Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.