommer alltid finnas kvar. Nu kan jag prata, tänka och minnas utan att bli alldeles förstörd. Sorgen har den processen, från mörkaste saknaden till att klara av att leva vidare med dem i minnet även om de inte fysiskt kan hälsa på. Jag är dock övertygad om att vi ses igen…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Ett år sedan Alf och Theo fick somna in

Publicerat den av

Vi människor är rätt dåliga på att möta döden. Vi talar inte gärna om den, omskriver den i ord som någons ”bortgång” (vart går den?), ”avlidne” osv men sällan tar vi ordet döden i munnen. Det är ofta för skrämmande och definitivt.

Alf och Theo saknas oss fortfarande, inte lika starkt, men fortfarande. Varje gång jag skär paprika undrar jag vem som ska äta den sista biten (toppen) som jag alltid gav hundarna. Ibland känns det som att jag måste ha stängt dom ute. Men dom finns inte här längre. Inte med oss men i våra hjärtan för alltid.

Sorgen är svår och tung men det finns något vackert i den också. Det har tagit lång tid för mig att förstå det. Sorgen berättar något om hur viktig individen varit för dig, om det starka band som funnits, som ni varit kapabla att skapa. Om vi inte skulle ha klarat av att skapa dessa band så skulle vi antagligen levt ett känslomässigt och relationellt fattigt liv. Ett liv som lätt kunnat leda till psykisk ohälsa.

Var inte rädd för sorgen, ge den den plats som behövs. Det betyder att något varit viktigt i ditt liv och vad vore ett liv utan viktiga saker i det?

Det finns en webbföreläsning i menyn ovanför på temat sorg för dig som känner att du behöver stöd i detta, för det är inte lätt på något sätt. Att förstå och få kunskap om sorgens funktion kan hjälpa dig i ditt sorgearbete.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

All helgona ljus för Alf och Theo

Publicerat den av
All helgona ljus för de vi minns

Vi är fortfarande på ”första”... Första hösten utan pojkarna, första vintern utan pojkarna, första födelsedagen (min) utan pojkarna, första julen utan pojkarna. Man pratar ju om ett sorgeår just för att man behöver gå igenom alla dessa tider då man vanligtvis hade gjort på olika sätt med de vi älskar. När dom inte finns där blir allting annorlunda. Känslan är annorlunda. Det tar tid att sörja.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare