I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.
Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!
Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?
En liten valp Alf.
Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:
1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.
2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare? Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).
3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.
4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.
5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.
Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.
Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.
Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.
Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de ”osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.
”Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle”. Tidningen Taxen, sida 14-15
Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!
I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.
”Problem som uppstår i samband med registreringen
• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.
• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.
• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).
• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.
• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen”. Tidningen Taxen, sidan 14-15
Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med ”häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.
Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.
Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!
Loading ...